Till den ekumeniska Taizé-kommuniteten i Frankrike vallfärdar kristna från hela världen. Man anordnar också regelbundet utbytesprogram där ungdomar får komma till andra länder i Europa och tas emot och bo i familjer. Detta bidrar till relationsbyggande och skapar en anda av förtroende.
Bröderna i Taizékommuniteten som kommer från olika samfund firar med påvligt tillstånd gemensam nattvard. Broder Alois, priorn för bröderna förklarade grunderna för detta i ett föredrag vid Eukaristiska kongressen i Dublin 2012.
Ibland får man intrycket att kristna genom århundraden har vant sig vid att vara splittrade sade br Alois. Som förberedelse till en försoning borde man istället betona det bästa i de olika traditionerna. Då kan ett utbyte av gåvor ske: vi delar vad vi har fått från Gud och ser samtidigt de gåvor Gud har givit andra. Och detta utbyte är möjligt just därför att vi har en gemensam grund som förenar oss: ett gemensamt dop.
Ett delande av gåvor såsom br Alois talar om har börjat. Genom kyrkans bön och personliga möten har ömsesidig uppskattning fördjupats. Det sker i Taizé och i många andra sammanhang där kristna kommer tillsammans över samfundsgränserna.
Lyssna till br Alois föredrag som genomsyras av en lidelse för Kristi kropps enhet.
Om kristna förmår att verka för enhet på detta sätt, så kan vi också bidra konstruktivt till enhet i Europa där enheten alltmer sätts i fråga till förmån för nationalistiska intressen.
I april publicerades en artikel i La Croix engelska upplaga av br Alois, Building a Europe based on encounter. Jag återger här några tankar från artikeln som jag uppskattar, framförallt för att den uttrycker förståelse för enhetens betydelse och protester mot en centralism där enskilda människor känner sig överkörda:
Desillusion är en dominerande känsla när vi idag tänker på Europa. Ekonomiska och sociala svårigheter, miljöhotet, ja, att själva Europaprojektet är hotat gör att människor ser på framtiden med pessimism och fruktan.
Det gäller att inte glömma det positiva som uppnåtts, och att fråga oss vad vi egentligen vill få ut av ett samarbetande Europa. Vad vill vi åstadkomma tillsammans? Vilka värden formar vår gemensamma identitet?
De sista två årtiondena har utvidgningen av EU tveklöst gått för långt för snabbt, därför att det inte balanserats av integration och tid för dialog att diskutera meningen med detta gemensamma projekt.
Några länder ger uttryck för att utvecklingen av denna Europa-konstruktion – som de dragit mycket nytta av – har skett på bekostnad av att deras identitet som nationer och folk har skadats.
En autentisk känsla för enheten kan bara utvecklas när människor är kapabla att åstadkomma ett delande av gåvor som respekterar mångfalden av länder och regioner. Tanken på ömsesidig respekt och delande av gåvor kommer här igen på samma sätt som när br Alois talade om delande av gåvor inom de kristna samfunden, se ovan. Samma princip som gäller för enheten mellan kyrkor gäller för enheter mellan nationer och folk.
Br Alois refererar till erfarenheterna ”Pilgrimage of Confidence” som Taizé har arrangerat under de sista 40 åren där människor får mötas i varandras hem mellan olika länder.
”Families and even elderly people choose to open their doors to young people unknown to them and host them for five nights.During these encounters an experience of confidence develops that overcomes fear and the need to turn inwards.Sometimes I am also astonished to hear people tell me that they have maintained contact with young people they hosted ten years ago.
The European Union needs to forge an identity but in fact European identity is also developing beyond its existing borders.Thus, more than 2000 young people from Ukraine traveled across the continent to join our latest European meeting in Spain and they will undoubtedly be equally numerous in Poland at the end of this year. In order for the European Union to once again become a project that generates enthusiasm in our communities, could we listen to the aspirations of young people?”
Ungdomar engagerar sig nu för klimatet besjälade av en ny impuls att förändra. Det gäller att ta till vara detta. Är det möjligt för nationella ledare att undvika att tala nedsättande om Europas institutioner som så ofta händer då man skall fatta svåra beslut?
Europagemenskapen har något vackert att förmedla till dagens värld, nämligen den process av förlåtelse och överseende som utgjorde själva grunden för Europagemenskapens utveckling efter 1900-talets blodiga krig. EU´s grundare lyckades att förhindra att hatet från det förgångnas sår överfördes till nästa generation. Rättvisa och förlåtelse är nödvändigt, nu som då, för att komma vidare efter sådana smärtsamma händelser.
Idag är utan tvekan tiden kommen att bygga ett Europa på möten och dialog – både inom Europa men också utåt till hela den mänskliga familjen.
Broder Alois avslutar:
”We see that our community as well as the whole Church has a particular responsibility here to support this new impulse of hope for the present.”
Ulla Gudmundson, tidigare diplomat och 2008-2013 Sveriges ambassadör i Vatikanen är en nära kännare av Katolska kyrkan och 
Martel som utgår från ett rent sekulärt perspektiv och som representant för gayrörelsen har han inte mycket förståelse för kyrkliga ting, även om han uppskattar flera av de biskopar och kardinaler han intervjuat och tolkar mycket av kyrkans problem i ljuset av dubbelmoral och menar att en stor majoritet av kyrkans biskopar och präster är homosexuella. Ulla Gudmundson kommenterar:
Christin Wallmark från Focolare var ordförande för konferensen och höll förtjänstfullt ihop eftermiddagen. Christin sammanfattade på slutet med referenser från Evangelii Gaudium:
