Ashes to Ashes – Att ge allt och leva i nuet

Jag såg av en händelse programmet Lotta på Liseberg en gång förra månaden. Gäst var Anna Bergendahl, en av de tävlande i uttagningen till Eurovisionsschlagern i våras. Jag bestämde mig att titta på texten. En nyckelstrof lyder:

There’s a fire on the horizon and I’m the spark
I’m gonna shine, I’m gonna glow, I’m gonna burn
Ashes to ashes and dust to dust.

Jag tolkar det som att leva helt och fullt här och nu, förvandlas till bränsle eld, även om slutresultatet blir aska.  Lever vi inte i ögonblicket förlorar vi också livets mål. .

Det är också vad det kristna livet egentligen handlar om. Att låta Andens eld brinna i oss, låta våra hjärtan förvandlas och bli till bränsle för Guds kärlek i världen. Ögonblicket och evigheten möts i nuet. Lever vi inte ut vårt liv helt och fullt här och nu missar vi också det eviga målet. Det går inte att ”spara” genom att vi är passiva nu och tänker oss att vi skall börja leva bättre när vi blir äldre, det går inte heller att göra detta livet till en transportsträcka till himmelen och tänka oss att vi får en belöning där genom att leva på sparlåga nu.  Andliga nådegåvor är till för att ges vidare och brukas, så förmeras de och blir ännu starkare. Brukar vi dem inte förtvinar de precis som en muskel som inte används.

Tonsättaren Gustav Mahler lär ha sagt ”tradition is the passing on of the fire, not the worship of the ashes”. Påven Franciskus påminde om detta vid en presskonferens nyligen. Jag tror påve Franciskus vision för kyrkan handlar mycket om detta, att inte tillbe askan utan låta oss inspireras av traditionen till en förnyelse som bär frukt för vår tid.

Han sade att det finns de traditionalister som vill ”återvända till det förgångnas aska hellre än att använda de djupa rötterna i Kyrkans tradition i syfte att växa, blomstra och gå framåt.

Kyrkans tradition är alltid i rörelse, sade han till reportrarna som var med på flygresan hem från Rumänien 2 juni i år. ”The nostalgia of the ‘integralists’ is to return to the ashes,” men det är inte katolsk tradition; tradition är ”the roots that guarantee the tree grows, blossoms and bears fruit,” sade han.

Det valet står vi inför idag. Brinna ashes to ashes eller förtvina i en nostalgisk eller räddhågad passivitet. Ett fint personligt vittnesbörd om detta hörde jag nyligen på P4 Dalarna som intervjuade sjukhuspastorn och fembarnspappan Joachim Elsander som nyligen drabbats av elakartad cancer som med all sannolik stakat ut hans livslängd. Lyssna här.

img_0546

Vid Varnhems klosterkyrka, bilden från 2018.

Det här inlägget postades i Church, Konst och kultur och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ashes to Ashes – Att ge allt och leva i nuet

  1. Jan Sture Neuman skriver:

    Man gör det alltför lätt för sig när man utmålar dem som vill vara trogna Traditionen som ”askdyrkare”. Det är en karikatyr, vem vill vara det? Men när Franciskus slirar på Traditionen så är det inte aska de (vi) försvarar när vi reagerar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s