Det sägs ofta att utan vita evangelikala frikyrkokristnas stöd skulle president Donald Trump inte ha en chans. 80% av dem röstade på honom i presidentvalet.

Det är en heterogen grupp som ibland slarvigt benämns ”kristna högern” men som nog består av människor från olika kristna traditioner. En del är väckelsekristna inspirerade av den pingstkarismatiska förnyelsevågen, många tillhörande olika megakyrkor med ledare som har en stark framtoning i media och kristna tv-kanaler, andra tillhör evangelikala bibelfundamentalistiska grupper som absolut inte vill ha något med pingströrelse och karismatisk förnyelse att göra. Men de förenas i en sak:
De stödjer politiker som är vänligt inställda till Israel, som är emot fri abort och främjar traditionella familjevärden och att äktenskapet är mellan en man och en kvinna. Om en politisk ledare stödjer detta är de beredda att se mellan fingrarna på vilka andra fel och brister som helst och ändå stödja denne. Också många katoliker som har sympatier åt det konservativa hållet stödde Trump, jag såg en siffra på 60%.

En av de kristna ledare som stödjer Trump är Paula White. Hon var ledare för en pingstkarismatisk megakyrka i Tampa, USA som en gång samlade 20 000 medlemmar. Hennes inflytande når vida längre genom media och hon är en av USA´s mest kända TV-predikanter.  DN´s lördagsbilaga 4 april hade ett långt reportage om henne – naturligtvis inte bara för att man är intresserade av kristna megakyrkoledare, men för att hon blivit andlig rådgivare åt självaste Donald Trump.

DN berättar en historia som går tillbaka till 2001, långt innan Trump var aktuell som presidentkandidat:

En kväll 2001 satt Trump och zappade på TV,n på sin medlemsklubb i Palm Beach. Han fastnade på en av de kristna kanalerna där Paula White predikade. Han lät ringa upp Paula White och bjöd henne på lunch. White tyckte att Trumps intresse för hennes religiösa förkunnelse var äkta och hon ville vinna hans själ. De båda insåg att de kunde ha nytta av varandra. Paula bjöd in Trump till sin TV-show där han fick marknadsföra sin bok We want you to be rich som han skrivit tillsammans med Robert Kiyosaki. 30 minuter efter TV-programmet sänts nådde boken förstaplatsen på fötsäljningslistan.

Inför presidentvalet 2012 ville Trump kandidera för Republikanerna. Han ringde upp Paula White och uppmanade henne att samla ihop kristna ledare för att komma till Trump Tower och ”åkalla Gud och söka hans råd inför detta monumentala beslut”. Pastorerna bad i timmar, och efteråt ringer Trump upp Paula som meddelade att det är fel tid för Vita huset nu. Trump följde rådet och avstod från att kandidera den gången.

År 2015 ringer Trump upp Paula igen. Nu frågar han inte om hennes råd, utan säger att han har bestämt sig för att kandidera i presidentvalet nästa år. I sina memoarer skriver Paula ”nu förstod jag att mina böner behövde intensifieras.” Paula fick i uppdrag av Trump att sätta samman ett religiöst råd till Trumps presidentkampanj. Med tanke på Trumps skandalomsusade leverne borde det vara uppförsbacke för Paula, men hon lyckas samla en namnkunnig skara kristna ledare från hela spektret av det evangeliska Amerika. En grupp av 30-40 personer samlas i Trump Tower bland vilka märks

• Jerry Falwell Jr, son till pastorn som instiftade sammanslutningen Moral Majority, grunden för den rörelse som har kallats ”den kristna högern”
• Ralph Reed, konservativ lobbyist som förenade ”den kristna högern” med Republikanska partiet under Reagan-tiden
• Franklin Graham, Billy Grahams son
• Ledarna för Söderns rika megakyrkor
• Cheferna för de stora kristna TV-kanalerna

”Den inverkan dessa möten hade är svår att överskatta”. skriver Stephen Mansfield i boken Choosing Donald Trump. God, anger, hope, and why christian conservatives supported him.

Om Paulas barndom får vi veta lite i DN-reportaget genom sonen Brad, och vi kompletterar med uppgifter från Wikipedia: Paula hade en svår barndom. Pappan tog livet av sig när hon var fem. Familjen hamnade i fattigdom, mannan blev alkoholmissbrukare och Paula säger själv att hon blev sexuellt utnyttjad mellan 6 och 13 års ålder.  Hon  utvecklade bulimi. Vid 18 års ålder blev hon kristen. Strax efter detta säger hon sig fått en vision från Gud som kallade henne att förkunna Evangeliet, och varje gång hon gjorde det skulle det åtföljas av manifestationer av  Guds Ande där människor blev helade, befriade eller frälsta, och om hon inte gjorde det skulle de falla av till yttersta mörker.

Sedan har karriären alltså gått uppåt, dock inte spikrakt. Fastighetsaffärer i samband med en mission i Lakeland ledde till bankrutt, jag kan inte utläsa om några oegentligheter begåtts, men medlemstalet i hennes församling sjönk. Hon har varit gift 3 gånger. 2010 hade hon setts hand i hand med Benny Hinn, en annan känd TV-evangelist, också han gift. Rykten uppstod om otrohet, men de säger de att de bara hade en vänskapsrelation.

Jag ifrågasätter inte att Paula Whites omvändelse från början var äkta. Men i vad som hänt sedan med den megakyrko- och TV-show-värld hon förts in i, sedan utnyttjad av Trumps politiska kampanj, kan jag inte se en kristen profet som agerar utifrån höjden av vishet och ledning av den helige Ande, snarast framstår hon som en lekboll för omständigheterna och har fallit till föga för dem som har betydligt starkare maktambitioner än hon själv.

Att sätta igång så stora processer som hon kunnat göra utifrån den position hon har är mycket farligt om man inte är omsorgsfull i att skilja på andarna, utövar självkritik och alltid låter pröva  profetia i den större kristna gemenskapen.

Pingstpastor John Derneborg i Vänersborg, ledare inom förnyelsenätverket New Wine anger kloka och allmängiltiga principer för prövning av profetia. Han intervjuades nyligen av Världen idag.

Han föreslår ett prövande av profetiska ord i fem steg:

1. Ställ frågor kring innehållet: Vad säger det till mig personligen, och till vem riktar det sig?
2. Pröva ordet mot Bibeln.
3. Pröva frukten av ordet.
4. Pröva anden i ordet – är det vägledande eller bara fördömande?
5. Pröva profeten.

(Jfr 1 Tess 5:19–21,  1 Kor 14:29–32)

Kristna skall absolut inte vända sig bort från världen och sluta engagera sig i politik. Men det måste ske utifrån att vi följer Jesus och delar det etos han bar för medmänniskorna. Politik är det möjligas konst, och man kan utgå från olika politiska ideologier och ändå ha som mål att uppnå det allmänna goda. Vår kristna tro föreskriver inte vilken politisk rörelse eller politiskt parti vi skall engagera oss i.

När en kristen ledare eller grupp av kristna ledare pekar med hela handen mot ett visst politiskt parti kan vi utgå från att de är fel ute. Mönstret känns igen inte bara i USA. I Europa har vi också en ”kristen höger” (jag sätter beteckningen inom citationstecken, för den används ofta slarvigt och diffust) bestående av också traditionsbundna katoliker, som institutet Dignitatis Humanae som samarbetade med Trumps tidigare medarbetare Steve Bannon för att främja nationalistiska ledare som Orban, Salvini m.fl  i hela Europa inför EU-valet 2019.

I Sverige har Lars Enarson seglat upp som en förespråkare för att rösta på SD utifrån kristen grund. Enarson betraktar stora delar av kristenheten som inte sympatiserar med honom inkl Sveriges Kristna Råd och tidningen Dagen som korrupta och skyller på dem att det inte gått bättre för SD i valet.

Det finns givetvis extremsituationer, t.ex. 1930-talet i Tyskland där det politiska vägvalet är lätt, då var nödvändigt att inte stödja Hitler och nationalsocialismen. Men oftast handlar kristnas politiska engagemang om att tillämpa grundläggande evangeliska principer i den politiska verklighet man lever.  Att vara människa innebär att vi har ett ansvar att samarbeta, inte bara inom den egna familjen utan även inom den familj som utgörs av alla människor. Kyrkans kallelse är att sträva efter ”det gemensamma goda” (bonum commune) sett ur hela mänsklighetens perspektiv. Den katolska socialläran är ett försök att formulera sådana bedömningsgrunder för en solidarisk humanism i dialog med hela mänskligheten.

Socialläran har sin grund och inspiration i den kristna tron, men argumentationen bygger inte på kristen tro utan utgår från ett naturrättstänkande, dvs att alla människor utifrån förnuft och samvete kan förstå och bejaka det sanna och rätta. De politiker som var Europaprojektets pionjärer såsom Robert Schuman, Jean Monnet, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer var alla katoliker och inspirerade av katolsk sociallära. Deras vision var en sekulär stat byggd på kristna värderingar. I dessa värderingar är människans värdighet och respekten för alla människors lika värde grundläggande, liksom subsidiaritetsprincipen och solidariteten med de svagaste.

I samband med sin Urbi et Orbi-välsignelse på Påskdagen nämnde påven särskilt Europa och det samarbete för fred och det allmänna goda som inleddes efter Andra världskriget. Detta samarbete hotas idag av dem som vill bygga murar mellan nationerna och endast se till egenintresset.

”This is not a time for self-centredness, because the challenge we are facing is shared by all, without distinguishing between persons. Among the many areas of the world affected by the coronavirus, I think in a special way of Europe. After the Second World War, this beloved continent was able to rise again, thanks to a concrete spirit of solidarity that enabled it to overcome the rivalries of the past. It is more urgent than ever, especially in the present circumstances, that these rivalries do not regain force, but that all recognize themselves as part of a single family and support one another. The European Union is presently facing an epochal challenge, on which will depend not only its future but that of the whole world. Let us not lose the opportunity to give further proof of solidarity, also by turning to innovative solutions. The only alternative is the selfishness of particular interests and the temptation of a return to the past, at the risk of severely damaging the peaceful coexistence and development of future generations.”