Pingstnovenan

Publicerat den 17 maj, 2023 av Bengt Malmgren

9 dagars bön mellan Kristi Himmelfärdsdag och Pingstafton. Böner och bibeltexter för varje dag nedan.

Vid sin himmelsfärd sade Jesus till lärjungarna att de skulle vänta på den Helige Ande. (Apg 1:4-5, 14). Därför ber vi under de nio dagarna mellan Kristi himmelsfärdsdagen och Pingst. Pingstens Ande föll inte bara över Kyrkan den första pingsten i Jerusalem, den faller alltjämt över Kyrkan, och vi behöver ständigt förbereda oss att ta emot Anden både  i våra personliga liv och som kristen gemenskap. Låt Pingstens novena vara en del i denna förberedelse.

 Pingstsekvensen:

Kom, Guds egen andedräkt,
kom du rena varma fläkt
av Guds rikes ljuvlighet.

Kom och fyll vår fattigdom,
kom med all din rikedom,
kom och lys vår vilsenhet.

Gjut ditt mod i rädda bröst,
bo i oss och var vår tröst,
bli vår värme, bli vårt stöd,

Vilan när vår nöd blir lång,
frihet mitt i livets tvång,
svalka mitt i smärtans glöd.

Ande, salighetens ljus,
gläd vårt hjärta med ditt rus,
bli dess tysta jubelskri.

Utan dig är allting dött,
åldrat, kraftlöst, tomt och trött
under tidens tyranni.

Tvätta rent det fläckade,
vät med dagg det torkade,
läk vår oros djupa sår.

Väck till liv det domnade,
värm ur död det stelnade,
samla dem som vilse går.

Kom med enhet, kom med frid,
gör vår tid till hoppets tid,
andas i vår längtans bön.

Gör oss visa av ditt råd,
gör oss goda av din nåd,
ge oss härlighetens lön.

Amen. Halleluja.

————————————————

Dag 1, fredag

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:

Vänta på det som Fadern utlovat: Apg 1:1-14

I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig Ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”, sade han.
”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig Ande om bara några dagar.”

 De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?”

Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga Anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. ”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.

En Hjälpare skall vara hos er för alltid: Joh 14:15-26

Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er.

Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.”

Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?”

Jesus svarade: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

 Dag 2, lördag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:


De lade händerna på dem och de fick Helig Ande: Apg 8:14-17

Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig Ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig Ande.


Anden kom ner över Jesus: Mark 1:9-11

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Dag 3, söndag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:


Den Helige Ande föll över alla som hörde Petrus ord: Apg 10:34-44

Då tog Petrus till orda: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor
utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör.

Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han är allas herre. Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom.

Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda.

Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.”

Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord.


Herrens Ande är över mig: Luk 4:16-22

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:

Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?”

Dag 4, måndag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:


Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom Anden: Rom 5:1-8

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet.
Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga Anden.

Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.


Ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten: Joh 7:37-40

På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.”
Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Dag 5, tisdag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:

Anden som ger söners rätt: Rom 8:14-17

Alla som leds av Ande från Gud är Guds söner. Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: ”Abba! Fader!”
Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.


Jag prisar dig  Fader, för att du uppenbarat detta för dem som har ett barns sinne: Luk 10:21-24

I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga Anden och sade: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.”

Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.”

Dag 6, onsdag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:

Anden vädjar för oss med rop utan ord: Rom 8:26-27

Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.


Det är för ert bästa jag lämnar er: Joh 16:5-7

Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du, utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er.

Dag 7, torsdag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:


Andens gåvor: 1 Kor 12:4-13

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma.
Tjänsterna är olika, men Herren densamme.
Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.
Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.

Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal.

Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill. Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.


Hjälparen skall påminna er om allt: Joh 14:23-26 

Jesus sade: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.  Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

Dag 8, fredag:

Andens frukter: Gal 5:22-26

Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.
De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.


Sanningens Ande skall leda er fram till hela sanningen: Joh 16:12-14

Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta.

Dag 9, Pingstafton:

 Guds Andes kännemärke: Ef 4:30-5:2

Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus. Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud.


Han andades på dem och sade: ”Ta emot helig Ande”: Joh 20:19-23

På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren.
Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.”
Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”

Publicerat i Church | Märkt , | Lämna en kommentar

Kasuistisk moralteologi kall och teoretisk, enligt påve Franciskus.

Publicerat den 5 maj, 2023 av Bengt Malmgren

Skillnaden mellan kasuistisk moralteologi och en moralteologi byggd på pastoral urskiljning, kärlek och medmänsklighet är att den förra tillämpad in absurdum blir kall och teoretisk, medan äkta katolsk moralteologi måste bygga på pastoral urskiljning, kärlek och medmänsklighet i efterföljelse av Jesus. Konflikten mellan påve Franciskus och dem som menar att påven är heretisk genom tillämningen av en pastoral medmänsklighet i sina dokument och uttalanden består just i detta. Påven tycker att hans kritiker är alltför kasuistiska.

Man kan jämföra med Gamla och Nya förbundet: Gamla testamentet beskriver hur Gud sluter ett förbund med Israels folk som han utvalt som ett redskap för människosläktets frälsning. I Nya testamentet beskrivs Jesus Kristus som uppfyllelsen av Guds förbundslöften och samtidigt som instiftare av ett nytt förbund, en nyansats av det gamla.

GT. Människan måste följa lagen till punkt och pricka för att bli ren och närma sig Gud. Närmar hon sig Gud oren förgås hon. Människans mål är att uppfylla Guds lag genom att iaktta nedskrivna regler. Synd är överträdelse av noga nedskrivna föreskrifter och Guds bud inristade i sten. Det största budet är att människan skall älska Gud av hela sin kraft, och överträdelser medför straff.

NT. Människan inbjuds att närma sig Gud för att bli ren. Genom Guds Ande är lagen nedskriven i människornas hjärtan vilket gör att hon har en dragning till ljuset och göra det goda, och däri finns den sanna lyckan som är människans mål. Misslyckas hon finns förlåtelse och möjlighet att börja på nytt. Synd är att förråda någon som älskar dig. Samvetet i den helige Andes ljus överbevisar om synd. Budskapet är att Gud älskar människan först, vilket väcker människans gensvar. En ny princip introduceras i Nya förbundet: Att tillbe Gud i ande och sanning.

Kasuistik enl NE: ”(av latin casus ’fall’), inom juridiken rättsliga avgöranden på ett visst område. En lagskrivningsteknik kallas kasuistisk om den i stället för att uppställa allmänna regler beskriver enskilda, särskilt typiska, praktiska fall”.

Inom moralteologin åsyftas med kasuistik en etisk framställning som vill befria från individuellt, självständigt avgörande i samvetsfrågor. Istället upprättas auktoritativa handlingsregler för alla tänkbara fall. En utvecklad kasuistik fanns hos de judiska rabbinerna och nådde sin höjdpunkt i Talmud.

Lathundar och tumregler kan alltid vara bra att ha som utgångspunkt för etiska bedömningar och samvetsrannsakan, och Katolska kyrkan har varit flitig med detta, vi har biktspeglar och annat. Men det finns ingen regelsamling, hur detaljerad den än skulle vara, som ersätter samvetet och det egna omdömet. Det är detta påve Franciskus gång på gång återkommer till då han kritiserar en förfelad traditionalism i Katolska kyrkan som har fört kasuistiken alldeles för långt. I ett tal till deltagare i en konferens anordnad av Alfonso-akademin i mars 2023 utvecklade han detta:

”Faithful to Alphonsian tradition, you try to offer a model of Christian life that, with respect for the demands of theological reflection, is not however a cold morality, theoretical morality, I would say a ‘casuistic’ morality. I say from experience, because unfortunately I studied ‘casuistic’ morality at that time… that says: ‘It is a mortal sin if two candles are missing on the altar, a venial sin if there is just one’. And all casuistry is like that, I humbly say. Thanks be to God we have moved on; it was a cold theoretical morality. You are asked for a model that responds to pastoral discernment filled with merciful love, aimed at understanding, forgiving, accompanying and, above all, integrating (cf. Post-Synodal Apostolic Exhortation Amoris Laetitia, 312). Being ecclesial presupposes this: integration.

Hela talet här

Den apostoliska maningen Amoris laetitia (2016) var det första dokument som väckte stark kritik från flera kardinaler, bl.a. kardinal Burke. Genom att öppna på glänt för möjligheten för gifta par att ta emot kommunionen även om man har i bagaget att inte till 100 procent levt enligt katolsk äktenskapsteologi utlöste starka protester, man menade att påven höll på att rasera Katolska kyrkans hela moralteologiska system,

Inte alls, menar påven, som är mycket medveten om vad han gör, min moralteologi är helt thomistisk. Han kommenterade detta i samband med en privat träff med jesuitbröder i Cartagena, Colombia under sin Sydamerika-resa 2017, en text från det mötet publicerades 28 september 2017 i La Civilta Cattolica. Påven menar att han lutar sig mot klassisk och genuin thomistisk moralfilosofi och refererar till medeltidens store filosof dominikanmunken Thomas av Aquino. ”Jag vill förklara detta så att ni kan hjälpa dem som tror att moral bara handlar om kasuistik”, sade påven till jesuiterna.
”Filosofi skall inte äga rum i ett laboratorium, utan i livet, i dialog med verkligheten”, sade han och hänvisade till hur påve Benedictus XVI hade talat om sanningen ”som ett möte, det vill säga inte längre som en typ av klassifikation, utan en väg”.
”Jesus teologi var det mest verkliga av allting; den började med verkligheten och sträckte sig mot Fadern”, sade påve Franciskus. ”Det började med ett sädeskorn, en liknelse, en händelse…. som sedan förklarades.”
Jag vill upprepa, sade påven ”att för att vara en god teolog räcker det inte med studier, utan du måste vara hängiven, vaken och greppa tag om verkligheten, och du behöver reflektera över allt detta på dina knän. En man som inte ber, en kvinna som inte ber kan inte vara en teolog.”
Påven fortsatte: ”Idag handlar det om hur du uttrycker Gud, hur du förklarar vem Gud är, hur du synliggör Anden, Kristi sår, Kristi mysterium.”

Den nythomistiska filosofi som präglar katolsk traditionalism och antimodernism är, menar jag ett otillräckligt och reducerande hembygge, en perversion av Thomas filosofi, man tar till vara den systematiserande dimensionen och gör det till en hård yta som saknar den djupdimension som skulle göra den tillämpbar i levande livet. Påven igen:

”We’ve seen what damage occurred when the great and brilliant Thomist scholastics deteriorated, falling down, down, down to a manualistic scholasticism without life, mere ideas that transformed into a casuistic pastoral approach. At least, in our day we were formed that way… I’d say it was quite ridiculous how, to explain metaphysical continuity, the philosopher Losada spoke of puncta inflata… To demonstrate some ideas, things got ridiculous. He was a good philosopher, but decadent, he didn’t become famous…”

Ett annat område där det skär sig är synen på personer med från heteronormativitet avvikande sexuella läggningar och identitetsupplevelser (HBTQ) där påven vid flera tillfällen uttalat sig i förstående och pastoralt positiva ordalag, vilket också det medfört skarp kritik.

De nordiska biskoparna har nyligen skrivit ett brev, Pastoral letter on human sexuality som innehåller bra ansatser, men när man kommer till HBTQ saknar man som i många katolska sammanhang en närmare kontakt med de människor man talar om och en beskrivning av deras reella problem. Bobby Nichols och Robert Shine problematiserar detta i ett inlägg på New Ways Ministrys hemsida. New Ways Ministry ären organisation för kontakt med HBTQ-katoliker.

Än mer kritisk är professor M. Therese Lysaught vid Loyola University Chicago och medlem i Påvliga akademin för livet. I en artikel i National Catholic Reporter granskar hon en skrivelse från USA’s biskopars lärokommitté, ”Doctrinal Note on the Moral Limits to Technological Manipulation of the Human Body,” som hon ser stora brister i, det finns inte någon kontakt med de personer man talar om, det är skrivet över huvudet på dem, och man ignorerar deras reella problem, texten vittnar inte heller om någon kontakt med de personer inom hälso- och sjukvård som är satta att hjälpa dem. Det är en mycket bra analys som går igenom teologiska och moraliska brister i skrivelsen. Problematiken är generell och inte vara begränsad till USA. Den torde också utan kännas igen även från svensk horisont. Jag rekommenderar Lysaughts artikel för dem som vill vidga sitt perspektiv med även kritiska synpunkter på dessa frågor.

Det är viktigt att föra ett öppet och realistiskt samtal, både inom kyrkan och mer brett i vår kultur och med de personer vi talar om för att kyrkan skall kunna skaffa sig större trovärdighet i dessa frågor. Främst äktenskap och sexualitet som här nämnts, men i botten ligger också hela synen på moralteologin. Jag menar att påven har helt rätt att den måste vara förankrad i den praktiska verkligheten och människornas verkliga problem och inte bara vara stelt kasuistisk. Och en pastoral som är mänsklig och förlåtande rubbar på intet sätt kyrkans grundläggande morallära.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Idag: Fredsencyklikan Pacem in Terris 60 år och 109 år sedan nunnan som var en profet för 1900-talets pingstkarismatiska förnyelseström dog.

Publicerat den 11 april, 2023 av Bengt Malmgren

11 april 1963 promulgerade påven Johannes XXIII encyklikan Pacem in Terris, den första encyklikan som riktade sig till hela mänskligheten, ”alla människor av god vilja”. Den handlar om förutsättningar för fred på jorden. Det var ett djuplodande dokument som undersöker förutsättningarna för fred på jorden och betonar den mänskliga personens värdighet som grundval för all mellanmänsklig interaktion.

Mera här: https://aleteia.org/…/what-is-the-encyclical-pacem-in…/

——-

11 april 1914 dog Saliga Elena Guerra med en önskan i sitt hjärta att få se moderna kristna bli medvetna om Andens närvaro och verkan i deras själar.

Hon saligförklarades 27 april 1959 av påve Johannes XXIII. Ur påvens tal då: ”I hennes apostolat av hängivenhet till den Helige Ande och i sitt liv uppvisade syster Elena Guerra de mest lysande manifestationer av de överflödande frukter Herrens Ande utgjuter i själar lyhörda för Hans handlande.

Mera här: https://bengtmalmgren.com/…/saliga-elena-guerra-profet…/

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar

Jesus öppna du våra ögon, hela vårt hjärtas blindhet. Predikan 4:e södagen i fastan Msgr Mirek Dudek

Publicerat den 19 mars, 2023 av Bengt Malmgren

Msgr Mirek Dudek, predikan i Katolska domkyrkan 4:e söndagen i fastan 2023.
Predikotext: [Joh 9:1-41: En blindfödd man botas.]

Han var blind från födelsen men blev sedd av Jesus och hans ögon öppnades, så berättar evangelisten Johannes. Omgivningen förstår ingenting. Omgivningen sitter fast i sina fördomar. Lärjungarna frågar efter vem som bär skulden till att han är blind. Är det hans fel eller kanske föräldrarnas fel. Så lätt att skylla på andra. Men Jesus säger: Nej, nej, det är feltänkt. ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, utan Guds gärningar skulle uppenbaras på honom”. Det är vad det handlar om, att Gud skall bli synlig i vårt liv. Hur då undrar man? Att bli sedd kan förändra en människas liv; att bli sedd av Jesus förändrar allt.

Låt oss ta det från början. Jesus öppnar hans ögon men det går liksom till i flera steg, sedan skickas han till Siloadammen för att tvätta sig. Siloadammen är säkert en symbol för Jesus själv som dopets källa. Han tvättar sig och kommer tillbaka seende. Men de omkring honom vill inte vidkännas händelsen utan kommer med olika undanflykter och förklaringar. Man vill inte tro. Fariséerna klandrar Jesus för att det var fel dag att bota på. Grannarna tror inte att han var blind och föräldrarna är rädda att bekänna färg, det kunde vara farligt att utsätta sig för fariséernas ilska.

Då inställer sig en fundering: Om man inte vill se sanningen, hittar man på alla möjliga förklaringar och undanflykter för att slippa se. Och att göra något gott för någon möts inte alltid av tacksamhet. Människor har lätt för att kritisera och se något negativt i stället. Skepticism och kriticism vill förstöra det goda och fina. Man hittar på förklaringar.

Men den blindfödde hade verkligen gått igenom en förvandling. Det första steget är att han vidkänns sig själv. Han säger klart och tydligt: ”Det är jag”, säger han. När alla andra tvivlar på honom och vill tvinga honom tillbaka till den han var, tvivlar han inte längre på sig själv längre. Det är jag, bekänner han. Så viktigt att kunna bekänna sig till sitt friska jag, till förvandlingen. Och inte låta sig manipuleras av andra och andras påtryckningar, sådana som vill tvinga honom att vara kvar i mörkret. Jesus frågar honom nu: ”Tror du på Människosonen?” Han svarar då: Vem är han herre? Jag vill tro på honom. Jesus sade: Du har sett honom. Det är han som talar med dig. Då sade han: Jag tror herre och föll ner för honom. Så förvandlas denna berättelse till något djupare. Orden Det är jag – ego eimi på grekiska påminner om Gudsnamnet i GT uppenbarat för Mose, där Gud uppenbarar sig i öknen för Mose, som den som är. Med öppnade ögon har han blivit Guds barn. Att se innebär att komma till tro på Jesus Kristus och genom honom få ljus i sitt liv. Han har fått gåvan att se Guds stora gärningar i sitt liv. Att kunna se och upptäcka Guds gåvor i vårt liv.

När Gud bor i vårt inre blir det ljust i vårt liv. Mörkret viker undan. I kapitlet innan säger Jesus: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Denna långa evangelietext om den blindfödde, som blir seende genom Jesus, användes i urkyrkan som en katekes om dopet, och beskriver det som en väg från mörker till ljus. Evangelisten berättar om den blindfödde som får sina ögon öppnade. Fast egentligen handlar det om dopet. Att bli döpt är att komma till ljuset, Jesus Kristus. Att bli sedd av Jesus öppnar oss för hans ljus. Se, i dopet har Gud skänkt oss trons ljus och öppnat våra ögon för hans nåd och kärlek. Vi är Guds älskade barn. Kristus leder oss till sanningens ljus därför att han själv är sanningen. Så kallades dopet i urkyrkan också för photismos dvs. upplysning. Under dopet får vi också ett konkret ljus i handen, dvs. dopljuset som tänds på påskljuset, som symboliserar Kristus den Uppståndne. Med detta ljus vill vi leva och följa Jesus i tro och kärlek. Att se innebär att komma till tro på Jesus Kristus och genom honom få ljus i sitt liv och leva i hans ljus.

Med trons ögon kan vi se klarare och inte fastna i mörkret, inte fastna i mörka tankar, inte fastna i att mörka livet för varandra. Den som mörkar livet för andra, är mörkrets barn. Jesus vill tvätta också våra ögon, vårt hjärtas ögon från all blindhet och allt mörker vi går och bär på och som vi så ofta lägger ut på andra. Låt oss tvätta våra ögon så att vi kan se klart.

Jesus, öppna du våra ögon.
Hela vårt hjärtas blindhet
så att vi förstår vad som är rätt inför dina ögon
och lär oss att uppriktigt älska dig.
Öppna vår själs ögon så att vi ser ljuset i vårt liv.
Smörj mitt hjärtas ögon
till en större klarsyn vad som är rätt och riktigt.
Lär oss att leva i ditt ljus.

Jesu ansikte. Ikon av Lars Gerdmar
Jesu ansikte. Ikon av Lars Gerdmar
Publicerat i Church | Märkt , , | Lämna en kommentar

Kardinal Bergoglios tal vid konklaven innan han blev vald: Välj mellan en självbespeglande sjuk kyrka eller en kyrka som kommer ut ur sig själv och evangeliserar vid de yttersta utkanterna

Publicerat den 15 mars, 2023 av Bengt Malmgren

Inför konklaven 2013 som valde påve Franciskus träffades kardinalerna i flera dagar för att tala om vad kyrkan behövde. De fick några minuter på sig var. Kardinalen från Buenos Aires, Jorge Maria Bergoglio höll följande tal, enligt de anteckningar han sedan gav till en som frågade. Det har senare publicerats i en tidning i Latinamerika, Greger Hatt har översatt det till svenska.

En kort men oerhört träffande inlägg som redan inbegriper hela programmet för hans pontifikat. Välj mellan en självbespeglande och sjuk kyrka eller en kyrka som kommer ut ur sig själv och evangeliserar, går till utkanterna och inte är rädd för också de existentiella utkanterna, syndens mysterier, lidandet, orättvisorna, frånvaron av tro och tillit, varje form av misär.

Han anknyter till och citerar påve Paul VI´s apostoliska maning Evangelii nuntiandi och nämner att evangelisera måste innebära apostolisk glöd. Evangelisationen är ett uppdrag för alla döpta. Skall vi komma vidare kräver det att vi inte är rädda för att tala om tidens brännande frågor. Det förutsätter att kyrkan lever i parrhesia.

Trots denna skarpa kritik mot kyrkans uppmaningen att hon måste gå ut ur sin inåtvändhet (eller kanske just på grund av det) blev han vald till påve. Det är hoppfullt, annars hör vi så mycket om motstånd och kritik mot påve Franciskus. Det innebär att det i kardinalskollegiet fanns många konstruktiva krafter som förstod behovet av öppenhet och en ny evangelisation. Förhoppningsvis är de krafterna ännu starkare idag efter 10 år med påve Franciskus pontifikat.

Här är hans tal:

”1. Att evangelisera innebär apostolisk glöd. Det förutsätter att Kyrkan lever i parresia, att komma ut ur sig själv. Kyrkan är kallad att komma ut ur sig själv och gå till utkanterna, inte bara de geografiska utan också de existentiella: i syndens mysterier, i lidandet, i orättvisa, i okunskapen och i frånvaron av tro och tillit, i utkanten av tanken och i varje form av misär.

2. När Kyrkan inte går utanför sig själv för att evangelisera blir den själv-bespeglande och blir sjuk (man tänker på kvinnan i en av evangelierna som gick dubbelvikt). Med tiden så kommer de kyrkliga institutioner som är självbespeglande att fastna i en slags ond teologisk narcissism. I Uppenbarelsen säger Jesus att han står på tröskeln och kallar. I texten står han utanför och knackar för att bli insläppt.. Men ofta tror jag Jesus knackar från insidan, så att vi ska släppa ut honom. Den självupptagna kyrkan understår sig att den håller Jesus inom sig och släpper inte ut honom.

3. Den självrefererande kyrkan tror, utan att den kanske märker det, att den är sitt eget ljus; den upphör att vara ”mysterium lunae” och det odlar en allvarlig ondska, den om kyrklig världslighet (enligt De Lubac den värsta synden Kyrkan kan hemfalla åt): den att ge ära åt varandra. För att förenkla: det finns två bilder av Kyrkan: Den evanliserande kyrkan som går utanför sig själv, den Dei Verbum religiose audiens et fidenter proclamans, eller den världsliga Kyrkan som lever inom sig själv, av sig själv och för sig själv. Dessa bilder klargör vilka reformer som behövs för att rädda själar.

4. Om nästa påve: En man som, genom kontemplation och tillbedjan av Jesus Kristus kan hjälpa Kyrkan att gå ut från sig själv till de existentiella utkanterna, som kan hjälpa henne att bli en fruktbar moder som lever av ”den ljuva och trösterika glädjen att evangelisera.” (1)

—————–

(1)”Låt oss alltså förbli brinnande i anden. Låt oss behålla den ljuva och trösterika glädjen att evangelisera, även om vi måste så i tårar. Må i oss finnas – såsom hos Johannes döparen, Petrus och Paulus, de andra apostlarna och många storartade förkunnare genom kyrkans hela historia – en inre iver som ingen och intet kan utsläcka. Må detta vara den stora glädjen i ett liv helt skänkt åt Gud. Och må den moderna världen, som söker i både hopp och ångest, få ta emot det glada budskapet, inte av förkunnare som är sorgsna och missmodiga, otåliga och ängsliga, utan av sådana Guds ords förvaltare vilkas liv utstrålar tro, som de som försttagit emot Kristi glädje vågar sätta sitt liv på spel för att Guds rike skall bli kungjort i världen.” (Paulus VI´s apostoliska maning Evangelii Nuntiandi (1975); 80)

—————-

Påven i Lund 2017
Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Homosexuella, skilda omgifta och andra marginaliserade grupper i kyrkan: All inkludering är inte vänster.

Publicerat den 6 mars, 2023 av Bengt Malmgren

[Den synodala processen i Katolska kyrkan] har satt starkt fokus på att många grupper som homosexuella, frånskilda omgifta, kvinnor m.fl behandlas styvmoderligt och många gånger på ett sådant sätt att de har svårt att känna sig välkomna och hemma i den etablerade kyrkan. En sak som mycket tydligt kommit fram är att Katolska kyrkan behöver göra upp med detta och bli mera inkluderande. Påve Franciskus har länge uppmärksammat de homosexuellas situation, som när han i en [in-flight intervju 2013 från Rio sade] ”Om någon är homosexuell och söker Herren med god vilja, vem är jag att döma”, eller som nyligen i resan till DR Kongo och Sydsudan fördömde kriminalisering av homosexualitet i sekulär lagstiftning. Även i frikyrkan (se debatt i Dagen) har vi sett en diskussion som kritiserar tidigare njugg inställning till homosexuella.

Tidigare har jag skrivit en hel del [om homosexualitet i Katolska kyrkan], men jag har länge tänkt kommentera den aktuella debatten lite djupare, och nu, efter att ha läst två mycket bra artiklar av Kardinal Robert W. McElroy, biskop av San Diego, USA tar jag hjälp av honom.

Han skrev den [första artikeln i januari en artikel i den jesuit-drivna tidskriften America] om inkludering av homosexuella, frånskilda omgifta och andra marginaliserade grupper i Katolska kyrkan. Hans utgångspunkt var att det finns en lång historia av exkluderande som Katolska kyrkan behöver göra upp med.

Kardinalen skriver att det politiska samhället i USA har förgiftats av ett gruppegoistiskt klantänkande som dränerar energin och är en fara för demokratin, och att detta reflekteras också i Katolska kyrkan, som i klyftan mellan pro-life-katoliker och rättvisa-och-freds-katoliker eller i uppdelningen i ”Franciskus-katoliker” och ”Johannes Paulus II-katoliker”. Det märks i friktionen mellan de katoliker som förordar inkludering och de som ser läromässig heresi i en sådan inkludering. Också till Eukaristifirandet har denna polarisering letat sig in debatten om den tridentinska mässan.

Han menar att den synodala process som inletts i kyrkan och fostrandet av en ny synodal kultur är en möjlighet för kyrkan att ta sig ur denna destruktiva polarisering genom nedtoning av ideologiska vinklingar till förmån för fokusering på Jesus och Guds nåd som kallar oss att söka enhet med hela Guds folk. Det kräver lyssnande som inte främst är inriktat på att övertyga den andre, utan på att förstå den andres erfarenheter och möta våra medvandrare, inte som motståndare utan som bröder och systrar på livets resa. Tillsammans rör vi oss från Babel till Pingst.

När kardinal McElroy kommer till homosexuella och andra med personer som avviker från hetero-normen samt frånskilda omgiftas uteslutande från deltagande i Eukaristin pekar han på tre dimensioner i katolsk tro som borde kunna bidra till en rörelde mot inkludering:

  1. Påve Franciskus bild av kyrkan som ett fältsjukhus (inte en borg för en rättrogen elit) vars primära pastorala imperativ är att hela de sårade.
    Praktiserande av en pastoral ordning som exkluderar vissa kategorier av människor från full delaktighet i kyrkans liv är i otakt med den centrala sanningen att vi alla är sårade och i behov av helande.
  2. Samvetets centrala plats i katolsk tro. Katolsk lära är av kritisk betydelse i de troendes val, men det personliga samvetet har alltid en priviligierad plats. Kategoriska uteslutanden kan aldrig innefatta den inre dialogen mellan människan och Gud. Katolska kyrkans roll är att forma människors samveten, inte att (genom tvång) ersätta dem.
  3. Enligt katolsk människosyn är det alltid spänningsfältet mellan mänsklig brustenhet och Guds nåd som bildar bakgrunden till varje diskussion om värdighet att gå till kommunion. “grace, precisely because it builds on nature, does not make us superhuman all at once…. Grace acts in history; ordinarily it takes hold of us and transforms us progressively” (Påve Franciskus Gaudete et Exultate No. 50).

Utifrån detta skall man förstå påve Franciskus ord att ”Eukaristin skall inte ses som en belöning för de perfekta, utan som en källa till helande för oss alla”.

Därefter tar kardinal McElroy in på en avgörande invändning och kommenterar denna. Invändningen: Kyrkan kan inte acceptera en radikal inkludering av homosexuella och skilda omgifta eftersom Eukaristin är beroende av den moraliska traditionen i kyrkan att alla sexuella synder är av allvarlig natur. Alla sexuella aktiviteter utanför äktenskapet är så allvarligt onda att de ses som handlingar som äventyrar den troendes relation med Gud.

Kardinalens reflektion över detta: Effekten av traditionen att alla sexuella aktiviteter utanför äktenskapet konstituerar objektivt allvarlig synd har resulterat i att en disproportonerlig stor uppmärksamhet har givits åt sexualiteten. Kärnan i kristet lärjungaskap är relationen med Fadern, Sonen och Anden grundad Jesus Kristus liv, död och uppståndelse. Kyrkan anger en hierarki av sanningar som flödar ut från detta centrala kerygma (den grundläggande förkunnelsen, evangelierts hjärta). Sexuell aktivitet har en djup och viktig andlig relevans, men ligger ändå perifert i denna hierarki, det är inte evangelierts hjärta. Trots det har vi fått en pastoral praxis där vi har placerat sexueliteten i själva centrum av kyrkans strukturer för utestängande från Eukaristin. Detta borde ändras på säger kardinal McElroy.

Under den synodala processen har uppmärksamhet givits åt exkludering av det homosexuella, många har talat om behovet av bättre inkludering av de sexuella minoriteter, även utanfört det som rör Eukaristin, och sett det som en skam att de behandlas med sådant avståndstagande.

McElroy skriver:

”It is a demonic mystery of the human soul why so many men and women have a profound and visceral animus toward members of the L.G.B.T. communities. The church’s primary witness in the face of this bigotry must be one of embrace rather than distance or condemnation. The distinction between orientation and activity cannot be the principal focus for such a pastoral embrace because it inevitably suggests dividing the L.G.B.T. community into those who refrain from sexual activity and those who do not. Rather, the dignity of every person as a child of God struggling in this world, and the loving outreach of God, must be the heart, soul, face and substance of the church’s stance and pastoral action.”

Artikeln som publicerades 24 januari i den amerikanska Jesuittidskriften America väckte stor uppmärksamhet och den fick både ros och ris. En del var starkt kritiska, någon talade om att kardinalen närmade sig heresi. Kritiken fokuserade huvudsakligen på kardinalens hantering av problemet med uteslutning av homosexuella och skilda omgifta från Eukaristin Man menade att det ifrågasätter tidigare katolsk lära och missar att fästa uppmärksamheten på kallelsen till helighet och tonar ner känslan för synd på det sexuella området och underbetonar betydelsen av omvändelse.

Detta föranledde att han 2 mars publicerade [en andra artikel] där han bemöter kritiken. Hans primära slutsats är att kritikerna ser hanteringen med uteslutning från Eukaristin främst som en lärofråga och inte en pastoral fråga medan Kardinal McElroy menar att det i första hand måste betraktas som en pastoral fråga.

I övrigt utvecklar han sitt resonemang från den första artikeln ytterligare:

Under större delen av kyrkans historia har man sett med varierande allvarlighetsgrad på olika sexuella synder. Men under 1600-talet infördes läran att alla sexuella synder hade en sådan allvarlighetsgrad att att det inte kunde finnas några omständigheter som gjorde att en sexuell synd kunde ses som mindre ond. Därmed reglerades sexuella synder på ett särskilt sätt som man inte gjort med några andra kategorier av synder.

Alla sexuella synder är objektivt dödssynder. Därav följer att det automatiskt är en dödssynd för en man och hustru att ha samlag med utnyttjande av artificiella preventivmedel.
Men t.ex. dessa är inte automatiskt och objektivt dödssynder:

  • Att fysiskt eller psykiskt utnyttja sin make/maka.
  • Att exploatera dina anställda
  • Att diskriminera en person på grund av kön, etnicitet eller religion
  • Att överge dina barn

Den moraliska traditionen att alla sexuella synder är allvarliga härstammar från en abstrakt stympad härledning av kristen moral som håller fast vid en definition av synd som flagrant avviker från det sätt man annars resonerar i det större sammanhanget av katolsk morallära. Det beror på att det är helt och hållet en intellektuell konstruktion.

McElroy hänvisar till Henri Bergson som pekade på det inadekvata med ett sådant närmande till rikedomen i katolsk tro:

“We see that the intellect, so skillful in dealing with the inert, is awkward the moment it touches the living. Whether it wants to treat the life of the body or the life of the mind, it proceeds with the rigor, the stiffness and the brutality of an instrument not designed for such use…. Intuition, on the contrary, is molded on the very form of life.”

Kallelsen till helighet kräver både ett begreppsmässigt och ett intuitivt närmande till förståelsen av vad lärjungaskap till Jesus Kristus innebär. Lärjungaskapet handlar om en strävan att fördjupa vår tro och vår relation till Gud. Att sträva efter att leva i saligprisningarnas anda, och komma närmare Gud på livets alla områden, vår sexualitet, vårt familjeliv, våra sociala relationer. Vi inser då också att vi är syndare i både gärningar och underlåtelser. Då skall vi söka Guds nåd i botens sakrament.

McElroy konstaterar att kritiken mot hans första artikel inte gick ut på att hävda att traditionen att hävda att alla sexuella synder är lika allvarliga är korrekt. Kritikerna har inte heller slagit ner på att sexualetiken inte är kongruent med hur man resonerar i övrigt i katolsk morallära. Istället har kritiken fokuserat på att uteslutningen av sexuella minoriteter och skilda omgifta från Eukaristin är en lärofråga, inte en pastoral fråga. Jag skulle svara, säger kardinalen ”att påve Franciskus utmanar oss att uppskatta det vitala samspelet mellan pastorala och doktrinära aspekter i kyrkans lära i frågor som just denna.”

Påve Franciskus har under hela sitt pontifikat framhävt den pastorala aspekten som hjärtat i kyrkans liv. Detta kräver att människolivets konkreta realiteter och mänskligt lidande också på ett substantiellt sätt tas hänsyn till i hur läran utformas. Den faktiska erfarenheten i levande livet av människans synd och omvändelse är nödvändigt för att förstå det centrala sätt på vilket Gud relaterar till människan, nämligen barmhärtighet.

McElroy anger tre fundament för denna pastorala teologi:

  1. Att kyrkan måste spegla den pastorala hållning som Herren själv hade. Utgångspunkten är att förkunna Guds kärlek, sedan kommer helande, och som tredje steg omvändelse:

”This pattern must become ever more deeply the model for the church’s proclamation of the faith and healing action in the world. This must be the imitatio Christi for a pastoral church in an age that rejects abstraction, authority and tradition. The clear recognition of sin and the call to change one’s life to conform more fully with the Gospel is essential to Christian conversion and the achievement of true happiness in this world and the next. But that call must be expressed in the tender, compassionate welcome of a church that patiently ministers over time, as Christ did.”

  1. Att kyrkan måste slå följe med männniskorna och hjälpa dem.
    I Evangelii Gaudium talar påve Franciskus om att Kyrkan måste inviga alla – präster, ordensfolk och lekfolk – i denna medföljandets och stödjandets konst, vilket lär oss att ta av skorna inför den heliga grund som medmänniskan utgör. Utmaningen är att betrakta andra på samma sätt som Gud betraktar dem.
  2. Att kyrkans identitet, undervisning och gärningar måste vara rotad i de livssituationer och erfarenheter som är faktisk realitet för dagens män och kvinnor.

Dessa tankar som en av kyrkans kardinaler gett uttryck för menar jag är en bra utgångspunkt på den fortsatta synodala vandringen.
Från ideologisk dogmatism till levande personlig tro.
Från klerikalism till hela Guds folks medvandring och ansvarstagande.
Från överbetoning av dogmer till en situation där dogmatiken tjänar evangelisation och pastoral.
Från Babel till Pingst.

PS Jag rekommenderar också påve Benedict XVI´s första encyklika GUD ÄR KÄRLEKEN som en mycket bra utgångspunkt för diskussionen. Se mitt blogginlägg från 2010: [Har kristendomen blandat gift i Eros bägare?] DS

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Samhälle | Märkt , , | Lämna en kommentar

Den synodala processens kontinentala fas: Europeiskt plenarmöte i Prag 5-12 februari

Publicerat den 31 januari, 2023 av Bengt Malmgren

Den synodala processen i Katolska kyrkan i världen går nu vidare i sin andra fas, den kontinentala.

Ett arbetsdokument för den kontinentala fasen gavs ut av synodledningen i Rom redan i höstas med titeln Enlarge the space of your tent [se min rapportering om detta här]. Det har redan hunnit bli mycket diskussion kring dokumentet, inte alla tycker som jag att det var en mycket bra text som ger förutsättningar för fortsatt dynamiskt arbete engagerande hela Guds folk. Svidande kritik har riktats mot dokumentet bl.a. [av den nyss bortgångne kardinal Pell] och [kardinal Gerhard Müller], tidigare prefekt för Troskongregationen. Genomgående i kritiken är att man egentligen inte gillar grundintentionen med den synodala processen, man är kritisk till minskad klerikalism, ökat lekmannainflytande, dialoginriktad ekumenik på lika villkor, att låta pastorala frågor dominera alltförmycket över lärofrågorna etc, utan önskar en kyrka som är kvar i en motreformatorisk retorik och en påve som inte uttalar sig vitt och brett om olika ting utan håller sig strikt till att säga vad som är rätt eller fel enligt läran.

På Europeiska biskopskonferensernas gemensamma råds (CCEE) hemsida berättas om [den första gemensamma samlingen för synoden i Europa som kommer att äga rum i Prag 5-12 februari 2023].

Första delen, 5-9 februari samlas 200 deltagare, varav 156 är delegater från de 39 biskopskonferenserna inom CCEE. Varje delegation består av presidenten för respektive biskopskonferens och tre andra delegater representerade hela Guds folk, valda för att få ett adekvat urval av män kvinnor, ordensfolk präster etc.

Dessutom är 44 gäster inbjudna direkt av CCEE´s presidium från de mest representativa kyrkliga organisationerna i Europa. Ekumeniska delegater deltar också genom Conference of European Churches (CEC), som CCEE har regelbunden dialog med och en delegat från Ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel, tillika medordförandeför Katolskt-ortodoxt forum som administrerar dialogen med de Ortodoxa kyrkorna i Europa.

De sista 2 dagarna, 10-12 februari åker de andra hem och mötet fortsätter med bara biskoparna som är presidenter för biskopskonferenserna. Syftet är att biskoparna kollegialt skall kunna utvärdera erfarenheterna såhär långt av den synodala processen i kyrkan utifrån deras perspektiv, d.v.s. deras karismer och roll.

Utöver detta har varje biskopskonferen möjlighet att inbjuda 10 ytterligare delegater som observatörer som har möjlighet att följa arbetet i plenarsamlingarna och i arbetsgrupper ge feed-back.

För Sveriges del har biskop Anders utsett en kontaktgrupp som enl stiftets hemsida deltar i mötet via länk. Gruppen består av:

  • f Andrés Bernar, biskopsvikarie för evangelisation
  • Anna B Sandberg
  • Kristina Hellner

Kontaktgruppen nås på e-postadressen synod@katolskakyrkan.se


Fler länkar:

[Speciell hemsida för Prag-mötet]

[Nordiska biskopskonferensen. Svar på frågor inför den kontinentala fasen]

[We are Church International (reformkatoliker). Presskonferens inför den kontinentala fasen sammanfattad på Katolsk Visions blogg]

[Synod på villovägar. Ulf Jonssons ledarartikel i Signum om den Synodala vägen i Tyskland (ej att förväxla med den världsvida Synodala processen)]

Publicerat i Katolska kyrkan | Märkt , | 1 kommentar

Kardinal Pell och kritiken mot påve Franciskus

Publicerat den 25 januari, 2023 av Bengt Malmgren
Kardinal George Pell. Foto: CNS /Paul Haring

Kardinal George Pell, ärkebiskop av Sydney avled 10 januari. Han var en av de kardinaler påve Franciskus lät ingå i sitt [åttahövdade kardinalsråd som var den inre grupp han tillsatte 2013] som rådgivare i syfte att genomföra det omfattande arbetet med kuriareform och mycket mera han hade planer för under sitt pontifikat. Pell fick sedan ansvar att leda arbetet med att sanera Vatikanens finanser och rensa upp i korruptionen. I samband med att han var inblandad i en affär med anklagelser om sexuella övergrepp på unga pojkar (där han till sist blev friad) fick han lämna sin post.

Det har inte varit hemligt i Rom att kardinal Pell och andra kardinaler möttes regelbundet och delade missnöje och kritik mot det nuvarande pontifikatet. Samtidigt får man ta rapporteringen med en nypa salt, vi vet att [media gärna blåser upp och vill göra dramaturgi av oenigheter].

Nu efter Pells död avslöjas att han varit författare till ett anonymt memorandum som kritiserade påve Franciskus som [publicerades i mars 2022 på Sandro Magisters blogg].

Magister är en respekterad italiensk journalist som länge varit vän med kardinal Pell, så det är en tillfredsställande källa som [jesuit-tidskriften America Magazine refererar till då de återger denna historia].

Sandro Magister hade lovat Pell att publicera memorandumet anonymt, men nu efter Pells död anser han sig inte ha några förpliktelser utan bryter tystnaden. Han berättar att Pell kom hem till honom med texten som han hade skrivit och som han berättade hade cirkulerats bland kardinalerna och önskade nu få det anonymt publicerat under signaturen ”demos”. Magister accepterade att publicera under önskade villkor. Kardinal Pell sade senare att han var mycket nöjd med publiceringen.

Mycket ospecifik kritik har framkommit mot påve Franciskus där han blir motarbetad bakom sin rygg utan att man vill tala klarspråk. Förtjänsten med detta memorandum är att det tar upp specifika punkter och ger en samlad strukturerad kritik. Påven själv har önskat öppen diskussion och att allas åsikter skall kunna uttryckas utan rädsla. Jag vet inte hur diskussionerna gått i kardinalsrådet, men min tro och förhoppning är att det har varit en god arbetande grupp där man fritt diskuterat de olika frågorna och granskat argumenten inför fattade beslut.

Frågan är varför Pell valde att vara anonym, och varför det över huvud taget behöver tisslas och tasslas bland kardinalerna bakom ryggen på påven. Och frågan är också varför Sandro Magister gick med på den anonyma publiceringen. Vad säger det om samtalsklimatet och den psykosociala miljön i Vatikanen och runt påve Franciskus? Jag kan tänka mig Pell vara ganska rak i sin kritik även i direkta samtal med påven och den anonyma publiceringen kanske handlade mera med det inflammerade klimatet i kurian och medias benägenhet att blåsa upp och göra stor dramaturgi av meningsskiljaktligheter. Pell ville undvika ytterligare mediala konvulsioner men ville ändå få ut sitt budskap.

Att det förekommer olika uppfattningar och livliga diskussioner bland kardinalerna borde vara självklart och är en del av urskiljningsprocessen att föra kyrkan framåt. Man kan förutsätta goda intentioner från var och en, men allt behöver inte ske inför offentligheten. Den stora polarisering som sker i offentligheten då allt internt ligger i öppen dag och oförsonliga attacker riktas från den ena sidan till den andra i media har att göra med att det finns en oförståelse bland många kristna för det nödvändiga sambandet mellan personlig erfarenhet och lära. Enkla lösningar föredras, vilket exploateras av olika aktörer från alla sidor, och på så sätt förstärks polariteter och motsättningar.

Alla påvar har sin metodik att komma fram till lärodoktrinen. Påve Franciskus metod utgår helt klart från erfarenheten. Han startar från sin egen personliga erfarenhet, vilken han dessutom frikostigt kommunicerar ut till allmänheten. Benedikt XVI hade en annan metodik, han utgick från intellektet och teologisk reflektion, men båda metodikerna är framkomliga och kompletterar varandra. [Därför har de fel som vill slå in en kil mellan de två senaste påvarna].

Jag tror därför att man inte heller skall överdramatisera polariteten mellan påve Franciskus och Pell. Låt oss ha detta i minnet när vi nu går igenom några huvudpunkter i memorandumet:

Avsnitt 1: Hård kritik mot nuvarande pontifikat.

Många i alla läger anser att “detta pontifikat är förödande, i många eller de flesta avseenden en katastrof”, skriver Pell i memorandumets inledning.

Sedan följer sex specifika punkter av kritik mot påve Franciskus. Petri efterföljare är klippan på vilket Kyrkan är byggd, skriver Pell bl.a. Påven och Romkyrkan har en unik uppgift i att bevara den apostoliska traditionen. Tidigare hette det ”Roma locuta. Causa finita est” (Rom har talat, sista ordet är sagt) men idag gäller ”Roma loquitur. Confusio augetur” (Rom har talat, förvirringen ökar).

Pell anklagar påve Franciskus för att tiga angående den Synodala vägen i Tyskland och kardinal Hollerich´s ”heretiska” uttalanden om sexualitet, samtidigt som han ägnar sig åt ”aktiv förföljelse” av traditionalister och kontemplativa nunnor.

Han anser också att under Franciskus har Kristus flyttats bort från centrum och det kristo-centriska arvet från Johannes Paulus II i tros- och moralfrågor har systematiskt attackerats.

Han säger också att Rom uppvisar ”förvirring” angående ”strikt monoteism”.

Han säger att påve Franciskus och Vatikanens inflytande på politiken är negligerbar och att det varit allvarliga misslyckanden i att främja mänskliga rättigheter i Venezuela, Hong Kong, fastlands-Kina och Ukraina och ingen offentlig support för lojala katoliker i Kina.

Avsnitt 2: Framåtblick mot kommande konklav och önskad profil på kommande påve.

Pell var fyllda 80, och skulle inte komma ifråga som elektor vid nästa konklav, men hans reflektioner i memorandumet visar att han ändå ville vara lite av kungamakare. Han menar att Franciskus har ”försvagat kardinalskollegiet genom excentriska nomineringar” och tecknar följande önskvärda profil för nästa påve:

“The new pope must understand that the secret of Christian and Catholic vitality comes from fidelity to the teachings of Christ and Catholic practices. It does not come from adapting to the world or from money…
The first tasks of the new pope will be to restore normality, restore doctrinal clarity in faith and morals, restore a proper respect for the law and ensure that the first criterion for the nomination of bishops is acceptance of the apostolic tradition. Theological expertise and learning are an advantage, not a hindrance for all bishops and especially archbishops.”

Pell förordar fortsatt centralisering av makten och är skeptisk till att nationella och kontinentala synoder ges för stor doktrinär auktoritet vilket kan äventyra kyrkans enhet. (jfr tyska synodala vägen) “if there was no Roman correction of such heresy, the Church would be reduced to a loose federation of local Churches, holding different views, probably closer to an Anglican or Protestant model, than an Orthodox model.” Första prioritet för en ny påve måste vara att eliminera och hindra en sådan hotande utveckling genom att kräva enhet i det väsentliga och inte tillåta doktrinära olikheter. ”Den moraliska aspekten av homosexuell aktivitet är en sådan punkt”, skriver Pell.

Han säger att medan yngre präster och seminarister är praktiskt taget komplett ortodoxa, ibland ganska konservativa, så måste den nye påven vara medveten om de substansiella förändringar i kyrkans ledarskap sedan 2013, speciellt i Syd- och Centralamerika. En möjlig schism är mer trolig från höger och är alltid möjlig när liturgiska inflammerade spänningar inte dämpas.

Läs också kardinal Pells postumt publicerade artikel i The Spectator som han skrev strax före sin död där han framför svidande kritik mot den synodala processen och [arbetsdokumentet för den kontinentala fasen]: [The Catholic Church must free itself from this ‘toxic nightmare’].

Schematisk bild av den synodala processen i Katolska kyrkan publicerad av synodkansliet

Jag återger Pells tankar, inte för att jag håller med om allt, men för att det är en välartikulerad partsinlaga, en inlaga i en kyrklig dialog som måste fortgå. Pell uppskattar inte påve Franciskus erfarenhets- och dialoginriktade metodik och decentralisering av kyrkan i mera synodal riktning, utan önskar återgång till en mera centralistisk kyrka där dogmatiken och den postreformatoriska retoriken står i centrum. Han befarar att decentraliseringen och synodaliteten kommer att leda till en splittrad kyrka som förlorar greppet av den tradition den är satt att förvalta.

Själv tror jag man behöver ha is i magen och låta den synodala processen ha sin gång. Metodiken är som sagt att utgå från den personliga erfarenheten och att låta alla frågor komma upp på bordet. Sedan måste givetvis allt samlas ihop, och biskoparna måste ta sitt ansvar i att integrera erfarenheten med det arv kyrkan är satt att förvalta. Pell är uppenbarligen ängslig att lekmammainflytande och decentralisering skall leda till katastrof, men så behöver det inte bli. Men han har rätt när han i artikeln i The Spectator säger att biskoparna måste ta sitt ansvar för läroämbetet:

”Working documents are not part of the magisterium. They are one basis for discussion; to be judged by the whole people of God and especially by the bishops with and under the Pope. This working document needs radical changes. The bishops must realise that there is work to be done, in God’s name”

Publicerat i Katolska kyrkan, Uncategorized, Vatikanen | Märkt , , , | 3 kommentarer

Ny katolsk studiebibel aktualiserar att Guds ord är lika viktigt för oss katoliker som sakramenten.

Publicerat den 23 januari, 2023 av Bengt Malmgren

Tredje söndagen under året är Guds ords söndag. I år introducerades på denna dag Katolsk studiebibel utgiven på Veritas förlag, och biskop Anders har skrivit ett [herdabrev med anledning av dagen].

Vi katoliker har ofta försummat att i lugn och ro sätta oss ner och begrunda Guds ord i Bibeln. Och i mässan fokuserar vi kanske mer på Eukaristins liturgi och och ser bibelläsningarna och Ordets liturgi mera som en transportsträcka för att komma fram dit. Och det finns få präster, med lysande undantag, som verkligen kan levandegöra texterna i sina predikningar. Många katoliker har mycket att säga om prästers sätt att predika och önskar de något, så är det att predikningarna skall hållas kortare. Men både Ordets liturgi och Eukaristins liturgi är lika viktiga. Vi lekmän har ett eget ansvar att själva fördjupa oss i Ordet, att skylla på dåliga predikningar håller inte. Kanske denna studiebibel kan leda till en nystart både för oss lekmän och för våra präster som skall predika.

Biskop Anders säger att det finns två dimensioner i katolsk bibelläsning: Den kollektiva, där vi läser tillsammans med hela kyrkan och låter kyrkans undervisning hjälpa oss att tolka det vi läser och den personliga, där vår egen djupt personliga överlåtelse och öppenhet för att ta emot Guds ord på ett sätt som kan förvandla vårt liv blir vägledande. Genom båda blir vi genom Andens kraft i stånd att förmedla Evangeliet till världen omkring oss (jfr Rom 8:15-16).

Studiebibeln innehåller Bibel 2000´s text i oförändrat skick och katolska kommentarer i marginalen. Bibelsällskapets notapparat finns också med. Layouten är behaglig för ögat och lämpar sig för kontinuerlig läsning. Till varje bibelbok finns också en inledningstext som redogör för deraas författare, datering, adressat och teologiska innehåll vilket är mycket värdefullt.

Den korta inledningstexten av biskop Anders Arborelius säger mycket om det sammanhang bibeln befinner sig i enligt Katolska kyrkan, vilket ger en lite bredare infattning än det protestantiska ”sola scriptura” som vi lärt oss:
1. I sammanhang med skapelsen och uppenbarelsen:


”Gud har skapat allt. Gud har uppenbarat sig. Gud har talat. Gud har samlat sig ett folk. Gud har blivit människa i Jesus Kristus. Gud har sänt ut sin helige Ande för att samla alla folk i sin kyrka och sedan leda oss in i sin eviga härlighet. Det är detta som Bibeln handlar om – och lite till. Det är denna frälsningshistoria som sedan får fortsätta i våra liv.”


2. I sammanhang med kyrkan. Bibeln är kyrkans bok:

”Det är detta skeende i Guds kraft som Bibeln vill göra oss delaktiga av. Det är kyrkans uppgift att tolka och förklara detta på ett begripligt sätt. Det är därför vi ger ut denna utgåva av Bibeln, så att katolska kristna – och alla andra av god vilja och öppet sinne – kan ta del av hur den katolska kyrkan läser Bibeln.”

I sitt förord refererar redaktören till andra viktiga källor för katolsk förståelse av Bibeln bl.a. följande:

Dei verbum – Andra Vatikankonciliets grundkonstitution om Uppenbarelsen.
Benedikt XVI: Verbum Domini (2010)
Att tolka Bibeln idag -Påvliga bibelkommissionens dokument om bibeltolkning i kyrkan (1995)

Publicerat i Katolska kyrkan | Märkt , , | Lämna en kommentar

”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” – predikan av Msgr Mirek Dudek

Publicerat den 15 januari, 2023 av Bengt Malmgren

Predikan 2:a söndagen under året 2023 i Katolska domkyrkan

– Msgr Mirek Dudek –

Texter: Jes 49:3, 5-6, I Kor 1:1-3, Joh 1:29-34

Johannes döparen ser Jesus komma och utbrister: Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Han är det, jag är bara ett vittne om honom. Jesus som Guds lamm, -Inte alldeles lätt att förstå för oss människor av idag. Ordet ”lamm” associerar vi snarare till något gulligt och sött djur. Men i bibeln har ordet lamm snarare en betydelse av offer eller utgivande kärlek, dvs. att ge sitt liv för att ge liv till andra, – offra sitt liv för att rädda andra till liv! Dessutom heter ordet lamm på hebreiska ”talja”, som lär betyda både lamm, tjänare och son; alltså betydelserna flyter samman. Då blir det också begripligare. Jesus är både Guds son och Guds tjänare i när han kallas för Guds lamm.

Och världens synd – vad är detta? Världens synd kanske man kan översätta med en värld som har avlägsnat sig bort från Gud som livets och kärlekens källa; I denna värld framträder i stället en dödens kultur, en kultur som är destruktiv och skadlig på längre sikt. Och därför bildar en grogrund för våld och död, och efter sig lämnar sårade människor, en sårad skapelse, ett mot varandra i stället för med varandra. I en sådan värld råder arrogans, krig och terror, mord, skjutningar och knivdåd. Det är en värld utan hopp och barmhärtighet. Det är en sådan värld vi bevittnar i Ukraina i dag. Det är som Satan själv släpptes lös ur sitt fängelse. Och vi blir alla på något vis smittade och/eller påverkade. Detta är världens synd. När kommer odjuret att kastas i eldsjön, som Johannes apokalyptikern talar om?

Johannes döparen som sett Jesus komma har förstått att detta är problemet med världen och dess synd, dvs. gudsglömskan. Någon måste ta hem världen igen till den som skapat den. Så står han där vid Jordans strand och pekar på Jesus och säger: Han är det! Han är det! Han är Guds lamm, han tar bort världens synd. Johannes minns påskalammet från GT, påskalammet som slaktades och vars blod ströks på dörrposterna och som blev till räddning från död och befrielse för folket Israel ut ur Egyptens slaveri. Johannes döparen identifierar Jesus med detta påskalamm och säger: Han är det, idag är han detta påskalamm. Förmodligen kom han också att tänka på den stora texten från profeten Jesaja 53 som talar om den lidande gudstjänaren som bär bort all världens synd: Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, – slagen för våra missgärningars skull, för att vi skulle få frid och genom hans sår bli helade. Han var lik ett lamm som förs bort att slaktas, … Jesus är Guds lamm, dvs. Gudstjänaren som kommit till oss människor för att åter ge oss en hemvist hos vår himmelske Fader. Han kom för att ta bort världens synd, dra oss ut ur dödens kultur och återge oss hoppet om livet, hoppet om en oändlig kärlek, hoppet om en mening, allt sådant som får oss att välja det liv som kommer från Gud. Till slut är han lammet som ger sitt liv för oss på korset, för att avlasta oss från dödens ok. Ni minns säkert evangelisten Johannes som låter Jesus dö vid samma tid, då påskalammen slaktas och vill därmed säga: Jesus är det nya påskalammet. Genom sin död har han besegrat döden. Döden har ingen egentlig makt längre över våra liv! Det är så församlingen sjunger Lammets lov i hymnen Gloria: Herre, Guds enfödde Son, Jesus Kristus, Herre Gud, Guds lamm, Faderns Son. Du som borttager världens synder, förbarma dig över oss.

Och här kommer den tredje betydelsen in när vi talar om lammet. Det är i mässan. Precis före kommunionen ber prästen: Saliga de som är kallade till Lammets måltid (Uppb. 19:9). Så ber ju prästen när han lyfter upp hostian strax före kommunionen. Vi blir då påminda om Lammets bröllopsmåltid, dvs. den himmelska festmåltiden i himlen. Det är målet för vårt liv, där sker samlingen för alla folk som levt i tro och ett gott och livgivande liv med Jesus Kristus. Eukaristin förenas med himlen. Hela Apokalypsen, bibelns sista bok är fylld av texter som talar just om Lammet, som är den uppståndne Kristus. Där lovprisas Lammet: Du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder och folk. Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud, till präster åt honom.

Så Lammet är han som ger sitt liv och väcker Guds liv i oss. Lammet påminner oss om befrielse och frälsning; I den heliga mässan blir Jesu offer närvarande, dvs. Lammet som ger sitt liv för oss. Och vi har Lammet som bjuder oss till den himmelska bröllopsmåltiden i himlen.

Till slut ser Johannes en stor skara av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen och hos Lammet. Vilka är de?? Jo, det är de som följer Lammet, vart det än går. Det är de som har kommit ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Vi tackar och lovprisar Lammet i varje mässa och vill följa honom vart han än går.

Publicerat i Katolska kyrkan | Märkt , | 2 kommentarer