2033 Agenda – ett decennium fram till 2000-årsjubileet av Jesus död och uppståndelse. Be för en ny Pingst och fullheten av Jesus universella kungadöme

Publicerat den 6 september, 2023 av Bengt Malmgren

2033 Agenda.
År 2033 är det 2000 år sedan Jesus död och uppståndelse. Påve Franciskus genom CHARIS och Dikasteriet för lekfolket, familjen och livet vill att hela Kyrkan använder dekaden fram till dess som förberedelse genom att ta kallelsen på allvar, be och arbeta för en ny Pingst och fullheten av Jesus universella kungadöme.

Låt oss be med CHARIS

  1. För Guds välsignelse över CHARIS möten under höstterminen:
    (i) Mötet med CHARIS Europa via internet 23 september där Ludwig Gelot medverkar från Sverige.
    (ii) CHARIS första generalförsamling i Rom 29-31 oktober.
    Den internationella karismatiska konferensen ”Called, Transformed and Sent” 2-4 november med medverkan av bl.a. påve Franciskus och f Raniero Cantalamessa.
  2. För Kyrkan
    (i) För den synodala processen som berör hela världskyrkan och för första sessionen av synoden om synodalitet i Rom 4-20 oktober att dess överläggningar och slutsatser skall bidra till att konkretisera påve Franciskus vision att förnya och reformera kyrkan i linje med Andra Vatikankonciliets anda.

(ii) För projektet 2033Agenda – initierat av den Helige Fadern för att hela kyrkan och alla rörelser och initiativ skall ta kallelsen på allvar, be och arbeta för en ny pingst och fullheten av Jesus universella kungadöme.

  1. För världen
    Vi ber för dem som lider på grund av pågående krig, förföljelse av kristna, våld, humanitära kriser och pågående naturkatastrofer.
Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

De sista påvarna visar vägen till konstruktiv religionskritik och dialog med Islam

Publicerat den 31 juli, 2023 av Bengt Malmgren

Krisläget Sverige har hamnat i nu med koranbränningar som gjort att vi lyckats få majoriteten av världens muslim-dominerade stater emot oss är självförvållat och beror på en kombination av arrogant självgodhet och total tondövhet för vad religiösa värden betyder för människor, särskilt i de delar av världen som inte likt det sekulariserade Sverige placerar sig i den absoluta extrema övre högra hörnet på GAL-TAN-skalan enligt World Values Survey.

Vi befinner oss i ett motsägelsefullt dubbelläge där vi dels har en oerhört stor intolerans mot att kränka människor (vilket dock inte tycks gälla människor med kristen tro), å andra sidan ett tabu mot att kritisera kränkande och ojämlika inslag i icke-kristna religioner som islam. Vi likställer religionskritik med att kränka andra människor (med undantag för kristna) och har en idealiserad bild av att bara de muslimer som nu rasar mot oss själva förstod sin religion rätt, så skulle de anpassa sig till västerländska värden som jämlikhet, religions- och yttrandefrihet, fred och demokrati. Men ligger det inte i själva verket en nykolonialism i ett sådant synsätt?

Jag menar att det ligger inom ramen för respekt för andra människors integritet, trosfrid och vanligt sunt förnuft att inte tillåta provokativa skändningar av heliga symboler mitt för ansiktet på dem utanför moskéer och ambassader. Vi har ordningslagar och lagar som förbjuder hets mot folkgrupp som borde kunna tillämpas på ett rimligt sätt så att vi slipper hamna i denna situation.

Om vi gör vår hemläxa när det gäller grundläggande respekt för andras tro, så blir det också lättare med religionskritik utan att man behöver vara rädd att kränka den andre och för verklig och konstruktiv religionsdialog. Här finns skäl att återerinra vad Katolska kyrkan genom de två sista påvarna åstadkommit i dialogen med Islam.

Påve Benedikt XVI, föreläsningen i Regensburg och dialogen i dess efterföljd.

När dåvarande påven Benedictus XVI höll en akademisk föreläsning i Regensburg 2006 som berörde temat att tron aldrig skall utbredas med våld väckte det raseri hos islamister, och han fick också hela den sekulariserade intellektuella västvärlden mot sig i anklagelser om hets mot muslimer. Han lyfte i föreläsningen fram  två huvudpunkter:

  1. Kristen tro skall aldrig utbredas med hjälp av våld.
  2. Tro och förnuft hör ihop.

Påven gjorde en historisk återblick och citerade en dialog som den lärde bysantinske kejsaren Manuel II Palaiologos (1348-1425)  förde med en bildad perser om kristendomen och islam. Dialogen rörde hela området av det i Bibeln och Koranen beskrivna trossystemet och kretsade särskilt kring Gudsbilden och bilden av människan. Kejsaren motiverade varför det är ologiskt att utbreda tron genom våld.

”Kejsaren visste säkert att det i Sura 2, 256 står: ‘Det bör ej råda tvång i trosangelägenheter’… Men kejsaren kände naturligtvis också till de i Koranen införda, senare tillkomna bestämmelserna om det heliga kriget… Utan att gå in på detaljer såsom den olika behandlingen av ‘skriftens folk’ och ‘de otrogna’, vänder sig kejsaren på ett förvånansvärt ovänligt sätt, i en för oss överraskande brysk form, till sin samtalspartner, helt enkelt med den centrala frågan om förhållandet mellan religion och våld överhuvudtaget. Han säger:

‘Visa mig då vad nytt Muhammed har kommit med, och du kommer bara att finna sådant som är dåligt och omänskligt, som till exempel när han föreskrev att tron som han förkunnade skulle utbredas med svärdets makt… Gud finner inget behag i blod, och att inte handla enligt förnuftet, inte ”σὺν λόγω, syn-logo” (”med Logos”), det strider mot Guds väsen. Tron är själens frukt, inte kroppens. Den som alltså vill föra någon till tron måste kunna tala väl och tänka rätt… För att övertyga en förnuftig själ, behöver man inte bruka sin arm, inte tillhyggen eller något av de vapen med vilka man kan hota någon med döden…‘

Påven kommenterar citatet från den bysantinske kejsaren:

”Den avgörande satsen i denna argumentation mot omvändelse genom bruk av våld lyder: Att inte handla enligt förnuftet är något som strider mot Guds väsen [5]. Textutgivaren, Theodore Khoury, kommenterar detta så: För kejsaren som är en i grekisk filosofi uppfostrad byzantin är denna sats evident. Men för den muslimska läran är Gud absolut transcendent. Hans vilja är inte bunden vid någon av våra kategorier, inte ens av förnuftets. För att illustrera detta citerar professor Khoury ett arbete av den kände franske islamologen Roger Arnaldez, som påpekar att Ibn Hazn går så långt som att förklara att Gud inte heller är bunden av sitt eget ord och att ingenting förpliktar honom att uppenbara sanningen för oss. Om det vore hans vilja, skulle människan till och med kunna åläggas att tillbe avgudar.

Här skiljer sig vägarna i förståelsen av Gud och i det konkreta förverkligandet av religionen. Vi står inför ett dilemma som samtidigt är en omedelbar utmaning för oss idag. Är övertygelsen om att det strider mot Guds väsen att handla förnuftsvidrigt något som bara är en grekisk tanke, eller gäller den alltid och i sig självt? Jag tror att vi här ser den djupa överensstämmelsen mellan det som är grekiskt i ordets bästa bemärkelse och den bibliska förståelsen av tron på Gud. Genom att alludera på den första versen i Genesis, den första versen överhuvud i den Heliga Skrift, öppnar Johannes prologen till sitt evangelium med ordet: I begynnelsen var Logos, Ordet. Detta är just det ord som kejsaren använder: Gud handlar med iakttagande av Logos, ”σὺν λόγω, syn-logo”, ”med Logos”. Logos är på samma gång förnuft och ord – ett förnuft som är skapande och som kan meddela sig till andra, men just som förnuft.” [Läs hela påvens föreläsning på svenska här]

Det var aldrig påvens avsikt att förolämpa muslimer. Katolska kyrkan vill ha en god relation till Islam och söker fortsatt dialog. Tvärtom ledde föreläsningen till en ännu bättre dialog och fortsättning på den som upprätthållits av Benedictus XVI´s föregångare Johannes Paulus II. Andra Vatikankonciliets deklaration om religionsfriheten Nostra Aetate från 1965 låg till grund för att upprätta denna dialog.

Påve Franciskus fortsätter dialogen för fred och syskonskap


2016 träffade påven shejk Ahmed al-Tayed storimam vid al-Azhar i Kairo, sunni-islams mest prestigefyllda läroinstitution i privat audiens. Det var första gången någonsin som en storimam
från Al-Azhar rest till Vatikanen.

Påve Franciskus har fortsatt i samma anda. I möte med Stor-imamen Ahmed el-Tayeb av al-Azhar under ett interreligiöst möte i Abu Dhabi i februari 2019 undertecknades ett gemensamt dokument om mänskligt syskonskap som  uppmanade ”alla personer som har en tro på Gud och på mänskligt syskonskap att förena sig och samarbeta så att det kan fungera som en vägledning för kommande generationer att främja en kultur av ömsesidig respekt.”

Därefter följde utgivandet av encyklikan ”Fratelli tutti” 2020. I encyklikan skriver påven att han önskar att vi, genom att erkänna varje människas värdighet, bidrar till återupplivandet av en gemensam strävan efter syskonskap mellan alla människor i världen.

Och nu senast under Irak-resan träffade påven i Najaf  storayatollan Ali al-Husseini as­Sistani, den högsta andliga auktoriteten för shiiterna i Irak. Ali al-Husseini as-Sistani stödjer en fridfull islam, som undervisar i teologi, lag och moral, och kräver att principerna för islam respekteras i det offentliga livet, men inte gör anspråk på den politiska makten eller kontrollen av den.

Påve Benedicts Regensburgstal och Katolska kyrkans inställning till religionsfrihet, religionsdialog och ansvar för ett syskonskap för fred innefattande alla människor oberoende av tro visar att det går att hålla flera bollar i luften samtidigt: Man kan ha en respektfull och intellektuellt hederlig dialog med alla människor, utöva konstruktiv kritik av religion och samtidigt tydligt stå fast vid sin egen tro.

Den sekulära vänsterliberala eliten i väst menade att t.o.m. påve Benedikts moderata akademiska föreläsning i Regensburg var att gå för långt i att provocera muslimer, men det finns också kritiker inom kyrkan som menar att de tre sista påvarna gått för långt i religionsdialogen och dagtingat med grundläggande trossatser. Men ingen observant utomstående bedömare tvivlar på att Katolska kyrkan står fast och viker inte från de grundläggande trossatserna. Tvärtom hämtar man just kraften till sitt sociala engagemang i världen från denna tro.

Debatten här i Sverige blir ofta polariserad: Antingen accepterar vi en sekulär enhetskultur och förpassar religionen till den privata sfären (med kyrkliga förtecken: som vissa inom det politiska ledarskiktet i Svenska kyrkan enligt en ofta framförd kritik påstås vilja – plädera för en utslätad enhetsreligion där man tonar ner det unika i kristendomen så mycket som möjligt) eller ser vi Islam som ett problem, konfronterar detta och för den kulturella kampen fullt ut. [Se mitt tidigare blogginlägg Jesus eller Muhammed: Det gäller att kunna hålla flera bollar i luften samtidigt].

Genom att tabubelägga religionskritik lämnar vi walkover till Jomshof och andra mera militanta krafter. Även i det sekulära Sverige borde man vara lite mera orädd att titta på religionen, både som en positiv och som problematisk faktor i samhälle och politik. De sista påvarna har vi mycket att lära av.

Publicerat i Katolska kyrkan, Religion, Vatikanen | Märkt , , , , | 1 kommentar

Att inte kränka människors trosfrid är självklart, blott Sveriges förblindade byråkrati klarar ej av att hantera det.

Publicerat den 28 juli, 2023 av Bengt Malmgren

Sverige är unikt. Religionsffrihet och trosfrid är värden som inte står högt i kurs. Samma personer som anser det så djupt kränkande att använda begreppen biologisk man och biologisk kvinna i vissa fall så att det snudd på skall anses olagligt anser att troende människor som demonstrativt får sina heliga skrifter skändade utanför sina kyrkor, synagogor eller moskeer får anses tåla det. Här finns en obalans och en oförståelse för religiösa traditioner och känslor. Detta krockar med de nya invandrarnas värderingar, de är inte alls beredda att kompromissa med sina religiösa traditioner på samma sätt som den sekulära eliten i Sverige är.

Själv anser jag att trosfrid och religionsfrihet är värden som borde hållas högt, och det är skandal att man i Sverige är så nitisk att man inte kan sätta stopp för uppenbart missbruk av yttrandefriheten och demonstrationsrätten. De ansökningar som kommit in till polisen sista tiden att skända heliga skrifter (biblar, koraner m.m.) är patetiska, närmast komiska. I andra länder lyckas man avstyra sådant utan specifika hädelselagar, men inte i Sverige. Tove Livendahl skriver i SvD: ”Det är en perfekt illustration av ett land som helt har tappat konceptet, förälskat sig i sin egen självbild och är oförmöget att se saker som de egentligen är, alltmedan grannarna skakar på huvudet och konstaterar att svenskarna har flippat ut igen.”

Sveriges Kristna råd har med rätta kritiserat koranbränningarna, men jag noterar att de inte, precis som de tio kulturpersonligheter som skrev ett upprop mot bränningarna, vill ha hädelselagar eller specifika förbud att bränna heliga skrifter. Jag tycker de tios upprop är bra och välbalanserat, jag delar helt deras tankar. Det handlar om sunt förnuft och respekt fär människor, inklusive deras tro.

Publicerat i Religion, Samhälle | Märkt , , , | 1 kommentar

”Kommer mitt lands stora stund att komma: Rysslands återkomst till mänskligheten?”

Publicerat den 17 juli, 2023 av Bengt Malmgren

Michail Sjisjkin, exilryss i Schweiz sedan 1995 skriver om sitt hemland vars kultur ruineras av Putin. Eller finns upprinnelsen till övergreppen och imperialismen just i kulturen? Hans bok ”Krig eller fred. Ryssland och väst – ett närmande” kommer i dagarna ut på svenska. Denna artikel av honom i dagens SvD är något av det starkaste och bästa jag läst om situationen i Ryssland. Han jämför läget i Ryssland idag med Tyskland under Hitler och Thomas Mann som vädjade till tyska folket men för döva öron. Jag rekommenderar alla att läsa den.

”Det ryska folket är vant vid att utstå mycket, och eftersom det inte älskar friheten, utan uppfattar den som försummelse – och därför på sätt och vis sträcker sig efter försummelsen – så kommer det trots svårartad besvikelse att känna sig bättre och mer hemmastatt under den nya, rått disciplinära ordningen, vara ’lyckligare’ än under republiken. Detta förstärks av regimens obegränsade resurser för lögn, avtrubbning och fördumning. Folkets intellektuella och moraliska nivå har sedan lång tid tillbaka sjunkit så lågt, att den kraft som behövs för att åstadkomma harm helt enkelt inte går att uppbringa.”

ur brev skrivet av Thomas Mann 1943, men ”tysk” bytts ut mot ”rysk”
Foto: Evgeniya Frolkova

Foto: Evgeniya Frolkova

Publicerat i Konst och kultur, Samhälle | Märkt | 4 kommentarer

En tillgång för Sverige att ”rikets första dam” är präst

Publicerat den 16 juli, 2023 av Bengt Malmgren

Statsminister Kristerssons fru Birgitta Ed har läst teologi och vigdes nyligen till präst i Svenska kyrkan. Det är något hon inte gömmer undan utan bär upp som en del av sin identitet. Hennes positiva roll under Nato-toppmötet i Vilnius kanske inte skulle ha uppmärksammats om det inte vore för ovidkommande kritik för att hon bar prästkrage (vilket hon har för vana att göra varje dag till vardags). Jag avstår från att kommentera den delen ytterligare, tillräckligt bra saker har redan sagts av t.ex. Dagens Frida Park, Anders Q Björkman i SvD, Expressen ledare och Joel Halldorf.

Birgitta Ed berättade själv för Dagen om deras möte:

”– Det var ett väldigt fint samtal, och utmanande på ett positivt sätt…

– Vi var klädda som vi är klädda till vardags. Vi möttes som de vi är. Sedan jag prästvigdes i januari bär jag prästskjorta varje dag – när jag gör saker i samhället är jag präst. Jag har en känsla av att Emine alltid bär sin traditionella dräkt. Det var ett möte mellan människor som ser ut så här till vardags…

Vi pratade om religionens roll i ett samhälle och hon frågade mig vad jag tänkte och kände runt koranbränningar. Jag kunde säga vad jag verkligen känner och tänker och att jag blir ledsen av koranbränningar. Men jag sade också att man både kan bli ledsen och bedrövad men ändå tycka att lagstiftningen är rimlig…

– [Emine] är en klok och intresserad kvinna. Hon förstår förstås att jag är en person med en stark tro. Jag tror inte att hon håller med mig, men jag tror att hon förstod mitt sätt att se på frågan.”

Jag tänker så fantastiskt fint och viktigt med dessa kontakter vid sidan om deras mäns mer formella förhandlingar när det gäller att bygga broar och fördjupa relationer. Expressens Karin Olsson twittrade: ”För egen del tror jag Birgitta Eds prästkrage och kunskap kanske inte var helt oviktig för att gjuta olja på vågorna efter koranbränningarna. Religionsdialog i sin prydno”.

Att vara präst är del av ens identitet, ett löfte för livet, det blir man aldrig av med, precis som äktenskapet. Att vara make till min fru är jag 24-7, och som ett tecken på det bär jag min vigselring varje dag. Lika naturligt är det att bära prästkrage, även om det inte är obligatoriskt att bära den jämt. En del präster föredrar att göra så, andra bär den mera sällan. Förr var det ju mera vanligt och accepterat att se präster på det viset. I katolska länder inte bara prästkrage, utan också kaftan, som Fr Brown bär i den bekanta TV-serien.

Själv uppskattar jag präster som väljer att vara öppna med sin kristna tro på detta sätt och jag tror det bara är till gagn för hela samhället och dialogen mellan religioner och folk om benägenheten att smyga med sin tro och begränsa den till privatlivet på nytt kunde försvinna här i västerlandet. Joel Halldorf sätter ord på detta då han säger att det handlar om

”det moderna samhällets identitet. Är den svenska moderniteten en sekulär enhetskultur eller kan den vara pluralistisk? Jag hoppas på det senare, och tolkar Eds prästkrage så. Den utmanar sekularistiska idéer om att religiösa symboler bör vara bannlysta från offentligheten. I stället visar den på ett postsekulärt Sverige, för att låna den tyske sociologen Jürgen Habermas uttryck. Detta är inte ett land där alla börjar gå i kyrkan, synagogan eller moskén – men ett där man inte rynkar på näsan åt att en del gör det. Ett land som har mognat i sitt förhållande till religion och inte behöver skyddas från blotta åsynen av religiösa symboler. Det är dit vi är på väg – även om en del rör sig väldigt långsamt. Detta Sverige har inte bara mer plats för kristna, utan även för judar, muslimer, sikher och andra religiösa minoriteter.”

https://www.expressen.se/kultur/joel-halldorf/birgitta-eds-prastkrage-utmanar-sveriges-sjalvbild/

Det är nog mest i Sverige som många känner det obekvämt med religiösa, särskilt kristna, symboler. Globalt är det inget problem, men kanske det finns andra positiva signaler som Birgittas prästkrage kan skicka. Joel skriver:

”[Det] överraskar nog en och annan att en kvinna bär ämbetets symbol. Det utmanar invanda föreställningar och de patriarkala normer som präglar många religiösa traditioner. Men det visar att religiös identitet och moderna idéer om jämställdhet faktiskt går att förena. Det är ett viktigt vittnesbörd. ”

Prästvigningen är något universellt, och även om det inte finns enhet mellan kyrkorna hur sakramentet skall gestaltas, (jag är t.ex. katolik och i min kyrka är prästämbetet förbehållet män) så kommer vi inte ifrån att det sätt på vilket Birgitta och många kvinnor med henne i Svenska kyrkan bär upp sin vigning är vittnesbörd och åskådningsexempel som spränger könsgränserna. Det har betydelse för diskussionen om ämbete och kön även inom Katolska kyrkan, men den diskussionen tänkte jag inte ta här.’

Publicerat i Church, Politik, prästämbetet, Religion, Samhälle, Uncategorized | Märkt | 2 kommentarer

Rysslands eller Putins krig?

Publicerat den 12 juli, 2023 av Bengt Malmgren

Ett önsketänkande vi har i väst är att det ryska folket är förtryckt av en maktgalen diktator och en liten elit som går i hans ledband, men att de i själva verket inte stödjer det grymma kriget i Ukraina utan längtar efter frihet lika mycket som det ukrainska broderfolket.

Om än det är svårt att göra trovärdiga opinionsundersökningar i länder med stark repression av oliktänkande som i Ryssland, så är de rapporter vi får inte alls i favör för det önsketänkandet. Återkommande undersökningar säger att upp till 80% stöder kriget i Ukraina, och i yttranden av allt från vanligt folk på gatorna till nyhetsankaren och krigsexperter som diskuterar på statlig rysk TV är hatet mot Ukraina och dess folk hårt och skoningslöst på ett sätt som påminner om förföljelsen av judarna på 1930-talet.

En exilryss, Garry Kasparov har uttalat sig vid ett offentligt möte i Vilnius i anslutning till NATO-toppmötet.


…The big debate is whether it’s Russia’s war or Putin’s war. Unfortunately, it’s Russia’s war. We [in the Russian diaspora] have many voices that are trying to undermine the suffering of Ukrainians. We saw the debate about the shark, ya know, and attacks on the Estonian Prime Minister and others. It’s despicable. Every Russian, myself included, has a responsibility for the crimes committed in Ukraine. …We have no moral right to criticise Ukrainians whatever they do.
People will have this view of Russians as criminals and unfortunately the majority of Russian political opposition, including many groups generously funded by the EU or Americans, they just don’t see it. People who want to leave from Putin’s ‘North Korea’ to our, let’s say, virtual ‘South Korea’ have to say three things in five seconds without stuttering: The war is criminal, the regime is illegitimate, Crimea is Ukraine.”

https://twitter.com/Kasparov63/status/1678845275224391686

Mera om Fatima och Rysslands omvändelse, Gudsmoderna av Kazan, Stalin och vår Fru av Stockholm:

[Vår Fru av Stockholm, Kazanmadonnan]

[”Gråt inte över Ukraina utan gråt över er själva”. Om Europa, Ryssland och vigningen till Marias obefläckade hjärta]

[Fatima]

Publicerat i Samhälle | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Påven förordnar ärkebiskop Manuel Fernandez som prefekt för Troskongregationen

Publicerat den 2 juli, 2023 av Bengt Malmgren

Den argentinske teologen och ärkebiskopen Manuel Fernandez har utsetts till prefekt för Dikasteriet för trosläran (Troskongregationen).

Troskongregationen var den instans som i gamla tider hade hand om inkvisitionen och som fram till dags dato gällt som kyrkans viktigaste dikasteri, det som vakar över läran och brännmärker heresier. Bland tidigare prefekter märks kardinal Joseph Ratzinger som tillsattes av Johannes Paulus II och innehade posten fram till han själv blev påve Benedictus XVI.

I enlighet med påve Franciskus´ kuriareform utlagd i dokumentet Praedicate evangelium står det klart att detta dikasteri nu nedväxlas från det viktigaste superdikasteriet till att vara ett dikasteri bland andra som tjänar det som är kyrkans huvuduppgift, evangelisationen. Det nya dikasteriet som nu flyttats upp som det viktigaste dikasteriet är Dikasteriet för Evangelisation som skapades 5 juni 2022 genom en sammanslagning av det tidigare Påvliga rådet för frtämjande av ny evangelisation och Kongregationen för folkens evangelisering (det sedan århundraden ryktbara Sacra Congregatio de Propaganda Fide).

I ett brev till den nya prefekten skrivet på spanska säger påven: “Som prefekt för Dikasteriet för trosläran anförtror jag dig en uppgift som jag anser ovärderlig. Den har som sitt huvudsyfte att slå vakt om den undervisning som kommer av tron, ‘att ge skäl för vårt hopp, men inte som en fiende som kritiserar och fördömer’ (Evangelii Gaudium, 271).” Påven skriver att dikasteriet under andra tidsepoker använt omoraliska metoder då man jagade irrläror, men att han nu förväntar sig något helt annat.

Manuel Fernández är 60 år och nu ärkebiskop i La Plata, Argentina. Han efterträder kardinal Ladaria som nu av åldersskäl slutar. Han är 79, och officiellt brukar man dra sig tillbaka vid 75, så han har redan gått lite över tiden. Ärkebiskop Fernández har inte varit bland de namn som tidigare tippats som efterträdare till Ladaria. Han förväntas bli utnämnd till kardinal senare i år.

Fernández är den förste argentinaren som Franciskus utser till en chefspost inom kurian, Katolska kyrkans centrala administration. Utnämningen får anses vara i linje med påvens beslutsamhet att fortsätta på den inslagna vägen av teologisk och pastoral förnyelse av Katolska kyrkan och till fullo implementera läran från Andra Vatikankonciliet.

Först kommer tron som en följd av vittnesbördet om Jesus Kristus och med det också evangelisationen, vidareförandet av vittnesbördet. Tro och evangelisation hänger oskiljaktigt ihop. Dogmatik och katekes är en bearbetning och reflektion över tron i andra hand. Dogmatik kan inte stå på egna ben om inte tron först har väckts. Därför är ordningen i den nya kuriareformen helt logisk, att Evangelisationsdikasteriet kommer först, och Dikasteriet för trosläran är en servicefunktion åt Katolska kyrkans biskopar i deras evangeliserande huvuduppdrag.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt | Lämna en kommentar

Pingstnovenan

Publicerat den 17 maj, 2023 av Bengt Malmgren

9 dagars bön mellan Kristi Himmelfärdsdag och Pingstafton. Böner och bibeltexter för varje dag nedan.

Vid sin himmelsfärd sade Jesus till lärjungarna att de skulle vänta på den Helige Ande. (Apg 1:4-5, 14). Därför ber vi under de nio dagarna mellan Kristi himmelsfärdsdagen och Pingst. Pingstens Ande föll inte bara över Kyrkan den första pingsten i Jerusalem, den faller alltjämt över Kyrkan, och vi behöver ständigt förbereda oss att ta emot Anden både  i våra personliga liv och som kristen gemenskap. Låt Pingstens novena vara en del i denna förberedelse.

————————————————

Dag 1, fredag

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:

Vänta på det som Fadern utlovat: Apg 1:1-14

I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig Ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”, sade han.
”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig Ande om bara några dagar.”

 De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?”

Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga Anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. ”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.

En Hjälpare skall vara hos er för alltid: Joh 14:15-26

Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er.

Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.”

Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?”

Jesus svarade: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

 Dag 2, lördag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:


De lade händerna på dem och de fick Helig Ande: Apg 8:14-17

Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig Ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig Ande.


Anden kom ner över Jesus: Mark 1:9-11

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Dag 3, söndag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:


Den Helige Ande föll över alla som hörde Petrus ord: Apg 10:34-44

Då tog Petrus till orda: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor
utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör.

Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han är allas herre. Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom.

Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda.

Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.”

Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord.


Herrens Ande är över mig: Luk 4:16-22

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:

Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?”

Dag 4, måndag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:


Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom Anden: Rom 5:1-8

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet.
Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga Anden.

Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.


Ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten: Joh 7:37-40

På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.”
Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Dag 5, tisdag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:

Anden som ger söners rätt: Rom 8:14-17

Alla som leds av Ande från Gud är Guds söner. Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: ”Abba! Fader!”
Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.


Jag prisar dig  Fader, för att du uppenbarat detta för dem som har ett barns sinne: Luk 10:21-24

I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga Anden och sade: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.”

Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.”

Dag 6, onsdag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:

Anden vädjar för oss med rop utan ord: Rom 8:26-27

Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.


Det är för ert bästa jag lämnar er: Joh 16:5-7

Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du, utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er.

Dag 7, torsdag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:


Andens gåvor: 1 Kor 12:4-13

Nådegåvorna är olika, men Anden densamma.
Tjänsterna är olika, men Herren densamme.
Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.
Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.

Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal.

Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill. Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.


Hjälparen skall påminna er om allt: Joh 14:23-26 

Jesus sade: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.  Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

Dag 8, fredag:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

Läsningar:

Andens frukter: Gal 5:22-26

Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen.
De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.


Sanningens Ande skall leda er fram till hela sanningen: Joh 16:12-14

Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta.

Dag 9, Pingstafton:

I Faderns + och Sonens och den Helige Andes namn.

Vi ber denna novena för förlåtelse, frid, fred och försoning, för den Helige Andes utgjutande och för Kyrkans enhet samt…… (våra egna intentioner)

Kom helige Ande, godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan med Din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår och handlar rätt.

Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa Honom som är vägen, sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud, vårt ursprung och mål.

 Läsningar:

Guds Andes kännemärke: Ef 4:30-5:2

Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus. Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud.


Han andades på dem och sade: ”Ta emot helig Ande”: Joh 20:19-23

På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren.
Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.”
Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”

 Pingstsekvensen Veni Sancte Spiritus:
Svensk översättning av Anders Piltz

Kom, Guds egen andedräkt,
kom du rena varma fläkt
av Guds rikes ljuvlighet.

Kom och fyll vår fattigdom,
kom med all din rikedom,
kom och lys vår vilsenhet.

Gjut ditt mod i rädda bröst,
bo i oss och var vår tröst,
bli vår värme, bli vårt stöd,

Vilan när vår nöd blir lång,
frihet mitt i livets tvång,
svalka mitt i smärtans glöd.

Ande, salighetens ljus,
gläd vårt hjärta med ditt rus,
bli dess tysta jubelskri.

Utan dig är allting dött,
åldrat, kraftlöst, tomt och trött
under tidens tyranni.

Tvätta rent det fläckade,
vät med dagg det torkade,
läk vår oros djupa sår.

Väck till liv det domnade,
värm ur död det stelnade,
samla dem som vilse går.

Kom med enhet, kom med frid,
gör vår tid till hoppets tid,
andas i vår längtans bön.

Gör oss visa av ditt råd,
gör oss goda av din nåd,
ge oss härlighetens lön.

Amen. Halleluja.

Pingstsekvensen från början av 1200-talet tros författad av antingen ärkebiskopen av Canterbury Stephen Langton eller påven Innocentius III. Den har behållits i Katolska kyrkans liturgi och sjungs på pingstdagens mässa.
Genom hymnen ber församlingen den helige Ande om bistånd. Den påminner om andeutgjutelsen den första pingsten och om Andens gåvor.

Publicerat i Church | Märkt , | Lämna en kommentar

Kasuistisk moralteologi kall och teoretisk, enligt påve Franciskus.

Publicerat den 5 maj, 2023 av Bengt Malmgren

Skillnaden mellan kasuistisk moralteologi och en moralteologi byggd på pastoral urskiljning, kärlek och medmänsklighet är att den förra tillämpad in absurdum blir kall och teoretisk, medan äkta katolsk moralteologi måste bygga på pastoral urskiljning, kärlek och medmänsklighet i efterföljelse av Jesus. Konflikten mellan påve Franciskus och dem som menar att påven är heretisk genom tillämningen av en pastoral medmänsklighet i sina dokument och uttalanden består just i detta. Påven tycker att hans kritiker är alltför kasuistiska.

Man kan jämföra med Gamla och Nya förbundet: Gamla testamentet beskriver hur Gud sluter ett förbund med Israels folk som han utvalt som ett redskap för människosläktets frälsning. I Nya testamentet beskrivs Jesus Kristus som uppfyllelsen av Guds förbundslöften och samtidigt som instiftare av ett nytt förbund, en nyansats av det gamla.

GT. Människan måste följa lagen till punkt och pricka för att bli ren och närma sig Gud. Närmar hon sig Gud oren förgås hon. Människans mål är att uppfylla Guds lag genom att iaktta nedskrivna regler. Synd är överträdelse av noga nedskrivna föreskrifter och Guds bud inristade i sten. Det största budet är att människan skall älska Gud av hela sin kraft, och överträdelser medför straff.

NT. Människan inbjuds att närma sig Gud för att bli ren. Genom Guds Ande är lagen nedskriven i människornas hjärtan vilket gör att hon har en dragning till ljuset och göra det goda, och däri finns den sanna lyckan som är människans mål. Misslyckas hon finns förlåtelse och möjlighet att börja på nytt. Synd är att förråda någon som älskar dig. Samvetet i den helige Andes ljus överbevisar om synd. Budskapet är att Gud älskar människan först, vilket väcker människans gensvar. En ny princip introduceras i Nya förbundet: Att tillbe Gud i ande och sanning.

Kasuistik enl NE: ”(av latin casus ’fall’), inom juridiken rättsliga avgöranden på ett visst område. En lagskrivningsteknik kallas kasuistisk om den i stället för att uppställa allmänna regler beskriver enskilda, särskilt typiska, praktiska fall”.

Inom moralteologin åsyftas med kasuistik en etisk framställning som vill befria från individuellt, självständigt avgörande i samvetsfrågor. Istället upprättas auktoritativa handlingsregler för alla tänkbara fall. En utvecklad kasuistik fanns hos de judiska rabbinerna och nådde sin höjdpunkt i Talmud.

Lathundar och tumregler kan alltid vara bra att ha som utgångspunkt för etiska bedömningar och samvetsrannsakan, och Katolska kyrkan har varit flitig med detta, vi har biktspeglar och annat. Men det finns ingen regelsamling, hur detaljerad den än skulle vara, som ersätter samvetet och det egna omdömet. Det är detta påve Franciskus gång på gång återkommer till då han kritiserar en förfelad traditionalism i Katolska kyrkan som har fört kasuistiken alldeles för långt. I ett tal till deltagare i en konferens anordnad av Alfonso-akademin i mars 2023 utvecklade han detta:

”Faithful to Alphonsian tradition, you try to offer a model of Christian life that, with respect for the demands of theological reflection, is not however a cold morality, theoretical morality, I would say a ‘casuistic’ morality. I say from experience, because unfortunately I studied ‘casuistic’ morality at that time… that says: ‘It is a mortal sin if two candles are missing on the altar, a venial sin if there is just one’. And all casuistry is like that, I humbly say. Thanks be to God we have moved on; it was a cold theoretical morality. You are asked for a model that responds to pastoral discernment filled with merciful love, aimed at understanding, forgiving, accompanying and, above all, integrating (cf. Post-Synodal Apostolic Exhortation Amoris Laetitia, 312). Being ecclesial presupposes this: integration.

Hela talet här

Den apostoliska maningen Amoris laetitia (2016) var det första dokument som väckte stark kritik från flera kardinaler, bl.a. kardinal Burke. Genom att öppna på glänt för möjligheten för gifta par att ta emot kommunionen även om man har i bagaget att inte till 100 procent levt enligt katolsk äktenskapsteologi utlöste starka protester, man menade att påven höll på att rasera Katolska kyrkans hela moralteologiska system,

Inte alls, menar påven, som är mycket medveten om vad han gör, min moralteologi är helt thomistisk. Han kommenterade detta i samband med en privat träff med jesuitbröder i Cartagena, Colombia under sin Sydamerika-resa 2017, en text från det mötet publicerades 28 september 2017 i La Civilta Cattolica. Påven menar att han lutar sig mot klassisk och genuin thomistisk moralfilosofi och refererar till medeltidens store filosof dominikanmunken Thomas av Aquino. ”Jag vill förklara detta så att ni kan hjälpa dem som tror att moral bara handlar om kasuistik”, sade påven till jesuiterna.
”Filosofi skall inte äga rum i ett laboratorium, utan i livet, i dialog med verkligheten”, sade han och hänvisade till hur påve Benedictus XVI hade talat om sanningen ”som ett möte, det vill säga inte längre som en typ av klassifikation, utan en väg”.
”Jesus teologi var det mest verkliga av allting; den började med verkligheten och sträckte sig mot Fadern”, sade påve Franciskus. ”Det började med ett sädeskorn, en liknelse, en händelse…. som sedan förklarades.”
Jag vill upprepa, sade påven ”att för att vara en god teolog räcker det inte med studier, utan du måste vara hängiven, vaken och greppa tag om verkligheten, och du behöver reflektera över allt detta på dina knän. En man som inte ber, en kvinna som inte ber kan inte vara en teolog.”
Påven fortsatte: ”Idag handlar det om hur du uttrycker Gud, hur du förklarar vem Gud är, hur du synliggör Anden, Kristi sår, Kristi mysterium.”

Den nythomistiska filosofi som präglar katolsk traditionalism och antimodernism är, menar jag ett otillräckligt och reducerande hembygge, en perversion av Thomas filosofi, man tar till vara den systematiserande dimensionen och gör det till en hård yta som saknar den djupdimension som skulle göra den tillämpbar i levande livet. Påven igen:

”We’ve seen what damage occurred when the great and brilliant Thomist scholastics deteriorated, falling down, down, down to a manualistic scholasticism without life, mere ideas that transformed into a casuistic pastoral approach. At least, in our day we were formed that way… I’d say it was quite ridiculous how, to explain metaphysical continuity, the philosopher Losada spoke of puncta inflata… To demonstrate some ideas, things got ridiculous. He was a good philosopher, but decadent, he didn’t become famous…”

Ett annat område där det skär sig är synen på personer med från heteronormativitet avvikande sexuella läggningar och identitetsupplevelser (HBTQ) där påven vid flera tillfällen uttalat sig i förstående och pastoralt positiva ordalag, vilket också det medfört skarp kritik.

De nordiska biskoparna har nyligen skrivit ett brev, Pastoral letter on human sexuality som innehåller bra ansatser, men när man kommer till HBTQ saknar man som i många katolska sammanhang en närmare kontakt med de människor man talar om och en beskrivning av deras reella problem. Bobby Nichols och Robert Shine problematiserar detta i ett inlägg på New Ways Ministrys hemsida. New Ways Ministry ären organisation för kontakt med HBTQ-katoliker.

Än mer kritisk är professor M. Therese Lysaught vid Loyola University Chicago och medlem i Påvliga akademin för livet. I en artikel i National Catholic Reporter granskar hon en skrivelse från USA’s biskopars lärokommitté, ”Doctrinal Note on the Moral Limits to Technological Manipulation of the Human Body,” som hon ser stora brister i, det finns inte någon kontakt med de personer man talar om, det är skrivet över huvudet på dem, och man ignorerar deras reella problem, texten vittnar inte heller om någon kontakt med de personer inom hälso- och sjukvård som är satta att hjälpa dem. Det är en mycket bra analys som går igenom teologiska och moraliska brister i skrivelsen. Problematiken är generell och inte vara begränsad till USA. Den torde också utan kännas igen även från svensk horisont. Jag rekommenderar Lysaughts artikel för dem som vill vidga sitt perspektiv med även kritiska synpunkter på dessa frågor.

Det är viktigt att föra ett öppet och realistiskt samtal, både inom kyrkan och mer brett i vår kultur och med de personer vi talar om för att kyrkan skall kunna skaffa sig större trovärdighet i dessa frågor. Främst äktenskap och sexualitet som här nämnts, men i botten ligger också hela synen på moralteologin. Jag menar att påven har helt rätt att den måste vara förankrad i den praktiska verkligheten och människornas verkliga problem och inte bara vara stelt kasuistisk. Och en pastoral som är mänsklig och förlåtande rubbar på intet sätt kyrkans grundläggande morallära.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Idag: Fredsencyklikan Pacem in Terris 60 år och 109 år sedan nunnan som var en profet för 1900-talets pingstkarismatiska förnyelseström dog.

Publicerat den 11 april, 2023 av Bengt Malmgren

11 april 1963 promulgerade påven Johannes XXIII encyklikan Pacem in Terris, den första encyklikan som riktade sig till hela mänskligheten, ”alla människor av god vilja”. Den handlar om förutsättningar för fred på jorden. Det var ett djuplodande dokument som undersöker förutsättningarna för fred på jorden och betonar den mänskliga personens värdighet som grundval för all mellanmänsklig interaktion.

Mera här: https://aleteia.org/…/what-is-the-encyclical-pacem-in…/

——-

11 april 1914 dog Saliga Elena Guerra med en önskan i sitt hjärta att få se moderna kristna bli medvetna om Andens närvaro och verkan i deras själar.

Hon saligförklarades 27 april 1959 av påve Johannes XXIII. Ur påvens tal då: ”I hennes apostolat av hängivenhet till den Helige Ande och i sitt liv uppvisade syster Elena Guerra de mest lysande manifestationer av de överflödande frukter Herrens Ande utgjuter i själar lyhörda för Hans handlande.

Mera här: https://bengtmalmgren.com/…/saliga-elena-guerra-profet…/

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar