Informativt om katolsk tro på YouTube, tips för corona-tider

Många tillbringar tid hemma i karantän. Som alternativ till Netflix-serier och annat i underhållsbranschen finns det mycket informativt material om katolsk tro på YouTube för dem som vill använda tiden till att fördjupa sig.

Vatikanens Youtubekanal finns här. (Länken är till engelskspråkig kanal, men andra språkversioner kan väljas) Där hittar du förutom direktstreaming av det mesta som sker med påven också inspelningar så att du kan se i efterhand.

Stockholms katolska stift har också nu fått en YouTubekanal, den finns här. Direktstreaming av vissa gudstjänster från Domkyrkan, påskens mässor kan ses i efterhand. Inspelade avsnitt med påskbetraktelser av biskop Anders.

Genom en teologisk samtalsgrupp på Facebook har jag blivit tipsad om några inspelningar med samtal om katolsk tro, bl.a. där jag själv medverkat:

Lika men ändå olika – samtalskväll om evangelikal och katolsk tro i Elimkyrkan i Stocholm 10 mars 2014 (den kyrka som Zlatan Ibrahimovic nu köpt) med undertecknad samt biskop Anders Arborelius, pastor Sten Gunnar Hedin och Stefan Gustavsson, då direktor för Svenska Evangeliska Alliansen. Moderator var Elisabeth Sandlund redaktör på tidningen Dagen samt verksam i S:ta Clara kyrka. Sevärt och informativt, väl värt att lyssna till också idag.

Avsnitt 1: De fyra inledningsanförandena.

Avsnitt 2: Frågor och svar.

——————–

Om påve, helgon mm. Vad skiljer katoliker och evangeliskt kristna åt? Dagen debatt. Från 2016. Thomas Österberg modererar ett samtal mellan Ulf Jonsson, katolsk jesuitpater och professor i religionsfilosofi, och Stefan Gustavsson då direktor för Sv Evangeliska Alliansen.

 

———————

Till sist ett par engelsktalande inslag. En protestant intervjuar katoliker utifrån ett lyssna och lära-perspektiv. Dessa är också mycket trevliga.

Avsnitt 1:
Besök i en domkyrka i Salt Lake City. Domprosten visar runt och beskriver vad som finns där.

Avsnitt 2:
Fortsatt samtal med domprosten.

Avsnitt 3:
Samtal med en katolsk lekman.

Publicerat i Katolska kyrkan | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Paula White, Trump och oheliga politiska allianser.

Det sägs ofta att utan vita evangelikala frikyrkokristnas stöd skulle president Donald Trump inte ha en chans. 80% av dem röstade på honom i presidentvalet.

Det är en heterogen grupp som ibland slarvigt benämns ”kristna högern” men som nog består av människor från olika kristna traditioner. En del är väckelsekristna inspirerade av den pingstkarismatiska förnyelsevågen, många tillhörande olika megakyrkor med ledare som har en stark framtoning i media och kristna tv-kanaler, andra tillhör evangelikala bibelfundamentalistiska grupper som absolut inte vill ha något med pingströrelse och karismatisk förnyelse att göra. Men de förenas i en sak:
De stödjer politiker som är vänligt inställda till Israel, som är emot fri abort och främjar traditionella familjevärden och att äktenskapet är mellan en man och en kvinna. Om en politisk ledare stödjer detta är de beredda att se mellan fingrarna på vilka andra fel och brister som helst och ändå stödja denne. Också många katoliker som har sympatier åt det konservativa hållet stödde Trump, jag såg en siffra på 60%.

En av de kristna ledare som stödjer Trump är Paula White. Hon var ledare för en pingstkarismatisk megakyrka i Tampa, USA som en gång samlade 20 000 medlemmar. Hennes inflytande når vida längre genom media och hon är en av USA´s mest kända TV-predikanter.  DN´s lördagsbilaga 4 april hade ett långt reportage om henne – naturligtvis inte bara för att man är intresserade av kristna megakyrkoledare, men för att hon blivit andlig rådgivare åt självaste Donald Trump.

DN berättar en historia som går tillbaka till 2001, långt innan Trump var aktuell som presidentkandidat:

En kväll 2001 satt Trump och zappade på TV,n på sin medlemsklubb i Palm Beach. Han fastnade på en av de kristna kanalerna där Paula White predikade. Han lät ringa upp Paula White och bjöd henne på lunch. White tyckte att Trumps intresse för hennes religiösa förkunnelse var äkta och hon ville vinna hans själ. De båda insåg att de kunde ha nytta av varandra. Paula bjöd in Trump till sin TV-show där han fick marknadsföra sin bok We want you to be rich som han skrivit tillsammans med Robert Kiyosaki. 30 minuter efter TV-programmet sänts nådde boken förstaplatsen på fötsäljningslistan.

Inför presidentvalet 2012 ville Trump kandidera för Republikanerna. Han ringde upp Paula White och uppmanade henne att samla ihop kristna ledare för att komma till Trump Tower och ”åkalla Gud och söka hans råd inför detta monumentala beslut”. Pastorerna bad i timmar, och efteråt ringer Trump upp Paula som meddelade att det är fel tid för Vita huset nu. Trump följde rådet och avstod från att kandidera den gången.

År 2015 ringer Trump upp Paula igen. Nu frågar han inte om hennes råd, utan säger att han har bestämt sig för att kandidera i presidentvalet nästa år. I sina memoarer skriver Paula ”nu förstod jag att mina böner behövde intensifieras.” Paula fick i uppdrag av Trump att sätta samman ett religiöst råd till Trumps presidentkampanj. Med tanke på Trumps skandalomsusade leverne borde det vara uppförsbacke för Paula, men hon lyckas samla en namnkunnig skara kristna ledare från hela spektret av det evangeliska Amerika. En grupp av 30-40 personer samlas i Trump Tower bland vilka märks

  • Jerry Falwell Jr, son till pastorn som instiftade sammanslutningen Moral Majority, grunden för den rörelse som har kallats ”den kristna högern”
  • Ralph Reed, konservativ lobbyist som förenade ”den kristna högern” med Republikanska partiet under Reagan-tiden
  • Franklin Graham, Billy Grahams son
  • Ledarna för Söderns rika megakyrkor
  • Cheferna för de stora kristna TV-kanalerna

Den inverkan dessa möten hade är svår att överskatta”. skriver Stephen Mansfield i boken Choosing Donald Trump. God, anger, hope, and why christian conservatives supported him.

Om Paulas barndom får vi veta lite i DN-reportaget genom sonen Brad, och vi kompletterar med uppgifter från Wikipedia: Paula hade en svår barndom. Pappan tog livet av sig när hon var fem. Familjen hamnade i fattigdom, mannan blev alkoholmissbrukare och Paula säger själv att hon blev sexuellt utnyttjad mellan 6 och 13 års ålder.  Hon  utvecklade bulimi. Vid 18 års ålder blev hon kristen. Strax efter detta säger hon sig fått en vision från Gud som kallade henne att förkunna Evangeliet, och varje gång hon gjorde det skulle det åtföljas av manifestationer av  Guds Ande där människor blev helade, befriade eller frälsta, och om hon inte gjorde det skulle de falla av till yttersta mörker.

Sedan har karriären alltså gått uppåt, dock inte spikrakt. Fastighetsaffärer i samband med en mission i Lakeland ledde till bankrutt, jag kan inte utläsa om några oegentligheter begåtts, men medlemstalet i hennes församling sjönk. Hon har varit gift 3 gånger. 2010 hade hon setts hand i hand med Benny Hinn, en annan känd TV-evangelist, också han gift. Rykten uppstod om otrohet, men de säger de att de bara hade en vänskapsrelation.

Jag ifrågasätter inte att Paula Whites omvändelse från början var äkta. Men i vad som hänt sedan med den megakyrko- och TV-show-värld hon förts in i, sedan utnyttjad av Trumps politiska kampanj, kan jag inte se en kristen profet som agerar utifrån höjden av vishet och ledning av den helige Ande, snarast framstår hon som en lekboll för omständigheterna och har fallit till föga för dem som har betydligt starkare maktambitioner än hon själv.

Att sätta igång så stora processer som hon kunnat göra utifrån den position hon har är mycket farligt om man inte är omsorgsfull i att skilja på andarna, utövar självkritik och alltid låter pröva  profetia i den större kristna gemenskapen.

Pingstpastor John Derneborg i Vänersborg, ledare inom förnyelsenätverket New Wine anger kloka och allmängiltiga principer för prövning av profetia. Han intervjuades nyligen av Världen idag.

Han föreslår ett prövande av profetiska ord i fem steg:

  1. Ställ frågor kring innehållet: Vad säger det till mig personligen, och till vem riktar det sig?
  2. Pröva ordet mot Bibeln.
  3. Pröva frukten av ordet.
  4. Pröva anden i ordet – är det vägledande eller bara fördömande?
  5. Pröva profeten.

(Jfr 1 Tess 5:19–21,  1 Kor 14:29–32)

Kristna skall absolut inte vända sig bort från världen och sluta engagera sig i politik. Men det måste ske utifrån att vi följer Jesus och delar det etos han bar för medmänniskorna. Politik är det möjligas konst, och man kan utgå från olika politiska ideologier och ändå ha som mål att uppnå det allmänna goda. Vår kristna tro föreskriver inte vilken politisk rörelse eller politiskt parti vi skall engagera oss i.

När en kristen ledare eller grupp av kristna ledare pekar med hela handen mot ett visst politiskt parti kan vi utgå från att de är fel ute. Mönstret känns igen inte bara i USA. I Europa har vi också en ”kristen höger” (jag sätter beteckningen inom citationstecken, för den används ofta slarvigt och diffust) bestående av också traditionsbundna katoliker, som institutet Dignitatis Humanae som samarbetade med Trumps tidigare medarbetare Steve Bannon för att främja nationalistiska ledare som Orban, Salvini m.fl  i hela Europa inför EU-valet 2019.

I Sverige har Lars Enarson seglat upp som en förespråkare för att rösta på SD utifrån kristen grund. Enarson betraktar stora delar av kristenheten som inte sympatiserar med honom inkl Sveriges Kristna Råd och tidningen Dagen som korrupta och skyller på dem att det inte gått bättre för SD i valet.

Det finns givetvis extremsituationer, t.ex. 1930-talet i Tyskland där det politiska vägvalet är lätt, då var nödvändigt att inte stödja Hitler och nationalsocialismen. Men oftast handlar kristnas politiska engagemang om att tillämpa grundläggande evangeliska principer i den politiska verklighet man lever.  Att vara människa innebär att vi har ett ansvar att samarbeta, inte bara inom den egna familjen utan även inom den familj som utgörs av alla människor. Kyrkans kallelse är att sträva efter ”det gemensamma goda” (bonum commune) sett ur hela mänsklighetens perspektiv. Den katolska socialläran är ett försök att formulera sådana bedömningsgrunder för en solidarisk humanism i dialog med hela mänskligheten.

Socialläran har sin grund och inspiration i den kristna tron, men argumentationen bygger inte på kristen tro utan utgår från ett naturrättstänkande, dvs att alla människor utifrån förnuft och samvete kan förstå och bejaka det sanna och rätta. De politiker som var Europaprojektets pionjärer såsom Robert Schuman, Jean Monnet, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer var alla katoliker och inspirerade av katolsk sociallära. Deras vision var en sekulär stat byggd på kristna värderingar. I dessa värderingar är människans värdighet och respekten för alla människors lika värde grundläggande, liksom subsidiaritetsprincipen och solidariteten med de svagaste.

I samband med sin Urbi et Orbi-välsignelse på Påskdagen nämnde påven särskilt Europa och det samarbete för fred och det allmänna goda som inleddes efter Andra världskriget. Detta samarbete hotas idag av dem som vill bygga murar mellan nationerna och endast se till egenintresset.

”This is not a time for self-centredness, because the challenge we are facing is shared by all, without distinguishing between persons. Among the many areas of the world affected by the coronavirus, I think in a special way of Europe. After the Second World War, this beloved continent was able to rise again, thanks to a concrete spirit of solidarity that enabled it to overcome the rivalries of the past. It is more urgent than ever, especially in the present circumstances, that these rivalries do not regain force, but that all recognize themselves as part of a single family and support one another. The European Union is presently facing an epochal challenge, on which will depend not only its future but that of the whole world. Let us not lose the opportunity to give further proof of solidarity, also by turning to innovative solutions. The only alternative is the selfishness of particular interests and the temptation of a return to the past, at the risk of severely damaging the peaceful coexistence and development of future generations.

 

SONY DSC

Publicerat i Church, Politik, Samhälle | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Kristi törnekrona återvänder till Notre Dame

Nästan ett år efter att Notre Dame eldhärjades återvänder idag dess mest dyrbara relik: Kristi törnekrona som räddades ur lågorna. Gudstjänst idag långfredag kl 11.30 direktstreamas av franska katolska televisionen.

törnekronan

Det är samma törnekrona ur vilken en tagg hämtats som av biskop Brynolf fördes till Skara domkyrka år 1304  men försvann efter reformationen. En teori är att taggen än idag finns undangömd någonstans i kyrkans murar.

Även en annan dyrbar relik, Svepduken i Turin kommer att exponeras under påskhelgen. I TV samt direktstreaming på påskafton.

Relikerna har inte fullständig dokumentation till äldsta tid, törnekronan kan spåras till Konstantinopel på 500-talet. Men bara tanken att de kan vara äkta är hisnande. Låt dem bli föremål för kontemplation över Jesus lidande och Påskens mysterium.

Publicerat i Church, Uncategorized | Märkt , | 1 kommentar

Bönegrupp via videolänk

Sociala medier har vi haft på både gott och ont. Det har medfört en massa överskottsinformation, ändlösa till intet ledande diskussioner, positioneringar och marknadsföring av den egna imagen som knappast medfört en ökad gemenskap på djupet. Samtidigt fake news, troll, mediadrev etc.

Men i dessa tider då vi är hänvisade till isolering i hemmet framstår sociala medier äntligen som något mycket gott och nyttigt. Jag vill gärna berätta om vår bönegrupp i Katolska domkyrkan. När vi inte längre kunde träffas som vanligt visste vi först inte hur vi skulle göra, men nu har vi börjat med bönegruppsträffar via videokonferens. Det har fallit väl ut, alla som deltog upplevde det mycket positivt, det blev nästan som en nystart för gruppen.

bgrpjuni2018

Bild från 2018. Bönegruppens sista träff innan sommaren. Fr v undertecknad, Bola Richards, Benkt Stolpe, Jan Öqvist

Tidigare hade vi möten varannan onsdag, nu har vi bestämt att mötas på nätet varje onsdag kl 17.30. Det känns mycket viktigt i dessa tider att fortsätta att ha kontakt med varandra och träffas i de sammanhang vi kan. Inte sluta hålla gudstjänst och bön, men göra det i andra former.

SONY DSC

Gemenskap i nya former. Nu träffas bönegruppen via videolänk

Jag ser fram mot denna påsk som går i stillhetens tecken. Inga stora folksamlingar, men kanske en djupare gemenskap än någonsin med församlingen och världskyrkan då allt som vi tagit för givet tidigare plötsligt inte är det.

Publicerat i Church | Märkt , | 1 kommentar

Stilla veckan och Påsktiden – Följ gudstjänstfirandet på internet. Länkar och resurser.

Som nog alla vet firas inga offentliga gudstjänster under påsken på grund av Corona-pandemin. Man kan ändå fira påsk i stillhet hemma genom daglig bön hemma, enskilt, i familjen eller i den gemenskap man tillhör samt följa alla gudstjänster på internet.

[förpliktigande smittskyddsåtgärder gällande för Stockholms katolska stift]

Biskop Anders redogör för läget i Stockholms katolska stift på denna video:

 

[Förslag till ordning för daglig bön i hemmet under fastetiden här (f Dietz, S:ta Eugenia församling)]

Många församlingar streamar alla gudstjänster, gäller redan nu.[Se denna översikt på Stockholms katolska stifts hemsida, både Sverige och Vatikanen]

Här några förslag som jag brukar använda:

[S:t Lars katolska församling i Uppsala] [tider, se  S:t Lars hemsida]

[Taizébrödernas kvällsbön varje dag 20.30]

 

[S:ta Eugenia vid Kungsträdgården kommer att streama alla påskens gudstjänster live]

Vatikanen direktsänder allt som sker, från stort till smått inklusive morgonmässan varje dag kl 07.00 i S:ta Marta med påve Franciskus.[ Länk här till hemsidan med live-kanal + att man kan se allt som hänt i efterhand på video]. (Länken är till den engelska kanalen med engelsk textning eller tolkning, men det finns flera andra språkliga kanaler också)

Andlig kommunion:

Då man inte kan vara med fysiskt och ta emot sakramentet kan man delta andligt som en längtan efter att vara närvarande och kommunicera. Man kan be följande bön:

“My Jesus, I believe that You are present in the Most Holy Sacrament of the altar. I love You above all things, and I desire to receive You into my soul. Since I cannot at this moment receive You sacramentally, come at least spiritually into my heart … I embrace You as if You were already there and unite myself wholly to You. Never permit me to be separated from You.”  [påve Franciskus, CNS]

Jag önskar alla en stillsam och uppbyggande Stilla Vecka och en Glad Påsk. Låt oss be att Gud vänder det onda i något gott och att uppoffringarna vi får göra denna Påsk får leda till fördjupat andligt liv och omvändelse så att vi får stå upp till ett ännu mer fullödigt liv som Påskens människor, fyllda av helig Ande att ta itu med alla de utmaningar som världen bjuder. Sedan Corona-pandemin är över finns klimatkrisen och miljöfrågorna att hantera liksom flyktingsituationen i världen och alla destruktiva krig.

Må vi inte gå tillbaka till business as usual när Corona-pandemin är över, utan låt oss börja på något nytt med Ny evangelisation och ett större socialt ansvarstagande för varandra och vår jord.

/Bengt Malmgren

——–

PS Bönegruppen i Katolska domkyrkan träffades igår på nätet, grupptelefonmöte. Det gick bra. Behovet att träffas och be tillsammans är extra stort nu när vi alla är isolerade. Vi kommer att fortsätta träffas varje onsdag 17.30 tillsvidare, och vi undersöker om vi kan gå över till videokonferens, det blir ännu bättre. DS

 

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Stefan Gustavsson inbjuder till dialog evangeliska protestanter – katoliker

sgntreverktygStefan Gustavsson, välkänd apologet skriver idag i Världen idag om teologiska metoder och tre ”verktyg” som kyrkan har till sitt förfogande. Det handlar om hur vi förhåller oss till:

1. Bibelns texter
2. Den kristna traditionen
3. Vår egen samtid

Stefan skriver att ”alla befinner vi oss i dialog med Skriften, traditionen och den egna samtiden och vad den påstår är sant och förnuftigt”. Det är sant och klokt skrivet och grunden för all dialog. Dessa tre punkter är input till hur vi förstår och tolkar vår tro.

Det skrivna Ordet är grundläggande. Det är bra att evangeliska protestanter framhåller detta.

Ett läroämbete ger struktur åt kyrkan och hur man tolkar skriften. Eftersom kyrkan inte bara är en andlig gemenskap utan också har en jordisk struktur har den en historia och en tradition som grundlagts genom seklerna. Även Bibelns kanon är ju frukten av en tradition. Det är bra att Katolska kyrkan framhåller detta.

Evangeliet måste framläggas i den kulturella kontext som människorna befinner sig i. Samtidigt utvecklas hela tiden kyrkans förståelse av tron i dialogen med samtiden. All sekularism är inte av ondo, det finns bra och dålig sådan. Det sker en dogmutveckling. Förnyelse och att återvända till källorna går hand i hand. Det är bra att det finns progressiva kristna som utmanar kyrkan att tala på ett språk som dagens människor kan ta till sig.

Om man bara håller sig till en av dessa tre punkter och avskärmar sig från de andra hamnar man vid sidan av vägen i olika extremismer.

Evangelisk fundamentalism
Katolsk traditionalism
Liberalteologisk modernism

De båda förstnämnda är egentligen samma andas barn. Man vill ta kontroll över tron och behärska den. Ofta leder det till att man vill behärska andra människor också, evangelisationen blir inte ett frälsande budskap att fritt ta emot, utan upplevs som en tvångströja. Den sistnämnda kastar av sig all beroende av auktoriteter, proklamerar människans frihet och det egna projektet som överordnad norm. Kortsiktigt kan man starta olika projekt som blir populära i den rådande tidsandan, men man missar den kollektiva sidan av tron och att det är viktigt att ha en rot i något som är mera beständigt än tidsandan.

Den avgörande skillnaden mellan evangeliska protestanter och katoliker är som Stefan säger att de förra utgår från Bibeln som enda normerande källa, medan katoliker utgår från kyrkans tradition och läroämbetet.

Men Stefan framhåller samtidigt att evangeliska kristna också lyssnar till traditionen och sin samtid och erkänner att det finns goda auktoriteter inom olika områden. På motsvarande vis ser katoliker självklart Bibeln som en normerande källa, vi är inte oense med evangeliska protestanter om textens värde som Guds levande Ord, det är i tolkningstraditionen som olikheterna kommer in. Vi katoliker lyssnar också till vår tid och är öppen för dogmutveckling, en linje i Katolska kyrkans historia sista 150 åren som varit nog så framträdande som traditionalismen och fasthamrandet svårgripbara dogmer som den om påvens ofelbarhet.

Jag välkomnar ett ekumeniskt samtal mellan evangeliska protestanter och katoliker som lyfter upp det bästa i våra olika traditioner och från båda sidor är öppna för att utvecklas och lära något nytt. Stefan Gustavssons ledare tycker jag är i den andan.

Jag brukar citera förre påven, Benedictus XVI´s syn på det ekumeniska samtalet. Ingen har uttryckt det bättre än han.  I en intervjubok med den tyske journalisten Peter Seewald: ”Joseph Ratzinger Benedikt XVI, Gud och världen” svarar Ratzinger på den direkta frågan angående de kristnas återförening ”Vem ska egentligen ansluta sig till vem?”,  (intervjun gjordes år 2000):

”Den formel som blivit funnen av de stora ekumenerna är den att vi går framåt tillsammans. Det handlar inte om att vi vill ha bestämda anslutningar, utan vi hoppas att Herren överallt väcker tron på ett sådant sätt att den flödar över från den ena till den andra och den ena kyrkan finns där. Vi är som katoliker övertygade om att denna ena kyrka i sin grundform är given i den katolska kyrkan, men att också hon går vidare in i framtiden och låter sig fostras och föras av Herren. Såtillvida framställer vi inte här några anslutningsmodeller, utan helt enkelt ett de troendes vidaregående under ledning av Herren – som vet vägen. och som vi anförtror oss.” (Gud och Världen, Veritas förlag)

Jag tror att vägen framåt på ekumenikens område är just att begrunda Kyrkans väsen på detta sätt och upptäcka enheten i denna ena kyrka som vi alla egentligen genom dopet tillhör.

bxvibooks

Den tyske journalisten Peter Seewald har sista 20 åren gett ut flera intressanta intervjuböcker med förre kardinalen och prefekten för Troskongregationen, Joseph Ratzinger, som sedan blev påve Benedictus XVI. Här kommer en helt annan bild fram av människan Joseph Ratzinger än som han ofta framställs som en sträng konservativ och världsfrånvänd vakt av traditionell lära.

Publicerat i Church | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Påve Franciskus i förbön för hela världen. Unik Urbi et Orbi-välsignelse.

I kristider får man ta till extraordinarie åtgärder. Det var en sällsam kväll fredag 27 mars då påve Franciskus på en regnig Petersplats tömd på människor höll förbön för världen i samband med Corona-pandemin. Han förmedlade den apostoliska välsignelsen Urbi et Orbi som annars bara förmedlas på jul, påsk och i samband med att en ny påve installeras.

CNA 3,5 min reportage från Vatican News Service:

 

Hela ceremonin från Vatican News (1 tim 5 min) här:

 

Trots att det var folktomt på Petersplatsen var det ett moment fyllt av gemenskap och nära kontakt med hela världen där miljontals människor följde det hela.
Själv satt vi framför TV´n kl 18.00 och streamade från Vatikanens YouTube-kanal istället för att som brukligt titta på Aktuellt. I dessa Corona-tider är det verkligen för väl att kyrkan satsar på media så att man kan följa vad som sker trots att man inte är på plats. Jag brukar följa påvens morgonmässa kl 07.00 i S:ta Marta och på kvällen kl 20.30 kan man ta del i Taizébröderna kvällsbön. Det känns som en läkedom för själen att välja detta framför någon av alla serier, dokusåpor, tävlingsprogram med kändisar och annat som verkar mera till för att fylla sändningstiderna och rastlösheten i vår sysslolöshet än att vara verklig föda för själen.

I samband med förbönen och välsignelseakten talade påven angelägna ord om gemenskap, samhörighet och klarsynthet i den storm som härjar i världen. Han är en världsledare som visar att han tar ett pastoralt ansvar i denna storm som nu härjar världen. Påven utgick i sin predikan från bibeltexten där lärjungarna är ute på sjön med en båt och det blåser upp till storm. Lärjungarna är rädda men Jesus sover.  De väcker honom och Jesus stillar stormen. (Mark 4:35 ff). Vi sitter alla i samma båt:

”…The storm exposes our vulnerability and uncovers those false and superfluous certainties around which we have constructed our daily schedules, our projects, our habits and priorities. It shows us how we have allowed to become dull and feeble the very things that nourish, sustain and strengthen our lives and our communities. The tempest lays bare all our prepackaged ideas and forgetfulness of what nourishes our people’s souls; all those attempts that anesthetize us with ways of thinking and acting that supposedly ‘save’ us, but instead prove incapable of putting us in touch with our roots and keeping alive the memory of those who have gone before us. We deprive ourselves of the antibodies we need to confront adversity.

In this storm, the façade of those stereotypes with which we camouflaged our egos, always worrying about our image, has fallen away, uncovering once more that (blessed) common belonging, of which we cannot be deprived: our belonging as brothers and sisters.

‘Why are you afraid? Have you no faith?’ Lord, your word this evening strikes us and regards us, all of us. In this world, that you love more than we do, we have gone ahead at breakneck speed, feeling powerful and able to do anything. Greedy for profit, we let ourselves get caught up in things, and lured away by haste. We did not stop at your reproach to us, we were not shaken awake by wars or injustice across the world, nor did we listen to the cry of the poor or of our ailing planet. We carried on regardless, thinking we would stay healthy in a world that was sick. Now that we are in a stormy sea, we implore you: ‘Wake up, Lord!’.

‘Why are you afraid? Have you no faith?’ Lord, you are calling to us, calling us to faith. Which is not so much believing that you exist, but coming to you and trusting in you. This Lent your call reverberates urgently: “Be converted!”, “Return to me with all your heart” (Joel 2:12). You are calling on us to seize this time of trial as a time of choosing. It is not the time of your judgement, but of our judgement: a time to choose what matters and what passes away, a time to separate what is necessary from what is not. It is a time to get our lives back on track with regard to you, Lord, and to others…”

Två heliga ikoner hade förflyttats från Roms kyrkor för att vara med under akten.

1) Det berömda krucifixet från St Marcelluskyrkan i Rom. Denna kyrka ligger vid Corso och byggdes på 500-talet sponsrad av påven Marcellus I.
Två mirakel är knutet till krucifixet: Det berättas att natten mot 23 maj 1519 då kyrkan härjades av en förödande eld så att den brändes ner helt till aska, så fanns krucifixet kvar hängande över huvudaltaret och det var helt intakt.
Tre år senare, 1522 härjades Rom av en pestsjukdom så svår att man trodde staden skulle gå under. I det desperata läget bestämde man att föra krucifixet i en botprocession genom staden från St Marcelluskyrkan för att slutligen nå fram till St Peterskyrkan. Processionen gick genom hela staden och varade flera dagar. När krucufixet återvänt till sin plats upphörde pestplågan helt.

Sedan 1650 har korset burits till St Peterskyrkan varje heligt år. Under fastetiden det stora Jubileumsåret 2000 placerades krucifixet på ett altare i St Peterskyrkan. Det var detta krucifix påven Johannes Paulus II omfamnade då han bad förlåtelse för kyrkans alla förbrytelser och övergrepp genom historien.

mariamaggiore2) Maria-ikonen i Sta Maria Maggiore-basilikan, en av romarnas mest älskade Mariabilder kallad Salus populi romani (Det romerska folkets frälsning) . Maria-ikonen vördas också av påven Franciskus. Dagen efter det att han valts till påve i mars 2013 gjorde han sitt första besök hos henne och han ber alltid framför denna bild före och efter sina utlandsresor. Enligt traditionen ska bilden av Gudsmodern med det välsignande Jesusbarnet i sin famn ha gjorts i Jerusalem och kommit till Rom under påven Sixtus III på fyrahundratalet då den första kyrkan på denna plats på  Esquilin-kullen uppfördes. Minnet av invigningen av basilikan firas den 5 augusti varje år. År 358 det datumet fick påven Liberius enligt traditionen ett budskap från Gud att bygga denna kyrka. Pesten härjade i Rom och påven drömde att det snöade på Esquuilinen. Gud talade till honom och sade att han skulle bygga ett altare på denna kulle och be så skulle pesten försvinna.

 

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , | Lämna en kommentar