Igår skrev jag om kyrkans förtroendekris idag som bottnar i en utveckling som tog sin början med upplysningstiden då även Katolska kyrkan försöker beskriva tron i rationalistiska termer, vilket resulterat att dess mysterium och djup kommit i skymundan ju mer detaljerade de dogmatiska utläggningarna blivit. ”Kanske är katekeser de värsta avarterna av detta, där trons innehåll så att säga kan prickas av punkt efter punkt”, skrev sr Madeleine Fredell OP i en text.
Så hur skall man egentligen se på Katolska Kyrkans Katekes? Det var ju ett jättearbete som gjordes efter Andra Vatikankonciliet, och som av Johannes Paulus II den 11 oktober 1992 (på 30-årsdagen efter konciliets öppnande) ledsagat av den apostoliska konstitutionen Fidei depositum överlämnades till kristenheten. Den hade bred förankring hos världens biskopar och delkyrkor där präster och lekmän bidragit till att ta fram den.
Katekesen togs av vissa emot med misstrto, av andra med stor förväntan. En del av västvärldens katolska intellektuella avvisade den helt. Man påstod att innehållet var statiskt, dogmatiskt, ”förkonciliärt” och att den var förlegad redan från början. Andra tog emot den med glädje som en bra stödresurs i trosförmedling och undervisning, men i medvetenhet om att den måste omsättas och tolkas i den lokala kulturella kontexten. Den har också legat till grund för YouCat, ungdomskatekesen som togs fram lagom till Världsungdomsdagen i Madrid som tolkar den katolska tron för ungdomar. Men den passar bra även för vuxna och är en tolkning av tron för vår tid, den bygger på Katekesen men består inte bara av statiska paragrafer, utan just en vidareförmedling tolkad i ett aktuellt sammanhang. (YouCat på svenska här)
Andra läser katekesen helt i förkonciliär anda och har sådan respekt för de enskilda paragrafernas statiska lydelse som anses nödvändiga att beaktas till punkt och pricka, överordnat den egna förståelsen.
Men hur är det då? Är katekesen aktuell idag, och är det meningsfullt eller inte att skriva en så lång och detaljerad utläggning av den tro som Kyrkan tagit emot och förvaltar? Hur förhåller sig den döda bokstaven till den levande tron? En sådan diskussion finns ju också angående bokstavstro i Bibeln. Bokstaven dödar men Anden ger liv.
Jag hittade en intressant text av kardinal Joseph Ratzinger om katekesen från 2002 – Är Katolska Kyrkans Katekes aktuell idag? Tankar tio år efter utgivningen. Texten finns i boken På väg till Jesus Kristus (Catholica förlag 2006 med texter av Joseph Ratzinger/Benedikt XVI)
Efter att ha tagit upp kritiken mot katekesen går Ratzinger igenom hur han ser på den, vad den är och vad den inte är. Först konstaterar han att den inte är en teologisk lärobok utan en bok om tron, en troslära, vilket är en viktig skillnad.
”Teologin ‘uppfinner’ inte genom en intellektuell reflexion vad som är möjligt att tro och vad inte – om det vore så skulle den kristna tron bara vara en produkt av vårt eget tänkande och alltså ren religionsfilosofi. Teologisk vetenskap som förstår sin roll rätt är istället ett försök att förstå den ingenkännandets gåva som föregår den. I detta sammanhang citerar katekesen Augustinus berömda sentens som sammanfattar det teologiska bemödandets väsen på följande klassiska sätt: ‘Jag tror för att förstå och jag förstår för att bättre tro’ (KKK 158, Sermones 43,7,9:PL38)”
Trons skatt, depositum fidei, är en gåva Kyrkan fått ta emot. Katekesens uppgift är att visa upp denna gåva och på ett pedagogiskt sätt formulera den för vår tid. Ratzinger skriver att katekesens språkliga utformning inte är disputationens, utan snarare vittnesbördets, förkunnelsens. Men vittnesbörd och förkunnelse måste också ta hänsyn till mottagaren och utformas på ett sätt så att den andre kan förstå. Hur är detta möjligt med en katekes som riktar sig till alla troende i hela världen, människor med olika bildningsgrad och som lever i olika kulturella miljöer?
Utifrån dessa förutsättningar, skriver Ratzinger
”…förstår vi att denna bok inte kan vara det slutgiltiga ordet när det gäller hur tron skall förmedlas. Man måste också satsa på andra slags, mera näraliggande, kommunikationsvägar. Om den träder i alltför direkt ”dialog”, till exempel med västvärldens intellektuella, blir den bara desto svårare för alla andra mottagare att ta till sig. Därför måste stilen läggas på en så att säga mera sublim nivå, en nivå som inte sänker sig ner till någon konkret kulturell kontext (sammanhang). Den måste försöka tala direkt till människan i hennes egenskap av människa, men överlåta de rent kulturella meddelandena till respektive lokalkyrka”.
Detta är intressant. Här talar Ratzinger om subsidiaritet och lokalkyrkans egen rättighet och ansvar att ta till sig och tolka texten. Det är värt att begrunda, då det finns en tendens att bortse från att texten inte är lagisk utan innehåller levande tro som skall omsättas på lokalplanet. Alltförmånga präster, biskopar och ängsliga kateketer hoppar kanske över det egna begrundandet av tron som skall ligga till grund för att ta emot texten på rätt sätt.
Katoliker har nog ibland en alltför stor respekt för bokstaven och lagiskheten i texten, vilket gör att man låster in den i ett statiskt mönster. Man betraktar katekesen på samma fundamentalistiska sätt som vi brukar kritisera evangelikala kristna för att alltför fundamentalistiskt läsa Bibeln. Både Bibeln och Katekesen måste läsas i Kyrkans levande tradition och i den Helige Andes ljus. Annars blir det statiskt och dött. Bokstaven dödar men Anden ger liv.
Och västerlandets intellektuella, både en del katoliker och ateistiska kristendomskritiker läser också ofta katekesen fundamentalistiskt (liksom de läser Bibeln fundamentalistiskt), då uppträder det problem som Ratzinger talar om när katekesen ”träder i alltför direkt dialog med västvärldens intellektuella”.
Å andra sidan har kyrkan genom sin centralstyrning under senare år där man kraftigt slagit ner på och vidtagit disciplinära åtgärder mot doktrinära avvikelser skickat den helt motstridiga signalen att egen reflektion accepteras inte, bokstaven skall följas till punkt och pricka.
Jag tror att Att det som uttryckts i Andra Vatikankonciliets dokument, och det som Ratzinger här uttrycker om att tron måste tolkas och omsättas i lokalkyrkan och bli levande reflekterad genom den Helige Ande i varje troende är det som tydligt gäller, det är vad Anden säger till Kyrkan idag och som tydligt uttalas i hennes dokument, medan den centralstyrning och åtföljande ängsliga inrättning i ledet som riskerar att försvaga och utarma henne är en artefakt och ett ängsligt fastklamrande vid 1800-talets försök att beskriva tron i rationella termer och helt separera det naturliga från det övernaturliga.
Bengts Blogg 
För den som söker klarhet är katekesen bra. Den är också ett bra vittnesbörd och lämplig i katekesundervisning och i ekumeniska sammanhang. Påven har själv lyft fram katekesen (se Porta fidei) som en lämplig fördjupning i och av tron under trons år.
Jag kan inte förstå syster Fredell som med ett litet ”kanske” kallar den för avart.
Magnus
Magnus!
Jag tycker också sr Madeleines utsaga är väl negativ och undrar hur hon egentligen menar. Om katekesen används på rätt sätt, insatt i det sammanhang Ratzinger här försöker beskriva kan den betyda oerhört mycket för trosförmedlingen, och också mycket för det sr Madeleine också betonar mycket: trons utveckling och reformering.
Det vore intressant att mera analysera vad som är kärnan i polariteten mellan de katolska intellektuella som från början dömde ut katekesen och de många katoliker som uppskattar och använder den som en källa i sitt vardagliga arbete som kateketer, förkunnare, i sin egen trosfördjupning.etc.
Ta YouCat som exempel: Det är ett strålande exempel på hur katekesen använts för att skapa ett användbart material för trosfördjupning. YouCat är ju långtifrån korvstoppning. Den lägger ut grunderna i kyrkans tro och inbjuder till reflexion och fördjupning.
Jag vet f.ö. att katekesen är uppskattad och använd långt utanför Katolska kyrkans gränser.
Pingback: Katolsk Vision » Påven åsidosätter kyrkans grund som vilar på biskopskollegialitet
Var hittar jag sr Madeleines kommentar?
Rent allmänt menar ”man” att katekeser har som målgrupp de som skall lägga upp program för trosutbildning, Dvs biskopar och teologer.
När den nuvarande romerska varianten kom, så jämförde man den med den då existerande Holländska katekesen. Som bl a var mer tematiskt upplagd. Jag skall gräva fram mitt danska exemplar /tror jag det var/ och jämföra lite.
Sid 2 i följande pdf (länk från sr Madeleines teologiska hemsida)
Klicka för att komma åt download.do
Jag tycker att katekesen är fantastisk. Jag är dock inte katolik. Än.
I snart sju år har jag varit på väg till kyrkan, och på den resan har katekesen aldrig varit långt utom räckhåll. Den har varit en underbar resurs, inte bara fi studiet av själva tron, men också som introduktion till kyrkans rika historia. Ifall man ser artiklarna för vad de i många fall verkligen är, alltså hänvisningar till de dokument som ligger bakom( Bibeln, konciliedokument, kyrkofädernas skrifter m.m.), så är det en otroligt bra sammanställning av kyrkans hela tradition.
Jag tror också att många ”infödda” eller redan ”invanda” katoliker ibland glömmer bort hur mycket som egentligen skrivits av teologer, historiker, helgon, kyrkolärare och fäder genom århundradena. Det kan lätt bli alldeles för oöverskådligt för den som är intresserad av katolska kyrkan, men som av olika skäl inte vill eller kan delta i lokalkyrkornas formella trosundervisning.
Efter att ha sträckläst KKK (www.katekesen.se) otaliga ggr, så tänkte jag som smygkatolik; antingen har de som skrivit detta Guds verktyg o då är jag förpliktigad att tas upp i Kyrkans fulla gemenskap eller så är det världens vackraste o mest välformulerade lögn.
Jag fullständigt sögs in i katekeserna.
Tack gode Gud för dessa underbara gåvor. Youcat är nu under studieluppen. Den känns extremt lovande…
Hade du blivit katolik med sr Fredells ”katekes”?
Det som väcker tron är ju det vi kallar kerygmat, proklamationen av Guds frälsning genom Jesus Kristus, den klara förkunnelsen av Trons skatt. Så var det för mig, så är det i nästan alla fall märker man när man tar del av vittnesbörd från kristna.
Sr Madeleines karisma ligger inte i den kerygmatiska förkunnelsen utan i att intellektuellt bearbeta och problematisera en alltför enkel och fundamentalistisk uppfattning av tron. Att hon kan göra det beror ju på att hon lever i en kyrka som förvaltar Trons skatt och där det kerygmatiska budskapet är levande. Skulle hon inte göra det hade hon inget att problematisera eller kritisera.
Men när jag går på sr Madeleines föreläsningar eller tar del av hennes skrifter upplever jag inte ett ifrågasättande av trons grunder. Vi får akta oss att konstruera motsättningar i kyrkan som inte finns. Förhoppningsvis kan denna diskussion bidra till en belysning och fördjupning av dessa frågeställningar.
Pingback: Biskop eller teolog? | Bengts Blogg
Pingback: Uppenbarelse eller gnosis? | Bengts Blogg
Pingback: Tips på grundlitteratur om Katolska kyrkan | Bengts Blogg
Pingback: Bra för Katolska kyrkan, bra för Livets Ord, bra för kristenheten i Sverige | Bengts Blogg
”Man betraktar katekesen på samma fundamentalistiska sätt som vi brukar kritisera evangelikala kristna för att alltför fundamentalistiskt läsa Bibeln.”
Ja. Exakt så. Som nätsurfare är detta det enda sätt man ser katekesen användas: som bas för bokstavstro på dess paragrafer. Jag måste dock säga att utformningen inbjuder till det. Om man inte vill att kyrkans medlemmar ska använda den så, bör man utforma den helt helt annorlunda.
Jag tycker katekesen är fantastisk eftersom jag där kan slå upp alla de dogmer som katolska kyrkan tror på & som jag själv haft svårt för & bli hänvisad till bibelställen & kyrkofädernas tolkning – på så vis kan jag få en förståelse om t ex Maria’s obefläckade avlelse & att katoliker ser det som nödvändigt att den Nye Adam formats från jord som ej skadats av synd precis som den förste Adam. Jag har läst YouCat & Katolska Kyrkans Lilla Katekes & min absoluta favorit är den Lilla Katekesen även om jag skulle rekommendera YouCat till andra som kanske inte är vana att läsa såna böcker. Katekesen har gjort min tro Katolsk!
Dogmer är tänkta att vara som ljus; att våra egna mysticism är en äkta mysticism när den inte motsäger Kyrkans Dogm, som ju uttalats med en auktoritet som garanteras av Gud själv.
Pingback: Avlat | Bengts Blogg
Pingback: Både historievetenskaplig Bibelforskning och teologisk forskning utgående från Kyrkans tro behövs | Bengts Blogg
Pingback: Bengts Blogg
Pingback: Äktenskap, familj, barn, hetero och homo – kristna och sekulära perspektiv | Bengts Blogg
Det här var en gammal diskussion, men jag håller helt med dig och dina fina svar till kommentarerna. (Naturligtvis också att du citerar min favvis Ratzinger/ påve em. Bengt 16).
Och i dina kommentarer dyker en rutten frukt upp: sex är synd. Så här skrev Linus:
”Maria’s obefläckade avlelse & att katoliker ser det som nödvändigt att den Nye Adam formats från jord som ej skadats av synd precis som den förste Adam.”
Sex är alltså INTE synd. Kvinnor som fötts på naturligt sätt är alltså INTE syndig jord!!!!! Kvinnans bidrag i barnalstrande är INTE att var en jord för spermier att gro i!!!!! Jungfruläran och den bråte som vidhäftar den och stackars mamma Maria, utan hennes förskyllan, är OND. Stackars mormor Anna också, hon födde inte Maria i synd fast hon så klart födde Maria som alla barn föds och inte genom en puss på kinden av sin lagvigde. Jungfruläran är genomrutten. Det har Linus nu åter bevisat. Voj, voj!!!
Pingback: De fem kardinalernas tvivelsmål och påvens svar | Bengts Blogg