EU och Kristendomens Europa

Dagens text Apg 16:11-15 talar om hur kristendomen första gången kom till Europa. Den första som tog emot evangeliet var en affärsdrivande kvinna, Lydia:

”Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag till Neapolis. Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i första makedoniska distriktet och är en romersk koloni. Där stannade vi några dagar. På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.

En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: ”När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.

Kristendomen har haft en oerhört stor betydelse för utvecklingen av Europas kultur och historia, demokrati och mänskliga rättigheter.

EU-projektet drevs fram av pionjärer vars idealitet motiverades av deras kristna tro. När många partier idag, med eller utan kristna förtecken, talar om att slå vakt om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter så är det något värdefullt och omistligt som vi bör samarbeta kring och föra vidare.

scadgamo

Europaprojektets pionjärer, Robert Schuman, Jean Monnet, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer var alla katoliker och inspirerade av katolsk sociallära. Deras vision var en sekulär stat byggd på kristna värderingar. I dessa värderingar är människovärdet och och respekten för alla människors lika värde grundläggande, liksom subsidiaritetsprincipen och solidariteten med de svagaste.

EU-valet visar visserligen på en lite spretigare mandatfördelning i parlamentet än tidigare, de socialdemokratiska och kristdemokratiska partigrupperna har inte inte längre någon gemensam majoritet att styra med, utan även de gröna och liberalerna kommer in som viktiga grupper. De högernationalistiska grupperna blev inte alls så stora som befarats och de är dessutom inbördes splittrade. Man kan inte dra dem alla över en kam. Vissa delar av denna opinion måste man också lyssna till och bejaka som en realitet i den demokratiska processen.

Hotet mot Europa idag kommer inte från extremhöger och populistiska grupper (sådana finns både till höger och vänster), utan det är främst två andra interna faktorer jag vill peka på:

  1. Om man inte lyckas bevara ett bra samarbetsklimat i god europeisk demokratisk anda utan att istället olika grupper strider mot varandra och misslyckas hantera de kritiska framtidsfrågorna.
  2. Om man glömmer att mänskliga rättigheter har sin grund i något djupare än tidsandan och dagens tillfälliga majoriteter.

När det gäller punkt två har kristendomen också idag, precis som då den första gången kom till Europa mycket att bidra med.

Påve Benedict XVI sade till katolikerna samlade i Hyde Park i London 2013:

Ingen som ser realistiskt på vår värld idag kan tänka att kristna kan fortsätta med business as usual och ignorera den djupa trons kris som råder i vårt samhälle, eller bara förlita sig på att de värden som har förmedlats av tidigare kristna generationer kommer att fortsätta att inspirera och forma framtiden i vårt samhälle… var och en har en uppgift, var och en av oss är kallad att förändra världen, att arbeta för en livets kultur, en kultur byggd på kärlek och respekt för varje mänsklig persons värdighet”.

Tyvärr är kyrkorna idag splittrade, också de stora samfunden inklusive min egen katolska kyrka har stora trovärdighetsproblem. Det krävs en nystart för att man på allvar skall kunna spela den nyckelroll man alltjämt har för Europas framtid. Samarbete och respekt för demokrati och människovärde gäller både inom kristenheten och inom den sekulära politiken.

Kyrkans fördel är att man vet att människan är bristfällig och att det finns ett förbättringsutrymme, också för egen del. Den sekulära demagogin går mera och mera ut på att fördöma andra och utropa den egna gruppen som norm. Vilket lätt leder till majoritetens diktatur och oförmåga till samarbete.

[Dagen: Från antikristlig fara till kristen union?]

[EU, påve Franciskus och Europas andliga arv]

[Påve Benedictus  XVI tal till tyska Förbundsdagen 2011]

[Liberaler borde bejaka katolsk sociallära]

popenewyear

Det här inlägget postades i Church, Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s