Jean Vanier 1928-2019 hade något väsentligt att säga till vår tid.

JeanVanierlarche

Foto från L´Arches hemsida

Jean Vanier har nu somnat in. Han är en människa vars liv man gärna vill kalla helgonlikt och det är nog sannolikt att han blir helgonförklarad en dag. Vanier själv skulle nog väja sig för att fokus efter hans död sattes på hans egen person, utan att människorna istället satte sitt fokus på att själva bli mera heliga och till nytta för sina medmänniskor och bygga upp kärlekens civilisation.

Alltför tidiga krav på helgonförklaring tar bort fokus från det väsentliga: Att låta oss inspireras av den Helige Ande att förvandla våra egna liv och den mänskliga gemenskap vi lever i.  Det är inte helgonen som skall sättas på piedestal och vördas för en ställföreträdande helgelse så att vi slipper anstränga oss. Tvärtom är de vår närmaste allierade i den kamp vi själva utkämpar här på jorden, och det är vi som skall försöka komma närmare dem genom att låta våra egna liv förvandlas.

Jean Vanier betonade relationer som grunden för den mänskliga existensen. Vi kan bara blomstra i gemenskap med andra. Han övergav sin akademiska karriär för att flytta in i ett hus med tre män med intellektuell funktionsnedsättning. De formade en kommunitet, den första av de många L’Arche kommuniteter som nu finns över världen. I Sverige heter rörelsen Tro och Ljus, nyss fanns ett fint reportage i Dagen om dem.

Gemenskap och ett öppet sårbart och kärleksfullt hjärta är något som alltfler människor längtar efter idag samtidigt som samhället blir alltmer individcentrerat och fokuserat på det egna självförverkligandet och växande avstånd och främlingskap mellan människor. Vänskap ersätts av förströelse och politikern kan inte råda bot på detta utan snarast eldar på utvecklingen.

Vanier visar i all enkelhet på en väg ut ur denna grottekvarn: Joel Halldorf skriver i en ledare i Dagen:

”Vanier såg att svaghet och brustenhet var alla människors lott – i slutändan är det inte så stor skillnad på de som kallas sjuka och de som ses som friska: ”Människor kommer till vår kommunitet för att de vill hjälpa de fattiga. De stannar för att de inser att de själva är fattiga”, skrev han.

Det budskap som Vanier predikade är ett som vår värld så desperat behöver. Hårdhet, självtillräcklighet och oberoende är inte en väg till vare sig lycka eller mening: ‘På L’Arche upptäcker vi att den mänskliga existensen präglas av sårbarhet, och i botten av denna sårbarhet finns ett älskande hjärta.’

Det öppna, kärleksfulla hjärtat – det är människans kallelse. Det är det liv vi är skapade för, och därför är det bara så vi kan bli hela, och i slutändan lyckliga.”

Så mycket finns skrivet om Vanier att jag inte behöver tillfoga så mycket mer. Jag hänvisar istället till dessa länkar:

Tro och Ljus Sverige

L´Arche

De handikappade och samhället. Text av Jean Vanier i Signum från 1977

Pope Francis pay tribute to Jean Vanier

With death of Jean Vanier, Catholicism loses a living saint (Crux)

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s