Samtidigt som Katolska kyrkan kämpar med att komma till rätta med de sexuella övergreppen på minderåriga och den tystnadskultur som gjort att de kunnat fortsätta så uppmärksammas situationen för präster med homosexuell läggning och hur de har det i en kultur ofta präglad av homofobi. En del präster vågar nu ”komma ut” och berätta om sin läggning (bara det, det innebär inte att de lever ett okyskt liv), vilket visar sig vara mycket kontroversiellt.

Homosexuell läggning är en sak, prästers övergrepp på barn och unga, flickor såväl som pojkar är en helt annan sak. Ändå vill en del påstå att homosexualiteten är roten till det onda. Jag uppfattar att majoriteten av präster och biskopar i Katolska kyrkan idag inte har en trångsynt homofob inställning utan har tagit in modern kunskap om homosexualitetens natur och är positiva till den öppning i dessa frågor som påve Franciskus uttalande ”Om någon är homosexuell och söker Herren med god vilja, vem är jag att döma” innebar. Men kanske är jag naiv?

I denna DN-artikel ursprungligen publicerad i NYTimes får vi ta del av några homosexuella prästers erfarenheter.

I dagarna har boken IN THE CLOSET OF THE VATICAN: POWER, HOMOSEXUALITY, HYPOCRISY kommit ut. Jag återkommer till den.

Läs mina tidigare blogginlägg om Katolska kyrkan och homosexualitet.