Det skulle inte vara något problem egentligen. Pride-veckan som nu börjar i Stockholm skulle inte behövas, och som katolik skulle man inte beöva försvara sin kyrka i tid och otid för anklagelser om diskriminering. – Därför att vi är alla människor med samma värde och behov av och rätt till erkännande och respekt. Detta är ju också den kristna grundhållningen, och Kyrkan borde stå i första ledet då det gäller att försvara alla människors lika värde. Teologiskt och i teorin försvarar Kyrkan detta, men inte alltid i praktiken.

Men tyvärr är homosexuella en grupp som fortfarande grovt förtrycks i stora delar av världen. Homosexuella var en grupp som förföljdes i Tredje riket. Himmler som var drivande i utrensningen av homosexuella, många fängslades och man räknar enl DN med att mellan 5000–15000 skickades till koncentrationslägren. Istället för judestjärnan fick de bära en rosa triangel på sina fångdräkter.
 
Precis som när det gäller behandlingen av judar, så har också kristenheten mycket historiska synder att sona när det gäller behandlingen av homosexuella. Den kristna kyrkan ärvde judendomens negativa inställning till homosexualiteten, vilket kommit att prägla utvecklingen fram till idag. Kyrkofäderna var mycket negativa och fördömande mot homosexuella personer. Homosexuella sågs som kättare mot kroppen, vilket medförde att de förföljdes och spårades upp av inkvisitionen. Det hände att de torterades och avrättades om de inte gjorde avbön. Precis som när det gäller förföljelse av judar har kyrkan här en historia att göra upp med och be om förlåtelse för, precis som skett i förhållande till judarna efter Förintelsen.

Men än idag finns även i våra demokratiska sekulariserade länder hårda fördömande attityder under ytan. I många afrikanska länder, även inom kyrkorna, finns en hårdför inställning till homosexuella, och i Östeuropa har vi nyligen fått obehagliga rapporter om hatisk behandling av homosexuella. Vår EU-minister Birgitta Ohlsson blev nyligen utsatt för äggkastning då hon deltog i en hbt-parad i Vilnius och från Ryssland hör vi om de mest bizarra förföljelser. Media rapporterar om ryska nazistgäng som utnyttjar dejtingsajter för att locka till sig och tortera homosexuella tonåringar. Man binder dem, dränker dem i urin,förnedrar och torterar dem,  Ibland sker det helt öppet, videofilmas och läggs ut på internet. Trots att det borde gå att bevisa tycks inte ryska polisen göra mycket för att komma till rätta med detta. Istället ägnas energin åt att kontrollera dem som i demokratisk anda vill diskutera hbt-frågorna offentligt.

Det sägs att även grupper i ryskortodoxa kyrkan tillhör dem som underblåser en hård attityd mot de homosexuella, detta är i så fall skandal. Men även i frikyrkor, Svenska kyrkan och Katolska kyrkan har det funnits ett pastoralt underskott när det gäller att förstå och acceptera homosexuella personer.

Under senare år har dock inställningen svängt mer och mer. Jag hänvisar till mina tre tidigare bloggartiklar om Kyrkan och homosexualiteten:

• Homosexualitet och kyrkan
• Homosexualitet och kyrkan, uppföljning
• Katolska kyrkans komplicerade förhållande till manlig homosexualitet

En som betytt mycket för det pastorala stödet till homosexuella är tidigare domprosten i Stockholm, numera biskopen i Skara stift Åke Bonnier. Han formulerar på sin blogg i samband med årets Pride-vecka i Stockholm en förbön:

Gud, varje människa är unik, skapad och älskad av dig.
Nu, i anslutning till Stockholm Pride ber vi särskilt
för dem av oss som har en hbtq-identitet,
öppen och självklar eller gömd
under ett täcke av rädsla eller skam.

Hjälp oss alla att se din avbild och skapelse i varje individ
och möta varandra med öppenhet, omsorg och kärlek.
Vi ber att du ger dem som längtar efter dig
och en öppen och kärleksfull kristen gemenskap
mod att ta kontakt med kyrkan
och där kan finna den värme och sammanhang de söker.

Låt vårt samhälle och vår kyrka vara ett sammanhang
där varje individ får vara sig själv
och utveckla en genuin och äkta identitet som människa.

Vi ber för dem som lever i samhällen och sammanhang
där det inte är accepterat eller tom förbjudet
och förenat med livsfara att ha en hbtq-identitet.

Ge oss alla mod att visa solidaritet, ge stöd
och tillsammans arbeta för en värld som är öppen och accepterande
inför varje människas unika identitet.

Amen

Påve Franciskus reparerar nu det pastorala underskott som funnits på ledande nivå i katolska kyrkan, och i en mycket öppenhjärtlig intervju med journalister på planet hem från Rio kom man även in på frågan homosexualitet. ”Om någon är homosexuell och söker Herren med god vilja, vem är jag att döma”, sade han bl.a. Intervjun fick mycket stor uppmärksamhet och positiva kommentarer i världspressen.

Påven fick frågan om den påstådda gay-lobbyn i Vatikanen och om diplomaten och prästen msgr Battista Ricca som påven har fullt förtroende för och tillsatte som ny chef för IOR, vilket meddelades 15 juni. I efterhand framkom det uppgifter om att han hade homosexuella kontakter och levde promiskuöst under sin tid som nuntie i Uruguay och väckte skandal. F Tom Rosica från Salt and Light Television Network, Toronto har fått en utskrift av presskonferensen på planet från Rio från Vatikanens presstjänst och gjort en översättning till engelska. Eftersom frågan om gay-lobbyn och msgr Ricca tilldragit sig mest intresse presenteras svaret på bloggen salt+light:

”Regarding the matter of Monsignor Ricca, I did what Canon Law required and did the required investigation.  And from the investigation, we did not find anything corresponding to the accusations against him.  We found none of that.  That is the answer.  But I would like to add one more thing to this: I see that so many times in the Church, apart from this case and also in this case, one  looks for the “sins of youth,” for example, is it not thus?, And then these things are published.  These things are not crimes.  The crimes are something else: child abuse is a crime.  But sins, if a person, or secular priest or a nun, has committed a sin and then that person experienced conversion, the Lord forgives and when the Lord forgives, the Lord forgets and this is very important for our lives.  When we go to confession and we truly say “I have sinned in this matter,” the Lord forgets and we do not have the right to not forget because we run the risk that the Lord will not forget our sins, eh?  This is a danger.  This is what is important: a theology of sin.  So many times I think of St. Peter: he committed one of the worst sins denying Christ.  And with this sin they made him Pope.  We must think about fact often.

But returning to your question more concretely: in this case [Ricca] I did the required investigation and we found nothing.  That is the first question.  Then you spoke of the gay lobby.  Agh… so much is written about the gay lobby.  I have yet to find on a Vatican identity card the word gay.  They say there are some gay people here.  I think that when we encounter a gay person, we must make the distinction between the fact of a person being gay and the fact of a lobby, because lobbies are not good.  They are bad.  If a person is gay and seeks the Lord and has good will, who am I to judge that person?  The Catechism of the Catholic Church explains this point beautifully but says, wait a moment, how does it say, it says, these persons must never be marginalized and “they must be integrated into society.”

The problem is not that one has this tendency; no, we must be brothers, this is the first matter.  There is another problem, another one: the problem is to form a lobby of those who have this tendency, a lobby of the greedy people, a lobby of politicians, a lobby of Masons, so many lobbies.  This is the most serious problem for me. And thank you so much for doing this question. Thank you very much!”

Påven vill uppenbarligen inte låta de nya uppgifterna om Riccas förflutna ligga honom i fatet utan är beredd att förlåta, vilket han betonar är den grundhållning en kristen måste ha.  Om han skulle agera på annat sätt kunde det statuera exempel som på ett negativt sätt får konsekvenser vid tillsättningen av andra viktiga poster i framtiden: Vill någon motarbeta en viss person kan man se till att det letas fram dåliga saker ur personens förflutna eller att det skapas rykten. Nu säger påven istället att vi stryker ett streck över det gamla. Observera att han samtidigt drar en knivskarp gräns mellan pedofili, som är brottsligt och av helt annan diginitet, och homosexualitet.

Påvens uttalanden innebär ju inte på något sätt att Kyrkans lära ändras, det nya är den pastorala tonen, som är så viktig för att dagens människor skall uppfatta hennes budskap på rätt sätt. Om Johannes Paulus II var aposteln och Benedikt XVI teologen, så är Franciskus verkligen den som är herden och själavårdaren som dagens människor så väl behöver.

Fler länkar:

Vatican Insider har en fylligt sammandrag av påvens svar på alla frågorna från journalisterna.