Stora katedraler i städerna och sockenkyrkor på landet påminner om vår historia, och trots sekulariseringen har vi alla en relation till dessa byggnader och den historia de minner om. Det blev tydligt inte minst när Notre Dame i Paris brann för en tid sedan.

Ibland finns ett starkt engagemang för att bevara våra kulturella minnesmärken, ibland en påtaglig okänslighet, rentav blindhet för kulturmiljöerna till förmån för nya projekt.

Ett exempel på det senare är exploateringen av det kulturminnesskyddade området kring Botkyrka kyrka som Skanska i samarbete med Botkyrka kommun nu vill sätta tänderna i. [Mer info i denna Fb-grupp].

Men även det nya behöver utformas på ett sätt som tilltalar hela människan. Det handlar inte bara om funktion och estetik utan också om det andliga och att det finns ett samband mellan yttre form och innehåll. Vi bygger gärna idrottsanläggningar, arenor, köpcentrum som stora monument, men kyrkbyggnadernas tid är över tänker man. Eller inte? De människor som samlas till gudstjänst överskrider vida de som samlas för idrottsarrangemang varje vecka. Skall inte kyrkor kunna synas lika mycket som idrottsanläggningar och för yttervärlden spegla det som faktiskt försiggår i samhället?

Svenska kyrkan har av historiska skäl ett överskott av byggnader som man inte har resurser att underhålla, medan de nya frikyrkorna i Sverige samlar stora skaror människor, och man nöjer sig ofta med att samlas i befintliga industrilokaler, idrottsanläggningar eller andra lokaler bakom stadens fyrkantiga fasader.

Därför tyckte jag det var mycket intressant att läsa om Göteborgs stadsarkitekt  Björn Siesjö i en artikel av Joakim Hagenius i Dagen med rubriken ÄVEN ARKITEKTUR ÄR EXISTENTIELL. Bakgrunden är att den anrika Pingstförsamlingen Smyrnakyrkan skall bygga nytt på en tomt i Frihamnen. Siesjö hade sett ritningarna på den nya kyrkan ställde sig undrande. Han hade insett att ett stort centralt område kommer att bebyggas och formas runt en kyrka, och för den som anländer till staden kommer den vara ett landmärke. Utformningen påverkar långt flera än kyrkans egna medlemmar, det är en angelägenhet för hela staden. Innan beslut skulle fattas besökte han församlingens gudstjänst. Han ställde tillspetsade frågor till församlingen som: Varför hade de ritat något som såg ut som ett kommunhus? Varför speglades inte kraften som han upplevde i gudstjänstrummet i byggnaden? Hur kan man kommunicera Smyrnas identitet tydligare genom arkitekturen?

Väldigt intressant att en stadsarkitekt ställer sådana frågor till en kyrka som tydligen inte själva tänkt i det perspektivet. Kanske tänkte man det var lättare att få planen godkänd om man byggde in sig i den vanliga stadsmiljön. Hagenius skriver:

”Byggnader är också budskap. Måhända att Siesjös engagemang i den nya kyrkan förlänger resan fram till slutgiltig gestaltning, men engagemanget kan visa sig vara en betydande gåva. En dag kanske man tackar Gud för stadsarkitekten som ville både stadens och församlingens bästa. Och som såg en möjlighet till existentiell arkitektur.”

Hagenius refererar till Rasmus Waern som skrev i SvD 3/6 om neurovetenskap som ett redskap att få fatt i arkitekturens påverkan på människan. Waern menar att arkitekturens uppgift är att vara ett ställföreträdande sällskap, något som påminner oss om tidigare generationers kärlek och som därmed ger tröst och sällskap, dygnet runt och året om. Det finns vetenskapliga rön för att beskriva somlig arkitektur som existentiell.

Dessa tankar som är grundläggande och viktiga både när det skall byggas nytt och när kulturminnesvärden skall bevaras. Det är vad jag alltid har tänkt. Vi mår helt enkelt bra av av att ha kontakt med vår historia och låta oss inspireras av det som vittnar om bästa i människors strävan. Det gäller också nutiden. Nu bygger vi det som andra får ta del av i framtiden. Kyrkligt liv är fortfarande en viktig del av vår kultur, låt oss inte vara så blygsamma. Låt kyrkan fortfarande byggas mitt i byn.

Katarina kyrka ligger centralt på Söders höjder i Stockholm och är en viktig del av Stockholms stadssiluett.  1990 eldhärjades den och brann ner till grunden. Men snart hade man byggt upp kyrkan igen. I förgrunden moskén vid Björns trädgård.