Påve Leo XIV har publicerat sin första encyklika, Magnifica humanitas. Inledningsorden lyder: ”Mänskligheten, skapad av Gud i all dess storslagenhet, står i dag inför ett avgörande val: att antingen bygga ett nytt Babels torn, eller att bygga en stad där Gud och människan bor tillsammans.”
AI kan användas på gott och ont, precis som alla andra uppfinningar. Encyklikan sätter in AI i det stora perspektivet av katolsk sociallära som alltid sätter människan i centrum: Personens värdighet som Guds avbild, solidaritet, allas ansvar för särskilt de svagaste, subsidiaritet, att beslut ska fattas på en nivå så nära de berörda som möjligt, omvårdnaden av skapelsen, vårt gemensamma hem och fred genom dialog. Om inte AI används på ett ansvarsfullt sätt hotar den att avhumanisera människan (ännu mer).
Tekniken i sig är neutral, den är varken god eller ond. Påven säger att valet inte står mellan ja eller nej till teknologin utan mellan Babel och Jerusalem – mellan lusten att erövra världsherraväldet och beredskapen att tjäna andra, att bygga en stad tillsammans med och för dem.
Anders Pilz har skrivit en kulturartikel i Dagen om encyklikan som jag tycker analyserar och sammanfattar den på ett bra sätt [länk till artikeln här].
Citat från Piltz artikel:
AI har inga erfarenheter, ingen kropp, ingen glädje och sorg, mognar inte genom relationer och vet inte inifrån vad arbete, vänskap, kärlek och ansvar är. AI har inget moraliskt samvete, kan inte bedöma vad som är ont och gott, uppfattar inte den yttersta meningen med en situation och tar inte ansvar för sina anvisningar.
[Hela encyklikan på engelska här]
Första delen i filmserie från Katolska kyrkan i Sverige om AI:
Bengts Blogg 