Kardinal Ravasi: Fundamentalismen föds ur ett behov av identitet och renhet, men förvandlas istället till ett svärd.

Kardinal RavasiJag ser verkligen fram mot att träffa Kardinal Ravasi, chef för Vatikanens kulturråd som kommer till Sverige torsdag och fredag. Det är en session av projektet ”Hedningarnas förgård” som initierats av påve Benedikt XVI som nu hålls i Stockholm. Tanken är att troende och icke troende skall diskutera sådant som är centralt i människors liv som smärta, det onda, rättvisa, liv och död.

Ulla Gudmundson, Sveriges ambassadör i Vatikanen har bidragit till att detta arrangemang kommit till stånd. Hon bidrar till att upprätthålla en levande dialog med Katolska kyrkan. På ambassadens hemsida finns mycket bra och föredömlig information om programmet torsdag och fredag samt rikligt med relevanta länkar till kring-information.

Idag finns i DN kultur en helsidesintervju med Kardinal Ravasi som är mycket intressant. Några citat:

”Filosofins misstag är alltid löjliga, medan religionens misstag alltid är farliga.”

”Fundamentalismen föds ur ett behov av identitet och renhet, men förvandlas istället till ett svärd.”

…”Jag skulle tänka mig för två gånger innan jag kallar en fundamentalist som dödar en människa i religionens namn för troende.”

”Likgiltigheten är vår tids verkliga sjukdom och den vanligaste formen av ateism”

Att Ravasi så tydligt markerar mot fanatisk fundamentalism är mycket bra. Man skulle kunna tillägga att även en del icke religiösa ideologier när de anammas av en diktatorisk stat också är mycket farliga. Det har vi sett i Kambodja, Sovjet, Hitlertyskland etc. Inte ens demokratin är någon garant för att stater kan utvecklas i den riktningen, det visar 1930-talet i Tyskland.

I dagens läge är religiöst betingat våld en plåga för många, det kan ingen förenka. Just idag är det 12 år sedan attacken mot World Trade Center. Anders Breivik åberopade delvis kristendomen som grund för sitt mördande, och det Ravasi sade om fundamentalister som mördar i religionens namn gäller i hög grad honom, men också alla de tusentals självmordsbombare och terrorister som inspireras av den radikala islamismen.

Skillnaden mellan Breivik som åberopar kristendomen och islamistiska självmordsbombare, är att kristna ledare kraftfullt tar avstånd från den formen av fundamentalism, medan när det gäller de senare ser vi inte samma massiva avståndstagande från de islamska ledarna, och är det någon som vågar vara fördömande så är det förknippat med att den personen själv utsätter sig för dödsfara.

Att kritisera kristendomen är i allmänhet inte farligt, men att kritisera islam är mycket farligt. Som den nederländska parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali som sedan 2004 lever på hemlig adress med ständigt livvaktsskydd.
– Eller Lars Vilks, han måste också ha livvakt
– Eller Irshad Manji, den kanadensiska muslimska feministen som vågar säga saker om islam som om en västerlänning skulle säga dem för länge sedan skulle göra att han stämplats som främlingsfientlig.
– Eller imamen Khaled Muhammed som vågar stödja Irshad Manji ochhar skrivit förord till hennes bok DET MUSLIMSKA PROBLEMET som finns på svenska.

Katolska kyrkan är angelägen både om att ha en dialog med islam, men samtidigt ta avstånd från all form militant fundamentalism som vill försvara religionen med våld vare sig det gäller islam eller andra religioner. Det gör Ravasi nu, och det gjorde också påve Benedikt XVI i sitt uppmärksammade tal i Regensburg 2006. Att frågan är mycket känslig för islamister visar den reaktion av vrede som riktades mot påven efter talet i Regensburg, trots att han inte alls sagt något provocerande, utan just framhållit tanken att religion skall utbredas med förnuft och utan våld och i det sammanhanget citerade han den bysantinske kejsaren Manuel II Palaiologos (1348-1425)som i ett samtal med en perser om kristendomens och islams sanning kritiserade tesen att tron skall utbredas med svärdets makt.

Citat ur påvens föreläsning:

…kejsaren kommer in på ämnet jihad, det heliga kriget. Kejsaren visste säkert att det i Sura 2, 256 står: ”Det bör ej råda tvång i trosangelägenheter”. Det är en av de tidiga surorna, från den tiden då, enligt vad några specialister anser, Muhammed själv ännu var maktlös och hotad. Men kejsaren kände naturligtvis också till de i Koranen införda, senare tillkomna bestämmelserna om det heliga kriget. Utan att gå in på detaljer såsom den olika behandlingen av ”skriftens folk” och ”de otrogna”, vänder sig kejsaren på ett förvånansvärt ovänligt sätt, i en för oss överraskande brysk form, till sin samtalspartner, helt enkelt med den centrala frågan om förhållandet mellan religion och våld överhuvudtaget. Han säger:

”Visa mig då vad nytt Muhammed har kommit med, och du kommer bara att finna sådant som är dåligt och omänskligt, som till exempel när han föreskrev att tron som han förkunnade skulle utbredas med svärdets makt”.

Kejsaren motiverar sedan ingående, efter att han så grovt hade angripit sin samtalspartner, varför det är ologiskt att utbreda tron genom våld. Detta står i motsats till Guds väsen och till själens väsen.

”Gud finner inget behag i blod, och att inte handla enligt förnuftet… det strider mot Guds väsen. Tron är själens frukt, inte kroppens. Den som alltså vill föra någon till tron måste kunna tala väl och tänka rätt… För att övertyga en förnuftig själ, behöver man inte bruka sin arm, inte tillhyggen eller något av de vapen med vilka man kan hota någon med döden…”.

Det borde vara okontroversiellt att vi alla ställer upp på att fördöma våld motiverat av religiös fundamentalism. Desto märkligare då den doktrin som skapats av vissa vänsterintellektuella att kritik av islam per definition är främlingsfientlighet. Mattias Gardell tycks driva den linjen, och vissa kristna driver också den linjen, som nu Steiner et al som idag har en andra artikel i ämnet på Dagens debattsida, där man enligt mig helt utan grund anklagar SEA för rasism för att man inte vill ta bort vissa artiklar av Mats Tunehag från sin hemsida som tar upp vissa problematiska sidor av islam.

Det liknar en tidigare debatt där Helle Klein anklagade Kyrkans tidning för främlingsfientlighet av liknande skäl, eller för den del utfallen mot påven från vissa vänsterintellektuella efter Regensburgstalet, som höll tyst i samband med hotfullheten från islamisterna mot påven, men däremot anklagade påven för främlingsfientlighet och att hetsa mot muslimer. Döm själva om ni tycker den omtalade passusen i föreläsningen ovan kan betraktas som hets.

Den form av ideologisk dogmatism som Matias Gardell och Steiner et al ger uttryck för känns för mig betydligt farligare än den ofta rimliga och nyanserade islamkritik de slår ner på. Paradoxalt nog får man knappast antyda att det finns problem relaterade till islam med terrorism och självmordsdåd, man skall endast analysera det ur social orättvisesynpunkt, medan samma personer som hyser den grundsynen friskt drar paralleller mellan t.ex. Breivik och kristendom och västerländska ideologier som är kritiska mot deras diskurs.

Steiner et al har en annan vinkling än Tunehag, och det är intressant att kunna belysa ett problem från flera håll, det är berikande och hör till en levande debatt. Men här vill författarna tysta Tunehag och kräva att SEA skall ta bort artiklarna från sin hemsida. Då börjar det likna inkvisition. De pläderar i ord för ett pluralistiskt samhälle, men i handling agerar de här för motsatsen. SEA´s trovärdighet minskar om de inte tar bort artiklarna säger författarna. Jag säger tvärtom: Om SEA står pall för trycket från deras ideologiska dogmatism, som känns rentav obehaglig, ökar organisationens trovärdighet.

Så nog är detta med fundamentalism ett känsligt, ja minerat område. Min förhoppning är att vi alla människor av god vilja, troende som icke troende  kan samtala om dessa frågor med förnuft utan ideologiska ögonbindlar. Förhoppningsvis kan kardinal Ravasis besök och projektet Hedningarnas förgård främja en sådan god dialog.

—————

Läs också:  Stefan Swärd ledare i Världen idag.

Stefan Swärds senaste blogginlägg om SEA-debattenmitt tidigare blogginlägg.

Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan, Samhälle, Tro och vetande, Vatikanen och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Kardinal Ravasi: Fundamentalismen föds ur ett behov av identitet och renhet, men förvandlas istället till ett svärd.

  1. Mikael Karlendal skriver:

    Mitt i prick! Man skulle kunna säga att politbyrån tycks leva än!

  2. Irène Nordgren skriver:

    Bengt
    Du återkommer ofta till påvens Regensburgtal 2006 – som nu i ditt senaste blogginlägg där du skriver ang de negativa reaktioner som följde

    ”trots att han inte alls sagt något provocerande”

    Jag blir minst sagt förvånad över att du gång på gång uttrycker dig på detta sätt.

    Varken påven eller du har tolkningsföreträde när det gäller hur motparten tar emot och uppfattar ett budskap, en text som påven sänder ut i världen.

    Alla världens makthavare är utsatta för en minitiös granskning av media och andra makthavarkollegor.

    Påven är inget undantag och bör heller inte vara det . Det påven säger, de ord han använder lusläses och analyseras extra mycket just utifrån att han är en religiös ledare med ett inflytande som kanske ingen annan varken politisk eller religiös ledare har i dagens värld.

    Att utifrån detta så lättvindigt avskriva all kontroverser som varit, som du gör när du skriver att påven ”inte alls sagt något provocerande” är att göra livet lite väl enkelt för sig i vår komplicerade värld.

    Regensburgtalet har tagits upp som ett tema på Wikipedia och mot slutet av artikeln radas all världens reaktioner upp från en mängd länder och olika personer från olika religioner.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Regensburg_lecture

    En annan kontroversiell fråga som påven fått mycket kritik för är den ”förbättrade” versionen av den sk långfredagsbönen för judar som B16 2008 låtit återinföra i samband med tridentinsk mässa.

    “Let us also pray for the Jews: That our God and Lord may illuminate their hearts, that they acknowledge Jesus Christ is the Savior of all men. (Let us pray. Kneel. Rise.) Almighty and eternal God, who want that all men be saved and come to the recognition of the truth, propitiously grant that even as the fullness of the peoples enters Thy Church, all Israel be saved. Through Christ Our Lord. Amen.”

    Om det är något jag tycker är provocerande så är det att en av de högsta ledarna för en av de abrahamitiska religionerna har så pass lite feeling för troendes känslor inom de 2 andra abrahamitiska religionerna.

    Påven har för vana att försöka ställa till rätta när han upptäcker reaktioner han inte räknat med, men det vore bättre om han tänkte efter före. Att han uppenbarligen inte har religiös mognad nog att göra det är det mest provocerande.

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène! Bara för att jag ger uttryck för en tolkning betyder det inte att jag kräver tolkningsföreträde, jag bara utnyttjar min yttrandefrihet.

      Tack för länken till denna mycket välskrivna och faktaladdade Wikipediaartikel. Jag uppmanar alla som vill sätta sig in i frågan att läsa den noga och eftertänksamt och sedan bedöma själva.
      Artikeln styrker det som jag sagt i detta blogginlägg. Fundamentalism är verkligen minerat område.
      Reaktionerna på påvens Regensburgstal var ett mediaregisserat fenomen gränsande till det absurda.

  3. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Fortfarande lever offer och deras anhöriga från förintelsen och fortfarande lever offer som blivit sexuellt utnyttjade av präster som skyddats av JP2.

    Att B16 trots detta vill bidra till helgonförklaring av den mycket kontroversielle Pius XII

    http://www.guardian.co.uk/world/2009/dec/21/pope-benedict-moves-pius-closer-sainthood

    och JP2 som bla skyddade kardinal Groër och en av kyrkans värsta pedofilpräster Marcial Maciel Degollado är ytterligare tecken på B16 okänslighet för andra människors känslor.

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène! Detta är utanför ämnet, men OK, jag svarar dig ändå:

      Jag ser att du föröker blåsa liv i den ”svarta legenden” igen om påven Pius XII som Hitlers påve. Det är nog just en helt och hållet fabricerad legend. Påve Pius gjorde mycket för att rädda judar och hade en diplomati som arbetade i det tysta. Det erkänner de allra flesta, bl.a. Golda Meir har prisat påven för detta:
      http://sanktaclara.blogspot.se/2008/10/golda-meyer-och-pven-pius-xii.html

      Mer om Pius XII nedan, men först en kommentar om Johannes Paulus II: Det stämmer att han gjorde väldigt lite för att ta tag i och utreda ryktena om pedofili i Katolska kyrkan som blev alltmer frekventa under hans pontifikat. Det var först Benedikt XVI som med kraft tog tag i detta, bl.a. Degollado var en av de första fallen han utredde och gick till rätta med:
      http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/12/p-ven-r-tt-man-att-ta-tag-i-problemen-med-sex-vergrepp

      Emellertid är det inte rimligt att anta att påve Johannes Paulus II kände till pedofiliskandaler och ändå skyddade förövarna. Påven såg nog de florerande ryktena som ont förtal vars syfte var att skada kyrkan.

      ——————————-

      När det gäller Pius XII finns massor publicerat av mig 2008-2012, både egna blogginlägg och länkar till nyhetsartiklar:
      http://www.katolsktfonster.se/forum/blogs/tags/pius+xii/default.aspx
      Jag har rapporterat om den svarta legenden om påven och vad kritiker sagt, men det allra mesta är positivt och en beskrivning av hur bilden av honom rehabiliteras. Ju mer material som kommer fram då Vatikanarkiven från Andra världskriget nu öppnas, ju tydligare blir det att bilden av honom som Hitlers påve och judefientlig smälter ihop till noll och intet. Det håller de flesta judar med om också.

      Nedanstående text är utdrag från ett föredrag om Katolska kyrkan och Israel jag höll på Samfundet Sverige-Israel i Göteborg 2011:

      Pius XII uppmanade församlingar och kloster i Katolska kyrkan att öppna sina dörrar för judar som behövde skydd, och på det viset har kanske hundratusentals liv räddats. Denne påve har samtidigt blivit kritiserad för att offentligt inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från nazismen, det har oförtjänt uppstått en svart legend om honom som ”Hitlers påve”.

      Men hans strategi var att arbeta i det tysta. Pius XII tog som varning vad som hänt de holländska biskoparna Dessa skrev ett brev där de fördömde den grymma och orättvisa behandlingen av judarna. Brevet lästes upp i de holländska kyrkorna i mars 1942. Intentionen var utmärkt, men resultatet blev katastrofalt. Som straff följde de allra värsta förföljelserna och deportationerna av judar och dissidenter som någonsin setts. Nazisterna lät också som straff gripa alla judiska konvertiter 26 juli samma år, de hade dittills undkommit. Edith Stein och hennes syster Rosa hörde till dem som fördes till koncentrationslägret i Auschwitz.

      Pius XII mobiliserade katolska kyrkor och institutioner att ta emot största möjliga antal judar. En explicit protest skulle ha gjort större skada än nytta. Pius XII kände väl till Tyskland och hade varit nuntie i Munchen och Berlin från 1917 till 1929. Han visste vad nazisterna gick för och kände Hitlers oberäknerlighet.

      Under kriget bombades Rom och man vädjade till Pius XII att lämna staden och sätta sig i säkerhet. Han svarade : ”Jag lämnar aldrig Rom även om det betyder att jag skulle dö.” Under Roms svåra tid gjode han allt han förmådde att hjälpa människor som förlorat sina hem, som inte hade mat, som behövde hjälp. När nazisterna började jaga Roms judiska invånare öppnade han kyrkor,seminarier och kloster för att gömma de förföljda. Han skickade bud till alla kristna i Italien att ta emot och rädda judar och andra som hotades av deportation. På det sättet räddades mer än tiotusen judar i Rom och i övriga Italien från döden.

      Efter kriget förklarade Jerusalems överrabbin Isaac Herzog att ingen hade gjort så mycket för hans arma folk i deras tragiska situation än påven Pius XII och vid hans död 1958 talade Israels premiärminister Golda Meir med värme om den avlidne påvens stora insatser för judarna under andra världskriget.

      Kardinal Achille Silvestrini, pensionerad prefekt för kongregationen för östkyrkorna, som trädde i diplomatisk tjänst hos Pius XII 1953 säger till La Stampa att även om påven inte höjde rösten i samband med deportationen, så var han djupt engagerad i konkreta handlingar för judarnas sak. I intervjun som citeras av L’Osservatore Romano säger kardinalen att påvens åtgärder för att rädda judar inte skulle ha varit möjliga om det uppstod starkare spänningar med tyskarna.” Kardinal Silvestrini säger vidare: ”I konfrontationen med Shoa (Förintelsen) så höll de allierade tyst, liksom alla andra, men bara Pius XII ställs till svars för detta. De andras tystnad tas aldrig upp till diskussion”.

      Rabbinen David G. Dalin försvarar i en bok, THE MYTH OF HITLERS POPE, Pius XII. I en annan bok skriven av Pierre Blet SJ, PIUS XII AND THE SECOND WORLD WAR, får vi med hjälp av arkivmaterial från Vatikanen en bild av påvens agerande ibland timme för timme alltifrån maj 1939 då tyskarna marscherade in i Prag bara tre dagar efter det att han installerats som påve till krigsslutet. Här finns påvens offentliga uttalanden, korrespondens, detaljer kring det hemliga diplomatiska spelet. Påven var ställd inför en mycket svår situation, vi får också följa hans eget tvivel på effekten av de åtgärder han vidtog. Tidigare bedömningar av Pius XII har byggt på svagt underlag, denna bok bygger på allt arkivmaterial som nu öppnats upp, det visar hur angelägen påven var om freden och att göra allt han kunde för judarna och hur ogrundade tidigare anklagelser mot honom varit.

      Pave the Way Foundation heter en organisation som arbetar med att öka tillgängligheten för dokument från Andra Världskriget kring Katolska kyrkan, påven Pius XII och Förintelsen. Syftet är att främja fortsatt bra dialog mellan katoliker och judar för att komma fram till en konsensus kring Pius XII´s roll i samband med Förintelsen. Gary Krupp, själv jude, är starkt engagerad i Pave the Way Foundations arbete och har studerat tillgängliga dokument, varav man redan gjort ett stort antal tillgängliga på internet via organisationens hemsida. “Till exempel har vi publicerat dokument som bevisar att påven själv agerade för att stoppa arresteringar 16 oktober 1943, varvid uppskattningsvis 12.000 judar räddades kvar i Rom”, säger han. Krupp menar att dokumenten visar att “påven agerade diskret men bestämt då Vatikanen var omringad av fientliga trupper, infiltrerad av spioner, (och) utan någon egen armé att försvara sig med”. Krupp säger att han har sett dokument som visar att Vatikanen sände pengar för att stödja judar i Österrike, Rumänien och Frankrike.

      Det finns tiotusentals dokument i Vatikanen om Pius XII som snart kommer att vara tillgängliga. Biskop Sergio Pagano, prefekt för Vatikanens hemliga arkiv har låtit meddela att alla dokument som gäller påven Pius XII sannolikt kommer att vara tillgängliga inom loppet av ett eller två år. Det definitiva beslutet om publicering kommer att tas av påven. Detta gör att historikerna ytterligare kommer att kunna belysa Pius XII´s roll under dessa dramatiska år. Dokumenten kommer att kunna bemöta kritiska röster, och det kan bara vara till gagn för kyrkan, säger han.

      I en utställning i Rom våren 2012 visas utvalda historiska dokument, däribland några som belyser judarnas situation i Italien. I ett dokument framgår att påve Pius XII 1941 sände en hög tjänsteman för att inspektera judarnas situation i sju olika läger i södra Italien. Ett år senare skriver en Rabbi som vistades i ett av lägren och tackar påve Pius för att säda hjälp till fångarna, bl.a. kläder till barnen.

      En helgonförklararingsprocess har inletts för Pius XII, vilket det funnits judisk kritik mot. Vatikanen har emellertid försvarat Pius XII och menat att han använde den tysta diplomatin i syftet att försöka rädda så många judar som möjligt. Alla judar är inte kritiska mot Pius XII, utan många anser att han gjorde stora insatser för att rädda judar och att kritiken många gånger är orättvis.

      Hela föredraget med länkar till texten finns här:
      http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/pages/katolska-kyrkan-och-israel.aspx

  4. Jacob Astudillo skriver:

    Irène, du är ju helt otrolig. Så fort Bengt säger nånting positivt om påven så ska du vara framme och kasta skit. Du lider av den värsta sortens odium theologicum jag någonsin skådat. Hur förväntar du dig att någon ska ta dig på allvar?

  5. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Jag borde förstått att knappen ”Pius XII” på din blogg sätter igång tjutande sirener och UTRYCKNING med full brandkårsstyrka VARJE gång någon trycker /kommer åt den knappen.
    Jag vill inte ha pajkastning. Återigen vare sig du eller jag är yrkeshistoriker. Jag skulle kunna kasta hur många länkar i ansiktet som helst på dig som säger det motsatta av vad du hävdar.

    Till ingen nytta. Min poäng var att diskutera ditt naiva uttalande om att

    ”påven inte sagt /säger något provocerande”.

    Det låter som när småbarn säger ”Det var inte meningen”.

    Min poäng var att jag ansåg det ONÖDIGT och OKÄNSLIGT av B16 att I VÅR LIVSTID jag upprepar att I VÅR LIVSTID sätta igång processen av salig-/helgonförklaring av en sådan KONTROVERSIELL person som Pius XII.

    By the way. Ett intressant faktum som för alltid kvarstår är att Hitler aldrig exkommunicerades som katolik med tanke på hur andra katoliker exkommunicerat sig själva under tex bara vår livstid.

    Vad Regensburgtalet beträffar var min poäng att B16 BORDE ha förstått att hans tal ÄVEN KOMMER att gå att tolka som att B16 använder ett citat av en annan person för att dölja sin egen UPPFATTNING. Varför inte ta det säkra för det osäkra ? Vill man UNDVIKA skendebatter efter ett tal bör man nog som världskändis alltid vara FÖRUTSEENDE dvs FÖRUTSE på vilket sätt ens egna ord OCKSÅ skulle kunna gå att TOLKA.

    Du säger inte ett ord om långfredagsbönen. Den säger allt om B16 anspråk på en UNIVERSALISM som är påvens största MISSTAG och som lett och leder till den ena konflikten efter den andra. Hela SSPX / Williamson affären och så långfredagsbönen som pricken över iet.

    Jag skäms som katolik och å alla judars vägnar.

    Påveämbetet tycks ha blivit B16 pryoplats – learning by doing – man lär av sina misstag.

    // Irène

  6. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Jag skäms inte bara å judars vägnar när det det gäller katolsk långfredagsbön 2012.

    Jag skäms även å alla homosexuellas vägnar när det 2012 gäller påvens råd i katekesen att ”ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. ”

    Att bädda in FÖRDOMAR i fromma böner och ”goda” råd är ett mycket listigt och effektivt sätt att vidmakthålla sådana.

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!

      Strålande uttryckt, ”Pius XII-knappen”. Ja , jag är angelägen att ge kompletterande information eftersom rykten som en gång skapats är väldigt svåra att rota ut. Jag noterar att du har en moderat inställning i denna fråga. Din synpunkt på tidpunkten för att börja helgonförklaringsprocessen, att av hänsyn till andra vänta lite till är en ståndpunkt jag inte argumenterar mot.

      Att påven inte är en slipad diplomat kan jag hålla med om, också som du säger att han är bra på att reparera misstag i efterhand. Han borde då ha bra rådgivare omkring sig, men jag har en känsla av att kurian och organisationen i Vatikanen inte heller fungerar så bra när det gäller att smidigt kommunicera med omvärlden. Nu försöker man satsa mer på hur man kommunicerar utåt och har anställt en professionell kommunikatör, Greg Burke från amerikanska Fox News.

      Tråden med långfredagsbönen tänkte jag släppa eftersom du tog upp så mycket annat, men när du nu återkommer till det så.

      1960 års version är den du nämner, tidigare var det ännu värre och epitetet ”faitheless” var med syftande på judarna.

      1960
      “Let us also pray for the Jews: That our God and Lord may illuminate their hearts, that they acknowledge Jesus Christ is the Savior of all men. (Let us pray. Kneel. Rise.) Almighty and eternal God, who want that all men be saved and come to the recognition of the truth, propitiously grant that even as the fullness of the peoples enters Thy Church, all Israel be saved. Through Christ Our Lord. Amen.”

      Lydelsen efter 1970 är mera anpassad till den nyare och positiva syn på judarna som utvecklats och som befästes av Andra Vatikankonciliet:

      ”Let us pray for the Jewish people, the first to hear the word of God, that they may continue to grow in the love of his name and in faithfulness to his covenant. (Prayer in silence. Then the priest says:) Almighty and eternal God, long ago you gave your promise to Abraham and his posterity. Listen to your Church as we pray that the people you first made your own may arrive at the fullness of redemption. We ask this through Christ our Lord. Amen.”

      Där ser man hur saker hänger ihop. När man återgår till en tidigare mässform innebär det också tillbakagång och komplikationer i andra sammanhang. Kanske en komplikation man inte tänkt på då man genom Summorum Pontificum beslutade att den gamla mässan fick firas fritt.

      Katolska kyrkans positiva inställning till judarna är solklar genom Nostra Aetatae. Det vet alla. Här handlar det om detaljer som jag hoppas kan lösas i fredlig dialog. Men visst har man ställt till det för sig.

    • Anders Gunnarsson skriver:

      Irene

      Att du orkar…

  7. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Jag hoppas att du liksom jag fick ut mycket av den här första dagen med ”Världen med eller utan Gud” . Det var länge sedan jag var på något så uppfriskande, med en väldigt väl sammansatt panel och utmanande existentiella frågor.
    Jag har redan skrivit en blogg i ren entusiasm,http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/09/hedningarnas-forgard-mer-av-det.html men jag tror att man kan ha fått ut väldigt olika saker av dagen, så det blir spännande att se vad du kommit fram till.
    Anneli

  8. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Kul att ses i vimlet på Hedningarnas Förgård. Ovanligt i Sverige med 3 timmars oavbrutet inspirerande intellektuellt samtal som inte avbryts av sång och musik en gång i kvarten.

    // Irène

  9. Ping: Enighet mellan troende och icke-troende: Fördöm fundamentalismen! | Bengts Blogg

  10. Ping: Viktigt med dialog och samarbete mellan vetenskap och tro. | Bengts Blogg

  11. Ping: Kyrkans försvar för äktenskapet och det oskyddade livet består | Bengts Blogg

  12. Ping: Påven och Katolska kyrkan: Islossning också i Sverige? | Bengts Blogg

  13. Ping: Att stå på livets sida, 1-3 | Bengts Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s