Konklaven: SVT nyheter exklusiv intervju i Katolska domkyrkan

Publicerat den 13 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Ígår kväll gjorde SVT nyheter en exklusiv intervju i Katolska domkyrkan. Medverkande var biskopsvikare p Fredrik Emanuelson OMI, sr Madeleine Fredell OP, ledare för dominikansystrarna, Nasif Kasarji, förbundsordförande SUK samt SVT nyheters kommentator Bo Inge Andersson. Programmet är utformat som ett samtal varvat med reportageinslag och fakta.

I nedanstående video (klicka på bilden) som finns på SVT nyheters hemsida börjar intervjun 18.36 in i programmet. Det är del i en längre direktsändning från igår där ni i början ser bilder från Petersplatsen i Rom.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar

Vad händer i Vatikanen? Vi fortsätter att undersöka källorna till mediauppgifterna om Vatileaks.

Publicerat den 11 mars, 2013 av Bengt Malmgren
Blixt träffar Peterskyrkan 11 febr 2013, c:a 6 tim och 20 min efter att Benedikt XVI tillkännagivit att han avgår som påve

Blixt träffar Peterskyrkan 11 febr 2013, c:a 6 tim och 20 min efter att Benedikt XVI tillkännagivit att han avgår som påve

Medan kardinalerna förbereder sig för konklaven fortsätter jag att läsa Robert Moynihans rapporter om Vatileaks och de tre kardinalernas hemliga rapport till Benedikt XVI. Moynihan är journalist och Vatikankännare, grundare av Inside the Vatican och stationerad i Rom.

Jag konstaterar inledningsvis att prof i religionshistoria vid Stockholms Universitet Christer Hedin i en intervju i Fokus ger ne mycket förenklad bild av Katolska kyrkan och Vatikanen.

– Ni minns de tre kardinalerna, under ordförandeskap av kard Julian Herranz och deras rapport som lades fram för Benedikt XVI 17 december. Den finns bara i ett exemplar och skall överlämnas till den nye påven. Kardinalerna har säkerligen låtit informera sig om innehållet i rapporten under de dagar de varit samlade innan konklaven.

– Ni minns artikeln i La Repubblica av Concita De Gregorio där det påstods att påven blivit chockad av vad som framkom i den hemliga rapporten vilket skulle ha bidragit till hans beslut att avgå…

– …som i sin tur byggde på en artikel i veckomagasinet Panorama av Ignazio Ingrao. Om Moynihans intervju med Ingrao här.

donariel

don Ariel S. Levi di Gualdo

– Ni minns att Moynihan nämnde en bok från 2011 av den italienske prästen don Ariel S. Levi di Gualdo som enligt uppgift också skall ha överlämnats till många funktionärer i Vatikanen, bl.a. till kardinal Julian Herranz, en av rapportförfattarna.

I sitt senaste brev, Sunday Midnight, berättar M om en intervju med don Ariel.
Boken heter på italienska E Satana si fece trino (Och satan gjorde sig treenig) Han är en 49-årig präst från Toscana, blev kristen vid 43 års ålder och har därefter studerat till präst och prästvigts i Rom. Han studerade för F Peter Gumpel S.J. som är involverad i helgonförklaringsprocessen av Pius XII.

I boken beskriver han vad han ser som de stora problem som underminerar kyrkan idag: relativism, individualism, olydnad. Han påstår också i boken att det finns ett vitt förgrenat nätverk av homosexuella präster inom kyrkan. Han menar att de präster som var involverade i regelrätt pedofili var ett ganska litet antal, men att fallen av ”psykologisk homosexualitet” involverade ett mycket större antal präster.

I intervjun med M säger Levi di Gualdo att han har erfarenheter av prästseminarier där 8 av tio är homosexuella och där de som har en ortodox katolsk grundhållning motarbetas. Det är ett sexuellt frimureri som sträcker sig in i Vatikanen, påstår han.

Moynihan förhåller sig kritiskt avvaktande till detta och konstaterar att inga namn nämns i boken, och de exempel han ger är så diffust angivna att det går inte att verifiera.

Jag citerar direkt från Moynihans text:

”…What did don Ariel have to say about all this?

Well, he told me that he had, in fact, delivered a copy of his book to Ingrao about a week before Ingrao wrote his article.

He also told me that last fall, he sent copies of his book to a number of members of the Roman Curia, including Cardinal Julian Herranz, the head of the committee of three cardinals that investigated the “Vatileaks” affair, Cardinal Jozef Tomko and Cardinal Salvatore De Giorgi, the other two cardinals on that investigating committee.

He also told me that Herranz’s secretary had responded to the gift, thanking don Ariel for the book.

When I asked his for evidence of that response, he showed me a copy of the thank you note he received. I have a photograph of it.

He also showed me copies of a number of other thank you notes he received from other Curial officials to whom he had given the book.

He also told me that he had had a face-to-face meeting in October with Cardinal Jean-Louis Tauran — the French cardinal who will announce the name of the new Pope once he is elected.

“Well,” I said, “you make some disturbing claims in your book, but in the end, where is your evidence?”

“I did prevalently an inquiry of a psychological type, based on my own experience here in Italy, and on conversations with many other priests and seminarians,” don Ariel said.

“But no one reading your book could gain any real insight into the actual membership and activity of these ‘lobbies’ that you claim exist, how important they are, what they do precisely,” I said.

“Rather than give names and statistics, I did a study of a method of operating,” don Ariel replied. “That is the more important point for me. I have experience in seminary where seven or eight out of 10 seminarians were gay, and the last two were kicked out for being too ‘orthodox’ and ‘normal.’… 

[don Ariel:] ”We need a warrior Pope, a Pope of tremendous energy and courage. Pope Benedict was a man of great orthodoxy, of great teaching, and we are all grateful to him. But for his whole life, he was a man of study. One does not become a man of government suddenly at the age of 78…

Benedict has now grown old, and he realized that he could not carry out the needed cleansing,” don Ariel continued. “I fear the cardinals will choose a compromise figure. We do not need a compromise figure, but a strong, charismatic figure who will handle the situation…

The priority, whoever is elected, must be a reform of the Roman Curia. For the past 40 years, it has become ever more autonomous from the Supreme Pontiff.” ”

donarielbok

 

Efter mötet med don Ariel berättar Moynihan att han tillfälligtvis möter en kvinna han inte träffat på länge, en expert på Vatikanens affärer, någon han litar på. Han beskriver deras konversation:

“Hey,” I said.

“It’s been a long time,” she said.

“Yes.” There was a slight drizzle. The air was thick with humidity, and cool.

“I’ve been disoriented since February 11,” I said.

“We all have been,” she said.

“I simply don’t know what to believe,” I said. “Did Benedict leave because of old age alone, or was he in some way forced out? And who can replace him?”

“Your question is too black and white,” she said. “You’ve left out the nuances. Benedict took the time to assess the situation. He formed the commission of the three cardinals, and they took their time, and presented their report.

“In the meantime, Benedict’s health was declining. I saw him recently, and he reminded me of how my mother, who was 90, looked about two weeks before she died.

“Last fall, he had two small strokes. These did not incapacitate him, but they worried him. He feared he might experience a more serious stroke.

“So Benedict did what he does best: he went to prayer. And in deep prayer, he struggled to understand what the Lord was calling him to do, knowing also all of the problems that still remained for him to deal with. And eventually he came to clarity: his sight was going, his hearing was going, his memory was going, he was not sleeping at night, and he realized he could not give the service to the Church that the Church desperately needed.

“Rather than continue to decline, he made the decision to step aside and allow a younger and stronger man, chosen with the help of the Holy Spirit, and not by his own decision, to take up the work that needs to be done.”

“And these stories of a ‘gay lobby’ in the Curia?” I asked.

“Look,” she said. “It’s not just one. There are several groups. And it’s not simply about being gay. The concern is that these groups are in competition with one other. There are careers at stake. Promotions. In this environment, all types of information, including information about a person’s sexuality — even rumors or lies about a person’s sexuality — can be employed to introduce doubt about a person, or to gain an advantage. Careers can be blocked. Alliances can be formed to consolidate power. Agendas can be sabotaged — even the agenda of the Pope himself.”

“But the Pope entrusted the management of the Curia to someone he trusted, Cardinal Bertone,” I said. “How did it all go wrong?”

“That’s a long story,” she said. “Are you going to have supper? Why don’t you come over to the house for dinner? That will give us more time to talk.”

“Thanks,” I said. “Sounds wonderful.”

“It won’t be anything special,” she said. “Just some leftovers.”

“Perfect,” I said…

Alltså, vi väntar på fortsättningen…

 himmelsljus

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | 7 kommentarer

Ultramontanistiska strömningar under Andra Vatikankonciliet.

Publicerat den 11 mars, 2013 av Bengt Malmgren

My Journal to the CouncilJag fortsätter att läsa ur Yves Congars My Journal of the Council, dagboksanteckningar dag för dag från vardagsarbetet under Andra Vatikankonciliet 50 år senare. Congar deltog som sakkunnig teolog. Vi är framme i mars 1963, och man diskuterade schemat som skulle bli grundkonstitutionen om Kyrkan, Lumen Gentium.

Det är intressant att se hur samma motsättningar och dialektik som rådde i början på 1900-talet och som fortfarande går igen i vår tids polaritet mellan reformism och traditionalism i kyrkan också var föremål för bearbetning under konciliet.

Av texterna kan man förstå att de utrsprungliga förslag som förberetts av kurian var väldigt konservativt skrivna och innebar inte mycket till utveckling och förnyelse. Konciliefäderna tog under konciliet direkt kontroll över processen och tillsatte arbetsgrupper där texterna omarbetades.

4 mars skriver Congar:

”Above all, the worst has been avoided at the joint Commission on Tradition. There is no longer any question of sources (in the sense in which ‘they’ would like to speak of them); there is no longer any question of the material being distributed between Scripture and Tradition, as though they were two drawers, in one of which could be found what could not be found in the other. Personally, I find the current text bad; flat, superficial. I am told, however, that I ought to see what they started with, and what they have avoided!!! That had been tough going, and it took eight days.”

9 mars beskriver Congar vissa gruppers ultramontanistiska tankegångar:

”…when we came to the prologue to Chapter II, great conflict over ‘in fundamento Petri et Apostolorum’ [on the foundation of Peter and the Apostles]. The Romans wanted absolutely to distinguish expressly between the way in which Peter (the pope) is the foundation and the way in which the other Apostles are. The Romans: 1) reduce the Apostles of Ephesians 2:20 to the same status as the prophets: the reference is only to preaching. So not to the juridical function. So not very important. 2) they rule out Apocalypse 21 by saying that it is metaphorical and refers to the heavenly Jerusalem, hence not to the visible Church on earth. ‘They’ think of only ONE thing: putting the pope in everywhere, putting him above everything, seeing only him, making the entire Church consist only in him! ”

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , | 1 kommentar

Har den helige Ande varit i Rom?

Publicerat den 9 mars, 2013 av Bengt Malmgren

peterskandenNågra kanske känner till en roliga historien om Fadern, Sonen och Anden som diskuterade semesterplaner. Anden sade att han ville åka till Rom, för där hade han aldrig varit.

Jo, visst finns Anden i Rom också. Jag är förvissad om att Benedikt XVI är en helig man  ledd av Anden. Ofta uttalade han sig explicit om behovet av en förnyelse i den helige Ande, vi behöver en ”ny Pingstens kultur” i kyrkan sade han. Han slog också vakt om liturgin och dess firande på ett värdigt sätt. Men samtidigt varnade han för att vi inte får bli så fokuserade på det liturgiska och rituella att vi glömmer att Jesus är närvarande i våra liv också i vardagen, utanför mässfirandet.

Benedikt XVI, Petersplatsen pingsten 2006

Benedikt XVI, Petersplatsen pingsten 2006

Men när vi hör om alla intriger i Vatikanen och kurian, Vatileaks, ekonomiskt mygel och annat så undrar man om Anden verkligen genomsyrat gemenskapen. Jämför vi den första apostlaskaran, de 120 som var församlade i Övre salen i Jerusalem, eller de som var församlade vid det första konciliet och kunde tillkännage: ”Den helige Ande och vi har beslutat…” och kardinalerna som nu håller överläggningar i Rom ochpå tisdag skall låsa in sig och välja ny efterträdare på Petri stol, så nog verkar det som att den helige Ande var mer närvarande i den förstnämnda situationen.

Kardinalerna känns inte precis som ett hjärta och en själ. Om det vore så, varför är inte påve emeritus Benedikt XVI med i överläggningarna? Varför sitter han isolerad i Castel Gandolfo? Vore det möjligt att tänka sig en likande situation i den första församlingen där man överlade om viktiga saker och Petrus lämnades utanför? Kardinalerna har visserligen skickat ett vänligt telegram till Benedikt och tackat honom för hans insats, men inte frågat efter att få träffa honom. Kanske kan vi se detta också som ett tecken på den komplexa situationen. Benedikt har lämnat sitt arv efter sig, och nu måste kardinalskollegiet ta eget ansvar, precis som örnungarna puttas ur boet för att själva flyga.

En sak som han lämnat efter sig är de tre kardinalernas rapport om Vatileaks som kommer att överlämnas i den kommande påvens händer. Kanske kardinalerna inte har tillgång till att läsa rapporten i sin helhet, men helt visst hör briefning i det viktigaste innehållet i rapporten till det de informerat sig om under dessa dagar. En av de viktigaste uppgifterna för den nye påven är att fortsätta att komma till rätta med ineffektivitet och korruption inom kurian och få till stånd en organisation som är mer anpassad till den tid vi lever i.

Olika media-kulturer

Kardinalerna har tystnadsplikt, och de får inte yppa något om innehållet i sina överläggningar, men det är ändå inte otillåtet att umgås med pressen. Den amerikanska gruppen har tillhört de mest välorganiserade, man hade presskonferens varje dag det finns en kultur av öppenhet och att förklara vad som pågår och svara på frågor. Det gjorde man på ett bra sätt utan att för den skull läcka sådant som faller tystnadsplikten. De italienska kardinalerna å sin sida har inte alls samma öppna hållning gentemot media utan håller tyst. Inte desto mindre har massor med fakta om samtalet läckt ut till den italienska pressen. Så läckor finns det gott om, det kanske inte är kardinalerna själva som står för det, men det finns ju tolkar och andra personer som är involverade som kanske inte är lika noga med att hålla tyst. De italienska kardinalerna var inte nöjda med att material läcker ut till pressen, därför fanns en önska att sluta med presskonfgerenserna, detta trots att läckorna uppenbarligen inte kom via de amerikanska kardinalerna.

Här ser vi två kulturer: En som betonar transparens och dialog för att undvika missförstånd och spekulationer, samtidigt som man håller på tystnadsplikten, och en som betonar slutenhet men som ändå läcker och leder till skvaller och spekulationer i pressen.

Nu fanns det mycket intriger och gruppbildningar också bland apostlarna och ledarna i den första församlingen. Den helige Ande klarar av att använda också bräckliga människor som ställer till det genom mänskligt intrigerande och försök att göra det på sitt sätt utan att lyssna till Anden. Och visst finns det mycket kompetenta personer bland kardinalerna som försöker göra sitt bästa.

Kollegialiteten blir mera tydlig under Sede vacante-perioden

I Sede vacante-tillståndet som råder efter 28 februari så framträder kyrkans kollegialitet på ett mycket tydligare sätt. Ibland kommer påven för mycket i cetrum. Petrusämbetet skal vara tjänande och samlande, inte centralstyrande och härskande. I mässans Eukaristiska bön säger vi nu inte att vi ber för ”vår biskop Anders och vår påve NN”, utan för ”vår biskop Anders och alla kyrkans vigda tjänare”. Kardinalerna samlade i Rom representerar hela Kyrkans kollegialitet, och inte bara de vigda tjänarnas kollegialitet, utan också kyrkans gemenskap i bredare bemärkelse där alla döpta ingår. Hela världskyrkan är nu i förbön för kardinalerna som skall söka den helige andes ledning att utse den efterträdare på Petri stol som Gud redan utsett. Låt oss alla fortsätta att vara i bön fram till dess den nye påven är vald.

Normalt utannonseras den nye påven först  från balkongen på Petersplatsen: Habemus papam. Under konklaven råder mediatystnad, men inte när påven väl är vald och den vita röken stiger från skorstenen i Sixtinska kapellet. Får se om twitter denna gång hinner före att annonsera nyheten.

Läs också kommentarer av Robert Moynihan och John Allen.

tronsår

Dagen Dagen

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 50 kommentarer

EWTN aktuella nyheter från Rom

Publicerat den 8 mars, 2013 av Bengt Malmgren


Intressanta intervjuer, bakgrund, analyser

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar

Vargas Llosa om Benedikt XVI

Publicerat den 7 mars, 2013 av Bengt Malmgren

mariovargasllosaDen peruanske författaren och mottagaren av Nobels litteraturpris 2010 Mario Vargas Llosa har skrivit en essä om påve emeritus Benedikt XVI. Den fångar in essensen hos Benedikt bättre än vad många katoliker förmår. Den presenteras i engelsk översättning på National Catholic Reporter. Här några smakprov:

He was not a charismatic man nor a man of the stage, as Karol Wojtyla, the Polish Pope. He was a man of the library and of the lecture hall, of reflection and study, surely one of the most intelligent and cultured popes that the Catholic Church has had in all her history. In an age when ideas and reasons matter much less than images and gestures, Joseph Ratzinger was already an anachronism, since he belonged to what is an especially conspicuous species on the way to extinction: the intellectual. He thought with depth and originality, based on his enormous theological, philosophical, historical, and literary knowledge, gained in the many classical and modern languages that he had mastered, among them Latin, Greek, and Hebrew.

—————————

To Benedict XVI has fallen one of the most difficult periods that Christianity has ever faced in its more than two thousand year history. The secularization of society advances with great speed, especially in the West., the citadel of the Church until relatively recently. This process has been aggravated by the great scandals of pedophilia in which hundreds of Catholic priests have been enmeshed and whom part of the hierarchy protected or tried to ignore, scandals which continue to be exposed everywhere, just as the accusations of money laundering and of corruption that affect the Vatican bank.

The theft of documents committed by Paolo Gabriele, the Pope’s own butler and trusted aide, brought to light the pitiless struggles, the intrigues, and the disturbing entanglements of factions and dignitaries, in the heart of the Roman Curia, at odds for reasons of power. No one can deny that Benedict XVI tried to respond to these enormous rivalries with courage and decisiveness, although without success. He failed in all his efforts, because culture and intelligence are not sufficient to navigate the labyrinth of earthly politics and to confront the machiavellianism of the special interests and of fanatical forces in the heart of the Church, another of those lessons that has come to light in these eight years of the pontificate of Benedict XVI, whom, with justice, L’Osservatore Romano described as “a shepherd among wolves.”

————————-

To judge to what degree Benedict XVI was correct or not in this matter is a task that clearly belongs to Catholics only. But we non-believers would act badly to celebrate as a victory of progress and of freedom the failure of Joseph Ratzinger on the throne of St. Peter. He not only represented the conservative tradition of the Church, but also her best legacy: that of the high and revolutionary classical and Renaissance culture that, let us not forget, the Church preserved and spread by means of her monasteries, libraries, and seminaries, that culture that impregnated the entire world with ideas, forms, and customs that ended slavery and, departing some distance from Rome, made possible the notions of equality, solidarity, human rights, liberty, democracy and decisively drove the development of thought, of art, of letters, and contributed to ending barbarism and to advancing civilization.

The decadence and intellectual mediocrity of the Church has highlighted the solitary presence of Benedict XVI; and the sensation of powerlessness that seems to have surrounded him in these last years is, without a doubt, a fundamental factor in his resignation and that disquieting glimpse of how bitter our epoch is toward all that represents spiritual life, preoccupation with ethical values, and a vocation for culture and ideas.

Läs hela essän här.

Publicerat i Katolska kyrkan, Konst och kultur | Märkt , | 25 kommentarer

Kardinalens bön

Publicerat den 7 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Kardinalens bön

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

EWTN rapporterar från Rom

Publicerat den 6 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Här är några av EWTN´s dagliga video-rapporter från Rom under Sede Vacante-perioden. Aktuella nyheter och intressanta intervjuer.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt | Lämna en kommentar

Gert Gelotte på Dagens Seglora: Könsapartheid i Katolska kyrkan

Publicerat den 6 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Skribenter på Katolsk vision som står för en reformkatolsk ideologi har börjat skriva på Dagens Seglora. Det är inte förvånande då jag uppfattar att dessa båda siter står ideologiskt nära varandra representerande vänsterliberala och liberalteologiska perspektiv.

Jag tror att denna inomkatolska debatt som förts på Katolsk visions blogg och som ofta ignorerats i andra svenska katolska media mår bra av att släppas ut i en större ekumenisk och allmän rymd där den egentligen hör hemma.

Samtidigt som kritiken utifrån mot Katolska kyrkan tagit fasta på olika specifika områden som centralstyrning, klerikalism, att dogmatiska regler prioriteras på bekostnad av humanitet och förnuft, tröghet och brist på effektivitet att göra upp med pedofiliproblematiken bland präster och hellre skydda ledarna och prästerna än tänka på offren, så har man när det gäller prästämbetet och att detta är förbehållet män lämnat kyrkan ganska mycket i fred. Man har respekterat att det är en teologisk fråga som hanteras inom samfundet.

Men vi ser en växande inom-katolsk kritik bland västvärldens liberaler som trycker på för att öppna vigningens sakrament också för kvinnor. Just kvinnoprästfrågan står i fokus för Gert Gelottes debattartikel på Dagens Seglora där han betecknar ordningen inom Katolska kyrkan som könsapartheid.

Det finns en levande feministteologisk debatt inom Katolska kyrkan, jag tänker på teologer som t.ex. Tina Beattie, men den kritik som framförs av Gert Gelotte handlar inte primärt om teologi, utan att det helt enkelt är en rättvisefråga och jämställdhetsfråga.

Det råder ett apartheidsystem mellan kvinnor och män i Katolska kyrkan, menar Gelotte. På djupet handlar det om kvinnors systematiska underordning och förbudet mot kvinnliga präster är endast ett symtom på detta.

Jag tänker att jämställdhetsproblematiken inom Katolska kyrkan i princip inte skiljer sig från jämställdhetsproblematiken i samhället i övrigt, men att det blir speciell genom att Katolska kyrkan är unik som organisation där kvinnor är uteslutna från den högsta ledningen. Nu samlas kardinalerna, enbart män, för att välja ny påve. Att det är svårt att rekrytera kvinnor till bolagsstyrelser i näringslivet också är en annan sak, de är i alla fall inte principiellt uteslutna. Sedan finns det en klerikal kultur som i många stycken gör att lekmän är underordnade präster. Men det finns också katolska miljöer som är mycket jämställda, och överlag, de moderna kvinnor jag möter i min kyrka av alla kategorier, ute i yrkesliv och familj, nunnor och abedissor uppfattar sig inte som mindre jämställda i den katolska miljön än i samhället i övrigt.

Teoretiskt och värderingsmässigt bekänner sig Katolska kyrkan till jämställdhet mellan könen, men man lever inte som man lär. Att stärka subsidiariteten och minska centralstyrningen, att låta kvinnor få en större plats i ledande positioner och att rent allmänt stärka jämställdhetsarbetet i kyrkan är mycket viktigt. Men jag håller inte med Gert om att det manliga prästämbetet bara är ett tecken på ett systemfel. Det är en teologisk fråga för sig själv.

Publicerat i Katolska kyrkan, prästämbetet, Samhälle | Märkt | 14 kommentarer

Bättre lugn process och lyssna till den Helige Ande än att skynda fram i valet av ny påve

Publicerat den 5 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Idag har vår bönegrupp en bönedag för kardinalerna och den stundande konklaven. Detta är ett moment av Guds kairos för kyrkan (jfr Mark 1:15). Kyrkan har gått igenom en av sina värsta kriser med barnövergreppsskandalerna. Nu är en tid för besinning, botgöring, men också att resa sig, se framåt, hämta kraft.

Under fastan reflekterar mediterar vi över korsvägsstationerna. Vid tre tillfällen faller Jesus under korsets tunga börda. Men fallet betyder inte kapitulation, utan att med Guds nåd resa sig igen.

I en meditation på långfredagen 2005 som kardinal Ratzinger höll beskrev han kyrkan som en sjunkande båt som tar in vatten på alla sidor. Han bad att Jesus skall hjälpa oss att ta på oss korset och inte undfly det. Här är texten från 9:e stationen, Jesus faller för tredje gången:

Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
Klag 3:27-32

What can the third fall of Jesus under the Cross say to us? We have considered the fall of man in general, and the falling of many Christians away from Christ and into a godless secularism. Should we not also think of how much Christ suffers in his own Church?

  • How often is the holy sacrament of his Presence abused, how often must he enter empty and evil hearts!
  • How often do we celebrate only ourselves, without even realizing that he is there!
  • How often is his Word twisted and misused!
  • What little faith is present behind so many theories, so many empty words!
  • How much filth there is in the Church, and even among those who, in the priesthood, ought to belong entirely to him!
  • How much pride, how much self-complacency!
  • What little respect we pay to the Sacrament of Reconciliation, where he waits for us, ready to raise us up whenever we fall!

All this is present in his Passion. His betrayal by his disciples, their unworthy reception of his Body and Blood, is certainly the greatest suffering endured by the Redeemer; it pierces his heart. We can only call to him from the depths of our hearts: Kyrie eleison ­ Lord, save us (cf. Mt 8: 25).

jasnagora1detalj

PRAYER

Lord, your Church often seems like a boat about to sink, a boat taking in water on every side. In your field we see more weeds than wheat. The soiled garments and face of your Church throw us into confusion.

Yet it is we ourselves who have soiled them! It is we who betray you time and time again, after all our lofty words and grand gestures.

Have mercy on your Church; within her too, Adam continues to fall.  When we fall, we drag you down to earth, and Satan laughs, for he hopes that you will not be able to rise from that fall; he hopes that being dragged down in the fall of your Church, you will remain prostrate and overpowered.

But you will rise again. You stood up, you arose and you can also raise us up. Save and sanctify your Church. Save and sanctify us all.

Kardinalerna håller på att samlas i Rom. Idag anländer nog de sista så att alla 115 röstberättigade kommer på plats. Datum för konklaven är inte planerad ännu, och det verkar som om kardinalerna vill ta tid på sig. Skynda långsamt blir bättre än att hasta fram i processen. Sixtinska kapellet är inte stängt för turister ännu, och det tar en vecka att förbereda det inför konklaven.

Kardinalerna har bestämt att inte ha eftermiddagssessioner, utan bara träffas på förmiddagarna, kanske för att de vill ha mer tid till informella möten och överläggningar. Vatileaks och de tre kardinalernas rapport kommer med all sannolikhet att vara ett tema som kardinalerna vill orientera sig om innan man går till konklaven.

Samtidigt pågår hektisk aktivitet runtom i Rom. John Allen, reporter för NCR och CNN är på plats. Läs en av hans rapporter här som beskriver miljön. Han avslutar: ”The atmosphere is border-line chaotic, but it’s also a reminder of both the staggering diversity of the church and the singular fascination exercised by the papacy.”

Samtidigt gör Ignatzio Ingrao (som skrev Panorma-artikeln om de tre kardinalernas hemliga rapport) det igen: Publicerar en ny artikel i Panorma (6 mars) om hemlig avlyssning i Vatikanen. Robert Moynihan berättar:

”…he [Ingrau] claims that he has uncovered evidence of a massive campaign of surveillance inside the Vatican in recent months carrid out by the Vatican police.
This surveillance, he claims, has meant that all phone calls, all emails, and even all movements of Vatican officials and guests — even of bishops and cardinals — have been monitored by a special team of the Vatican gendarmes, under orders from Cardinal Tarcisio Bertone, the Secretary of State, and that this was approved by Pope Benedict XVI himself (”con il placet di Benedetto XVI”)…

Ingrao claims that in recent months, the Vatican gendarmes have actually followed Vatican prelates on foot to determine their habits, and their network of friendships.

I can confirm that, in recent months, I have occasionally had to sign in and out of the Vatican after 9 p.m. Still, by itself, this did not at the time, and does not now, seem peculiar; rather, it is something one would expect, if one is going in and out of any large enterprise, or government building, after working hours.

I do not know whether the claim that all Vatican email and telephone calls are being monitored has any real basis in fact.

Läs Vatikanens presskontors kommentar till uppgifterna här.

Det gäller nu för oss katoliker och för kardinalerna som skall välja påve att inte låta spekulationer och politiska kampanjer distrahera oss att ta bort fokus från det väsentliga: Kyrkans uppdrag i världen: Vittna om Guds Lamm som borttager världens synder.

Jes 9:2, 6
Det folk som vandrar i mörkret  ser ett stort ljus,över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar,och detta är hans namn:  Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.

Joh 1:14
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Joh 3:16
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Ef 1:10:
…att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.

Upp 5:13
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:
    Den som sitter på tronen,
    honom och Lammet tillhör lovsången
    och äran och härligheten och väldet
    i evigheters evighet.

Fokus på frälsningshistorien och det transcendenta betyder inte att det jordiska är oviktigt. Tvärtom: Gud blev människa för att helga oss och guddomliggöra oss människor. Skapelsen är Guds gåva. Den gyllene regeln säger att medmänniskan är evangeliets första väg, att älska sin nästa som sig själv. ”Allt vad ni har gjort mot dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig. ” (jfr Matt 25:40)
Därför är diakonin grundläggande för kyrkan. Korruption skall tas itu med, Kyrkan som Guds folk måste bli synlig som en enhet i mångfald. Enhet i Kristus, mångfald i att alla nådegåvor får blomma och inte förkvävas av centralstyrning. Ingen central maktapparat kan ändå aldrig bli så effektiv att den kan kontrollera allt. Inte heller kan en politisering och anpassning till moderna liberala värderingar vara lösningen på kyrkans kris.

Kyrkan är beroende av mångfalden och den Helige Andes ledning. Men i den Helige Andes kraft kan hon resa sig och bli det salt och ljus i världen hon är kallad att vara (Matt 5:13-14).

”Vi är alla syndare” twittrade påven 10 februari. Endast om vi erkänner vår svaghet och otillräcklighet kan Kristus växa till i oss.

Matt 3:11
Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig Ande och eld.

peterspl27febr

Dagen  SvD

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 3 kommentarer