Har den helige Ande varit i Rom?

Publicerat den 9 mars, 2013 av Bengt Malmgren

peterskandenNågra kanske känner till en roliga historien om Fadern, Sonen och Anden som diskuterade semesterplaner. Anden sade att han ville åka till Rom, för där hade han aldrig varit.

Jo, visst finns Anden i Rom också. Jag är förvissad om att Benedikt XVI är en helig man  ledd av Anden. Ofta uttalade han sig explicit om behovet av en förnyelse i den helige Ande, vi behöver en ”ny Pingstens kultur” i kyrkan sade han. Han slog också vakt om liturgin och dess firande på ett värdigt sätt. Men samtidigt varnade han för att vi inte får bli så fokuserade på det liturgiska och rituella att vi glömmer att Jesus är närvarande i våra liv också i vardagen, utanför mässfirandet.

Benedikt XVI, Petersplatsen pingsten 2006

Benedikt XVI, Petersplatsen pingsten 2006

Men när vi hör om alla intriger i Vatikanen och kurian, Vatileaks, ekonomiskt mygel och annat så undrar man om Anden verkligen genomsyrat gemenskapen. Jämför vi den första apostlaskaran, de 120 som var församlade i Övre salen i Jerusalem, eller de som var församlade vid det första konciliet och kunde tillkännage: ”Den helige Ande och vi har beslutat…” och kardinalerna som nu håller överläggningar i Rom ochpå tisdag skall låsa in sig och välja ny efterträdare på Petri stol, så nog verkar det som att den helige Ande var mer närvarande i den förstnämnda situationen.

Kardinalerna känns inte precis som ett hjärta och en själ. Om det vore så, varför är inte påve emeritus Benedikt XVI med i överläggningarna? Varför sitter han isolerad i Castel Gandolfo? Vore det möjligt att tänka sig en likande situation i den första församlingen där man överlade om viktiga saker och Petrus lämnades utanför? Kardinalerna har visserligen skickat ett vänligt telegram till Benedikt och tackat honom för hans insats, men inte frågat efter att få träffa honom. Kanske kan vi se detta också som ett tecken på den komplexa situationen. Benedikt har lämnat sitt arv efter sig, och nu måste kardinalskollegiet ta eget ansvar, precis som örnungarna puttas ur boet för att själva flyga.

En sak som han lämnat efter sig är de tre kardinalernas rapport om Vatileaks som kommer att överlämnas i den kommande påvens händer. Kanske kardinalerna inte har tillgång till att läsa rapporten i sin helhet, men helt visst hör briefning i det viktigaste innehållet i rapporten till det de informerat sig om under dessa dagar. En av de viktigaste uppgifterna för den nye påven är att fortsätta att komma till rätta med ineffektivitet och korruption inom kurian och få till stånd en organisation som är mer anpassad till den tid vi lever i.

Olika media-kulturer

Kardinalerna har tystnadsplikt, och de får inte yppa något om innehållet i sina överläggningar, men det är ändå inte otillåtet att umgås med pressen. Den amerikanska gruppen har tillhört de mest välorganiserade, man hade presskonferens varje dag det finns en kultur av öppenhet och att förklara vad som pågår och svara på frågor. Det gjorde man på ett bra sätt utan att för den skull läcka sådant som faller tystnadsplikten. De italienska kardinalerna å sin sida har inte alls samma öppna hållning gentemot media utan håller tyst. Inte desto mindre har massor med fakta om samtalet läckt ut till den italienska pressen. Så läckor finns det gott om, det kanske inte är kardinalerna själva som står för det, men det finns ju tolkar och andra personer som är involverade som kanske inte är lika noga med att hålla tyst. De italienska kardinalerna var inte nöjda med att material läcker ut till pressen, därför fanns en önska att sluta med presskonfgerenserna, detta trots att läckorna uppenbarligen inte kom via de amerikanska kardinalerna.

Här ser vi två kulturer: En som betonar transparens och dialog för att undvika missförstånd och spekulationer, samtidigt som man håller på tystnadsplikten, och en som betonar slutenhet men som ändå läcker och leder till skvaller och spekulationer i pressen.

Nu fanns det mycket intriger och gruppbildningar också bland apostlarna och ledarna i den första församlingen. Den helige Ande klarar av att använda också bräckliga människor som ställer till det genom mänskligt intrigerande och försök att göra det på sitt sätt utan att lyssna till Anden. Och visst finns det mycket kompetenta personer bland kardinalerna som försöker göra sitt bästa.

Kollegialiteten blir mera tydlig under Sede vacante-perioden

I Sede vacante-tillståndet som råder efter 28 februari så framträder kyrkans kollegialitet på ett mycket tydligare sätt. Ibland kommer påven för mycket i cetrum. Petrusämbetet skal vara tjänande och samlande, inte centralstyrande och härskande. I mässans Eukaristiska bön säger vi nu inte att vi ber för ”vår biskop Anders och vår påve NN”, utan för ”vår biskop Anders och alla kyrkans vigda tjänare”. Kardinalerna samlade i Rom representerar hela Kyrkans kollegialitet, och inte bara de vigda tjänarnas kollegialitet, utan också kyrkans gemenskap i bredare bemärkelse där alla döpta ingår. Hela världskyrkan är nu i förbön för kardinalerna som skall söka den helige andes ledning att utse den efterträdare på Petri stol som Gud redan utsett. Låt oss alla fortsätta att vara i bön fram till dess den nye påven är vald.

Normalt utannonseras den nye påven först  från balkongen på Petersplatsen: Habemus papam. Under konklaven råder mediatystnad, men inte när påven väl är vald och den vita röken stiger från skorstenen i Sixtinska kapellet. Får se om twitter denna gång hinner före att annonsera nyheten.

Läs också kommentarer av Robert Moynihan och John Allen.

tronsår

Dagen Dagen

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 50 kommentarer

EWTN aktuella nyheter från Rom

Publicerat den 8 mars, 2013 av Bengt Malmgren


Intressanta intervjuer, bakgrund, analyser

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar

Vargas Llosa om Benedikt XVI

Publicerat den 7 mars, 2013 av Bengt Malmgren

mariovargasllosaDen peruanske författaren och mottagaren av Nobels litteraturpris 2010 Mario Vargas Llosa har skrivit en essä om påve emeritus Benedikt XVI. Den fångar in essensen hos Benedikt bättre än vad många katoliker förmår. Den presenteras i engelsk översättning på National Catholic Reporter. Här några smakprov:

He was not a charismatic man nor a man of the stage, as Karol Wojtyla, the Polish Pope. He was a man of the library and of the lecture hall, of reflection and study, surely one of the most intelligent and cultured popes that the Catholic Church has had in all her history. In an age when ideas and reasons matter much less than images and gestures, Joseph Ratzinger was already an anachronism, since he belonged to what is an especially conspicuous species on the way to extinction: the intellectual. He thought with depth and originality, based on his enormous theological, philosophical, historical, and literary knowledge, gained in the many classical and modern languages that he had mastered, among them Latin, Greek, and Hebrew.

—————————

To Benedict XVI has fallen one of the most difficult periods that Christianity has ever faced in its more than two thousand year history. The secularization of society advances with great speed, especially in the West., the citadel of the Church until relatively recently. This process has been aggravated by the great scandals of pedophilia in which hundreds of Catholic priests have been enmeshed and whom part of the hierarchy protected or tried to ignore, scandals which continue to be exposed everywhere, just as the accusations of money laundering and of corruption that affect the Vatican bank.

The theft of documents committed by Paolo Gabriele, the Pope’s own butler and trusted aide, brought to light the pitiless struggles, the intrigues, and the disturbing entanglements of factions and dignitaries, in the heart of the Roman Curia, at odds for reasons of power. No one can deny that Benedict XVI tried to respond to these enormous rivalries with courage and decisiveness, although without success. He failed in all his efforts, because culture and intelligence are not sufficient to navigate the labyrinth of earthly politics and to confront the machiavellianism of the special interests and of fanatical forces in the heart of the Church, another of those lessons that has come to light in these eight years of the pontificate of Benedict XVI, whom, with justice, L’Osservatore Romano described as “a shepherd among wolves.”

————————-

To judge to what degree Benedict XVI was correct or not in this matter is a task that clearly belongs to Catholics only. But we non-believers would act badly to celebrate as a victory of progress and of freedom the failure of Joseph Ratzinger on the throne of St. Peter. He not only represented the conservative tradition of the Church, but also her best legacy: that of the high and revolutionary classical and Renaissance culture that, let us not forget, the Church preserved and spread by means of her monasteries, libraries, and seminaries, that culture that impregnated the entire world with ideas, forms, and customs that ended slavery and, departing some distance from Rome, made possible the notions of equality, solidarity, human rights, liberty, democracy and decisively drove the development of thought, of art, of letters, and contributed to ending barbarism and to advancing civilization.

The decadence and intellectual mediocrity of the Church has highlighted the solitary presence of Benedict XVI; and the sensation of powerlessness that seems to have surrounded him in these last years is, without a doubt, a fundamental factor in his resignation and that disquieting glimpse of how bitter our epoch is toward all that represents spiritual life, preoccupation with ethical values, and a vocation for culture and ideas.

Läs hela essän här.

Publicerat i Katolska kyrkan, Konst och kultur | Märkt , | 25 kommentarer

Kardinalens bön

Publicerat den 7 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Kardinalens bön

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

EWTN rapporterar från Rom

Publicerat den 6 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Här är några av EWTN´s dagliga video-rapporter från Rom under Sede Vacante-perioden. Aktuella nyheter och intressanta intervjuer.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt | Lämna en kommentar

Gert Gelotte på Dagens Seglora: Könsapartheid i Katolska kyrkan

Publicerat den 6 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Skribenter på Katolsk vision som står för en reformkatolsk ideologi har börjat skriva på Dagens Seglora. Det är inte förvånande då jag uppfattar att dessa båda siter står ideologiskt nära varandra representerande vänsterliberala och liberalteologiska perspektiv.

Jag tror att denna inomkatolska debatt som förts på Katolsk visions blogg och som ofta ignorerats i andra svenska katolska media mår bra av att släppas ut i en större ekumenisk och allmän rymd där den egentligen hör hemma.

Samtidigt som kritiken utifrån mot Katolska kyrkan tagit fasta på olika specifika områden som centralstyrning, klerikalism, att dogmatiska regler prioriteras på bekostnad av humanitet och förnuft, tröghet och brist på effektivitet att göra upp med pedofiliproblematiken bland präster och hellre skydda ledarna och prästerna än tänka på offren, så har man när det gäller prästämbetet och att detta är förbehållet män lämnat kyrkan ganska mycket i fred. Man har respekterat att det är en teologisk fråga som hanteras inom samfundet.

Men vi ser en växande inom-katolsk kritik bland västvärldens liberaler som trycker på för att öppna vigningens sakrament också för kvinnor. Just kvinnoprästfrågan står i fokus för Gert Gelottes debattartikel på Dagens Seglora där han betecknar ordningen inom Katolska kyrkan som könsapartheid.

Det finns en levande feministteologisk debatt inom Katolska kyrkan, jag tänker på teologer som t.ex. Tina Beattie, men den kritik som framförs av Gert Gelotte handlar inte primärt om teologi, utan att det helt enkelt är en rättvisefråga och jämställdhetsfråga.

Det råder ett apartheidsystem mellan kvinnor och män i Katolska kyrkan, menar Gelotte. På djupet handlar det om kvinnors systematiska underordning och förbudet mot kvinnliga präster är endast ett symtom på detta.

Jag tänker att jämställdhetsproblematiken inom Katolska kyrkan i princip inte skiljer sig från jämställdhetsproblematiken i samhället i övrigt, men att det blir speciell genom att Katolska kyrkan är unik som organisation där kvinnor är uteslutna från den högsta ledningen. Nu samlas kardinalerna, enbart män, för att välja ny påve. Att det är svårt att rekrytera kvinnor till bolagsstyrelser i näringslivet också är en annan sak, de är i alla fall inte principiellt uteslutna. Sedan finns det en klerikal kultur som i många stycken gör att lekmän är underordnade präster. Men det finns också katolska miljöer som är mycket jämställda, och överlag, de moderna kvinnor jag möter i min kyrka av alla kategorier, ute i yrkesliv och familj, nunnor och abedissor uppfattar sig inte som mindre jämställda i den katolska miljön än i samhället i övrigt.

Teoretiskt och värderingsmässigt bekänner sig Katolska kyrkan till jämställdhet mellan könen, men man lever inte som man lär. Att stärka subsidiariteten och minska centralstyrningen, att låta kvinnor få en större plats i ledande positioner och att rent allmänt stärka jämställdhetsarbetet i kyrkan är mycket viktigt. Men jag håller inte med Gert om att det manliga prästämbetet bara är ett tecken på ett systemfel. Det är en teologisk fråga för sig själv.

Publicerat i Katolska kyrkan, prästämbetet, Samhälle | Märkt | 14 kommentarer

Bättre lugn process och lyssna till den Helige Ande än att skynda fram i valet av ny påve

Publicerat den 5 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Idag har vår bönegrupp en bönedag för kardinalerna och den stundande konklaven. Detta är ett moment av Guds kairos för kyrkan (jfr Mark 1:15). Kyrkan har gått igenom en av sina värsta kriser med barnövergreppsskandalerna. Nu är en tid för besinning, botgöring, men också att resa sig, se framåt, hämta kraft.

Under fastan reflekterar mediterar vi över korsvägsstationerna. Vid tre tillfällen faller Jesus under korsets tunga börda. Men fallet betyder inte kapitulation, utan att med Guds nåd resa sig igen.

I en meditation på långfredagen 2005 som kardinal Ratzinger höll beskrev han kyrkan som en sjunkande båt som tar in vatten på alla sidor. Han bad att Jesus skall hjälpa oss att ta på oss korset och inte undfly det. Här är texten från 9:e stationen, Jesus faller för tredje gången:

Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
Klag 3:27-32

What can the third fall of Jesus under the Cross say to us? We have considered the fall of man in general, and the falling of many Christians away from Christ and into a godless secularism. Should we not also think of how much Christ suffers in his own Church?

  • How often is the holy sacrament of his Presence abused, how often must he enter empty and evil hearts!
  • How often do we celebrate only ourselves, without even realizing that he is there!
  • How often is his Word twisted and misused!
  • What little faith is present behind so many theories, so many empty words!
  • How much filth there is in the Church, and even among those who, in the priesthood, ought to belong entirely to him!
  • How much pride, how much self-complacency!
  • What little respect we pay to the Sacrament of Reconciliation, where he waits for us, ready to raise us up whenever we fall!

All this is present in his Passion. His betrayal by his disciples, their unworthy reception of his Body and Blood, is certainly the greatest suffering endured by the Redeemer; it pierces his heart. We can only call to him from the depths of our hearts: Kyrie eleison ­ Lord, save us (cf. Mt 8: 25).

jasnagora1detalj

PRAYER

Lord, your Church often seems like a boat about to sink, a boat taking in water on every side. In your field we see more weeds than wheat. The soiled garments and face of your Church throw us into confusion.

Yet it is we ourselves who have soiled them! It is we who betray you time and time again, after all our lofty words and grand gestures.

Have mercy on your Church; within her too, Adam continues to fall.  When we fall, we drag you down to earth, and Satan laughs, for he hopes that you will not be able to rise from that fall; he hopes that being dragged down in the fall of your Church, you will remain prostrate and overpowered.

But you will rise again. You stood up, you arose and you can also raise us up. Save and sanctify your Church. Save and sanctify us all.

Kardinalerna håller på att samlas i Rom. Idag anländer nog de sista så att alla 115 röstberättigade kommer på plats. Datum för konklaven är inte planerad ännu, och det verkar som om kardinalerna vill ta tid på sig. Skynda långsamt blir bättre än att hasta fram i processen. Sixtinska kapellet är inte stängt för turister ännu, och det tar en vecka att förbereda det inför konklaven.

Kardinalerna har bestämt att inte ha eftermiddagssessioner, utan bara träffas på förmiddagarna, kanske för att de vill ha mer tid till informella möten och överläggningar. Vatileaks och de tre kardinalernas rapport kommer med all sannolikhet att vara ett tema som kardinalerna vill orientera sig om innan man går till konklaven.

Samtidigt pågår hektisk aktivitet runtom i Rom. John Allen, reporter för NCR och CNN är på plats. Läs en av hans rapporter här som beskriver miljön. Han avslutar: ”The atmosphere is border-line chaotic, but it’s also a reminder of both the staggering diversity of the church and the singular fascination exercised by the papacy.”

Samtidigt gör Ignatzio Ingrao (som skrev Panorma-artikeln om de tre kardinalernas hemliga rapport) det igen: Publicerar en ny artikel i Panorma (6 mars) om hemlig avlyssning i Vatikanen. Robert Moynihan berättar:

”…he [Ingrau] claims that he has uncovered evidence of a massive campaign of surveillance inside the Vatican in recent months carrid out by the Vatican police.
This surveillance, he claims, has meant that all phone calls, all emails, and even all movements of Vatican officials and guests — even of bishops and cardinals — have been monitored by a special team of the Vatican gendarmes, under orders from Cardinal Tarcisio Bertone, the Secretary of State, and that this was approved by Pope Benedict XVI himself (”con il placet di Benedetto XVI”)…

Ingrao claims that in recent months, the Vatican gendarmes have actually followed Vatican prelates on foot to determine their habits, and their network of friendships.

I can confirm that, in recent months, I have occasionally had to sign in and out of the Vatican after 9 p.m. Still, by itself, this did not at the time, and does not now, seem peculiar; rather, it is something one would expect, if one is going in and out of any large enterprise, or government building, after working hours.

I do not know whether the claim that all Vatican email and telephone calls are being monitored has any real basis in fact.

Läs Vatikanens presskontors kommentar till uppgifterna här.

Det gäller nu för oss katoliker och för kardinalerna som skall välja påve att inte låta spekulationer och politiska kampanjer distrahera oss att ta bort fokus från det väsentliga: Kyrkans uppdrag i världen: Vittna om Guds Lamm som borttager världens synder.

Jes 9:2, 6
Det folk som vandrar i mörkret  ser ett stort ljus,över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar,och detta är hans namn:  Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.

Joh 1:14
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Joh 3:16
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Ef 1:10:
…att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.

Upp 5:13
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:
    Den som sitter på tronen,
    honom och Lammet tillhör lovsången
    och äran och härligheten och väldet
    i evigheters evighet.

Fokus på frälsningshistorien och det transcendenta betyder inte att det jordiska är oviktigt. Tvärtom: Gud blev människa för att helga oss och guddomliggöra oss människor. Skapelsen är Guds gåva. Den gyllene regeln säger att medmänniskan är evangeliets första väg, att älska sin nästa som sig själv. ”Allt vad ni har gjort mot dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig. ” (jfr Matt 25:40)
Därför är diakonin grundläggande för kyrkan. Korruption skall tas itu med, Kyrkan som Guds folk måste bli synlig som en enhet i mångfald. Enhet i Kristus, mångfald i att alla nådegåvor får blomma och inte förkvävas av centralstyrning. Ingen central maktapparat kan ändå aldrig bli så effektiv att den kan kontrollera allt. Inte heller kan en politisering och anpassning till moderna liberala värderingar vara lösningen på kyrkans kris.

Kyrkan är beroende av mångfalden och den Helige Andes ledning. Men i den Helige Andes kraft kan hon resa sig och bli det salt och ljus i världen hon är kallad att vara (Matt 5:13-14).

”Vi är alla syndare” twittrade påven 10 februari. Endast om vi erkänner vår svaghet och otillräcklighet kan Kristus växa till i oss.

Matt 3:11
Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig Ande och eld.

peterspl27febr

Dagen  SvD

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 3 kommentarer

Påven och Katolska kyrkan: Islossning också i Sverige?

Publicerat den 1 mars, 2013 av Bengt Malmgren

benedictdeparture1Under Benedikt XVI´s besök i Storbritannien 2010 vändes den allmänna opinionens och medias bild av honom tydligt från skepticism och misstänksamhet till uppskattning och respekt. Så har trenden ofta varit när en närmare kännedom om påven fått prägla uppfattningarna mera än den ofta negativa för-förståelsen som föregått honom.

Trenden är samma i Sverige. Från ganska ensidigt negativ publicitet i svenska media kring den tidigare påven och Katolska kyrkan har bilden sakta förskjutits. Numera matas man inte enbart med skandaler och tystnad om övrigt,  utan erbjuds också saklig rapportering om det som sker.

Rapporteringen kring påvens avgång har varit riktigt hyfsad, och det erbjuds balanserade analyser av påvens liv och verk. Att den fina helsidesartikeln av Sveriges abassadör i Vatikanen Ulla Gudmundsson kunde publiceras i DN-kultur är ett positivt tecken. DN erbjöd också uppmärksamhet åt Kardianl Ravasi som förra året besökte Stockholm i samband med projektet Hedningarnas förgård där han deltog i samtal på Kungliga Vetenskapsakademin och Fryshuset. (På tal om kardinal Ravasi – möjlig kanditat som nästa påve!)

Andra har varit och förblir av princip emot kardinal Ratzinger/påve Benedikt XVI´s sätt att förvalta ämbetet då man menar att han inte tillräckligt går moderna liberala värderingar till mötes. Till dem hör Carl Otto Werkelid, själv katolik, som i Aftonbladet diskuterar Benedikts som han tycker dåliga sidor. Men artikeln är inte odelat negativ utan balanseras av annat. Benedikt skildras med en viss sympati, och även Werkelid erkänner honom som skarpsinnig och  intellektuell, en av kyrkans främsta teologer.

Men i andra stycken ser Werkelid enögt.  De gamla epiten ”inkvisitorn” och  ”rottweilern” plockas fram. Att kalla Benedikt reformrädd är knappast trovärdigt. Det visar inte minst hans senaste djärva grepp att avgå. Den kraft varmed han tog sig an pedofiliskandalerna direkt då han blivit påve satte ner foten och gick till rätta med den notoriske barnskändaren Marcial Maciel Degollado m.fl. visar knappast på rädsla och handlingsförlaming. För Werkelid verkar reform vara liktydigt med att kyrkan anpassar sig till moderna liberala trender och sällar sig därmed till reformkatolikerna som tycks bortse från att tron trancenderar de dagspolitiska frågorna och ideologierna. I det perspektivet kan en till synes konservativ påve vara ytterst radikal.

Det viktiga är inte att allt som skrivs om Katolska kyrkan är positivt, men att en debatt som sedan länge förts internationellt också nu får synas i svensk sekulär press och inte bara på katolska bloggar är i sig positivt.

Men fortfarande finns tendenser att utan källkritik återge negativ publicitet från andra länder, som DN igår  spann vidare på artikeln i Italienska La Repubblika från förra veckan. Man borde förvänta sig av korrespondenten Peter Loewe att vara mer påläst. I artikeln påstås t.ex. att ”det som särskilt chockat påven [i en rapport om Vatileaks som påven beställt av tre kardinaler] skall ha varit påståendet att det skulle finnas ett homosexuellt nätverk eller lobby… inne i Vatikanen”. Det finns ingen som helst uppgift om att påven skulle ha blivit chockad, ännu mindre att dessa uppgifter skulle ha varit avgörande för hans beslut att avgå.

Uppgiften som kommer från La Repubblica är i sin tur hämtat från en artikel i Veckotidningen Panormama där jornalisten Ignazio Ingrao som intervjuat ett antal av de personer som de tre kardinalerna talat med som underlag för den hemliga rapporten, skriver: “Perhaps the part of the report that most shocked the Pope was the one that brought to light the existence of a network of friendships and of blackmailings against a background of homosexuality, which is very present in some sectors of the Curia…”
Ett förmodande, ”Perhaps”, som stilistiskt vävts in i berättelsen blir i nästa steg således till ett påstående om verkligheten. En som verkligen är kunnig och insatt i alla turerna kring detta är Robert B. Moynihan, grundare och chefsredaktör för Inside the Vatican.

Han bloggar, eller snarare skriver utförliga och väl faktaunderbyggda brev med analyser och nyheter från Vatikanen, The Moynihan Letters, en ovärderlig källa för er som vill följa med vad som sker i Vatikanen.

RobertMoynihanNär det gäller den spektakulära La Repubblika-artikeln och turerna kring det har han skrivit flera inlägg där han benar ut vad som är fakta och vilken väg de olika ryktena och påståendena vandrat.

Bakgrunden är Vatileaks och det som rapporterats om detta tidigare. Benedikt XVI gav i uppdrag åt tre kardinaler att undersöka det hela, och de har nu överlämnat en 300 sidor lång rapport som finns i påvens ägo. Rapporten kommer att förbli hemlig och överlämnas till den nye påven.

Följande texter av Moynihan är intressanta i sammanhanget:

De tre (om den hemliga rapporten)

Blackmail (om påståendena i La Repubblika-artikeln, skriven den dag den publicerades)

Stop (mer om La Repubblika-artikeln och dess författare, journalisten Concita De Gregorio, forskande i var uppgifterna kommer ifrån)

Cappucino (Monyan intervjuar Panorama-journalisten Ignazio Ingrao)

La Repubblika-artikeln innehöll egentligen inget nytt utan plockade ihop ingresser och tidigare publicerat material som sammanställdes till ett scoop. Artikeln byggde på en tidigare artikel publicerad i veckotidningen Panorama.

I bakgrunden till de aktuella artiklarna finns ytterligare material som de bygger på. Robert Moynihan nämner att han hört från en vän att Ignazio Ignaos historia bygger på en bok som kom ut förra året av en italiensk präst, don Ariel S. Levi di Gualdo. Vännen sade också att han hört att alla kardinalerna, inkl kardinal Herranz, ledare i gruppen av de tre som författat den hemliga rapporten fått ett exemplar av denna bok. Jag fattar av det Moynihan skriver att han fortsätter sina efterforskningar där.

DN´s korrespondent Peter Loewe nämner också journalisten Carmelo Abbates bok ”Sex and the Vatican” som kom ut 2012. Hur tillförlitliga källor som ligger till grund för den har jag ingen aning om.

Kontentan av detta är att det är inte förvånande att samma typ av företeelser som har med intriger, maktspel, sex, pengar, korruption etc att göra förekommer inte bara utanför Katolska kyrkan och Vatikanen utan också innanför. Media må försöka göra så många scoop, skandalartiklar och sensationer de vill av detta, ofta långt ifrån den vardagliga ofta mera prosaiska verkligheten där ett tålmodigt arbete fortgår att rensa upp och göra kurian och organisationen i Vatikanen mera transparent, effektiv och fri från korruption. Ett arbete som pågått under Benedikt XVI och som hans efterträdare måste fortsätta.

Konservativa eller radikala påvar kommer och går. Beroende på politisk åskådning och idelogi kommer kyrkans medlemmar alltid att ha kritiska synpunkter på sina ledare. En kyrka utan konflikter och livlig debatt är inte längre en levande kyrka. Samtidigt är Kyrkan en andlig verklighet, Kristi inkarnerade kropp fortsätter att finnas på jorden och utvecklas genom tidsåldrarna. Låt ett av Benedikt XVI´s ord från de sista dagarna av hans pontifikat få bilda slutcitatet i detta blogginlägg:

”I will no longer bear the authority of the office for the government of the Church, but in the service of prayer rest, so to speak, in the yard of St. Peter. St. Benedict, whose name I bear as Pope, will be a great example for me in this. He showed us the way to a life which, active or passive, belongs wholly to the work of God.” (Audiens onsd 27 febr)

peterspl27febr

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Samhälle, Vatikanen | Märkt , , | 14 kommentarer

Andra Vatikankonciliet vårsessionen 1963

Publicerat den 27 februari, 2013 av Bengt Malmgren

My Journal to the CouncilJag fortsätter att läsa ur Yves Congar´s My Journal of The Council, koncilie-dagbok 50 år senare. Jag började i höstas då Andra Vatikankonciliets första session startade 11 oktober. Nu samlas man till en andra session våren 1963.

Det var inte alls sagt att konciliet skulle få den utveckling det fick. Många texter var förberedda av arbetsgrupper i kurian, många av biskoparna där ville inte alls ha stora förändrigar och upplevde Johannes XXIII´s tal om aggiornamento och ekumenik som ganska provocerande. Man ville ha en snabb process och besluta om de förberedda texterna som mera innebar permanentande av status quo än förnyelse. En del av de mera omedvetna biskoparna kanske gärna skulle vilja ha det så också. Congar anmärkte en gång att många biskopar tycks ha överförenklad syn på påvens auktoritet: ”Many have a simlistic ecclesiology: the pope studies things and says what needs to be said, all we have to do is to follow him” (Konciliedagboken 9 nov 1962).

Men många biskopar och teologer, speciellt från Europa, hade en medvetenhet och ville att det verkligen skulle vara ett koncilium, ett samråd där man i lyssnande till den Helige Ande verkligen gick på djupet med frågorna. Det krävde en helt annan process än att bara rösta igenom färdiga textförslag. Yves Congar var en av de teologer som var med som rådgivare åt biskoparna. En annan var den unge Joseph Ratzinger som var rådgivare åt kardinal Frings från Köln.

Intressant nog berättar påve Benedikt om minnen från den tiden i ett möte med Roms prästerskap 14 februari i år. Han beskriver förväntningarna inför konciliet:

”we went to the Council not only with joy, but with enthusiasm. The expectation was incredible. We hoped that everything would be renewed, that a new Pentecost really would come, a new era of the Church, because the Church was not robust enough at that time: the Sunday practice was still good, even vocations to the priesthood and religious life were already somewhat fewer, but still sufficient. But nevertheless, there was the feeling that the Church was going on, but getting smaller, that somehow it seemed like a reality of the past and not the bearer of the future. And now, we hoped that this relationship would be renewed, changed, that the Church would once again source of strength for today and tomorrow. ”

fringsratzinger

Ratzinger och Frings

  Han beskriver sedan hur det gick till när konciliefäderna tog grepp om preocessen redan från konciliets start:

”We were full of hope, enthusiasm and also of good will. I remember the Roman Synod was considered as a negative model” – where – it is said – they read prepared texts, and the members of the Synod simply approved them, and that was how the Synod was held. The bishops agreed not to do so because they themselves were the subject of the Council. So even Cardinal Frings, who was famous for his absolute, almost meticulous, fidelity to the Holy Father said that the Pope has summoned the bishops in an ecumenical council as a subject to renew the Church…

On the first day, the Commissions were to be elected and the lists and nominations were impartially prepared. And these lists were to be voted on. But soon the Fathers said, ”No, we are not simply going to vote on already made lists. We are the subject”. They had to move the elections because the Fathers themselves wanted to get to know each other a little , they wanted to make their own lists. So it was done. It was not a revolutionary act but an act of conscience, of responsibility on the part of the Council Fathers. So a strong activity of mutual understanding began.

Hela konciliet kom sedan att präglas av små möten över gränserna och en sprudlande inte centralstyrd aktivitet. Detta kommer också tydligt fram i skildringen i Congars konciliedagbok. På så sätt lärde Ratzinger känna personer som F de Lubac, Danielou, Yves Congar m.fl. Påven kommenterar för Roms präster:

And this was an experience of the universality of the Church and of the reality of the Church, that does not merely receive imperatives from above, but grows and advances together, under the leadership – of course – of the Successor of Peter.

Under konciliets inledningsskede formulerade de franska, tyska, belgiska och holländska episkopaten en tydlig viljeinriktning, den s.k. Rhenländska alliansen, och bidrog så till koncilieprocessen.  

En sådan process tar givetvis längre tid, och många av teologerna, som Congar insåg att man behöver tid på sig att få till stånd genomarbetade och bra texter. Inte desto mindre var påven Johannes XXIII tidsoptimist. Congar skriver i dagboken 9 februari 1963:

”The pope, it seems, is quite well. He is counting om closing the Council at Christmas and is planning projectsr after the Council”

Påve Johannes dog i juni 1963, och konciliet fortsatte flera terminer till under ledning av påve Paulus VI. Det avslutades först 1965.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | Lämna en kommentar

Nu granskar vi mediarapporteringen om Katolska kyrkan

Publicerat den 23 februari, 2013 av Bengt Malmgren

La-RepubbilcaJag ser att Aftonbladet och Expressen har hakat på och återgett innehållet i den artikel som publicerades i torsdags i Italiens mest spridda dagstidning  La Repubblika. Några utländska tidningar, bl.a. The Guardian återgav också det hela.

Artikeln visade sig vara väldigt tunn på dokumenterad substans och mera bygga på vinjetter och återblickar som man bakar ihop till en ny historia. Inga namngivna källor återges.

Det finns en rapport framtagen på uppdrag av påven av tre kardinaler, Julian Herranz, Josef Tomko och Salvatore De Giorgi. De började sin utredning i april 2012, redan innan Vatileaks-skandalen briserade i pressen i maj månad. Den har just överlämnats till påven. Den är hittills hemlig, men påven kommer att informera kardinalerna om innehållet. La Repubblica-artikeln bygger på påstått material från rapporten. Några som helst källor finns dock inte till artikeln, däremot några citat från personer, vilket sedan sätts samman till en spekulativ story, där scoopet skulle vara att bakgrunden till att påven lämnar sitt ämbete är ett gay-nätverk inom Vatikanen. Att ett sådant existerar – möjligt. Att detta skulle vara orsaken till påvens avgång – knappast.

RobertMoynihanLåt oss titta på La Repubblika-artikeln. Vad ligger bakom? Vatikankännaren och grundaren av Inside the Vatican Robert Moynihan har i ett par inlägg på sin hemsida analyserat artikeln. Se här och här.

Fyra citat förekommer i artikeln:

1: Från ett offentligt framträdande av påven på askonsdagen då han varnade för ”splittring inom kyrkan som fläckar ner henens ansikte”

2: Kardinal De Giorgi om påvens avgång: ”Det han gjorde var ett tecken på styrka, inte svaghet. Han gjorde det för kyrkans bästa. Han gav ett starkt budskap till alla i auktoritetsposition eller som utövar makt och tror de är oersättliga. Kyrkan byggs upp av människor. Påven såg problemen och mötte dem med ett initiativ [hans avgång] som var lika enastående som det var visionärt. ”

3: Under Angelus 17 februari sade påven att det finns behov att genomskåda frestelsen till makt som exploaterar Gud för människors egna intressen.

I inget av dessa tre citat sägs något specifikt om Vatileaks-rapporten.

4. Det fjärde citatet i La Repubblikas artikel sägs vara från en man som stod nära den som framställde rapporten. Detta är den enda källa som kommer i närheten av rapporten i hela artikeln, en anonym källa som citeras i andra hand. Källan säger: ”Allt (i rapporten] rör sig kring att inte iakttaga 6:e och 7:e budet”.

Artikelns sista del är en sierie vinjetter och allusioner på tidigare fall som artikelförfattaren Concita De Gregorio påstår ha ”undersökts” av de tre kardinalerna och sammanfattats i deras rapport.

Men inga bevis redovisas för att allt det som sägs ha hänt verkligen hänt. Artikeln innehåller inga källredovisade bevis över huvud taget, utom andrahandscitatet frånpersonen som sade att det handlade om icke-iakttagande av 6:e och 7:e budet.

Tunnt underlag för en story som far världen runt och idag alltså nu hamnat i Expressen och Aftonbladet som tydligen inte heller är så noggranna med att kolla sina källor. För noggrann källkontroll skulle ju kunna förstöra ett bra scoop!

Det är knappast moraliskt patos som driver mindre nogräknade sekulära media att skrtiva det de skriver. Men låt oss konstatera att Kyrkan aldrig har varit ren från den typ av korruption och svagheter som förekommer i samhället i övrigt. Därför är det inte i och för sig förvånande att det sker saker också i Vatikanen. Det är fullt möjligt att det ligger något i att det funnits ett homosexuellt nätverk och att rapporten innehåller något om det. Men att detta skulle vara orsaken till påvens avgång: Knappast. Det är ett hemmasnickrat mediascoop.

Det är det viktigt att vi katoliker skärskådar det som sker, inte förtiger och sopar under mattan sådant som är brister i kyrkan, men också granskar och sorterar ut vad som är sanning, och vad som är spekulationer och överdrifter i medias rapportering. Jag tycker Robert Moynihan uttrycker det så bra i sitt andra inlägg att jag citerar honom direkt. Jag skriver under på varenda ord:

”I believe that, to protect the Church, to protect her freedom and her mission, each and every source of outside pressure and control which might influence, constrain or compel a decision to be taken on any basis other than the basis of what is for the good of the Church, and in keeping with the faith that has been handed down to us, must be identified and if possible removed.       I believe that it is critical that no Pope, no cardinal, no bishop, no priest, no layperson, be subjected to any form of ”blackmail.” We should fight to remove any shadow of outside ”influence” over the decisions of the Church’s leaders.

I believe that some of the issues touched on in the La Repubblica and Panorama articles are, in fact, of deep concern to the Holy Father.   I believe that the cardinals who enter the upcoming Conclave must be free to continue the effort to cleanse and purify the Church that Pope Benedict has attempted to carry out.

The truth on these matters is not to be feared. Christ is with His Church, and always will be. What is to be feared is anything that covers up the truth, and makes the Church vulnerable to outside pressures and interests.   The Church must be free to carry out her essential identity and mission. And it is the freedom of the Church that is at stake today.”

Vatikanens Stats-sekretariat säger i en kommuniké med anledning av konklaven:

”…If in the past the it was the so-called superpowers, namely States, who sought to condition the election of the Pope in their favour, today there is an attempt to apply the weight of public opinion, often on the basis of assessments that fail to capture the spiritual aspect of this moment in the life of the Church. It is regrettable that, as we draw near to the beginning of the Conclave when Cardinal electors shall be bound in conscience and before God, to freely express their choice, news reports abound which are often unverified or not verifiable, or even false, even subsequent damage to people and institutions…”

…

Dagen

Publicerat i Katolska kyrkan, Samhälle, Vatikanen | Märkt , | 23 kommentarer