Påven återställer balansen mellan huvudsak och bisak

Publicerat den 1 augusti, 2013 av Bengt Malmgren

Påven gjorde ett genialt medialt drag genom att ha intervjun med journalisterna på väg hem från Världsungdomsdagen istället för på väg dit. På så sätt kunde Världsungdomsdagen som sådan stå i centrum under den vecka den pågick, och de frågor man vet journalisterna ”hugger på” fick sin vederbörliga uppmärksamhet när allt var över.

Påven uttalar några ord i stil med gay – so what? och plötsligt vänds hela världen upp och ner. Journalister och politiker som tidigare varit starka kritiker till Katolska kyrkan är eld och lågor, och traditionalistiskt sinnade katoliker känner sig plötsligt hotade.

Påven har inte gjort något märkvärdigt. Han har inte uttalat någon ny lära, utan bara gett uttryck för samma tro som Kyrkan varit ambassadör för under 2000 år. Han har upprepat vad katolska kyrkan lär om Guds kärlek, respekten för varje människa, att inte diskriminera någon, att förlåta o.s.v.

popeto1

Skärtorsdagsliturgin: Påven tvättar fötterna på unga i fängelse, några kvinnor, någon var muslim

Ändå är den nya öppna och enkla stil som påve Franciskus företräder revolutionerande. – Revolutionerande på så sätt att det återställer ordningen, skiljer på huvudsak och bisak och att rätt saker prioriteras. Man kan ändra mycket utan att ändra de grunddogmer som är basen för Katolska kyrkan genom alla tider.

Plötsligt anar man nya öppningar både för ekumeniken och för Kyrkans förmedling av tro och hopp till mänskligheten. Till ungdomarna samlade i Rio betonade han starkt att de är kallade att vittna om Jesus. Evangelisationen är kyrkans grundläggande uppdrag, och i det uppdraget deltar varje döpt kristen. De 35.000 pilgrimerna från hans hemland Argentina uppmanade han att åka hem och skaka om i sina församlingar:

”Let me tell you what I hope will be the outcome of World Youth Day: I hope there will be noise. Here there will be noise, I’m quite sure. Here in Rio there will be plenty of noise, no doubt about that.But I want you to make yourselves heard in your dioceses, I want the noise to go out, I want the Church to go out onto the streets, I want us to resist everything worldly, everything static, everything comfortable, everything to do with clericalism, everything that might make us closed in on ourselves. The parishes, the schools, the institutions are made for going out … if they don’t, they become an NGO, and the Church cannot be an NGO. May the bishops and priests forgive me if some of you create a bit of confusion afterwards. That’s my advice. Thanks for whatever you can do.”

 Han besökte de mest utsatta och fattiga i Rios slum för att visa exempel på hur vi kristna skall göra. Evangeliet förkunnas både genom kärlekens gärningar och genom att i ord ge skäl för det som är grunden för vår kärlek, tro och hopp.

Traditionalistiska katoliker som betonar att den gamla latinska liturgin och återgång till prekonciliära maktstrukturer som viktigt för kyrkans överlevnad har länge varit avvaktande till den nye påven, men allteftersom tiden går blir det tydligt att de är besvikna. Nicole Winfield har i Huffington post skrivit en bra sammanfattning av intrycken av påvens första månader.

wydcopacabana

Men hur är det när så många som tre miljoner samlas på ett ställe kring en gemensam ledare? Drunknar inte individen i massan? Anna Ekström problematiserar detta i en debattartikel i  Expressen. Hon skriver:

”Det är nämligen något svårutsägligt ruggigt över en mängd personer som blivit en massa. Vad som kan förefalla vara en trygg gemenskap är i själva verket tre miljoner ensamma individer som låtit något av sina personligheter ryckas hän och ersättas av en affekt… Självständigheten är offrad för upplevelsen av att vara en del av något de tror vara större: en idol.

På italienska betyder idolo avgud. Avgudar man Gud, en människa eller en idé blir det extra svårt att se sitt syskon i vattnet utanför Lampedusa. Äkta relationer kräver unika personer, som kan överraska och vara lika motsägelsefulla som Franciskus.”

Det är bra att sådana frågor ställs. Religionen kan missbrukas av ledare som ställer sig själva i centrum, precis som kan ske med sekulära ideologier. Men nog har vi en känsla att det är en väldig skillnad mellan Hitlers partidagar i Nurnberg och Världsungdomsdagarna, en skillnad som inte bara är gradskillnad, utan kvalitativ? Ingen människa får stå i centrum, endast Jesus Kristus som enligt vår tro är den universelle Frälsaren sänd av Gud och som förmedlar den Helige Ande och Guds eviga kärlek till varje enskild person. En sådan gemenskap är motsatsen till sekterism och avgudadyrkan, där drunknar inte den enskilda personen i kollektivet utan bekräftas som den person han/hon är. Det genuina känns igen och bekräftas av de frukter som en sådan gemenskap frambringar. Men risken och frestelsen har alltid funnits att byta ut Guds nåd mot något som är mindre, avgudar av olika slag: guldkalven, egot, girigheten, maktbegäret…

Oberoende av om vi tror på Guds nåd och möjligheten av ett universellt syskonskap inom hela mänskligheten genom Jesus Kristus och den Helige Ande eller inte, så är det viktigt att ha respekt för massrörelser. Grupprocesser kan lätt missbrukas av förslagna ledare. Demokrati och yttrandefrihet är viktiga skyddande faktorer i sådana fall.

Men om påven agerar i trohet mot det som är hans uppdrag, så är han kanske mer än någon annan den person i världen den som har möjligheten och mandatet att vara talesperson för hela mänskligheten.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , | 3 kommentarer

Pride, påven och pastoral hållning till homosexuella

Publicerat den 30 juli, 2013 av Bengt Malmgren

Det skulle inte vara något problem egentligen. Pride-veckan som nu börjar i Stockholm skulle inte behövas, och som katolik skulle man inte beöva försvara sin kyrka i tid och otid för anklagelser om diskriminering. – Därför att vi är alla människor med samma värde och behov av och rätt till erkännande och respekt. Detta är ju också den kristna grundhållningen, och Kyrkan borde stå i första ledet då det gäller att försvara alla människors lika värde. Teologiskt och i teorin försvarar Kyrkan detta, men inte alltid i praktiken.

Men tyvärr är homosexuella en grupp som fortfarande grovt förtrycks i stora delar av världen. Homosexuella var en grupp som förföljdes i Tredje riket. Himmler som var drivande i utrensningen av homosexuella, många fängslades och man räknar enl DN med att mellan 5000–15000 skickades till koncentrationslägren. Istället för judestjärnan fick de bära en rosa triangel på sina fångdräkter.
 
Precis som när det gäller behandlingen av judar, så har också kristenheten mycket historiska synder att sona när det gäller behandlingen av homosexuella. Den kristna kyrkan ärvde judendomens negativa inställning till homosexualiteten, vilket kommit att prägla utvecklingen fram till idag. Kyrkofäderna var mycket negativa och fördömande mot homosexuella personer. Homosexuella sågs som kättare mot kroppen, vilket medförde att de förföljdes och spårades upp av inkvisitionen. Det hände att de torterades och avrättades om de inte gjorde avbön. Precis som när det gäller förföljelse av judar har kyrkan här en historia att göra upp med och be om förlåtelse för, precis som skett i förhållande till judarna efter Förintelsen.

miserereMen än idag finns även i våra demokratiska sekulariserade länder hårda fördömande attityder under ytan. I många afrikanska länder, även inom kyrkorna, finns en hårdför inställning till homosexuella, och i Östeuropa har vi nyligen fått obehagliga rapporter om hatisk behandling av homosexuella. Vår EU-minister Birgitta Ohlsson blev nyligen utsatt för äggkastning då hon deltog i en hbt-parad i Vilnius och från Ryssland hör vi om de mest bizarra förföljelser. Media rapporterar om ryska nazistgäng som utnyttjar dejtingsajter för att locka till sig och tortera homosexuella tonåringar. Man binder dem, dränker dem i urin,förnedrar och torterar dem,  Ibland sker det helt öppet, videofilmas och läggs ut på internet. Trots att det borde gå att bevisa tycks inte ryska polisen göra mycket för att komma till rätta med detta. Istället ägnas energin åt att kontrollera dem som i demokratisk anda vill diskutera hbt-frågorna offentligt.

Det sägs att även grupper i ryskortodoxa kyrkan tillhör dem som underblåser en hård attityd mot de homosexuella, detta är i så fall skandal. Men även i frikyrkor, Svenska kyrkan och Katolska kyrkan har det funnits ett pastoralt underskott när det gäller att förstå och acceptera homosexuella personer.

Under senare år har dock inställningen svängt mer och mer. Jag hänvisar till mina tre tidigare bloggartiklar om Kyrkan och homosexualiteten:

En som betytt mycket för det pastorala stödet till homosexuella är tidigare domprosten i Stockholm, numera biskopen i Skara stift Åke Bonnier. Han formulerar på sin blogg i samband med årets Pride-vecka i Stockholm en förbön:

Gud, varje människa är unik, skapad och älskad av dig.
Nu, i anslutning till Stockholm Pride ber vi särskilt
för dem av oss som har en hbtq-identitet,
öppen och självklar eller gömd
under ett täcke av rädsla eller skam.

Hjälp oss alla att se din avbild och skapelse i varje individ
och möta varandra med öppenhet, omsorg och kärlek.
Vi ber att du ger dem som längtar efter dig
och en öppen och kärleksfull kristen gemenskap
mod att ta kontakt med kyrkan
och där kan finna den värme och sammanhang de söker.

Låt vårt samhälle och vår kyrka vara ett sammanhang
där varje individ får vara sig själv
och utveckla en genuin och äkta identitet som människa.

Vi ber för dem som lever i samhällen och sammanhang
där det inte är accepterat eller tom förbjudet
och förenat med livsfara att ha en hbtq-identitet.

Ge oss alla mod att visa solidaritet, ge stöd
och tillsammans arbeta för en värld som är öppen och accepterande
inför varje människas unika identitet.

Amen

Påve Franciskus reparerar nu det pastorala underskott som funnits på ledande nivå i katolska kyrkan, och i en mycket öppenhjärtlig intervju med journalister på planet hem från Rio kom man även in på frågan homosexualitet. ”Om någon är homosexuell och söker Herren med god vilja, vem är jag att döma”, sade han bl.a. Intervjun fick mycket stor uppmärksamhet och positiva kommentarer i världspressen.

Påven fick frågan om den påstådda gay-lobbyn i Vatikanen och om diplomaten och prästen msgr Battista Ricca som påven har fullt förtroende för och tillsatte som ny chef för IOR, vilket meddelades 15 juni. I efterhand framkom det uppgifter om att han hade homosexuella kontakter och levde promiskuöst under sin tid som nuntie i Uruguay och väckte skandal. F Tom Rosica från Salt and Light Television Network, Toronto har fått en utskrift av presskonferensen på planet från Rio från Vatikanens presstjänst och gjort en översättning till engelska. Eftersom frågan om gay-lobbyn och msgr Ricca tilldragit sig mest intresse presenteras svaret på bloggen salt+light:

”Regarding the matter of Monsignor Ricca, I did what Canon Law required and did the required investigation.  And from the investigation, we did not find anything corresponding to the accusations against him.  We found none of that.  That is the answer.  But I would like to add one more thing to this: I see that so many times in the Church, apart from this case and also in this case, one  looks for the “sins of youth,” for example, is it not thus?, And then these things are published.  These things are not crimes.  The crimes are something else: child abuse is a crime.  But sins, if a person, or secular priest or a nun, has committed a sin and then that person experienced conversion, the Lord forgives and when the Lord forgives, the Lord forgets and this is very important for our lives.  When we go to confession and we truly say “I have sinned in this matter,” the Lord forgets and we do not have the right to not forget because we run the risk that the Lord will not forget our sins, eh?  This is a danger.  This is what is important: a theology of sin.  So many times I think of St. Peter: he committed one of the worst sins denying Christ.  And with this sin they made him Pope.  We must think about fact often.

But returning to your question more concretely: in this case [Ricca] I did the required investigation and we found nothing.  That is the first question.  Then you spoke of the gay lobby.  Agh… so much is written about the gay lobby.  I have yet to find on a Vatican identity card the word gay.  They say there are some gay people here.  I think that when we encounter a gay person, we must make the distinction between the fact of a person being gay and the fact of a lobby, because lobbies are not good.  They are bad.  If a person is gay and seeks the Lord and has good will, who am I to judge that person?  The Catechism of the Catholic Church explains this point beautifully but says, wait a moment, how does it say, it says, these persons must never be marginalized and “they must be integrated into society.”

The problem is not that one has this tendency; no, we must be brothers, this is the first matter.  There is another problem, another one: the problem is to form a lobby of those who have this tendency, a lobby of the greedy people, a lobby of politicians, a lobby of Masons, so many lobbies.  This is the most serious problem for me. And thank you so much for doing this question. Thank you very much!”

Påven vill uppenbarligen inte låta de nya uppgifterna om Riccas förflutna ligga honom i fatet utan är beredd att förlåta, vilket han betonar är den grundhållning en kristen måste ha.  Om han skulle agera på annat sätt kunde det statuera exempel som på ett negativt sätt får konsekvenser vid tillsättningen av andra viktiga poster i framtiden: Vill någon motarbeta en viss person kan man se till att det letas fram dåliga saker ur personens förflutna eller att det skapas rykten. Nu säger påven istället att vi stryker ett streck över det gamla. Observera att han samtidigt drar en knivskarp gräns mellan pedofili, som är brottsligt och av helt annan diginitet, och homosexualitet.

popejournalistsPåvens uttalanden innebär ju inte på något sätt att Kyrkans lära ändras, det nya är den pastorala tonen, som är så viktig för att dagens människor skall uppfatta hennes budskap på rätt sätt. Om Johannes Paulus II var aposteln och Benedikt XVI teologen, så är Franciskus verkligen den som är herden och själavårdaren som dagens människor så väl behöver.

Fler länkar:

Vatican Insider har en fylligt sammandrag av påvens svar på alla frågorna från journalisterna.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Samhälle | Märkt , | 6 kommentarer

F Helmut Schüller på föreläsningsturné i USA

Publicerat den 29 juli, 2013 av Bengt Malmgren

Jag har själv rapporterat mycket från Världsungdomsdagen och Europakonferensen i Uppsala sista veckan, den senare har jag personligen deltagit i och återkommer med kommentarer om f Raniero Cantalamessas två mycket intressanta tal, det ena ett personligt vittnesbörd om hans väg till att bli en karismatiskt kristen, det andra med en utmärkt katekes och förkunnelse om den helige Ande och de andliga nådegåvorna i Kyrkans liv och i varje kristens personliga liv.  Cantalamessa är här i sitt esse som predikant. Jag kommer nog också att kommentera Ulf Ekmans predikan om tro på festkvällen i lördags då man firade Livets Ords 30-årsjubileum.

schullerSamtidigt med dessa konferenser har F Helmut Scüller, den kände prästen från Österrike som startade det s.k. olydnadsupproret i Katolska kyrkan varit på föredragsturné i USA. Jag hinner inte kommentera detta så mycket nu, men Katolsk vision har haft flera kommentarer om detta och bidragit med intressanta länkar.

 Olydnad kan låta dramatiskt, men Schüller framstår inte som en egenmäktig upprorsmakare, han har en djup respekt för Kyrkan, tron och medmänniskan och han berättar på nedanstående video från ett av hans framträdanden, på City Club i Cleveland om tankarna bakom detta. Videon ger en bra inblick i vad han och hans rörelse  står för, hur man beskriver Katolska kyrkans kris idag och vilken ny dynamik man vill främja genom sin aktion. Se också i slutet av videon avsnittet med frågor och svar.


 

Mera på Katolsk vision om F Helmut Schüller:

Publicerat i Katolska kyrkan | Märkt | 5 kommentarer

Mässa på Copacabana med 2 miljoner och påven avslutar WYD

Publicerat den 29 juli, 2013 av Bengt Malmgren

wydcopacabana

2 miljoner kom till mässan som avslutade Världsungdomsdagen i Rio igår. Påven tillkännagav vid avslutningen att nästa Världsungdomsdag 2016 kommer att hållas i Krakow vilket föranledde stort jubel från de polska deltagarna.

 

 

Mera från Värdldsungdomsdagen på Vatikanens hemsida

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , | 2 kommentarer

Agerar vi som Pilatus eller Simon från Cyrene?

Publicerat den 27 juli, 2013 av Bengt Malmgren

På fredagskvällen förvandlades Copacabana-stranden i Rio till en bönens plats då ungdomar från hela världen deltog i korsvägsandakten inom ramen för Världsungdomsdagen (WYD).  De bar det kors som Johannes paulus II gav till WYD då han introducerade den. På 14 stationen nådde man fram till scenen och påve Franciskus. Han sade i sin predikan att på korset förenar sig Jesus med alla dem som i tysthet lider, de försvarslösa, de som utsätts för våld och förtryck, alla människor i nöd:

“With the Cross, Jesus unites Himself to the silence of the victims of violence, those who can no longer cry out, especially the innocent and the defenseless; with the Cross, he is united to families in trouble, those who mourn the loss of their children, or who suffer when they see them fall victim to false paradises, such as that offered by drugs…

On the Cross, Jesus is united with those who are persecuted for their religion, for their beliefs or simply for the color of their skin; on the Cross, Jesus is united with so many young people who have lost faith in political institutions, because they see in them only selfishness and corruption. He unites himself with those young people who have lost faith in the Church, or even in God because of the counter-witness of Christians and ministers of the Gospel.”

Men den djupa symboliken i korest är inte något vi bara passivt betraktar, det måste också inspirera oss människor till handling,  korset kallar oss att bli involverade. Vi måste rannsaka oss själva: Är vi som Pilatus som fegt vänder bort huvudet och inte tar ansvar att rädda Jesus liv utan istället väljer att stå vid sidan om. Eller är vi som Simon från Cyrene som hjälper Jesus att bära det tunga korset?

Det onda, lidandet, inte ens döden har sista ordet, sade påven, därför att Jesus ger hopp och liv. Genom Jesus har korset, som var en symbol för hat och nederlag blivit en symbol för seger och kärlek.

Det är denna förkunnelse av Jesus solidaritet med alla människor, särskilt försvarslösa och dem som lider mest, samt korsets seger som kristenheten samfällt måste förkunna. För att göra det måste man enas och upphöra med att sätta mindre skillnader i lärofrågor i centrum som tar bort fokus från Jesus.

Igår talade påvens predikant kapucinmunken och prästen Raniero Cantalamessa på Europakonferensen. Han framförde ett starkt profetiskt budskap om ekumenik, och menade att firandet av 500-årsjubileet av reformationen år 2017 är ett tillfälle för Guds nåd för kristenheten att föra den ekumeniska processen stora steg framåt och i handling prioritera det gemensamma framför varje samfunds eller grupps partikulära egenintressen. F Cantalamessa talar idag också kl 10.00. Jag återkommer till detta.

cantalamessalod

Raniero Cantalamessa framförde ett starkt profetiskt budskap på Europakonferensen. Ekumenik. Luther-jubileet, 500-årsminnet av reformationen ett tillfälle för Guds nåd att verka i hela kristenheten.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vetskapen att vi är nya skapelser i Jesus Kristus trotsar döden och lidandet.

Publicerat den 25 juli, 2013 av Bengt Malmgren

Idag firar kyrkan aposteln Jakobs fest. Jakob, den äldre av de två apostlar som bar det namnet var son till fiskaren Sebedaios och bror till Johannes. Sebedaios-sönerna och Petrus utgjorde den trio som fick vara med Jesus på förklaringsberget och i Getsemane. Jakob var den förste av de tolv som led martyrdöden, halshuggen på order av Herodes Agrippa vid påsktiden år 43 eller 44.

Igår skedde en svår tågolycka i Spanien, just i närheten av vallfartsorten Santiago de Compostela som är knuten till S:t Jakob. Vi ber för offren och deras anhöriga.

Läsning på S:t Jakobs fest från Paulus 2 Kor 4:7ff

”Denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig.  Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad.

Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp.”

Igår kväll talade den sydkoreanske evangelisten David Yonggi Cho på Europakonferensen i en fullsatt kyrka. Budskapet var mycket enkelt: Vi är nya skapelser i Jesus Kristus, (jfr 2 Kor 5:17, Rom 6) så skall vi se på oss själva, det är nyckeln till helande och ett gott liv.

???????????????????????????????

Våra tankar och våra ord är viktiga. Många människor (alla) tvivlar, en del säger att de kan inte tro. Men det viktiga är att vi tar vara på och fokuserar på den tro som finns, låta den leda oss in i hopp och kärlek istället för att fokusera på tvivlet. Tron är inget som vi presterar utan något som spirar i botten av vårt hjärta. Om så tvivlet är 99% och tron bara 1% så räcker det. När apostlarna bad Jesus om mera tro sade han ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er” (Luk 17:6)

Påve Franciskus är i Brasilien och talar tro till ungdomarna på Världsungdomsdagen, och vill väcka tron och hoppet hos de allra fattigaste. Under ett besök på S:t Franciskus-sjukhuset i Rio de Janeiro som hjälper narkotikamissbrukare sade han: Kyrkan är med er, ni behöver viljan att resa er. I ett tal till patienter och personal sade han bl.a:

”The conversion of your patron saint is well known: the young Francis abandoned the riches and comfort of the world in order to become a poor man among the poor. He understood that true joy and riches do not come from the idols of this world – material things and the possession of them – but are to be found only in following Christ and serving others. Less well known, perhaps, is the moment when this understanding took concrete form in his own life.

It was when Francis embraced a leper. This brother, suffering and an outcast, was the “mediator of light … for Saint Francis of Assisi” (Lumen Fidei, 57), because in every suffering brother and sister that we embrace, we embrace the suffering Body of Christ. Today, in this place where people struggle with drug addiction, I wish to embrace each and every one of you, who are the flesh of Christ, and to ask God to renew your journey, and also mine, with purpose and steadfast hope.”

Idag på morgonen besöker påven ett av Rio de Janeiros slumområden, en s.k. favela och skall hålla gudstjänst på en fotbollsplan där.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Människor erfar den förvandlande kraften i mötet med Jesus Kristus

Publicerat den 23 juli, 2013 av Bengt Malmgren

???????????????????????????????På morgonen hade vi påhälsning av rådjur i trädgården. Dessa vackra djur som är helt ovetande om människors konflikter och stridigheter.

Påven, som uppmanar oss till ett enkelt liv och vill uppmuntra de unga att vittna om evangeliets förvandlande kraft är på väg till Rio samtidigt som jag själv på eftermiddagen är på väg till Uppsala och Europakonferensen. I bilradion lyssnade jag till Maria Svelands sommar-program. Hon är verkligen den som in på bara huden fått känna på människors hat. Som vältalig feminist har hon fått motta de mest horribla hotelser och hatbrev. Feminister blir ofta demoniserade och tillskrivs åsikter de inte har och på sociala media har uppstått en sanslös undervegitation av fientlighet och hat. Var man än står ideologiskt i förhållande till feminism kunde man inte undgå att beröras och uppröras över det hon fått gå igenom. Ingen människa skall behöva utstå sådant.

En bestickande tydlig illustration till den manliga dominansen i samhället var när stadsminister Reinfeldt tog bladet från munnen, problematiserade hatet sade att vi inte kan acceptera hot och huliganism – när två män från Djurgårdens IF blivit hotade. Det är bara det att sådana hot lever många kvinnor med dagligen utan att det föranlett motsvarande reaktion. Det måste bli stopp på detta. Men vår reaktion är ofta att blunda hellre än att reagera.

loeukonfI Uppsala talade Göran Skytte. Förra året drabbades han av stroke och svävade mellan liv och död. Från att initialt ha varit förlamad, och inte kunnat tala eller skriva har han återvänt till livet och talade till oss full av kraft och vitalitet. Han talade om Guds förvandlande kraft, och hur människor som möter Gud blir förvandlade. Hans senaste bok heter Förvandlingar – från död till liv och beskriver hans egen kamp med den svåra sjukdomen han drabbades av, liksom vittnesbördet från många människor han mött under sina föredragsturneer i Sverige. Under stroken var han mentalt medveten om att han var livshotande sjuk och kunde dö, han var inte rädd och bad bönen ”Jesus, jag överlämnar mig i dina händer”.

Göran Skytte har blivit något av en riksevangelist, och det känns att den förvandling han genomgått är äkta. Han talar från hjärtat, enkelt och ärligt vad det betytt för honom att få möta Jesus. Som den undersökande journalist han är och förblir nöjer han sig dock inte med att stanna i det existentiella och känslomässiga utan vill gå till botten med sina frågor också teologiskt.

Intressant är att höra om hans kontakt med karmelitmunken Wilfrid Stinissen. Vad är den största synden för en kristen var en fråga. Biskop Anders Arborelius svarade engång, vilket Stinissen bekräftar, att det är bristen på tacksamhet. Varje dag är en dag av nåd där vi tar så mycket för givet, att vi kan gå, skriva, se, uppleva det sköna etc, men vi glömmer att vara tacksamma för det. Skytte kunde verkligen bekräfta detta i samband med upplevelserna under sitt slaganfall. I den stunden var ingenting givet.

Dagens bokinköp från boktältet på Europakonferensen

Dagens bokinköp från boktältet på Europakonferensen

Vad innebär det att vara frälst? Det finns så många olika aspekter på detta där frikyrka, Svenska kyrkan och Katolska kyrkan lägger olika aspekter på frågan. När han fick frågan om han var frälst bestämde han sig att gå till botten med detta, och rådfrågade på nytt Stinissen. Om detta kan man läsa mera i hans senaste bok.

Hemkommen på kvällen tar jag del av direktsändningen från påvens ankomst till Rio de Janeiro där han togs emot av Brasiliens president Dilma Rousseff jämte landets kyrkliga ledare. Han färdades in till staden i en enkel bil, det såg smått kaotiskt ut och mängder av människor ville hylla honom.

Under sitt första officiella tal tackade han Brasilien för att ta emot honom med sådan gästfrihet, och hoppades att kunna ge dem den mest värdefulla gåvan av alla: Jesus Kristus.

“I have neither silver nor gold, but I bring with me the most precious thing given to me: Jesus Christ! I have come in his name, to feed the flame of fraternal love that burns in every heart; and I wish my greeting to reach one and all: The peace of Christ be with you!”

På portugisiska sade påven att genom Världsungdomsdagen hoppas han att alla nationer skall bli Jesu lärjungar. Han uppuntrade de unga att ha visioner, vara på väg och gå längre än vad som förväntas.

“Christ has confidence in young people and entrusts them with the very future of his mission, ‘Go and make disciples’. Go beyond the confines of what is humanly possible and create a world of brothers and sisters.”

Påven betonade också att även om Världsungdomsdagen är en festival för de unga, så vill han nå ut till alla generationer, så att budskapet om Jesus överallt kan förkunnas rent och klart.

Att budskapet om Jesus skall förkunnas rent och klart. Bort med all bråte runtomkring som tar bort fokus från det väsentliga så att människor får en chans att möta Jesus och erfara den förvandlande kraften som det mötet innebär. Det kärnbudskapet förkunnas rent och klart överallt för den som vill lyssna, oberoende av om bäraren av budskapet är påve Franciskus i Rio eller författaren Göran Skytte i Uppsala. Alla vi som vill tillhöra Jesus är kallade att vittna om detta.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , , , , | 3 kommentarer

Påven på väg till Rio

Publicerat den 22 juli, 2013 av Bengt Malmgren

kl 9 på morgonen lyfte planet från Rom som skall ta påve Franciskus på den 10 timmar långa flygresan till Rio och Världsungdomsdagen.

Påven på väg till planet. Obs att han bär sitt eget handbagage. Foto: Pontifical Council for Social Communications from the Holy See @PCCS_VA

Påven på väg till planet. Obs att han bär sitt eget handbagage.
Foto: Pontifical Council for Social Communications from the Holy See @PCCS_VA

Påven bordar planet på Ciampino-flygplatsen. Foto: Pontifical Council for Social Communications from the Holy See @PCCS_VA

Påven bordar planet på Ciampino-flygplatsen. Foto: Pontifical Council for Social Communications from the Holy See @PCCS_VA

Om Rio-resan på Vatikanens hemsida.

Påvens twitter-konto: http://twitter.com/Pontifex

Följ händelserna i Rio här:  http://www.xt3.com/wyd2013/webcast.php

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | Lämna en kommentar

Intensiv kristen konferens-vecka stundar

Publicerat den 21 juli, 2013 av Bengt Malmgren

bengtbyggerHar ägnat mig åt snickeri-arbete ganska mycket sista veckan. Nästa vecka handlar mera om andligt uppbyggnadsarbete. Tre stora kristna konferenser är på gång: Oas sommarmöte i Kungälv, Livets ord Europakonferens i Uppsala och Katolska kyrkans Världsungdomsdag i Rio de Janeiro. På Europakonferensen kommer jag delvis att närvara, i övrigt liksom Världsungdomsdagarna följa på internet:

Vatikanens TV, CTV direktsänder programpunkterna från Rio där påven medverkar. Europakonferensen direktsänds via Livets Ord play.

Programschema Rio:

wydschema

Programmet på Europakonferensen är intressant och varierande med många högintressanta talare.  Ikväll inleds med Hans Weichbrodt, präst i Svenska kyrkan och aktiv inom Oas-rörelsen samt pastor Ulf Ekman, tidigare ledare för Livets Ord i Uppsala. På måndag är det bl.a. Göran Skytte, och onsdag och torsdagskvällarna är det Dr. Yonggi Cho, det välkände pastorn från Sydkorea som talar. Fredagoch lördag kan man lyssna till den katolske prästen och franciskan-munken f Raniero Cantalamessa. Lördagen avslutas med en Jubileumskväll – Livets Ord 30 med inbjudna göäster från kristenheten och där självklart pastor  Ulf Ekman är huvudtalare.

YonggiChoYonggi Chos församling Yoido Full Gospel Church i Seoul, Sydkorea, är idag världens största, med fler än 800 000 medlemmar. Den började en gång i tiden som en liten bönegrupp. Det var som 17-åring, dödssjuk i tuberkulos, som Cho tog emot Jesus för att vara snäll mot en kristen väninna. Men frälsningen visade sig bli mer än bara en vänlig gest då han blev både helad, andedöpt och genom en vision kallad till tjänst för Gud. Han är en stor inspirationskälla för ledare och pastorer över hela världen och många har tagit del av hans undervisning om cellgrupper och bön som nyckeln till församlingstillväxt. Också i Katolska kyrkan har han varit inspiratör för systemet med cellgrupper i församlingen som introducerades av kyrkoherde Michael J Eivers i Pembroke Pines i Florida och sedan spridit sig, bl.a. S:t Eustorgio katolska församling i Milano är uppbyggd efter cellgruppsystemet. Yonggi Chos stora lärdom till kristenheten är att allting måste börja i bön. Allt förmår den som tror och ber och är öppen för Guds kraft genom den Helige Ande.

CantalamessaKatarinaFr. Raniero Cantalamessa är katolsk präst i Franciskan-orden, och är varmt uppskattad talare på karismatiska konferenser, både bland katoliker och protestanter. Han har ett starkt budskap om den Helige Ande och Andens gåvor, och vittnar gärna om betydelsen av sitt eget andedop.  Hans värme, ödmjukhet och stora kunskap i Guds ord har gjort honom till en mycket eftersökt talare över hela världen. Han har tidigare besökt Sverige flera gånger och är predikant för det påvliga hushållet, bl.a. håller han fastepredikningar varje år. Han är välkänd i Italien genom regelbundna kristna TV-program.

Viso_Cristo

Direktvideo + live chat från WYD här

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , , | 9 kommentarer

När blir det slut på den schweitziska dödsängel-industrin?

Publicerat den 20 juli, 2013 av Bengt Malmgren

Det känns makabert att dödsindustrin i Schweiz får fortsätta obehindrat samtidigt som vi här hemma inom psykiatrin och den allmänna hälsovården försöker effektivisera arbetet med suicidprevention. Det handlar ju inte bara om att lindra lidande i terminalstadiet av obotliga sjukdomar, utan kriterierna för att ta folk av daga tycks vidgas allt mer. Samma tendens ser vi i Holland som tillåter aktiv dödshjälp.

I maj konstaterade Europadomstolen i Strasbourg att Schweiz inte kunnat presentera tillräckligt klargörande riktlinjer för vem som har rätt att få den dödande drogen. En läkare, Philippe Freiburghaus från Neuchatel dömdes nyligen till böter för att ha hjälpt en patient att dö utan att först fastställa diagnos. Patienten hade smärtor och ville inte ha undersökning eller behandling, utan bara dö. Dr Freigburghaus försvarart sig med att han handlade av medlidande med patienten.

Känsla av medlidande räcker inte. Det måste till klarare riktlinjer, annars är risken att man hjälper personer med botbara sjukdomar eller depressioner att dö. Depression vet vi är ett övergående och botbart tillstånd där det i symtomatologin ingår att hysa hopplöshetskänslor och självmordstankar. Om inte kriterierna för dödshjälp skärps riskerar det att slå undan benen på det självmordspreventiva arbetet.

pietrodamicoTidningen Världen idag berättar en avskräckande historia om en italiensk domare, Pietro D´Amico som slutade sitt liv på dödsklinik i Schweiz efter en krisreaktion efter falska anklagelser för korruption. Hans familj visste ingenting och fick meddelandet om hans död från kliniken i Schweiz. Fallet har väckt stor uppmärksamhet i italiensk press:

  • Pietro D´Amico, domare från Kalabrien hade på felaktiga grunder blivit omnämnd i en korruptionsskandal.
  • Trots att han blev friad från misstankar tog han mycket illa vid sig, blev deprimerad och slutade arbeta.
  • Av en läkare fick han veta att han hade en livshotande sjukdom.
  • Till sin familj, hustru och dotter, som var ovetande sade han att han bara skulle köra en kort runda med bilen.
  • Något senare fick familjen chockbeskedet från dödskliniken Eternal Spririt Lifecircle i Basel: Maken och pappan var död. Han hade fått hjälp med assisterat självmord.
  • Vid obduktion av kroppen vid rättsmedicinska institutet vid Basels universitetsjukhus visade det sig att han inte alls led av någon obotlig sjukdom. Diagnosen visade sig vara helt felaktig.
  • Familjen vill nu att man utreder fallet för att se hur detta kunnat gå till.

600 personer per år tas av daga i Schveiz, enligt en rapport från CCNE led en femtedel av dessa personer inte av dödliga sjukdomar. Märkligt att inte politiker i Europa reagerar över utvecklingen. istället hör vi att Frankrikes president Hollande lovat en omröstning i parlamentet om aktiv dödshjälp trots att landets etiska kommitté avrått.

Abort och aktiv dödshjälp är teman som mer och mer ihärdigt försvaras. Håller vi på att få en dödskultur i Europa där människolivet som en gåva inte längre värderas och slås vakt om?

Några debattörer från KDU var inne på detta i en debattartikel i Världen idag,  men fick mothugg i ett svar av filosofen Anders Ekman som menar att KDU överdriver och underskattar ”liberalernas” människosyn: ”I stället fortsätter man att kämpa mot en fiende som troligen inte alls existerar: ‘Men om morgondagens liberala politiker får som de vill, kommer läkarassisterat självmord bli tillåtet, även för vaga skäl eller inga som helst skäl alls, inom en snar framtid’.

Hoppas han har rätt angående utvecklingen, men jag är inte säker på det. med tanke på hur det ser ut på vissa håll ute i Europa finns all anledning att vara vaksam. Det är en viktig debatt KDU-debattörerna aktualiserar. Alltför lätt avfärdas, även förlöjligas detta som har med  fast värdegrund att göra.

Det görs ibland gällande att detta att hävdar fasta principer är livsfientligt och mot människans frihet. Men utan vissa grundprinciper rycker vi undan basen för ett gott och anständigt liv. Att hävda det betyder ju inte att man inte är öppen för att det finns situationer i livet som är svåra och kräver kompromisser för att hantera.

Publicerat i Samhälle | Märkt , , | Lämna en kommentar