Världsungdomsdag och prästupprorsturné på andra sidan Atlanten.

Världsugdomsdagen i Rio (WYD 2013) börjar nästa tisdag och pågår fram till söndag 28 juli.Påve Franciskus medverkar under de sista dagarna.

wydschema

Förra Världsungdomsdagen i Madrid blev ju en stor succé med glädje, gemenskap och andlig fördjupning med bortåt miljonen deltagare. Se nedanstående video från deltagarna från Australien:

Samtidigt läser jag att WYD dras med ekonomiska problem eftersom inte så många som beräknats har anmält sig. Hittills har ”bara” 320.000 ungdomar registrerat sig. Kanske oroligheterna i Brasilien och protesterna kring de stora satsningarna på fotbolls-VM gjort att många drar sig för att åka.

Världsungdomsdagen instiftades ju av Johannes Paulus II och har hållits i olika huvudstäder i världen genom åren. Det är viktigt att sådana arrangemang inte institutionaliseras och lever sitt eget liv, utan att man hela tiden tillåts utvecklas under Andens ledning och att man frågar sig vad syftet är. Det får inte bara bli ett jippo och en enstaka peak-upplevelse i ungdomarnas liv utan bära frukt på hemmaplan i form av ett fördjupat engagemang som troende kristen. Huruvida liknande stora världsarrangemang har framtiden för sig återstår att se. Påve Franciskus kommer säkert att ha tankar om detta efter erfarenheterna av årets Världsungdomsdag.

schullerPå andra sidan Atlanten är också andra saker på gång. Jag läser på Katolsk Vision-bloggen att den österrikiske prästen som startade olydnadsupproret i Katolska kyrkan Helmut Schüller är på föreläsningsturné i USA. Många biskopar är kritiska till detta och vägrar upplåta Katolska kyrkans lokaler för hans möten. Motståndet förstår jag eftersom han förespråkar saker som inte ligger inom ramen för Katolska kyrkans nuvarande självförståelse, främst öppnande av prästämbetet för kvinnor, men att präster skulle få gifta sig är ju ingen tung lärofråga.  Jag håller med Gert Gelotte om att motståndet och försöken att tysta honom snarast riskerar att få motsatt effekt, så brukar det fungera i publika sammanhang. Bättre att låta alla få komma till tals och ta seriösa samtal också med dem som tänker utanför boxen.

De flesta problem som diskuteras inom ett samfund har en ekumenisk dimension, vi kristna delar inte bara våra glädjeämnen, också våra problem. Kanske är det ingen slump att samtidigt som Helmut Schüller tar upp prästämbetets kris i Katolska kyrkan, så ifrågasätter Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan i en debattartikel i Dagen den traditionella pastorsrollen inom frikyrkligheten.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , | 1 kommentar

Semestertider

I semestertider går man ner på lågvarv, också bloggandet får vila lite. Jag presenterar här några utvalda semesterbilder.

semester1
semester2  semester5 semester6 semester9semester11 semester12semester4 semester13semester8

En som inte tar semester är påve Franciskus. Nyss har han gett ut encyklikan Trons Ljus (Lumen Fidei) som samtidigt är avslutning på påve Benedikts projekt med de två tidigare encyklikorna om kärleken och hoppet. Encyklikan har väckt kritik i reformkatolska kretsar och tas upp på Katolsk Vision-bloggen. Jag deltar i diskussionen där och tar upp perspektivet som Benedikt XVI introducerade med kontinuitetens och brytningens hermeneutik som jag menar närmast profetiskt beskriver den utmaning Kyrkan står inför idag.

DN har under semestertiden flera bra kolumner av utländska medarbetare (översatta av Margareta Ekelöf) på temat religion och samhälle. Jag vill framhäva David Brooks kolumn i onsdags, Den andliga pluralismens lov, och dagens av Tony Blair som med kunnighet och engagemang tar upp den nya situationen i Egypten och hela arabvärlden.

Ser för övrigt fram mot Europakonferensen i Uppsala om en vecka och stiftsvallfärden till Vadstena i början av september.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Lämna en kommentar

Sommartid konferenstid.

Vi har haft midsommar och nu är högsommaren här på allvar. Såg säsongens första Allsångsprogramm från Skansen igår. Det var riktigt fint. Glädje, gemenskap. Jag uppskattade särskilt medverkan av Eric Ericsons kammarkör.

För kristna är sommaren en tid för konferenser. Nyhem, Torp, Sommar-Oas…  I morgon börjar Focolare-rörelsens sommarläger, Mariapoli på Götabro. Förr om åren då den hölls på Hagabergs folkhögskola i Södertälje deltog vi ofta i denna konferens med möjlighet till rekreation och gemenskap i kombination med andlighet, bön och reflektion över hur man lever Guds Ord.

eurkonfSjälv skall jag delta i två konferenser: Livets Ords Europakonferens i Uppsala 21 – 20 juli där jag bl.a. skall lyssna till F Raniero Cantalamessa, uppskattad talare på karismatiska konferenser både bland katoliker och protestanter. Han har ett starkt budskap om den Helige Ande och Andens gåvor och vittnar gärna om betydelsen av sitt eget andedop.

Sedan skall jag delta i Katolska kyrkans stiftsvallfärd till Vadstena 7 september i samband med Trons år.

Temat Gud har ju också blivit alltmer integrerat i Almedalsveckan, och i år ser jag att det är ett riktigt intressant kristet program, ”Provtänk Gud” med flera seminarier i samarrangemang Clapham, Svenska Evangeliska Alliansen, Församlingen Arken, Världen idag och evangelisationsbåten Elida. T.ex: Är religiösa ståndpunkter tillåtna i politiken med bl.a. Omar Mustafa, Peter Weiderud och Stefan Swärd som moderator och Kyrkan i politikens ledband med bl.a. Wanja Lundby-Wedin och Lukas Berggren som moderator.

Jag önskar alla en fin sommar med rekreation och vila och näring för det andliga livet.

stavsnäsmidsommar

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Politik, Samhälle | Lämna en kommentar

Exodus International, homosexuellt kristet nätverk omprövar och ber om förlåtelse

alanchambersVid sin 38:e kongress som pågår nu tillkännagav Exodus internationals ledare Alan Chambers att organisationen kommer att läggas ner, att man ber om förlåtelse för att man orsakat människor skada genom sin verksamhet och att man omprövar sin tidigare hållning att omvändelse till Kristus innebär att man kan bli av med sin sexuella attraktion till det egna könet. I ett tal till kongressen sade han att det i 99% av fallen inte är sant. Han har själv vittnat om hur han blivit hjälpt genom Exodus och är gift med en kvinna. Han tillstår nu att han fortfarande upplever homosexuella känslor, och det faktum att han och många andra i den amerikanska frikyrkomiljö han verkar i inte har tillstått det har berott på fruktan. Det har funnits ett tabu inom kyrkorna att ifrågasätta och den kulturkamp mellan kyrkan och den moderna världen som pågått har blivit destruktiv och leder till att många homosexuella blivit sårade och skadade. Vår uppgift är inte att styra människors beteende, utan att förkunna den nåd, barmhärtighet och den inbjudan för alla till gemenskap med Gud som evangeliet innebär, sade Chambers.

Chambers har haft kontakt med Oprah Winfrey Network´s TV-program Our America och reportern Lisa Ling. Via dem har han offentligt träffat och talat med personer som blivit sårade genom Exodus Internationals verksamhet och lyssnat till deras berättelser. Genom dagens tillkännagivande för man detta offentliga samtal ännu ett steg framåt.

I en intervju menade han att många, inklusive han själv blivit hjälpta genom Exodus International, det finns många enskilda personers berättelser som vittnar om detta, men, tillägger han,  “vad än gott vi kan göra i framtiden skulle starkt överskuggas av andra verkliga berättelser om trauma och skam. Så vi beslutade att det enda rätta är att lägga ner.”

I ett uttalande på Exodus Internationals hemsida skriver Chambers:

I am sorry we promoted sexual orientation change efforts and reparative theories about sexual orientation that stigmatized parents. I am sorry that there were times I didn’t stand up to people publicly “on my side” who called you names like sodomite—or worse. I am sorry that I, knowing some of you so well, failed to share publicly that the gay and lesbian people I know were every bit as capable of being amazing parents as the straight people that I know. I am sorry that when I celebrated a person coming to Christ and surrendering their sexuality to Him that I callously celebrated the end of relationships that broke your heart. I am sorry that I have communicated that you and your families are less than me and mine.

More than anything, I am sorry that so many have interpreted this religious rejection by Christians as God’s rejection.  I am profoundly sorry that many have walked away from their faith and that some have chosen to end their lives. For the rest of my life I will proclaim nothing but the whole truth of the Gospel, one of grace, mercy and open invitation to all to enter into an inseverable relationship with almighty God.

Det goda arbete som Exodus International uträttat måste nu fortsätta inom kyrkorna, menar Chambers som måste överge sin rädsla för homosexualitet och fientliga hållning mot homosexuella. Människor, heterosexuella som homosexuella, kommer till Kristus och söker upprättelse och frid i sina oordnade liv. Men det är inte homosexualiteten som sådan det handlar om (”the gay stuff”), utan livet (”the life stuff”), sade han i öppningstalet på kongressen. Och i helande och upprättelseprocessen accepterar Gud oss som de personer vi är med våra känslor, och det bör vi göra själva också, utan fruktan. Chambers tal i sin helhet här (video).

Lokalt arbete och själavård som skett under Exodus Internationals paraply kommer att fortsätta. Chambers betonar också att detta inte innebär att han övergivit sin evangelikala tro, men väl att att han inte menar att kyrkans uppgift inte är att föra strid och kulturkamp, utan möta människor som de är och vittna om Guds kärlek och upprättelse. Texten å hemsidan avslutas med följande ord:

I cannot apologize for my deeply held biblical beliefs about the boundaries I see in scripture surrounding sex, but I will exercise my beliefs with great care and respect for those who do not share them.  I cannot apologize for my beliefs about marriage. But I do not have any desire to fight you on your beliefs or the rights that you seek. My beliefs about these things will never again interfere with God’s command to love my neighbor as I love myself.

You have never been my enemy. I am very sorry that I have been yours. I hope the changes in my own life, as well as the ones we announce tonight regarding Exodus International, will bring resolution, and show that I am serious in both my regret and my offer of friendship. I pledge that future endeavors will be focused on peace and common good.

Moving forward, we will serve in our pluralistic culture by hosting thoughtful and safe conversations about gender and sexuality, while partnering with others to reduce fear, inspire hope, and cultivate human flourishing.

Chambers säger att en ledare måste ta ansvar för och följa upp inte bara för det goda som åstadkoms, utan också för det onda och den skada som görs. Att en kristen organisation som tidigare betraktats som mot homosexuella (Dagen kallar den i ett reportage ”antihomogrupp”) kan ändra sig och utvecklas är positivt. Vi är alla beroende av varandra. När en felar felar alla, och när en gör rätt gör alla rätt.

Som jag skrivit i ett av mina tidigare inlägg om homosexualitet och kyrkan (se här, här och här) så  finns en ny ton av önskan att förstå och lära mera och önskan om dialog. Borta är åtminstone delvis de fördömande attityderna som präglade kommentarsfälten på sociala media förr då homosexualitet kom på tal.

Denna nya öppnare anda som också Chambers initiativ är ett bevis på tror jag bär frukt när det gäller att gå på djupet med denna fråga, vilket är nödvändigt. Det är inte tillfredställande att det finns en öppen konflikt där många upplever att kyrkan är emot en viss grupp människor. Kyrkorna som förkunnar Guds kärlek till alla människor kan inte nöja sig med detta. Den kristna tron är inte i motsats till förnuft och samvete, man måste hitta ett sätt att kommunicera med dagens människor som tränger bakom fastlåsta schabloner.

Huffington post har mera.

Publicerat i Church, Samhälle, Uncategorized | Märkt | 32 kommentarer

Påven: Att vara kristen och antisemit är omöjligt.

I måndags talade påven till en delagation på 30 personer från International Jewish Committee on Interreligious Consultations (IJCIC) som han träffade i en privat audiens. IJCIC bygger relationer med Katolska kyrkan, ortodoxa kyrkor, Kyrkornas världsråd och andra internationella kristna institutioner.

Påven hänvisade till Andra Vatikankonciliets deklaration om Katolska kyrkans relation till icke-kristna religioner,  Nostra  Aetate:

I cannot fail to mention what was solemnly stated by the Second Vatican Council in paragraph 4 of the Declaration Nostra Aetate, as it remains for the Catholic Church a key point of reference for relations with the Jewish people.  In that Council text, the Church recognizes that “the beginnings of its faith and election are to be found in the patriarchs, Moses and prophets”. And, with regard to the Jews, the Council recalls the teaching of Saint Paul, who wrote “the gifts and the call of God are irrevocable” and who also firmly condemned hatred, persecution and all forms of anti-Semitism. Due to our common roots, a Christian cannot be anti-Semitic!

Hela talet här.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 1 kommentar

Blir Maradiaga Vatikanens nye statssekreterare?

ormaradiaga

Kardinal Oscar Rodriguez Maradiaga

Ärkebiskop av Tegucigalpa, Honduras, Kardinal Oscar Rodriguez Maradiaga, tillika ordförande i Caritas Internationalis och samordnare för den grupp om 8 kardinaler som påven tillsatt för att se över hur man kan reformera kurian. Blir han Vatikanens statssekreterare och efterträdare till Kardinal Tarcisio Bertone som länge haft det uppdraget? Den italienska tidningen Il Messaggero påstår i alla fall att påven vill detta. Katolsk Vision-bloggen har mer.

———————

Kardinal Tarcisio Bertone, Vatikanens statsekreterare

Kardinal Tarcisio Bertone, Vatikanens statsekreterare

Apostoliska konstitutionen Pastor Bonus av Johannes Paulus II som idag reglerar kurians arbete.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Lämna en kommentar

Bayersk organisationskonsult skall hjälpa påven att lösa kurians strukturproblem.

MitschkeThomas von Mitschke-Collande,  organisationskonsult och tidigare chef för Munchen-kontoret till managementkonsultfirman McKinsey & Co och tidigare konsult åt Tyska biskopskonferensen och ärkestiftet Berlin, har anlitats för att se över organisationen i kurian.  Han är väl insatt i kyrkans problem, förra året skrev han en bok,  Schafft sich die katholische Kirche ab? Analysen und Lösungen eines Unternehmensberaters.  Förslaget att anlita honom kom enl Sandro Magister på www.chiesa.espressonline.it från ärkebiskopen av Munchen-Freising Reinhard Marx som i sin tur blivit tipsad av sekreteraren i Tyska biskopskonferensen, jesuitpatern Hans Langerdörfer. Påven välkomnade förslaget.

Påven utsåg 13 april en grupp på 8 kardinaler, representeradnde alla delar av världskyrkan, som skall vara rådgivare åt honom i styrningen av den universella kyrkan och i revision av den Romerska kurian: Reinhard Marx (Europa), Sean Patrick O’Malley (Nordamerika), Andrés Rodríguez Maradiaga (Centralamerika), Francisco Javier Errázuriz Ossa (Sydamerika), Laurent Monsengwo Pasinya (Afrika), Oswald Gracias (Asien), George Pell (Oceanien), Giuseppe Bertello (Vatikanen).

Gruppen skall träffas i början av oktober tillsammans med påven. De åtta kardinalerna tar var och en in den kompetens i form av personer de har förtroende för, som nu Kardinal Marx som tar in McKinsey-konsulten.

I en intervju september 2012 angående sin bok sade von Mitschke-Collande att kyrkan i Europa behöver ta drastiska steg för att få stopp på sin nedgång.  Ur intervjun: “Kyrkan har inga problem med efterfrågan, men snarare problem att leverera. Den når ut till färre vanliga människor idag, som är som de är med sina förhoppningar och behov. Kyrkan borde blomstra – Mer än någonsin söker människor efter andlighet, gemenskap och vägledning.”

(Engelsk översättning av intervjun här)

Det sista Benedikt XVI gjorde var att lämna över en hemlig rapport om korruption och oegentligheter i kurian till den nye påven. Ni minns historien med påvens butler som läckte hemliga handlingar, Vatileaks etc.)

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt | 6 kommentarer

Påven om Kyrkan som Guds folk

papaUnder dagens allmänna audiens fortsatte påve Franciskus sin katekes utifrån Andra Vatikankonciliets dokument.

Dagens tema var Kyrkan som Guds folk. I Andra Vatikankonciliets konstitution om Kyrkan, Lumen Gentium, talas om Kyrkan som Guds folk (LG 9, se också Katolska Kyrkans Katekes 782). Vad menas med detta?

Påven:

”First of all, it means that God does not really belong to any people; for it is He who calls us, who summons us, who invites us to be part of his people, and this invitation is open to all, without distinction, because God’s mercy “desires all people to be saved ”(1 Tim 2:4). Jesus does not tell the Apostles and us to form an exclusive group, an elite group. Jesus says: Go and make disciples of all nations (cf. Mt 28:19). St Paul says that within the people of God, in the Church, ”there is neither Jew nor Gentile … for you are all one in Christ Jesus” (Gal 3:28).

I would like to say to those who feel far from God and the Church, to those who are fearful or indifferent, to those who think they can no longer change: the Lord is calling you too to be part of his people and he does it with great respect and love! He invites us to be a part of this people, the people of God”

Sedan tar påven upp hur man blir medlem i detta folk. Det är inte genom den fysiska födelsen, utan genom en ny födelse: Jesus säger i samtalet med Nikodemus att man måste födas på nytt genom vatten och ande. (Joh 3:3-5)

Påven fortsätter att tala om kärleken som den grundläggande lagen för Guds folk:

”It is the law of love, love for God and love for our neighbor according to the new commandment that the Lord left us (cf. Jn 13:34). It is a love, however, that is not sterile sentimentality or something vague, it is recognizing God as the only Lord of life and, at the same time, accepting the other as a true brother, overcoming divisions, rivalry, misunderstandings, selfishness; the two things go together.”

Sedan kommer påven in på att kristna har en lång väg att gå när det gäller att förverkliga kärlekens lag, han konstaterar och kritiserar att det finns strider och split också bland kristna:

”We have still so far to go to be able to live concretely according to this new law, the law of the Holy Spirit working within us, the law of charity, of love! When we see in the many wars between Christians in the newspapers or on TV, how can the people of God understand this? Within the people of God there are so many wars! And in neighborhoods, in workplaces, so many wars due to envy, jealousy. Even within the same family, there are so many internal wars. We must ask the Lord to help us understand this law of love. How good, how nice it is to love each other as true brothers. How nice that is! Let’s do something today: perhaps we all have our likes and dislikes, and perhaps many of us are angry with others. But at least let’s say to the Lord: ”Lord, I am angry with him or with her. I pray for him and for her. I pray to you”. To pray for those with whom we are angry. It’s a big step in this law of love. Let’s do it today!”

Trots vår ofullkomlighet som kristna har vi som kyrka, Guds folk, ett uppdrag att vara salt och ljus i världen: Påven avslutar sitt tal med följande ord:

”Dear brothers and sisters, to be Church, is to be God’s people, according to the Father’s great plan of love, it means to be the yeast of God in this humanity of ours, it means to proclaim and to bring God’s salvation into this world, which is often lost, in need of encouraging answers, answers that give hope, that give new vigour in the journey. May the Church be a place of mercy and of hope in God, where everyone can feel welcomed, loved, forgiven and encouraged to live the good life of the Gospel. And to feel welcomed, loved, forgiven, encouraged, the Church’s doors must be open, so that all may come and that we can go out of those doors and proclaim the Gospel. Thank so much.”

Hela talet här (engelsk text)

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt | 5 kommentarer

Jesus – ett tecken som väcker strid.

”Jesus är densamme igår, idag och i all evighet” (Heb 13:8). Detta är kyrkans tro. Vare sig man delar Kyrkans tro eller inte så är Jesus ännu 2000 år efter sin fysiska tillvaro här på jorden en person som engagerar och som människor har åsikter om, ett tecken som väcker strid.

En del är till och med angelägna om att ifågasätta att  han över huvud taget existerat.

En del vill se honom som profet och vishetslärare men ifrågasätter Kyrkans tro att han är Guds Son, det inkarnerade Ordet talat till mänskligheten.

petrusskaradk

Aposteln Petrus vaktar porten till Skara domkyrka

Uppståndelsetron är grundläggande för den kristna tron. Både Jesus lidande och offerdöd och hans uppståndelse var överraskande händelser, oväntade och omöjliga att inrangera i de koncept för tänkandet som lärjungarna hade (och givetvis i moderna människors tankekoncept). I ljuset av dessa händelser läser de på nytt skrifterna och erinrar sig vad Jesus sagt då han var tillsammans för dem. Men att det hänt går upp för dem undan för undan, och så konsolideras undan för undan uppståndelseerfarenheten: ”Jesus har verkligen uppstått och han har visat sig för Simon!” (Luk 24:34).

Påve emeritus Benedikt reflekterar över svårigheten för vår tids tankekoncept att ta in något sådant i andra delen av bokserien Jesus från Nasaret (mina markeringar):

”…Can we—as men of the modern world—put our faith in such testimony? “Enlightened” thinking would say no. For Gerd Lüdemann, for example, it seems clear that in consequence of the “revolution in the scientific image of the world . . . the traditional concepts of Jesus’ Resurrection are to be considered outdated” (quoted in Wilckens, Theologie des Neun Testaments 1/2, pp. 119-20). But what exactly is this “scientific image of the world”? How far can it be considered normative? Hartmut Gese in his important article “Die Frage des Weltbildes”, to which I should like to draw attention, has painstakingly described the limits of this normativity.

Naturally there can be no contradiction of clear scientific data. The Resurrection accounts certainly speak of something outside our world of experience. They speak of something new, something unprecedented—a new dimension of reality that is revealed. What already exists is not called into question. Rather we are told that there is a further dimension, beyond what was previously known. Does that contradict science? Can there really only ever be what there has always been? Can there not be something unexpected, something unimaginable, something new? If there really is a God, is he not able to create a new dimension of human existence, a new dimension of reality altogether? Is not creation actually waiting for this last and highest “evolutionary leap”, for the union of the finite with the infinite, for the union of man and God, for the conquest of death?

En del ifrågasätter sanningshalten i det som berättas om Jesus i vissa bibeltexter och sätter störe tilltro till moderna textkritiska vetenskapliga hypoteser än till Kyrkans tradition. Men rent kunskapsteoretiskt ligger både de vetenskapliga hypoteserna och kyrkans tradition utanför det som går att vetenskapligt styrka. Så varför skulle man överge Kyrkans tradition till förmån för moderna vetenskapliga hypoteser så länge den förstnämnda inte motsägs av förnuft och vetenskaplig bevisning?

Ta t.ex. berättelserna om Jesus barndom i Lukasevangeliet. De anses som efterkonstruktioner. Kan så vara, men vad säger att inte Lukas som levt nära källorna, träffat Maria och hört henne berätta ändå inte återger något som är sant. Påve emeritus Benedikt tar upp detta i en tredje kompletterande del till sina två tidgare Jesus-böcker.

“what Matthew and Luke set out to do, each in his own way, was not to tell “stories” but to write history, real history that had actually happened, admittedly interpreted and understood in the context of the word of God. Hence the aim was not to produce an exhaustive account, but a record of what seemed important for the nascent faith community in the light of the word. The infancy narratives are interpreted history, condensed and written down in accordance with the interpretation.”

För den som läst Jonas Gardells Jesus-bok och önskar läsa om Jesus ur kompletterande perspektiv är påve emeritus Benedikts Jesus-böcker mycket lämpliga.

Det finns en tendens i dagens tänkande att anse allt som man inte kan ta på och naturalistiskt bevisa såsom icke existerande och fantasi. Positivistisk naturvetenskaplig verklighetstolkning godkänner inte något som man inte kan se, ta på, väga eller mäta. Också många kristna verkar känna sig obekväma med trons övernaturliga dimension. Lena Andersson, ateistisk debattör, klagade för några år sedan över liberalteologernas undflyende omtolkningar av Bibeln. Hon föredrar hellre rejäla fundamentalister att debattera mot.

Lena Andersson har en poäng, även om hon samtidigt slänger ut barnet med badvattnet. Det finns en anstöt i den kristna tron, så har det varit i alla tider, och så är det idag också. Anstöten idag är att  Ingen liberalteologisk tolkning kan genom teologiskt slingrande eller omtolkning av de bibelord som inte låter alltigenom bra för den moderna människan helt eliminera denna anstöt.

Låt oss konstatera att kristen tro innebär en tro på något som är bortom här och nu, en tro på saker vi inte kan se. Det finns fundament i tron, en uppenbarelse som Kyrkan fått ta emot och som hon förvaltar. Denna ”Trons skatt”, som vi brukar kalla det i Katolska kyrkan är som en dyrbar gåva, något som vi fått ta emot och som vi på inget sätt skulle kunna ha hittat på eller uppfunnit själva.

Trons universella grund står fast, men den tas emot av varje tid och varje kultur utifrån dess förutsättningar och perspektiv och det pågår en ständig reflektion hur vi utifrån vår tids tänkande kan förstå och ta till oss Trons skatt. Här ett bidrag av teologen och dominikansystern Madeleine Fredell som reflekterar över hur vi skall förstå trosbekännelsens utsaga om Jesus som  sann Gud och sann människa.

Religion och vetenskap står inte i motsatsförhållande till varandra, de representerar två olika sfärer av den mänskliga erfarenheten. Tron och förnuftet motsäger inte varandra. Man kan inte bevisa eller motbevisa Guds existens med vetenskap eller förnuft, men tron kan bli föremål för reflektion grundad på förnuft och vetenskap. Detta är teologins område. Teologin är en hermeneutisk, tolkande vetenskap.

Husaby kyrka, Sveriges första biskopskyrka. Krucifix från 1200-talet

Husaby kyrka, Sveriges första biskopskyrka. Krucifix från 1200-talet

2009 skrev jag denna artikel om tro och förnuft på Newsmill.

Publicerat i Church, Tro och vetande | Märkt | Lämna en kommentar

Tusenårsaltaret i Husaby

Vi hade en liten minisemester i helgen till släktingar i Västergötland. Då besökte vi Kinnekulle där Guckuskon just nu blommar i den kalkrika jorden och Ramslöken växer som i vita drivor på Munkängarna.

Vi besökte också Husaby kyrka som är historisk mark. Vid S:t Sigfrids källa i anslutning till kyrkan döptes Sveriges förste kristne kung, Olof Skötkonung av den engelske missionären och biskopen Sigfrid. Västergötland är ju kristendomens vagga i Sverige.

källa

S:t Sigfrids källa vid Husaby. Här döptes Olof Skötkonung kring år 1000.

S:t Ansgars mission i Birka på 800-talet tog inte riktigt fart och ledde till spridning. Olof Skötkonung var kung över både svearna och götarna och har också anknytning till Sigtuna.

Därför är det naturligt att på denna plats fira milennieskiftet, vilket också innebar att fira 1000 år med kristen tro i Sverige. Så gjordes i Husaby 14 juni år 2000, och i samband med det restes det s.k. 1000-årsaltaret på en plats med utsikt över Västgötaslätten nedanför Kinnekulle.

tusenårsaltaretvy

altarexp1

Vid altaret placerades också en minnestavla med följande text:

”I tacksamhet över tusen år av kristen tro i Sverige restes detta altare av stenar från 300 församlingar och invigdes vid tusenårsfesten här den 14 juni år 2000 i närvaro av många människor och representanter för kyrkorna i Norden, Baltikum, Tyskland och England. Assisterad av bla 25 biskopar invigdes det av ärkebiskopen KG Hammar. Av stenar tecknades då Kristusmonogrammet i altarets mitt. Dess fyra hörnpelare talar till oss om Bibeln, Bönen, Brödsbrytelsen och Brödragemenskapen.

Dröj också du i tacksamhet över vårt gemensamma kristna arv, ditt dop och din kristna tro.”

minnestavlatusenårsaltaret

Minnestavla vid tusenårsaltaret i Husaby. Under ett temporärt anslag om Sverigebönen som hölls här och på många andra platser i Sverige på Nationaldagen. Bilden ramar in över 1000 år av kristen tro och bön.

husabyinfo3  husabyexterior

husabyinterior

krucifix

husabyinfo

 

Publicerat i Church, Konst och kultur | Märkt | 1 kommentar