Thomas von Mitschke-Collande, organisationskonsult och tidigare chef för Munchen-kontoret till managementkonsultfirman McKinsey & Co och tidigare konsult åt Tyska biskopskonferensen och ärkestiftet Berlin, har anlitats för att se över organisationen i kurian. Han är väl insatt i kyrkans problem, förra året skrev han en bok, Schafft sich die katholische Kirche ab? Analysen und Lösungen eines Unternehmensberaters. Förslaget att anlita honom kom enl Sandro Magister på www.chiesa.espressonline.it från ärkebiskopen av Munchen-Freising Reinhard Marx som i sin tur blivit tipsad av sekreteraren i Tyska biskopskonferensen, jesuitpatern Hans Langerdörfer. Påven välkomnade förslaget.
Påven utsåg 13 april en grupp på 8 kardinaler, representeradnde alla delar av världskyrkan, som skall vara rådgivare åt honom i styrningen av den universella kyrkan och i revision av den Romerska kurian: Reinhard Marx (Europa), Sean Patrick O’Malley (Nordamerika), Andrés Rodríguez Maradiaga (Centralamerika), Francisco Javier Errázuriz Ossa (Sydamerika), Laurent Monsengwo Pasinya (Afrika), Oswald Gracias (Asien), George Pell (Oceanien), Giuseppe Bertello (Vatikanen).
Gruppen skall träffas i början av oktober tillsammans med påven. De åtta kardinalerna tar var och en in den kompetens i form av personer de har förtroende för, som nu Kardinal Marx som tar in McKinsey-konsulten.
I en intervju september 2012 angående sin bok sade von Mitschke-Collande att kyrkan i Europa behöver ta drastiska steg för att få stopp på sin nedgång. Ur intervjun: “Kyrkan har inga problem med efterfrågan, men snarare problem att leverera. Den når ut till färre vanliga människor idag, som är som de är med sina förhoppningar och behov. Kyrkan borde blomstra – Mer än någonsin söker människor efter andlighet, gemenskap och vägledning.”
(Engelsk översättning av intervjun här)
Det sista Benedikt XVI gjorde var att lämna över en hemlig rapport om korruption och oegentligheter i kurian till den nye påven. Ni minns historien med påvens butler som läckte hemliga handlingar, Vatileaks etc.)
Bengts Blogg 
Observera den totalitära stilen. Denne påve tycks görs lite som han vill med det mesta. Är han lyhörd? Ratz framstår nu som mjukare.
Eric! Jag tror jag förstår vad du menar men värderar det annorlunda än du. Att Franciskus är en lyhörd och lyssnande påve tror jag många med mig uppfattar som ett framträdande drag hos honom. Han lyssnar dock inte bara till kurian utan åt alla håll. Han tar tag i saker och fattar beslut som en chef måste göra utifrån sitt ansvarsområde. T.ex. att välja att inte bo i påvliga våningen utan i S:ta Martha där han har mer kontakt med andra människor, att välja de 8 kardinalerna utifrån sitt huvud, inte acceptera en grupp sammansatt av kurian. Benedikt var inte mjukare, utan en svagare ledare, i händerna på informella ledare och grupprocesser inom kurian. Några saker tog Benedikt tag i med kraft, t.ex. pedofilskandalerna så snart han blivit påve. Han var också angelägen om att bevara renlärigheten i kyrkan, men hade mindre förmåga att ta tag i de strukturella problemen och maktkamperna inom kurian. Benedikt insåg dock att något måste göras, sedan Vatileaksaffären var ett faktum. Han tillsatte en utredning ledd av tre kardinaler som resulterade i en hemlig rapport som överlämnades till hans efterträdare, ett material Franciskus nu har nytta av i det fortsatta reformarbetet.
Franciskus är ingen liberalteolog och kommer inte att tumma på renlärigheten, men hans betoning ligger mera på att det sociala och mellanmänskliga. Att fokusera på de fattigas behov, mänsklig kommunikation, dialog. Detta är en lika viktig del av kyrkans totala evangelisation som den dogmatiska renlärigheten.
Johannes XXIII valdes med förväntan att vara en svag mellanpåve, ingen trodde han skulle sammankalla ett koncilium. Franciskus beslutsamhet kring att ta tag i de strukturella kuriaproblemen är bevis på samma typ av kraftfullhet och att inte bara gå på i uppkörda spår. Skillnaden mellan Johannes XXIII och Franciskus är att den förstnämnde överraskade, medan Franciskus nog valdes med förväntan att göra det han nu gör.
Eric,
vilken lyhörd och ototalitär springreplik från dig!
Vad får du allt ifrån?
Bengts rapport är värd lite mer!
Det var närmast inte innehållet i Bengts artikel jag kommenterade utan denna: http://chiesa.espresso.repubblica.it/articolo/1350536?eng=y Särskilt de avslutande meningarna.
Angående ”springreplik”: Ja – det var väl just det enda du själv åstadkom! Kanske man kan anstränga sig lite mera att ta reda på bakgrund etc innan man hasplar ur sig saker o ting – tycker du inte det?
Tack för utförligt svar, Bengt. Det finns en sed i Bayern att en nytillträdd kyrkoherde inte ändrar något i församlingen under det första året – detta för att visa respekt till företrädaren. Så gjorde även påve Benedikt. Han behöll ceremonimästare, processionskors, schema med mera under faktiskt ännu längre tid, fast det senare visade sig han hade andra planer. Men med denne påve så ändrades väldigt mycket från första minuten. Det har han rätt till, men det visar på en auktoritär stil. Och det är väl just detta som den italienska vatikankännaren vill visa på – att det finns å ena sidan många ord om att vi aldrig får förskjuta någon, å andra sidan i praktiken så ser vi något annat. En uppdelning av de troende i mer eller mindre önskvärda är aldrig bra – men det finns tecken på att det är vad som håller på att ske. Det innebär ingen kritik utan bara ett konstaterande. Vi får se.
PS Jag tror inte Benedikt var en svagare ledare. Han hade bara starkare fiender. .DS
Eric,
Jo, jag endast härmade din replikform, och det medvetet. För varken du eller jag BRUKAR yttra oss
så förenklat. I övrigt orkar jag inte yttra mig i sakfrågan här denna gång, DET är en brist hos mig.
Krister