Abort, samvetsfrihet: Ellinor Grimmark utmanar systemet

Det är sorgligt att barnmorskan Ellinor Grimmark inte ens får stöd av facket som istället går emot henne. Stöd får hon däremot av människorättsadvokaten Ruth Nordström och FAFCE, en katolsk organisation som arbetar med familjefrågor i Europa.

ellinor

När det gäller offentligt stöd har benägenheten varit större från liberala sekulära skribenter än från kyrkligt håll att göra en konstruktiv analys och bejaka den etiska dimensionen i abortfrågan. Hanne Kjöller i DN ger en bra analys av situationen liksom Anne-Li Lehnberg ledarskribent på Flamman i en radiodebatt.

Pelle Hörnmark, ledande pastor inom Pingströrelsen säger till Dagen att han stödjer samvetsfriheten men att han inte hunnit sätta sig in i just Ellinors fall. Katolska kyrkans och biskop Anders Arborelius ställningstagande för samvetsfriheten är också mycket klar.

Samvetsfrihet när det gäller dödande av mänskligt liv borde vara en självklarhet. Sverige är unikt i Europa i att sakna stöd i lagen för samvetsfrihet, och det är bekymmersamt med den avvisande inställningen från Sveriges sida till Europarådets resolution från 2010. Särskilt vissa politiker uttalade sig väldigt nonchalant ang nödvändigheten att rätta sig efter resolutionen.

– Det är lite förvånande att en liten människa som jag gör en anmälan, och det blir ett ramaskri, sade Ellinor Grimmark. Två punkter vill jag särskilt lyfta fram där jag menar att Ellinors kritiker har fel.

1. De som säger att inställningen att vägra abort är helt och hållet en privatreligiös fråga har fel. Allt som handlar om mänskligt liv och dess utsläckande kan inte hänföras till privatreligiositet, utan det är en allmänmänsklig etisk fråga som har med människovärde och mänskliga rättigheter att göra. Det är sant att vår kristna tro ofta inspirerar oss att försvara människovärdet och det etiska ställningstagandet att inte döda, men vi gör det utifrån uppfattningen att det handlar om en grundläggande allmänmänskligt etik. Katolsk filosofi brukar tala om naturrätt. Säger man att motstånd mot abort enbart hör till den privatreligiösa sfären, så hör också Katolska kyrkans sociallära med försvarandet av människovärdet, alla människors lika värde och social rättvisa till den privatreligiösa sfären då försvaret av dessa värden finner inspiration och styrka i den kristna tron.

Att sätta en skarp gräns före vilket människovärdet inte behöver respekteras låter sig inte göras, därför kan etiska infallsvinklar på abort inte behandlas väsenskilt från etiska infallsvinklar på människovärdet hos redan födda. Vill vi ha ett humant samhälle bör här råda kontinuitet och kosekvens. Jag tror inte det är möjligt att i ett samhälle med massaborter där en stor del av den ofödda avkomman tas av daga det kan fungera så att det inte också avspeglar sig på människosynen i andra sammanhang. Därför är det viktigt med samvetsfriheten. Människor som Elinor Grimmark utmanar systemet och sätter fingret på en öm punkt, en blind fläck i vår civilisation.

2. I debatten har framkommit att man måste kunna urföra de uppgifter som krävs för ett arbete, det är också ett ansvar för arbetstagaren att bara söka sådana tjänster där man är anställningsbar, d.v.s. svara upp mot de krav som tjänste kräver. Man kan inte automatiskt åberopa religionsfriheten i allehanda sammanhang som en övergripande rättighet om det försvårar att utföra det arbete man är satt att göra. Förvisso är det så. Men jag har svårt att tänka mig att det inte skulle finnas någon uppgift för en barnmorska som Ellinor Grimmark och jag tror att det utmärkt väl skulle gå att rationellt ordna arbetet så att hon kunde utföra arbete med förlossningar och annat i livets tjänst utan att göra aborter. Detta speciellt som det är stor brist på barnmorskor och Ellinor har förklarat sig villig till stor flexibilitet i arbetsschema för att underlätta för arbetsgivaren. Misstanken framskymtar att arbetsgivaren helt enkelt inte gillar Ellinor Grimmarks åsikter, och att hon därför vägras jobb. Det är ju det som är grunden för anmälan till DO.

Argumentationen underbyggs också med att det skulle betraktas som osolidariskt av någon att inte dela det jobb med de andra barnmorskorna som det erbjuder mest motstånd att göra. Här kommer den etiska dimensionen i abortfrågan in och bejakas bakvägen. Eftersom det är en etisk konflikt är det den minst attraktiva uppgiften, och om någon i arbetsgruppen av etiska skäl vägrar betraktas det både som osolidariskt mot de övriga och skrapar hål på den tunna förnekelsehinnan. Att tvingas hantera den etiska konflikten öppet i arbetsgruppen blir ett extra besvär för arbetsgivaren. Det är förståeligt om arbetsgivaren därför inte vill ha personer som Ellinor i arbetsgemenskapen.

Jag högaktar Ellinor Grimmark och Ruth Nordström för att de orkar stå upp för det de står upp för trots ofta hårt motstånd och sparsamt med aktivt stöd. Man blir ofta ganska ensam i den situationen. Men att de inte ger upp är en tjänst åt det öppna demokratiska humana samhället. De är värda allt vårt stöd.

Ruth Nordström arbetar också med trafficking-frågor och försvarar i Europarådet Sveriges position att kriminalisera sexköp. Läs här.

Dagen TV4

Publicerat i Samhälle, Uncategorized | Märkt , , , , , | 52 kommentarer

Pietro Parolin, påvens statsminister

Ärkebiskop Pietro Parolin är handplockad av påven som Vatikanens statssekreterare, ungefär motsvarande statsminister hos oss och påvens högra hand. Han är allmänt betraktad som en mycket skicklig diplomat, och det märks att han också är van att umgås med media och står för den nya och öppna attityd som påve Franciskus introducerat. Så mycket bättre val kunde han nog inte gjort. Vid konsistoriet den 22 februari kommer Parolin att få kardinals-titel, och därmed ingå i konklaven som väljer ny påve, även själv vara valbar som sådan.

parolin1Men det är förhoppningsvis långt till den dagen. jag vill här koncentrera mig på en intervju med Parolin i den italienska tidningen Avvenire som tar upp flera aktuella ämnen:

Om syftet med Vatikanens diplomati: Det finns ett enda syfte, påve Franciskus frormulerade det i hans första möte med diplomatiska kåren i mars 2013: Att byggga broar för att främja dialog och att använda förhandlingar som medel för att lösa konflikter, sprida broderskap, bekämpa fattigdom och bygga fred. Påven har inga ”intressen” eller ”strategier” än detta, säger Parolin, och inte heller hans företrädare i olika länder.

Om reformeringen av kurian: Syftet med kuriareformeringen är att göra den till ett mera smalt, flexibelt, mindre byråkratiskt och mer efffektivt instrument i tjänst åt påven, biskoparna, den universella kyrkan och lokalkyrkorna, sade han. Samtidigt påpekade han att det räcker inte att reformera strukturer. Det finns också behov av en permanent personlig omvändelse.

Om Vatileaks-skandalen:

“That was an incredibly painful time and I wish and hope with all my heart that it is over for good. What lesson have we learnt from it? The whole affair unfairly caused a great deal of suffering to Pope Benedict XVI and many others, many were dragged into the scandal and the damage done to the cause of Christ was by no means small.”

Samtidigt säger Parolin att sättet att porträttera kurian i mycket negativa ordalag ibland går till överdrift:

“It really does sadden me when the Curia is too quickly and violently portrayed in a completely negative light, referring to it as a place where conspiracies are power struggles are rife. We must, however, work really hard in order to become more human, more welcoming and more evangelical, as Francis wants us to be.”

Om de kristnas situation i Mellanöstern: Situationen för kristna i Mellanöstern är ett av den Heliga Stolens största bekymmer, konstaterade Parolin. Han antydde också att man förhandlar om en finansiell överenskommelse med Israel, och att påvens kommande besök i det Heliga Landet nog gör att man kommer närmare ett avtal.

Om anklagelserna mot påven att vara ”marxist”:

“How can anyone disagree with the Pope’s statement that money must serve not govern? Is it Marxist to call for selfless solidarity and the return to economic and financial actions that shows greater consideration for the human person?”

 
Bland andra ämnen i intervjun kan nämnas Vatikanbanken, fedsprocessen i Syrien och kyrkan i Kina.

Läs ett längre referat i Vatican insider.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar

Symbol och sakrament

Profilbild för ChristofferArtikulera mera

Jag var på prästvigning nyligen och då skulle jag hålla ett tal. Inför talet tänkte jag en hel del på vad ”sakrament” är, eftersom jag skulle anspela på det i mitt tal.

Jag fick nog inte riktigt fram vad jag försökte säga om sakrament, de skämtsamma delarna tog över lite. Så jag tänkte jag kunde skriva ner det nu:

En definition av sakrament, som jag gillar, är att sakrament är ”symboler som närvarandegör det som de symboliserar”. En kram kan på det viset vara sakramental. Den är en symbol för välvilja och vilja till gemenskap, men skapar den på samma gång.

Själva ordet ”symbol” kan också ge oss ledtrådar. Symbol är sammansatt av två ord: syn- (tillsammans) och bole vilket översätts med ”a throwing, a casting, the stroke of a missile, bolt, beam”. Det betyder alltså att ”kasta samman” – att förena.

Ordet för ”djävulen” är ”dia-bolos” och Magnus Malm menar…

Visa originalinlägg 244 fler ord

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att läsa filosofins historia – spridda reflektioner

Tankeväckande jämförelse mellan Sokrates och de gammaltestamentliga profeterna. Väcker även tankar om hur vår egen tid speglas i dessa berättelser…

Profilbild för ChristofferArtikulera mera

Jag har börjat läsa en kurs som heter Filosofins historia – antiken och medeltiden. Det är väldigt roligt, jag uppskattar att få läsa lite orginaltexter (eftersom jag knappt alls har gjort det tidigare).

Jag tänkte att jag på bloggen då och då ska skriva ner lite reflektioner från min läsning. 

Förra veckan läste jag Sokrates försvarstal och det som slog mig då var hur lik Sokrates är de gammaltestamentliga profeterna. Och hans öde är också likt dessa profeters.

Profeterna har i GT två ärenden: dels tillrättavisas folket när de tillber avgudar och dels tillrättavisas att de förtrycker de fattiga och på andra sätt handlar fel. Båda sakerna är problem i deras gudsrelation. 

Sokrates har provocerat folket i Aten, och de anklagar honom dels för ”ateism” – eftersom han kritiserar deras gudar – men det är tydligt att Sokrates också förstår det som att folket är upprört över att han…

Visa originalinlägg 171 fler ord

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

FN´s barnrättskommittés ideologiska krig mot Katolska kyrkan

FN´s kommission för skyddande av barns rättigheter presenterade 5 februari en 16-sidig rapport med slutsatser och rekommendationer så som utlovats efter kommissionens möte med en delegation från Vatikanen i Geneve förra månaden. Rapporten nämner områden där man finner att Vatikanen gjort framsteg, men genomgående är kritiken mycket skarp och man menar att man borde gjort och bör göra mycket mer.  I rapporten förekommer också rekommendationer som handlar om kyrkans lära när det gäller genusfrågor, preventivmedel och abort liksom om ändringar i kyrkans kanoniska lag.

Vatikanen publicerade samma dag en kommuniké med kommentarer med anledning av rapporten. Man säger att man noggrant skall studera slutsatserna i rapporten och att man är helt inriktad på att försvara och skydda barns rättigheter enligt den konvention man skrivt under.

”According to the proper procedures foreseen for the parties to the Convention, the Holy See takes note of the Concluding Observations on its Reports, which will be submitted to a thorough study and examination, in full respect of the Convention in the different areas presented by the Committee according to international law and practice, as well as taking into consideration the public interactive debate with the Committee, held on 16 January 2014…

The Holy See reiterates its commitment to defending and protecting the rights of the child, in line with the principles promoted by the Convention on the Rights of the Child and according to the moral and religious values offered by Catholic doctrine”.

Samtidigt gör den Heliga Stolen i sin kommuniké anmärkningen att FN-kommittén gått för långt då man i rapporten går in på områden som ligger utanför det som rör samarbetet kring barns rättigheter:

The Holy See does, however, regret to see in some points of the Concluding Observations an attempt to interfere with Catholic Church teaching on the dignity of the human person and in the exercise of religious freedom.”

Det verkar som om man i rapporten inte alls vägt in det som kom fram vid hearingen i Geneve för några veckor sedan, och ärkebiskop Silvano Tomasi, Vatikanens FN-ambassadör sade i en intervju med Vatikanradion att han hade intrycket att rapporten var klar redan innan detta möte och att man inte tagit intryck av de åtgärder kyrkan vidtagit.

TomasiTomasi säger att det uppenbarligen föreligger svårigheter att förstå den Heliga Stolens position att man inte kan ge upp djupt förankrade läror som är en del av den kristna övertygelsen och som faller inom ramen för religionsfriheten, värderingar som Katolska kyrkan menar främjar mänsklighetens allmänna bästa. Han kommenterar kommissionens rekommendationen kyrkan skall ändra synen på abort: ”Naturligtvis, när ett barn dödas har det inte fler rättigheter. Så det tycks mig stå i strid med de grundläggande målen i konventionen, som är att skydda barn.”

Trots det överdrivna i rapporten betonar Tomasi att den Heliga Stolen helhjärtat kommer att vara hängivet arbetet för barnens rättigheter i barnrättskonventionens anda och fortsätta att samarbeta och föra dialog med FN-kommittén:

”…there is a need to calmly and in detail analyze the recommendations proposed by the committee and provide an accurate response to the committee itself, so that there will be no misunderstanding on where we stand and the reason why we take certain positions. And I would add that the practical remedies for preventing cases of abuse of children in forms of laws or decisions of Episcopal Conferences, of directives for the formation of seminarians, constitute a package of measures that is very difficult, I think, to find in other institutions or even other states that have done so much specifically for the protection of children.

So, my sense is that we have to continue to refine, to enact provisions that protect children in all their necessities so that they may grow and become productive adults in society and their dignity be constantly respected. And at the same time we have to keep in mind that even though there are so many millions, forty million cases of abuse a year regarding children and unfortunately some cases affect also Church personnel.

We have to keep in mind that we have to continue to combat this tragedy knowing that even a [single] case of abuse of a child is a case too much.”

Vatikankännaren John Allen, tidigare journalist på National Catholic Reporter, numera på Boston Globe kommenterar också rapportens rekomendationer om ändrig i katolsk lära i en intervju i en amerikansk radiokanal:

”…I suspect the reaction to it – both in the Vatican and in the wider Catholic world – is going to be a little bit mixed, because the cause of child protection here was bundled, as you indicated, with the culture wars. It also basically is telling the Vatican they need to repeal Catholic teaching on abortion, birth control and gay marriage.

You know, my reaction to that as a journalist is: How do you spell non-starter? You know, those things just aren’t going to happen. And I suspect there will be some backlash that will want to style this report somehow as driven more by politics than a real concern with the protection of kids.”

Att värna barnen och skydda deras rättigheter är något av det viktigaste som finns, alla goda krafter behöver bidra och samarbeta. Rapporter som denna skall fokusera på det som ännu inte är bra och på kvarvarande missfårhållanden, därför är det bra att den är kritisk och skarp. men ju mer jag tänker på det, ju mer arg och bedrövad blir jag över de ideologiska övertonerna i rapporten som knappast för saken framåt, utan leder till att arbetet för det gemensamma målet störs och ineffektiviseras.

Rapporten är full av fel och missuppfattningar och verkar vara skriven som om ingenting hänt de sista två decennierna, det är som att gå tillbaka innan Benedikt XVI tog tag i pedofiliskandalerna på allvar och det utarbetades riktlinjer i land efter land. [Mer artiklar om Katolska kyrkan o pedofili på min blogg]

Katolska kyrkan i västvärlden har i land efter land utvecklat riktlinjer för handläggning och förebyggande av barnövergrepp, riktlinjer som katalyserat arbetet också i övriga samhället. Sedan 2001 har Den Heliga Stolen vait pådrivande i att de lokala stiften skall anta riktlinjer, att doktrinen om nolltolerans råder och att det är de lokala biskoparnas ansvar att se till att alla brott polisanmäls. Inget sägs om detta i rapporten, som istället odlar myten att “the Holy See has consistently placed the preservation of the reputation of the Church and the protection of the perpetrators above children’s best interests”, trots all aktuell evidens som pekar åt annat håll.

Klart att mycket återstår att göra. Sex-övergreppen mot barn och unga i Katolska kyrkan har varit ett reellt problem och är ett reellt problem, liksom det är det i samhället i övrigt. Katolska kyrkan, Vatikanen centralt och lokala stift ute i världen har gjort mycket för att komma till rätta med det, men det finns fortfarande också de, både inom hierarkin och bland gräsrötterna som vill bagatellisera eller förneka problemet. I processen mot ökad transparens och att effektivt komma vidare är det ingen hjälp att utse en institution till syndabock och framföra opreciserade överdrifter. Hade FN-rapporten varit mer objektiv och hållit sig till sakfrågor och avstått från ideologiskt kringsnack skulle den varit till oerhört stor hjälp i Katolska kyrkans fortsatta arbete med dessa frågor. De som är hängivna arbetet med barnens rättigheter inom kyrkan kommer givetvis inte att låta sig hindras av en dålig rapport, men risken är att det blir svårare att få med sig dem som är ljumma eller ointresserade då processen istället konserveras i ett kulturkampsparadigm.

zollnerJesuitpatern och vicerektorn för påvliga Gregoriana-universitetet i Rom, Hanz Zollner ser rapporten som ytterlitgare en ”impuls” för den Heliga Stolens arbete inom området skydd av barn. Zollner är aktiv i Gregorianas centrum för skydd av barn. Han säger i en intervju att rapporten har sina blinda fläckar, men försöker tona ner och förklara den fräna tonen i kritiken som han menar kan bero på att den Heliga Stolen på senare år har brutit med en tidigare linje att inte samarbeta med externa organ och att det därför kunde förväntas att man skulle ”exponeras för en veritabel skärseld” när man nu börjat närvara på utfrågningar och sända in eget material. Den Heliga Stolens företrädare måste därför, så som faktiskt nu skedde, ta på sig en massa undertryckt, och även berättigad, ilska och besvikelse för de tidigare, fruktansvärda övergreppsskandalerna.

En grundläggande missuppfattning i rapporten är att man ser på Vatikanen som ett slags multinationellt företag eller kolonialmakt med massor av enklaver runtom i världen som man har full kontroll över. Detta återkommer gång på gång i rapporten. T.ex sägs att man tycker att Vatikanen skulle ha ett register över hur budgetmedel fördelas till förmån för barns beskydd i katolska institutioner över hela världen och utarbeta kontrollmekanismer för hur barns rättigheter efterlevs i katolska skolor över hela världen. Detta är helt orimligt, och något som givetvis måste ligga på den lokala nivån, vilket den Heliga Stolens delegation försökt förklara för kommittén tidigare. Det handlar om en kyrka med över en miljard medlemmar och hundratusental institutioner och skolor. Det är varken möjligt eller rationellt ur effektivitetssynpunkt att centralisera sådant till en ledningsfunktion på världsnivå.

Problemet har väl snarare varit för mycket centralstyrning i Katolska kyrkan tidigare, och kanke hade pedofiliskandalerna inte blivit så omfattande om det funnits mer subsidiaritet. I sin nuvarande utvecklings- och reformprocess är kyrkan på väg mot ökad decentralisering och kollegialitet, kurians makt minskar, det enda rimliga och rationella är att den processen fortgår, vilket FN-kommittén måste förstå.

Rapporten är ett bottennapp och skadar förtroendet för FN´s barnrättskommitté menar många bedömare.

Mera:

Signum-medarbetaren Olle Brandt kommenterar rapporten i torsdagens Människor och Tro

SvT  SvD Dagen SR

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 13 kommentarer

Hur kunde det bli så här?

Hur kunde det bli så att Kyrkan vars uppdrag det är att förkunna det glada och befriande budskapet om Guds kärlek och frälsning genom Jesus Kristus för dagens människor istället kommit på kant med en stor del av dem och istället upplevs som påtvingare av detaljerade beteendeföreskrifter, varav en del upplevs som orimliga även av seriöst etiskt reflekterande människor, jag även många av kyrkans egna medlemmar tycker att lagmoralen är orimlig, många katoliker använder preventivmedel, har sex före äktenskapet och många homosexuella katoliker avstår inte från intim gemenskap och har ändå gott samvete.

Diskrepansen mellan lagiskheten som lärs ut och många vanliga katolikers sunda förnuft och leverne har länge varit skriande och påpekats från många håll. Det har gjort att kyrkan förlorat något av sin moraliska auktoritet på detta område, och inte blev det bättre efter pedofiliskandalerna. Det går inte att ha det på detta sätt längre. Om kyrkan skall vara framgångsrik i att förkunna Evangeliet måste fokus flyttas från periferi till centrum så att inte upphängning på det perifera gör att man förlorar människornas villighet att lyssna till det väsentliga.

Påve Franciskus har sagt att han kanske kommer att placera den nya kommissionen i Vatikanen för att skydda barnen under Troskongregationen. Det säger något om hur påven tänker. Förmedlandet av tron är inte bara lärosatser, utan också hur det framförs och mottages vilket kräver varsamhet med Guds folk. I ett tal till medlemmarna i Troskongregationen under deras plenarmöte 31 januari sade han:

”from the earliest days of the Church, there has been a temptation to understand doctrine in an ideological sense or to reduce it to a set of abstract and fossilized theories.

Men, fortsatte han, meningen med läran (doctrine) är

“serving the life of the People of God and seeks to ensure a firm foundation to our faith.”

Positivt är att en synod om familjen kommer att hållas i två sessioner, en i oktober 2014 och en under 2015. Där kommer alla dessa brännade frågor att aktualiseras och tas itu med på högsta nivå. Ett tecken på att påven menar allvar är att han i höstas skickade ut en enkät till alla världens biskopar med ingående frågor kring hur katolikerna ser på dessa frågor. Var och en är fri att svara, men de olika biskopskonferenserna förväntas särskilt komma in med svar. Några offentliga svar har jag rapporterat om tidigare, nu hör vi att Tyska biskopskonferensen lämnat in sitt svar. Man har verkligen tagit reda på hur folk tänker och gör, och det bekräftar den bild man haft på känn. Även i det konservativa Bayern anser 86% av katolikerna att det inte är fel att använda kondom eller p-piller.

Det är i grunden inget fel på kyrkans ideal för äktenskap och familj, och rapporten säger att många katoliker bejakar stabila äktenskap som ett ideal. De flesta är också emot abort. Men de uttalade lärosatserna om förbud mot föräktenskapliga och homosexuella intima relationer, preventivmedel, att ta emot kommunionen för skilda och omgifta är praktiskt taget inte accepterade alls av en överväldigande majoritet, säger rapporten. Vissa regler anser man obarmhärtiga och utan hänsyn till människors faktiska situation.

Att en praktiserad tro förutsätter tillbedjan och ett moraliskt handlande med omvändelse (metanoia) och botgöring, inte bara men också på det sexuella området, är inte svårt att förstå för alla dem som söker sig fram till en kristen tro, men även många av dem som på allvar går in i en sådan omvändelseprocess kan uppfatta kyrkans regeletik som inadekvat och obarmhärtig mot människor i utsatta situationer.

De tyska biskoparna föreslår att kyrkan skall vända sig bort från förbuds-etiken, och istället inta ett stödjande förhållningssätt där man hjälper människor i rikting mot ett gott och bra liv. Då det gäller sexualmoral vill biskoparna att kyrkan skall presentera sin lära på ett sådant sätt att det inte framstår som om kyrkan vore fientligt inställd till sex.

Francis-pro-life

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , , , | 8 kommentarer

Spänningen mellan det prästerliga och profetiska alltid en del av kyrkans andliga dynamik

Genom historien har det alltid funnits dessa två strömningar, det prästerliga och det profetiska. Det kan vara värt att påminna sig i den tid av omprövning och starka polariteter mellan olika åsiktsriktningar som utspelar sig inom kristenheten idag i praktiskt taget alla samfund samt i den ekumeniska debatten.

De två senaste påvarna illustrerar utmärkt väl detta. Benedict XVI som representerar det prästerliga, struktur och ordning och Franciskus som representerar det profetiska, att tyda tidens tecken, bryta gränser, vara oförutsägbar.

Benedikt XVI tog sitt namn efter den helige Benedikt av Nursia, en av Europas skyddshelgon och grundare av klosterväsendet. Benedikts regel som ligger till grund för Benediktinorden kännetecknas av regelbundenhet och struktur som en bas för det andliga livets växt. Benedikt XVI var logisk och metodisk i sitt framträdande. I liturgifirandet vet han precis vad han gör och varför i varje moment.

Franciskus tog sitt namn efter Franciskus av Assisi, helgonet som revolutionerade allt och blev Guds lille fattige. Han var son till en rik affärsman och hade ett liv utstakat åt sig i samma bana, men lämnade allt och avsade sig sitt arv och ville förnya kyrkan som han tyckte också hade blivit allderles för rik på ett världsligt sätt och därför glömt sitt andliga arv.  Påve Franciskus är oförutsägbar, omedelbar i sitt samagerande med människor, bryter ofta mot vad som antas vara givna regler för ett högre syfte.

2popes1

Det är inte meningen att dynamiken mellan det prästerliga och profetiska skall upphävas så att den ena eller andra sidan ”segrar” över den andra, utan själva spänningen är den energi som driver kyrkan framåt och gör henne andligt levande. Det finns ingen som helst konflikt mellan påve emeritus Benedikt XVI och påve Franciskus, även om sekulära media vill framställa det så och exploaterar hans profetiska sida  och tolkar det som en spegling av egna tankar.

poperolingstonecover

Påven berörde själv detta ämnet i samband med predikan 2 febr, Kyndelsmässodagen.

Publicerat i Katolska kyrkan | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Mäns idéer, pengar och makt bakom Femen-aktionen i Katolska domkyrkan

Vi ser dem dyka upp i olika sammanhang runtom i världen, Pussy Riot-gruppen i Moskva, förra året aktionen i mosken vid Medborgarplatsen, och nu i Katolska domkyrkan. Det är inte frågan om några duvungar utan väl regisserade föreställningar bakom vilka ligger femenminimän med idéer, pengar och makt som har mkt lite med kvinnofrigörelse att göra. Man ser alltid till att man har professionella klipp och ikonografiska bilder där de barbröstade flickorna står uppställda med banderoller och slagord  i den miljö de valt att störa, gärna också att man kan fånga in de störda människornas reaktioner.

Ett exempel på männen bakom är Pyotr Verzilov. Vid ett framträdande i Oslo 2012 förklarar  han utförligt upplägget.  Läs mera på Nytt och Noterat-bloggen.

Elisabeth Ohlson Wallin säger att hon inte har något med det hela att göra utan bara råkade hänga på för att dokumentera. Men att komma in med sin kamera i en delvis privat miljö och börja ta bilder som offentligt publiceras på personer som vill ha sin personliga integritet bevarad är verkligen inget neutralt, det är en osmaklig provokation. Människor som firar mässan, det är nästan som om någon skulle storma in i ditt eget hem och börja störa och bråka vid middagsbordet och filma dig i så provocerande situationer som möjligt.

Incidenten i Katolska domkyrkan resulterade inte i att några människor skadades, men genom publicering av bildmaterial och filmer vill man få det att verka så dramatiskt som möjligt och väcka så stora motreaktioner som möjligt från det omgivande samhället. Observera att i samband med Pussy Riots framträdande i katedralen i Moskva, så skedde inga gripanden av flickorna i samband med framträdandet, utan efter den omfattande publiceringen av filmen, en vecka senare.

I Domkyrkan berättar pressen att inga människor kom till skada, polisen var heller inte inkopplad, med milt våld föste man ut inkräktarna. säkert kommer vi nu att få se hur dokumentationen används till max för att visa på övergrepp och övervåld från de människor vars integritet man själva så skoningslöst och fräckt har kränkt.

Precis som krogar räknas kyrkor som privat område och milt våld får användas för att avhysa inkräktare:

Enligt BrB 24 Kap 1§, 3 föreligger nödvärn mot den som olovligt söker intränga i rum, hus gård eller fartyg. Uppräkningen är identisk med de lokaler som utgör bostad enligt BrB 4 Kap 6§ första stycket. Denna nödvärnssituation svarar därför mot hemfridsbrottet i 4 kap 6 § första stycket BrB (jmf Prop 1993/94:130 s 29).

 Vid bedömningen av en nödvärnssituation är det dock möjligt att tolka bestämmelsen extensivt till att omfatta även liknande lokaler som omfattas av BrB 4 kap. 6 § andra stycket, olaga intrång.

Det är många kvinnor som blir utnyttjade eller lurade i denna välregisserade cirkus, somliga kanske med vänsterliberala feministiska ideal, men också prostituerade används och får betalt för att utföra dessa manifestationer. Se också wikipediaartikeln om Femen där maktapparaten bakom Femen uppmärksammas.

Rysslandskännaren Vadim Nikitin gav i samband med Pussy Riot-historien en bakgrund i NewYork Times:

”Pussy Riot’s fans in the West need to understand that their heroes’ dissent will not stop at Putin; neither will it stop if and when Russia becomes a “normal” liberal democracy. Because what Pussy Riot wants is something that is equally terrifying, provocative and threatening to the established order in both Russia and the West (and has been from time immemorial): freedom from patriarchy, capitalism, religion, conventional morality, inequality and the entire corporate state system. We should only support these brave women if we, too, are brave enough to go all the way.”

Finansmannen Jed Sunden, grundare av Kiev Post media är en annan som står bakom Femen och har politiska och finansiella intressen i gruppen. 2012 försökte han, tydligen med framgång,  introducera Femen i Frankrike. Det var då det avslöjades att även eskort-flickor användes i aktionerna. Nyligen beslutade den franska regeringen och president Francois Hollande att ge ut ett frimärke till gruppens ära med bild på en av dess förgrundsfigurer Inna Shevchenko som också fått asyl i Frankrike.

Dagen DN

Fredrik Emanuelson: Femens aktion är ovärdig

Elisabeth Sandlund: Osmaklig aktion i luddigt syfte

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , | 3 kommentarer

Biskop Anders uppmanar till deltagande i mässan i Katolska domkyrkan ikväll

Biskop Anders skriver på Katolska stiftets hemsida:

—————

Kära troende!

Med stor sorg har vi hört om den sexuella provokation som inträffade i vår Domkyrka igår. Mässan är helig för oss och i våra kyrkor är Jesus Kristus närvarande i hela sin verklighet i tabernaklet. När man därför genomför en sådan aktion är det ett vanhelgande av allt det som vi håller heligt. Samtidigt måste vi också förlåta dem som gör sig skyldiga till något sådant, för de vet inte vad de gör. Bön och botgöring är därför alltid vårt svar på sådana provokationer. Jag ber er därför att gottgöra det som skett genom er bön och bot och hoppas att många ikväll vill delta i den heliga mässan och tillbedjan av det Allraheligaste Sakramentet i vår älskade Domkyrka.

+Anders Arborelius ocd

—————

Mer om attacken mot Domkyrkan här.

Publicerat i Katolska kyrkan, Samhälle | Märkt , | 7 kommentarer

Signaturen Inez skriver om de sexuella övergreppen mot barn

Fakta och fördomar om homosexualitet. Informativt på Anneli Magnussons blogg

Profilbild för Anneli MagnussonAnnelis blogg

Signaturen Inez har kommenterat ett tidigare inlägg och för att  inte någon ska missa hennes (som vanligt) kunniga och välskrivna kommentar låter jag den få ett eget inlägg. Så här skriver Inez:

 

Det verkar vara så att kunskap ständigt måste repeteras och spridas för att sanningen till slut ska besegra desinformation. Förut publicerade Världen idag artiklar om farliga homosexuella pedofiler, det har man slutat med. Varje kyrka, institution, organisation, förening, familj etc. måste ta sitt eget ansvar och självkritiskt utreda vilka förändringar som man behöver genomföra för att skydda barn och ungdomar mot förövare.

Jag skrev tidigare på KV om John Jay Report som dementerade att det skulle finnas något samband mellan homosexualitet och pedofili. Ändå fortsätter många katolska kyrkoledare att skylla på homosexuella istället för att kyrkan tar sitt ansvar för problemen med sexuella övergrepp. De senaste fallen som du nämner sägs handla om efebofili, dvs. vuxna mäns…

Visa originalinlägg 768 fler ord

Publicerat i Katolska kyrkan, Samhälle | Märkt | 2 kommentarer