Tankeväckande jämförelse mellan Sokrates och de gammaltestamentliga profeterna. Väcker även tankar om hur vår egen tid speglas i dessa berättelser…
Jag har börjat läsa en kurs som heter Filosofins historia – antiken och medeltiden. Det är väldigt roligt, jag uppskattar att få läsa lite orginaltexter (eftersom jag knappt alls har gjort det tidigare).
Jag tänkte att jag på bloggen då och då ska skriva ner lite reflektioner från min läsning.
Förra veckan läste jag Sokrates försvarstal och det som slog mig då var hur lik Sokrates är de gammaltestamentliga profeterna. Och hans öde är också likt dessa profeters.
Profeterna har i GT två ärenden: dels tillrättavisas folket när de tillber avgudar och dels tillrättavisas att de förtrycker de fattiga och på andra sätt handlar fel. Båda sakerna är problem i deras gudsrelation.
Sokrates har provocerat folket i Aten, och de anklagar honom dels för ”ateism” – eftersom han kritiserar deras gudar – men det är tydligt att Sokrates också förstår det som att folket är upprört över att han…
Visa originalinlägg 171 fler ord
Bengts Blogg 
Bengt,
Visst är det spännande och för en kristen möjligen lite skrämmande att upptäcka att liknande idéer och för den delen myter finns i hela Medelhavsområdet under biblisk tid. Själv håller jag nu på att läsa Iliaden där många av hjältarna är gudasöner, vinet är en helig dryck, utbytbar mot blod osv. Det är fascinerande att just den hellenistisk-romerska kulturen kommer att influera kristendomen så mycket.
Anneli
Skrämmande, nej det vet jag inte.
Sedan, i den filosofisk betraktelsen ovan handlar det ju inte om myter och den typen av materia utan om filosofiskt psykologiskt förhållningssätt till verkligheten och hur vi drivs in i att försvara våra egna fördomar (avgudar) då vi blir utmanade.
Ja, Anneli och Bengt, visst är det enormt spännande och utmanande att tänka sig att det var just i denna världsdel, denna kultur, detta språkområde och detta tidsskede som Gud fann att ”tiden var inne” att låta Ordet bli kött. Även det att Han enligt källorna föddes i det utvalda folket, och av en jungfru, är fascinerande och utmanande. Vad gäller kulturella influenser kan man också fundera mycket på vad som är orsak eller verkan, ”hönan eller ägget”, slump eller planmässighet. Kanske plats för meditation om ”Guds eviga rådslut” och studier av de allra första kristnas tankar om detta?
Gratulerar! Jag vet hur stimulerande det är att läsa filosofi, så du har mycket roligt framför dig.
Men det blir en obekväm livsresa om man blir alltför inspirerad av filosofin och för med sig detta utanför de filosofiska salongerna. Ens övertygelser utmanas! Andra människor blir utmanade och oftast provocerade och reagerar väldigt känslosamt. Det blir inte bättre när alla goda argument och god argumentering kortsiktigt får ge vika för verbal kosmetika (=retorik) och annan svaghet i samhället.
Själv tycker jag det finns likheter mellan Sokrates och Johannes döparen. Två portalfigurer vars liv pekar på visheten.
Jag är glad över att kyrkan har en så positiv syn till filosofi och filosoferande. Johannes Paulus IIs encyklika ”Fides et ratio” kan rekommenderas.
Magnus