FN´s kommission för skyddande av barns rättigheter presenterade 5 februari en 16-sidig rapport med slutsatser och rekommendationer så som utlovats efter kommissionens möte med en delegation från Vatikanen i Geneve förra månaden. Rapporten nämner områden där man finner att Vatikanen gjort framsteg, men genomgående är kritiken mycket skarp och man menar att man borde gjort och bör göra mycket mer.  I rapporten förekommer också rekommendationer som handlar om kyrkans lära när det gäller genusfrågor, preventivmedel och abort liksom om ändringar i kyrkans kanoniska lag.

Vatikanen publicerade samma dag en kommuniké med kommentarer med anledning av rapporten. Man säger att man noggrant skall studera slutsatserna i rapporten och att man är helt inriktad på att försvara och skydda barns rättigheter enligt den konvention man skrivt under.

”According to the proper procedures foreseen for the parties to the Convention, the Holy See takes note of the Concluding Observations on its Reports, which will be submitted to a thorough study and examination, in full respect of the Convention in the different areas presented by the Committee according to international law and practice, as well as taking into consideration the public interactive debate with the Committee, held on 16 January 2014…

The Holy See reiterates its commitment to defending and protecting the rights of the child, in line with the principles promoted by the Convention on the Rights of the Child and according to the moral and religious values offered by Catholic doctrine”.

Samtidigt gör den Heliga Stolen i sin kommuniké anmärkningen att FN-kommittén gått för långt då man i rapporten går in på områden som ligger utanför det som rör samarbetet kring barns rättigheter:

”The Holy See does, however, regret to see in some points of the Concluding Observations an attempt to interfere with Catholic Church teaching on the dignity of the human person and in the exercise of religious freedom.”

Det verkar som om man i rapporten inte alls vägt in det som kom fram vid hearingen i Geneve för några veckor sedan, och ärkebiskop Silvano Tomasi, Vatikanens FN-ambassadör sade i en intervju med Vatikanradion att han hade intrycket att rapporten var klar redan innan detta möte och att man inte tagit intryck av de åtgärder kyrkan vidtagit.

Tomasi säger att det uppenbarligen föreligger svårigheter att förstå den Heliga Stolens position att man inte kan ge upp djupt förankrade läror som är en del av den kristna övertygelsen och som faller inom ramen för religionsfriheten, värderingar som Katolska kyrkan menar främjar mänsklighetens allmänna bästa. Han kommenterar kommissionens rekommendationen kyrkan skall ändra synen på abort: ”Naturligtvis, när ett barn dödas har det inte fler rättigheter. Så det tycks mig stå i strid med de grundläggande målen i konventionen, som är att skydda barn.”

Trots det överdrivna i rapporten betonar Tomasi att den Heliga Stolen helhjärtat kommer att vara hängivet arbetet för barnens rättigheter i barnrättskonventionens anda och fortsätta att samarbeta och föra dialog med FN-kommittén:

”…there is a need to calmly and in detail analyze the recommendations proposed by the committee and provide an accurate response to the committee itself, so that there will be no misunderstanding on where we stand and the reason why we take certain positions. And I would add that the practical remedies for preventing cases of abuse of children in forms of laws or decisions of Episcopal Conferences, of directives for the formation of seminarians, constitute a package of measures that is very difficult, I think, to find in other institutions or even other states that have done so much specifically for the protection of children.

So, my sense is that we have to continue to refine, to enact provisions that protect children in all their necessities so that they may grow and become productive adults in society and their dignity be constantly respected. And at the same time we have to keep in mind that even though there are so many millions, forty million cases of abuse a year regarding children and unfortunately some cases affect also Church personnel.

We have to keep in mind that we have to continue to combat this tragedy knowing that even a [single] case of abuse of a child is a case too much.”

Vatikankännaren John Allen, tidigare journalist på National Catholic Reporter, numera på Boston Globe kommenterar också rapportens rekomendationer om ändrig i katolsk lära i en intervju i en amerikansk radiokanal:

”…I suspect the reaction to it – both in the Vatican and in the wider Catholic world – is going to be a little bit mixed, because the cause of child protection here was bundled, as you indicated, with the culture wars. It also basically is telling the Vatican they need to repeal Catholic teaching on abortion, birth control and gay marriage.

You know, my reaction to that as a journalist is: How do you spell non-starter? You know, those things just aren’t going to happen. And I suspect there will be some backlash that will want to style this report somehow as driven more by politics than a real concern with the protection of kids.”

Att värna barnen och skydda deras rättigheter är något av det viktigaste som finns, alla goda krafter behöver bidra och samarbeta. Rapporter som denna skall fokusera på det som ännu inte är bra och på kvarvarande missfårhållanden, därför är det bra att den är kritisk och skarp. men ju mer jag tänker på det, ju mer arg och bedrövad blir jag över de ideologiska övertonerna i rapporten som knappast för saken framåt, utan leder till att arbetet för det gemensamma målet störs och ineffektiviseras.

Rapporten är full av fel och missuppfattningar och verkar vara skriven som om ingenting hänt de sista två decennierna, det är som att gå tillbaka innan Benedikt XVI tog tag i pedofiliskandalerna på allvar och det utarbetades riktlinjer i land efter land. [Mer artiklar om Katolska kyrkan o pedofili på min blogg]

Katolska kyrkan i västvärlden har i land efter land utvecklat riktlinjer för handläggning och förebyggande av barnövergrepp, riktlinjer som katalyserat arbetet också i övriga samhället. Sedan 2001 har Den Heliga Stolen vait pådrivande i att de lokala stiften skall anta riktlinjer, att doktrinen om nolltolerans råder och att det är de lokala biskoparnas ansvar att se till att alla brott polisanmäls. Inget sägs om detta i rapporten, som istället odlar myten att “the Holy See has consistently placed the preservation of the reputation of the Church and the protection of the perpetrators above children’s best interests”, trots all aktuell evidens som pekar åt annat håll.

Klart att mycket återstår att göra. Sex-övergreppen mot barn och unga i Katolska kyrkan har varit ett reellt problem och är ett reellt problem, liksom det är det i samhället i övrigt. Katolska kyrkan, Vatikanen centralt och lokala stift ute i världen har gjort mycket för att komma till rätta med det, men det finns fortfarande också de, både inom hierarkin och bland gräsrötterna som vill bagatellisera eller förneka problemet. I processen mot ökad transparens och att effektivt komma vidare är det ingen hjälp att utse en institution till syndabock och framföra opreciserade överdrifter. Hade FN-rapporten varit mer objektiv och hållit sig till sakfrågor och avstått från ideologiskt kringsnack skulle den varit till oerhört stor hjälp i Katolska kyrkans fortsatta arbete med dessa frågor. De som är hängivna arbetet med barnens rättigheter inom kyrkan kommer givetvis inte att låta sig hindras av en dålig rapport, men risken är att det blir svårare att få med sig dem som är ljumma eller ointresserade då processen istället konserveras i ett kulturkampsparadigm.

Jesuitpatern och vicerektorn för påvliga Gregoriana-universitetet i Rom, Hanz Zollner ser rapporten som ytterlitgare en ”impuls” för den Heliga Stolens arbete inom området skydd av barn. Zollner är aktiv i Gregorianas centrum för skydd av barn. Han säger i en intervju att rapporten har sina blinda fläckar, men försöker tona ner och förklara den fräna tonen i kritiken som han menar kan bero på att den Heliga Stolen på senare år har brutit med en tidigare linje att inte samarbeta med externa organ och att det därför kunde förväntas att man skulle ”exponeras för en veritabel skärseld” när man nu börjat närvara på utfrågningar och sända in eget material. Den Heliga Stolens företrädare måste därför, så som faktiskt nu skedde, ta på sig en massa undertryckt, och även berättigad, ilska och besvikelse för de tidigare, fruktansvärda övergreppsskandalerna.

En grundläggande missuppfattning i rapporten är att man ser på Vatikanen som ett slags multinationellt företag eller kolonialmakt med massor av enklaver runtom i världen som man har full kontroll över. Detta återkommer gång på gång i rapporten. T.ex sägs att man tycker att Vatikanen skulle ha ett register över hur budgetmedel fördelas till förmån för barns beskydd i katolska institutioner över hela världen och utarbeta kontrollmekanismer för hur barns rättigheter efterlevs i katolska skolor över hela världen. Detta är helt orimligt, och något som givetvis måste ligga på den lokala nivån, vilket den Heliga Stolens delegation försökt förklara för kommittén tidigare. Det handlar om en kyrka med över en miljard medlemmar och hundratusental institutioner och skolor. Det är varken möjligt eller rationellt ur effektivitetssynpunkt att centralisera sådant till en ledningsfunktion på världsnivå.

Problemet har väl snarare varit för mycket centralstyrning i Katolska kyrkan tidigare, och kanke hade pedofiliskandalerna inte blivit så omfattande om det funnits mer subsidiaritet. I sin nuvarande utvecklings- och reformprocess är kyrkan på väg mot ökad decentralisering och kollegialitet, kurians makt minskar, det enda rimliga och rationella är att den processen fortgår, vilket FN-kommittén måste förstå.

Rapporten är ett bottennapp och skadar förtroendet för FN´s barnrättskommitté menar många bedömare.

Mera:

Signum-medarbetaren Olle Brandt kommenterar rapporten i torsdagens Människor och Tro

SvT  SvD Dagen SR