Påve Franciskus ber om familjernas förbön

Publicerat den 2 mars, 2014 av Bengt Malmgren

Äktenskap och familj hör till det mest basala i den mänskliga gemenskapen. Alla barn kommer till genom en mamma och en pappa som har ansvar för deras skydd och fostran till självständiga ansvarstagande samhällsmedborgare. Äktenskapet är för hela livet enligt Kyrkan, och varje par som gifter sig bejakar nog att detta är sant och de två önskar nog i sina hjärtan att de skall kunna förverkliga detta med Guds nåd.

Inte desto mindre misslyckas man ibland. Relationen kraschar, det blir helt enkelt omöjligt att hålla ihop. Verkligheten stämde inte med idealet. Det finns också andra familjekonstellationer, föräldrar som inte klarar att ta han om sina barn och de får sin trygghet i andra sammanhang, av släktingar, adoptivföräldrar. Vissa som lever i livsgemenskaper kan inte få barn, t.ex. om endera parten är steril eller två av samma kön lever tillsammans men vill ändå gärna ta hand om barn, t.ex. genom att adoptera. Vi talar om ”regnbågsfamiljer” när vi konstaterar att alla hushålls- och familjegemenskaper idag inte ser ut som schablonföreställningen av mamma-pappa barn.

Det finns inget eller borde inte finnas något motsatsförhållande mellan att familjer kan se olika ut, att äktenskap kan misslyckas och att Kyrkan lär att äktenskapet är mellan man och kvinna och för hela livet. Kyrkan skall stödja människor i deras konkreta livssituation vare sig de lyckas eller inte lyckas leva upp till idealet. Stödet är allra viktigast när man har misslyckats. Det är därför smärtsamt och tråkigt att många människor i olika livssituationer som rör äktenskap och familj känner att Kyrkan istället för att stödja dem lägger på dem bördor som försvårar livet.

Det är denna situation Katolska kyrkan nu på initiativ av påve Franciskus vill ta upp till analys och se hur man kan ändra sitt pastorala förhållningssätt så att människor verkligen upplever stöd och hjälp från Kyrkan istället för att de upplever det som att bördor läggs på dem. För evangeliet är ett befriande och stärkande budskap fullt av hopp, upplever människor det annorlunda har kyrkan inte lyckats i sitt evangeliserande uppdrag som Jesus givit henne.

Familjesynoden samlas i en första session hösten 2014 och en andra session 2015. Dessutom kommer det att vara ett världsmöte för familjer i Filadelfia september 2015. Det är i samband med allt detta påven skriver ett brev till världens familjer, daterat på festen för barnet Jesus frambärande i templet  och ber om förbön. Ur brevet:

”I am writing this letter to you on the Feast of the Presentation of the Lord in the Temple. The evangelist Luke tells us that the Blessed Mother and Saint Joseph, in keeping with the Law of Moses, took the Baby Jesus to the temple to offer him to the Lord, and that an elderly man and woman, Simeon and Anna, moved by the Holy Spirit, went to meet them and acknowledged Jesus as the Messiah (cf. Lk 2:22-38). Simeon took him in his arms and thanked God that he had finally ”seen” salvation. Anna, despite her advanced age, found new vigour and began to speak to everyone about the Baby. It is a beautiful image: two young parents and two elderly people, brought together by Jesus. He is the one who brings together and unites generations! He is the inexhaustible font of that love which overcomes every occasion of self-absorption, solitude, and sadness. In your journey as a family, you share so many beautiful moments: meals, rest, housework, leisure, prayer, trips and pilgrimages, and times of mutual support… Nevertheless, if there is no love then there is no joy, and authentic love comes to us from Jesus. He offers us his word, which illuminates our path; he gives us the Bread of life which sustains us on our journey.

Dear families, your prayer for the Synod of Bishops will be a precious treasure which enriches the Church. I thank you, and I ask you to pray also for me, so that I may serve the People of God in truth and in love. May the protection of the Blessed Mother and Saint Joseph always accompany all of you and help you to walk united in love and in caring for one another. I willingly invoke on every family the blessing of the Lord.”

Låt oss alla som hoppas på Guds nåd ta maningen om förbön på allvar. Be för Kyrkan, påven och att Kyrkan, som är vi alla som tror och är döpta, med den helige Andes hjälp finner rätt väg i att främja och stödja en god utveckling enligt Guds vilja på området äktenskap och familj och att Evangeliet skall spridas och vinna gehör i världen.

Läs också kommentar på Rorate Caeli-bloggen: Dramatic times for Catholic Dogma on Marriage

herrensframbärandeitemplet

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vanföreställningar om att homosexuella rekryterar barn bakom Ugandas antigay-lag

Publicerat den 28 februari, 2014 av Bengt Malmgren

I många afrikanska länder finns kulturella och sociala mönster som skiljer sig från det rationella tänkande vi är vana vid i Västerlandet. Det gör att det är viktigt med kulturell kännedom när man vill introducera ny kunskap från väst. Annars uppstår onödiga konflikter som försvårar när man vill hjälpa och stödja, något som blev tydligt i kyrkornas hjälpverksamet i Afrika vid bekämpning av hiv/aids. Man har en mer andlig eller spontan reaktion till problem som uppstår. Detta innebär bland annat att man söker ut den som är skyldig till att en olycka har drabbat byn eller att någon har drabbats av en sjukdom. Det kan till och med gå så långt att man dödar den som man anser är skyldig för att olyckan ska lämna byn. Många betraktade hiv/aids som en förbannelse, som inte har något att göra med ens uppförande och som därigenom inte heller kan förhindras om man ändrar sitt beteende. Tar man inte hänsyn till sådana grundförutsättningar kan det vara svårt att effektivt implementera hjälp.

Att värna om familjen är något som är mycket viktigt i afrikanska kulturer, och man betraktar med misstänksamhet den västerländska kulturen med dess annorludna individuella livsstil med skilsmässor, preventivmedel och support för homosexuell livsstil. Lär man känna de inhemska afrikanska kulturerna, så blir det mycket lättare att implementera vår medicinska och tekniska kunskap så att det blir ett konstruktivt kulturmöte.

När det gäller införandet av lagstiftning mot homosexuella i Uganda tycks det istället vara så att det sämsta i den Ugandiska kulturen har ingått en allians med det sämsta i den västerländska kulturen med detta maligna resultat som följd. David Bahati heter den ugandiska parlamentsledamot som är upphovsman till förslaget om antigay-lagen. Han har nyligen varit i USA och har då intervjuats av Rachel Maddow vid msnbc. Se intervjun här (obs flera YouTube-avsnitt i följd):

Bahati är naivt ärlig och uppriktig och berättar hur han ser på saken. Hans motiv är att skydda familjerna och barnen, och drivkraften bakom hans lagförslag är följande föreställning: Homosexuella kan inte föda några egna barn, därför försöker de engagera andra barn och försöker föra in dem i homosexuellt beteende. I Uganda pågår en kampanj där rika mecenater från väst investerar för att understödja detta. Ugandas barn är i fara, antigay-lagen är till för att skydda Ugandas barn som är i fara.

Man kan inte ta miste på Bahatis engagemang för familjerna och barnen, men varifrån har han fått denna, som man måste säga, vanföreställning att homosexuella eftersom de inte kan få egna barn aktivt försöker omvända andra barn till gay? Inte från Uganda, utan tyvärr från USA där denna konspirationsideologi florerat i vissa konservativa evangelikala kretsar. Det finns ett nätverk som heter The Fellowship, eller The Family som brukar samlas i C-Street House i Washingston och som har använt samma argument i USA i många år då man drivit kampanjer mot homosexuellas likaberättigande. Ledaren sticker inte under stol att det är detta nätverk som ligger bakom antigay-lagen i Uganda. David Bahati är själv medlem i nätverket.

Skall man kunna hjälpa på rätt sätt är det oerhört viktigt med kunskap om det sammanhang man verkar i, kunskap om den sociala, kulturella och politiska kontexten. Att förmedla kunskap om homosexualitet på ett objektivt sätt kan man bara göra om man har respekt för mottagaren. Att komma med ideologisk propaganda och slagord förvärrar oftast bara saken.

Jag vet inte exakt hur utbredda de här nämnda konspirationsteorierna om homosexuella är, förhoppningsvis rör det sig om små extrema grupper. Kanske även de flesta inom the Fellowship och The Family tar avstånd från dem, men för att de inte skall fortsätta att florera och dessutom exporteras och göra skada i andra länder är det oerhört viktigt att alla kristna ledare tydligt markerar mot detta.

Publicerat i Church, Samhälle | Märkt , , , | 12 kommentarer

Västerländskt kolonialistiskt synsätt i ny tappning i myterna om antigaylagarna Uganda

Publicerat den 26 februari, 2014 av Bengt Malmgren

Den absurda lagstiftningen mot homosexuella i Uganda fördöms av alla kristna tidningar och bloggar. Jag har inte sett en enda som ger den sitt stöd. Ändå florerar berättelsen att det är evangelikaler och pingstvänner från USA som ligger bakom antigaylagarna.  När de förlorat kulturkriget i USA, så låter berättelsen, har de beslutat sig för att förflytta fronten till Uganda istället där de rekryterar nya medarbetare i sin homofoba kampanj.

Visst finns det stolliga kristna minoritetsgrupper som kan ha haft sitt finger med i detta spektakel, den historien behöver inte vara osann. Men den mytiska berättelsen om att antigaylagarna är en exportprodukt från USA känns grovt överdriven och har karaktären av västerländskt kolonialistiskt tänkande i ny tappning: Västerlänningarna är smarta och handlingskraftiga och har lyckas lura de stackars afrikanerna i dubbel bemärkelse. Först till att anamma en homofob inställning och låta det påverka landets lagar, sedan när de får kritik för det från andra västerlänningar så luras de till att betrakta det som ett angrepp på deras egen kultur.

Men skall vi förstå hela bilden bör vi fokusera på de förklaringar som står att finna inom Ugandas unika sociala, religiösa och politiska kontext. Uganda är en kultur med bra och dåliga sidor precis som den västerländska och som man kan förstå och lära sig av, inte bara använda som manipulationsobjekt för västerländskt inflytande och kritik. Jason Bruner, assisterande professor i global kristendom vid Arizonas statliga universitet reder ut några av trådarna i denna intressanta artikel.

Publicerat i Church, Politik, Samhälle | Märkt , , | Lämna en kommentar

Får man vägra baka bröllopstårta till samkönade par?

Publicerat den 25 februari, 2014 av Bengt Malmgren

Enligt en gammal ultramontanistisk katolsk tradition skulle kyrkan ha makt över lagstiftningen för att man helt enkelt visste bäst vilka lagar som var bra för folket. Före 1870 och Första Vatikankonciliet hade påven också en ansenlig makt över stora delar av nuvarande Italien. men 1870 reducerades denna makt, men påvedömet försökte då behålla den på annat sätt genom att försöka skaffa sig ett moraliskt och religiöst inflytande över människor och stater. Vetenskap och demokrati motarbetades. Det var under Första Vatikankonciliet som den kontroversiella dogmen om påvens ofelbarhet kom till.

Andra Vatikankonciliet ställde till rätta och balanserade upp den slagsida som Första Vatikankonciliet åstadkommit genom att tala om religionsfrihet, samvetets överhöghet och kollegialiteten och hela Gudsfolkets allmänna trosmedvetande som motvikt till central påvemakt. Påven blir i detta perspektiv mera av samordnare och ”den främste bland likar”, ungefär samma roll som Petrus hade i apostlakretsen.

Katolskt tänkande idag framhäver religionsfriheten samt fördelen med en sekulär stat på demokratisk grund men där kyrkan och de olika religionerna bejakas och bidrar till samhällslivet. Kyrkan har också ett politiskt, om än inte partipolitiskt, ansvar att reagera då människovärdet kränks eller på miljöområdet då rovdrift sker på skapelsen och vi fördärvar vår jord.

Fortfarande lever teokratiska tänkesätt kvar framförallt i islamistiska stater där ideologin är att Islam skall styra lagstiftningen genom s.k. sharialagar. Men även den hårda lagstiftningen mot homosexuella i flera afrikanska stater, nu senast Uganda, hämtar sin inspiration från en sådan teokratisk inställning. Jag förmodar att ultramontanistiska katolska grupper, liksom vissa ultrafundamentalistiska evangelikaler, liksom de muslimer som förordar sharialagar, dit många imamer hör, hejar på president Museveni i Uganda.

Om man nu inte kan påverka lagstiftning genom att vara i politisk maktställning väljer många en annan väg: Att till följd av ”allvarlig religiös övertygelse” åberopa sin rätt att hoppa av och inte utföra vissa tjänster. I USA finns förslag från vissa grupper om lag att på sådana grunder (”sincerely held religious belief”) få rätt att neka någon sina tjänster. Jag är självfallet för religionsfrihet och att det bör finnas en lagstiftning kring detta som tryggar grundläggande mänskliga rättigheter. Men ibland går det till överdrift. T.ex finns konservativa kristna affärsmän som inte vill utföra tjänster åt homosexuella, som att baka bröllopstårtor till homosexuella par. Huffington post har en intressant artikel som pekar på vilka absurda konsekvenser det skulle få om man driver sådana undantagsanspråk för långt. Om det inte skall betraktas som ren och skär diskriminering av homosexuella, så borde man vägra att baka bröllopstårtor åt skilda heterosexuella som gifter om sig också. Och vad finns det mer för synder som människor ägnar sig åt som inte stämmer överens med mina grundade religiösa övertygelser? Till slut får man ett väldigt jobb som affärsman med att kolla upp människors vandel innan man bestämmer sig om man vill utföra tjänster åt dem eller inte. Och det kan ju slå tillbaka på mig själv. kanske jag ägnar mig åt något som går emot någon annans allvarligt grundade religiösa övertygelse.

Det finns visserligen gränser som är moraliskt tvingande och där man måste få åberopa samvetsfriheten, med lagligt stöd eller inte. Om det inte är med lagligt stöd kallar vi det civil olydnad. Det kan också vara en dygd ibland. Banhof drog ur sladden för LexBase. Men i allmänhet om man har ett tjänsteföretag behandlar man alla lika och försöker vara hjälpsam, det måste vara grunden. Som Huffington Post skriver:

”Most of us work every day with people about whom we have a sincere belief that their lifestyle, politics, religion, ways of earning a living, or sexual orientation are wrong and ill-informed and go against all that we hold sacred. We run across them driving taxis, doing our taxes, working in restaurants, selling our groceries, policing our neighborhoods, and even running our government. Although we may hold a sincere belief about how wrong they are, we try, as best a we can, to be civil to one another, recognizing that we are living in a diverse country made up of all kinds of people, some of whom we will agree with, and most of whom we will not.

Bills that encourage communities to rip apart the fabric of America should be seen for what they are: discriminatory and deeply un-American. That is my sincerely held religious belief.”

vatII50year

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , , | 1 kommentar

Kristna ledare borde bilda stark front mot förtryck av homosexuella i Afrika.

Publicerat den 24 februari, 2014 av Bengt Malmgren

Utvecklingen mot en allt större fientlighet mot homosexuella i Afrika är oroväckande. 37 länder i Afrika har lagstiftning mot homosexualitet, i Nigeria infördes nyligen strängare musevenilagar och nu har president Museveni i Uganda undertecknat en lag som renderar långa fängelsestraff för homosexuella handlingar.

Det finns en helt annan kultur i Afrika än i Europa och många tycks heller inte ha klara begrepp om vad homosexualitet är. ”Ingen studie har visat att man kan vara homosexuell av naturen, därför har jag gått med på att underteckna lagen”, sade Museveni. Han tycks på fullt allvar mena att man av fri vilja väljer att bli homosexuell och sedan med berått mod försöker förföra andra. Åtminstone går retoriken i den riktningen. Huruvida det finns en genetisk bakgrund till homosexualitet är inte klarlagt, men vi vet definitivt att det är inget man väljer av egen fri vilja, utan en läggning man i de allra flesta fall föds med och ine kan styra med viljan.

Men det värsta är att Museveni är kristen tillhörande en frireligiös rörelse från USA och verkar hämta sin inspiration därifrån. Den ökande fientligheten mot homosexuella i Afrika beror på kyrkans stora inflytande över människor, menar den kenyanska författaren Binyavanga Waynaina. Om det är så är det förfärligt, och kristna ledare borde reagera och inte genom sin tystnad understödja denna form av förtryck av människor som inget har med kristen etik och människosyn att göra. Man borde gå i fronten för klarhet i kunskap och fakta och en stark värdegrund med respekt för människovärdet och alla människors lika värde.

Det behövs också respektfull dialog med de berörda, vilket borde vara självklart om man utgår från en kristen människosyn. Pepe Julian Onziema, gay-aktivist i Uganda säger att han är mycket besviken att Museveni tog beslutet utan att tala med dem som berörs av lagen, de homosexuella i Uganda: ”Presidenten fattar detta beslut för att han aldrig har talat med en öppet homosexuell person, det gör mig besviken. Flera i Ugandas gay-kommunitet har upprepade gånger försökt men inte fått tala med Museveni.”

Publicerat i Church, Samhälle | Märkt , , | 4 kommentarer

Preventivmedel och situationen för skilda omgifta viktiga frågor för Katolska kyrkans familjesynod

Publicerat den 24 februari, 2014 av Bengt Malmgren

Förberedelserna inför synoden om familj och evangelisation 2014-2015 har satt igång en process i Katolska kyrkan där angelägna frågor kring äktenskap och familj som tidigare funnits en slags tyst överenskommelse att inte prata om nu får en rejäl genomlysning. De flesta katoliker använder preventivmedel trots läran från Påven Pius XI Casti connubii (Äktenskapets kyskhet) upprepad av Påven Paulus VI i Humanae vitae och återgiven i Katolska Kyrkans katekes (§2366) att varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare. Det är demoraliserande och förödande för läroämbetets auktoritet att ett sådant glapp mellan officiell lära och vad majoriteten av katolikerna faktiskt tror och praktiserar upprätthålls samtidigt som man inte pratar om det.

Ett annat stort pastoralt problem i kyrkan är de många skilda och omgifta som inte tillåts ta emot kommunionen. Båda dessa frågor kommer att bli belysta och hanterade på familjesynoden och diskussionen är redan i full gång. Bl.a. har många biskopskonferenser och andra grupper och privatpersoner svarat på förberedande frågor som skickats ut som förberedelsematerial inför synoden.

Själv tror jag att äktenskapet är ett sakrament som är mellan man och kvinna med det dubbla syftet att besegla kärleken mellan de två och att främja släktets reproduktion och fostran av den nya generationen. Jag tror inte att Kyrkan kommer att ändra på detta och tycker inte heller att så skall ske. Jag ser ingen motsättning mellan att bejaka äktenskapets könskomplementaritet och ändå konstatera att en modern familj kan se ut på måga olika sätt och stödja och vårda de familjekonstellationer som finns. Påven formulerade sig såhär då han talade till de samlade kardinalerna:

”During these days, we will reflect in particular on the family, which is the fundamental cell of society. From the beginning the Creator blessed man and woman so that they might be fruitful and multiply, and so the family then is an image of the Triune God in the world.

Our reflections must keep before us the beauty of the family and marriage, the greatness of this human reality which is so simple and yet so rich, consisting of joys and hopes, of struggles and sufferings, as is the whole of life. We will seek to deepen the theology of the family and discern the pastoral practices which our present situation requires. May we do so thoughtfully and without falling into ”casuistry”, because this would inevitably diminish the quality of our work. Today, the family is looked down upon and mistreated. We are called to acknowledge how beautiful, true and good it is to start a family, to be a family today; and how indispensable the family is for the life of the world and for the future of humanity. We are called to make known God’s magnificent plan for the family and to help spouses joyfully experience this plan in their lives, as we accompany them amidst so many difficulties. And also with a pastoral that is intelligent, courageous and full of heart. ”

Kardinal Walter Kasper höll ett föredrag för kardinalerna som nyligen var samlade i Rom där han bl.a. tog upp situationen för skilda och omgifta. Han framhöll att Kyrkan inte kan erbjuda lösningar som går emot vad Jesus själv sagt, d.v.s. att äktenskapet är oupplösligt och ett löfte makarna ger åt varandra för hela livet. Den som hoppas att synoden skall ta fram generella ”enkla” lösningar som är applicerbara för alla misstar sig därför. Men utifrån situationen idag då så många äktenskap misslyckas, så måste nya vägar prövas för att svara upp mot själavårdsbehoven för de många makar som är skilda och som har gift om sig borgerligt, som är medvetna om sitt misslyckande. Det borde då efter en tid av botgöring vara möjligt att åter få ta del av sakramenten, menade Kasper.

Jag tror det är mycket möjligt att synoden kan komma fram till något liknande. Det tar hänsyn både till äktenskapets oupplöslighet samt vår mänskliga bristfällighet. Som jag förstår finns en sådan praxis i de ortodoxa kyrkorna där man i vissa fall kan tillåta en part i ett äktenskap som kraschat att – efter bikt och relativt lång period av botgöring – gifta sig på nytt, men då enligt ett ritual med tydlig botkaraktär. (Finns kanske sådan praxis i några av de med Rom uniderade östkyrkorna också? Någon som vet?)

När det gäller preventivmedelsfrågan så har jag en förståelse för tanken att varje sexualakt innebär ett möte med den andre på ett sätt som innefattar fullkomlig kärlek och ansvarstagande för den andre, vilket också implicerar öppenhet för nytt liv. Andemeningen som uttrycks i Humanae Vitae tycker jag är fin, men att formalisera det till en regel som nästan ingen följer, som denna att varje enskild sexualakt som inte är öppen för nytt liv i sig är av ondo är inte produktivt. De flesta är överens om att det inte kan betraktas som en ofelbar definition. Även många biskopskonferenser uppmanar katolikerna att följa sitt samvete när det gäller preventivmedel, så också Nordiska biskopskonferensen (se skrivelse längst bak i svenska översättn av Humanae Vitae). Här borde man kunna hänvisa mera till personens eget samvete, annars leder det till för mycket fokusering på perifera kyrkolegala frågor som tar bort fokus från centrum, hur Kyrkan skall nå ut med evangeliet på ett verksamt sätt till så många människor som möjligt idag.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Påvens hjärtliga hälsning till evangelikal konferens ett uttryck för Katolska kyrkans andliga ekumenik

Publicerat den 23 februari, 2014 av Bengt Malmgren

På sista tiden har en icke officiell YouTube-film med påve Franciskus väckt uppmärksamhet där ha skickar en video-hälsning med ett ekumeniskt budskap till en evangelikal karismatisk konferens vid Kenneth Copland Ministries i USA. Bakgrunden är att Tony Palmer som är biskop inom vad som kallas Communion of Evangelical Episcopal Churches (CEEC), en evangelikal episkopal grupp med anglikanska och keltiska rötter, sedan tidigare hade en ekumenisk gemenskap och nära vändskap med kardinal Bergoglio innan denne blev vald till påve. Tony Palmer medverkade på konferensen och bad påve Franciskus om denna videohälsning till konferensen som är en upptagning på Tony Palmers mobiltelefon. Påven mötte Tony Palmer den 14 januari, men inget officiellt meddelande om detta gick ut från Vatikanen.

På videon talar påven mycket personligt från hjärtat om ekumenik, ett budskap som är allmängiltigt och kunde vara riktat till alla kristna, vars splittring påven säger beror på vår egen synd. Det finns bara en som är utan synd: Jesus. Påven ber på sitt vanliga ödmjuka sätt också om konferensdeltagarnas förbön för honom själv.

En längre upptagning från konferenssessionen där videohälsningen från påven spelades upp här. Först talar Kenneth Copland, sedan berättar Tony Palmer om sin vänskap med kardinal Bergoglio.

Andlig ekumenik är en sak som vi alla kan ägna oss helhjärtat och helt och fullt åt, och den involverar alla samfund och traditioner från frikyrkor och pingströrelse till episkopala och ortodoxa. Katolska kyrkan har alltsedan Andra Vatikankonciliet anbefallt detta som förpliktigande för oss katoliker. Påvens budskap på denna video är ett uttryck för en sådan andlig ekumenik.

Strukturell ekumenik som bl.a. innefattar önsesidigt erkännande av varandras ämbeten och sakramental gemenskap är en betydligt mera komplex sak. Från katolsk horisont erkänns dopet som medlemsgrundande i kyrkan oberoende av i vilket samfund dopet skett. Nattvardsgemenskap och ämbetsgemenskap är svårare. Vissa anglikanska gemenskaper tilläts för ett par år sedan under påve Benedikt att inlemmas i Katolska kyrkan.

Den grupp där Tony Palmer är biskop är som jag förstår en utbrytargrupp ur den anglikanska gemenskapen som inte står i förbindelse med Ärkebiskopen av Canterbury. Men man strävar efter att bygga upp en kyrkogemenskap med sakrament och ämbetsstruktur och man strävar efter gemenskap med Rom. Jag uppfattar att det finns en viss likhet med gemenskapen kring Östanbäck och Enhetens kyrka här i Sverige. Men som jag förstår har Rom inte någon officiell dialog på det strukturella planet med dessa grupper. Däremot önskar man från Vatikanens sida precis som med alla andra kristna en dialog på den andliga ekumenikens plan genom Påvliga rådet för kristen enhet.

 

Läs mera: Min tidigare artikel Anden och kyrkan – fördjupad teologisk reflektion hos pingstkarismatiska teologer.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Etiska frågor är ingenting för den politiska nivån, anser de förtroendevalda i Gävleborgs landsting.

Publicerat den 20 februari, 2014 av Bengt Malmgren

Anmärkningsvärt att Landstinget i Gävleborg inte ens hade någon etisk diskussion innan man införde utsorterande fosterdiagnostik.

”Utsorterande av foster som inte skulle bli friska A-människor tillhörde nazismens tankegods, nu tillhör det flertalets. Vi sitter på ett sluttande plan”

Profilbild för Leopold HoltterTankar i natten

När jag i början av året skrev om mina prioriteringar för 2014, hade jag ingen aning om hur roligt det nya året skulle kunna tänkas bli. En av prioriteringarna är, som jag skrev, frågan om KUB-tester och den politiska viljan att vi i Sverige, som i Danmark, skulle eliminera barn födda med Downs syndrom. Anser, utan att känna mig självgod, att jag startat hyfsat energiskt vad gäller selektiva aborter. Jag planerade att höja nivån på skriverierna och på allvar utmana det politiska etablissemanget som aktivt stödjer fenomenet med selektiva aborter. Jag planerade att den närmsta tiden skriva mer programmatiska inlägg på min blogg, Tankar i natten och samtidigt bedriva lite provocerande kampanjer på Facebook. Kampanjen på Facebook hann knappt börja förrän den fått en ny inriktning. Jag utgick från att de politiska partierna i Gävleborgs landsting varit eniga om beslutet att erbjuda KUB-tester, men för säkerhets skull undrade jag om…

Visa originalinlägg 593 fler ord

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

A ”who’s who” look at papal advisers in Rome this week

Publicerat den 18 februari, 2014 av Bengt Malmgren

Lär känna påve Franciskus´kardinalsråd.

Profilbild för Carol GlatzCNS Blog

G8

VATICAN CITY — This is a big week with new and old cardinals coming to town for 10 days of meetings and ceremonies.

Pope Francis is meeting, for the third time, with his ”group of eight” Council of Cardinals yesterday, today and tomorrow to help him in his overhaul of the Roman Curia.

The ”Scarlet-G8” also is meeting with the two new commissions the pope created last year to study the Vatican bank as well as help improve the accounting and administrative procedures of all Vatican offices.

So these new commissions won’t get confusing — who they are and what they do — we created an interactive slideshow to walk you through each one. You can zoom in on any names or details with your scroll-wheel. Move the slides forward with the arrow on the gray bar.

Here’s another screen-grab to give you an idea of what’s inside:

Visa originalinlägg 108 fler ord

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

John L Allen, journalist och Vatikan-kännare fortsätter att rapportera från Katolska kyrkan

Publicerat den 18 februari, 2014 av Bengt Malmgren

John L Allen JrJohn L Allen Jr är journalist och kännare av Vatikanen. Som reporter på amerikanska National Catholic Reporter där han arbetat sedan 1998 och kommnetator på CNN har vi fått ta del av hans mycket kunniga och skarpa analyser av vad som pågår i Vatikanen och Katolska kyrkan. Nu har han slutat på NCR och gått över till Boston Globe, men det verkar inte vara någon förlust för oss, för han fortsätter att bevaka Katolska kyrkan internationellt även där och kommer att skriva krönikor varje vecka. Läs här hans krönika från 14 febr. Låt oss titta på ett par punkter i hans krönika:

En av de värsta övergreppskandalerna, Legionaries of Christ och dess grundare, dubbelnaturen Marcial Maciel Degollado nu på påve Franciskus bord.

 FN´s barnrättskommission gav nyligen Vatikanen svidande kritik för att inte ha gjort tillräckligt för att komma tillrätta med barnövergreppsproblematiken inom Katolska kyrkan, en kritik som inte verkar ha tagit in vad som gjorts sista 10-20 åren inom kyrkan och där kommittén dessutom överskrider sin kompetens och uppdrag genom att föreslå förändringar i kyrkans lära. Vatikanens pressekreterare Lombardi kommenterade rapporten.

Men barnövergreppskandalerna i Katolska kyrkan som djupgående har skadat så många människor har också skadat Katolska kyrkan själv och tärt på dess förtroendekapital. Även om kritiken sköt över målet, så finns helt klart mycket mer att göra, och Katolska kyrkan har förklarat att intentionen är att fullt ut samverka med målen enl FN´s barnkonvention som man skrivit under. John Allen tar i sin krönika upp ett av de värsta fallen av barnövergrepp som förekommit och som nu väcker eko ända in i Franciskus pontifikat: Dubbelnaturen och den multiple barnskändaren F Marcial Maciel Degollado, grundare av Kristi legionärer och som dog 2008. Degollado gav mycket pengar till kyrkan och lyckades manipulera påven Johannes Paulus II som stödde honom och trodde att det bara var elaka rykten som började dyka upp om honom under senare delen av hans pontifikat.

Men Joseph Ratzingen, då chef för Troskongregationen som fått uppgift att utreda alla anklagelser om pedofili och barnövergrepp från präster insåg att det inte stod rätt till, och det första han gjorde när han tillträdde som påve Benedikt XVI var att avsätta Degollado och ställa honom inför rätta. En del kritiker, även tidigare medlemmar i legionärerna menade att orden borde läggas ner, och handläggningen betraktas som en av de värsta exemplen på hur Kyrkan skyddat sina egna intressen hellre än att se till barnens trygghet och säkerhet. Istället satte Benedict XVI orden under påvlig förvaltning och tillsatte en  delegat för att reformera orden. Den processen avslutades 20 januari 2014 med valet av F Eduardo Robles Gil Orvañanos, en 61-årig präst och tidigare högt uppsatt inom orden i Mexico.  F Robles som intervjuades i Boston Globe 14 febr försäkrade att han inte hade några lik i garderoben. Han förnekade också att ha skulle ha bidragit till att försöka täcka över avslöjandena kring Maciel, och försäkrade att nu råder nolltolerans och transparens och att man gör allt för att främja barnens säkerhet. John Allen kommenterar:  

”Whatever one makes of Robles’s guarantees, one point is crystal clear: The Legionaries are Pope Francis’ problem now. Heretofore, one could fault Pope John Paul II for not taking the charges against Maciel seriously, or blame Benedict XVI for appointing a delegate, Italian Cardinal Velasio De Paolis, who has, in the eyes of critics, produced reforms that are more cosmetic than substantive.

In any event, none of it could be laid in Francis’ lap. Now, however, Francis has placed his fingerprints on the order’s future. In May, he sent a letter offering “a word of encouragement,” and in August he named a prominent member of the Legionaries to the number two position in the Vatican City State. By ratifying the results of the recent elections, he’s signaled that the Legionaries are ready to get back to business, so from here on, it’s his reputation on the line.”

Vi kan bara hoppas att alla korten kommit på bordet, att reformen varit radikal och att påve Franciskus gjort en riktig bedömning och att vi slipper obehagliga avslöjanden i framtiden. Om inte så ligger problemet i påve Franciskus knä.

Det kreativa spänningsfältet mellan påve Franciskus och Troskongregationens chef Ärkebiskop Gerhard Müller.

GerhardMullerTroskongregationens prefekt, ärkebiskop Gerhard Müller förklarade i en intervju med Kathpress att han inte är nöjd med mediabilden av sig själv som påve Franciskus konservative motståndare. Den 22 februari kommer han att utses till kardinal. När han föreläste vid Norditaliens teologiska fakultet i Milano nyligen var det som att lyssna till en tidigare prefekt för Troskongregationen, Kardinal Joseph Ratzinger under påve Johannes Paulus II, konstaterar  Allen:

”Müller touched on many of Ratzinger’s favorite themes, particularly the danger of Catholic theology being skewed by “media pressure” and “mentalities incompatible with the authentic content of the faith.”

Taking up the sensus fidelium, a Latin phrase referring to the idea that teaching ought to reflect the beliefs of the church’s grass roots, Müller said it doesn’t mean determining truth by opinion polls or plebiscites. He insisted that the correct formula is sensus fidelium in Ecclesia, meaning that popular belief must be rooted in the “insuperable and indispensable” sources of the faith in Scripture, tradition, and the official teaching authority of the church.”

Frågan som ställs är varför påve Franciskus som själv har en moderat hållning när dogmatik och själavårdsbehov krockar med varandra och vill ställa dörrar på glänt väljer en chef för Troskongregationen som tvärtom tycks vilja stänga igen dem. Det behöver inte vara en motsättning i detta, resonerar Allen, utan en polariteternas dynamik:

”Isn’t there a contradiction between Francis’ penchant for opening doors, and Müller’s apparent determination to slam them shut? The same question used to arise under Pope John Paul II, particularly during the 1990s when he had a strong progressive organizing his own liturgies and an archconservative heading the Vatican department that set the rules for Catholic worship. Then, too, many observers saw that juxtaposition as mere incoherence.

Yet there’s another way of looking at things, inspired by an adage of Pope John XXIII who once said, ‘I have to be pope both for those with their foot on the gas and those with their foot on the brake.’

In his day, John Paul II wanted to push the envelope in his own liturgical celebrations, especially when he went on the road and tried to blend in elements of local worship in whatever society he was visiting. For precisely that reason, he wanted a hard-liner back in Rome making sure that the church didn’t throw the baby out with the liturgical bathwater. This wasn’t incoherence, in other words. In John Paul’s mind, at least, it was a creative tension.

Something similar may be going on today vis-à-vis Francis and his doctrinal chief. This pope knows that his spontaneous, shoot-from-the-hip style is occasionally going to shake things up, and that his emphasis on mercy will raise hard questions about whether traditional Catholic judgments still stand. He’s not going to rein himself in, but he may also want somebody to pull in the other direction, hoping for a sort of ‘Heraclitus effect’ — stability through the balancing of opposing forces.

If that’s indeed the logic, so far Müller seems to be playing his part awfully well.”

Stabilitet genom att balansera motsatta krafter. Jag gillar detta dynamiska synsätt. Jag tror slutresultatet blir betydligt bättre så än att hoppa ur den ena tunnan i den andra. Det är lite samma synsätt som ligger bakom Benedikt XVI´s tal om kontinuitetens kontra brytningens hermeneutik i förhållande till Andra Vatikankonciliet.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | 2 kommentarer