Värnandet om äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna med fokus på ny generation och familj, och värnandet om människovärdet och rätten till liv också för de ofödda kommer nog även fortsättningsvis att vara ett grundläggande kännetecken för Katolska kyrkan. Frågan är varför fasthållandet vid dessa för mänskligheten mycket positiva och livsbejakande grundvärden istället blivit som ett rött skynke och en tung orsak till kritik och avståndstagande från Katolska kyrkan.
Katolska kyrkan har inte fel i sak, men ett pedagogiskt problem i att förklara grunden för varför man lär som man lär. Klyftan har varit för stor mellan kyrkans regeletik och människors vardag. Det är orimligt att idealet blir det godas fiende och många människor har valt en pragmatisk hållning som förbiser kyrkans bud. Katoliker använder preventivmedel, lever i samboförhållanden, lever i samkönade förhållanden, gör aborter. I vissa avseenden uppfattar man att man inte lever upp till ideal man borde göra och är tacksam för att Kyrkan ändå lär det den lär, i andra avseenden bryter man mot de formella buden med gott samvete.
Många har länge påpekat det orimliga med denna dubbelhet som i längden blir demoraliserande och undergräver kyrkans trovärdighet. Skall kyrkan kunna vara till stöd och hjälp för människor på detta område måste man hitta en pastoral och pedagogisk strategi som är fungerande.
I och med påve Franciskus har mycket sådant förändrats i Katolska kyrkan som har med dialog och samarbete att göra. Franciskus har klart deklarerat att han inte vill ha en hierarkisk maktkyrka, utan en kyrka som lever nära människorna och delar deras vardag och som hittar en pastoral hållning som är verkligen till hjälp för vanliga människor att klara upp sin vardag och växa i tro hopp och kärlek.
Det är då högst naturligt att man sätter familjefrågorna i fokus, eftersom behovet av en ny pastoral strategi är skriande. På uppdrag av påve Franciskus sammankallas en extraordinär biskopssynod om familjen med en första session oktober 2014 och en andra session 2015. Ett förberedelsematerial utarbetatdes hösten 2013 som bl.a. inkluderar 38 specificerade frågor som rör t.ex. de frånskilda och civilt omgiftas situation, samkönade par, samboförhållanden innan äktenskapet och gifta pars öppenhet för att ta emot barn. Vatikanen förväntar sig en välgrundad summering av dessa frågor från biskoparna i de olika lokalkyrkorna, från ordnar och olika katolska grupper. Vem som helst har möjlighet att svara. Till första sessionen kommer man att analysera de svar man fått in, och till andra sessionen 2015 vill man på basen av detta utarbeta en ny pastoral strategi för familjen. Omkring 100 personer, däribland presidenterna för världens alla biskopskonferenser kommer att delta i sessionen 1914. Till den andra sessionen 2015 inbjuds också experter och familjer.
Förberedelsedokumentet inleds med att man kateketiskt sammanfattar vad som sagts i Bibeln och tidigare kyrkliga dokument om äktenskap och familj: Skapelseberättelserna (1 Mos 1:24-31; 2:4-25), Höga visan, den Heliga familjens liv i Nasaret, Bröllopet i Kana, Paulus liknelse av äktenskapet mellan man och kvinna vid kärleken mellan Kristus och kyrkan (Ef 5:31-23) m.fl. texter refererar man till. Man citerar också Andra Vatikankonciliets dokument Gaudium et spec, Humanae Vitae, Katolska kyrkans katekes och Johannes Paulus II´s apostoliska maning Familiaris consortio från 1981. Det är en pedagogisk och utförlig katkes som är väl värd att läsa och begrunda för den som vill ha en djupare förståelse för Katolska kyrkans syn.
Men Katolska kyrkans syn på äktenskapet är inte bara grundat i Bibeln, utan på naturrätten, d.v.s. den naturliga lag man tolkar som given åt alla redan innan tron kommer in. En av frågorna anknyter till detta.
2. Marriage according to the Natural Law
a) What place does the idea of the natural law have in the cultural areas of society: in institutions, education, academic circles and among the people at
large? What anthropological ideas underlie the discussion on the natural basis of the family?
b) Is the idea of the natural law in the union between a man and a woman commonly accepted as such by the baptized in general?
c) How is the theory and practice of natural law in the union between man and woman challenged in light of the formation of a family? How is it proposed and developed in civil and Church institutions?
d) In cases where non-practicing Catholics or declared non-believers request the celebration of marriage, describe how this pastoral challenge is dealt with?
En del välskrivna och utförliga svar som vi offentligt kunnat få ta del av har skickats in, t.ex. i höstas från den spanske teologen José Arregi och nu senast från 17 tyska teologer. Eftersom detta med naturrättsperspektivet intresserar mig vill jag fokusera på vad man säger där. Utifrån svensk sekulär horisont är det ganska tydligt att naturrättstänkandet inte spelar någon som helst roll i synen på äktenskap och familj. Istället dominerar ett pragmatiskt individuellt synsätt där det handlar om vuxna människors rätt att arrangera sina liv utifrån sitt fria val. Samma individuella pragmatiska perspektiv gäller abortfrågan: Det handlar om rätten till abort, inte om rätten till liv och vuxnas naturrättsliga ansvar att värna om livet.
Läget tycks vara detsamma ute i Europa: José Arregi skriver som kommentar till frågan om naturrätts-konceptets förankring i relation till äktenskapet (som ett öppet brev adresserat direkt till påve Franciskus):
”For the great majority of thinkers, scientists, and believers in our society, the concept of ”natural law” no longer has any place at all. Yes, the nature that we are has a wondrous order, some marvelous laws, and thanks to them, science is possible. But the supreme law of nature is its capacity for change and novelty. Nature is creative and inventive. The fruits of that creative and inventive capability, of that holy creativity, are all the atoms and molecules, every star and galaxy. All of us living beings, all languages and cultures, all religions are fruits of it. For billions of years to come, infinite new forms yet unknown to us will be the results of it.
Nature is inhabited by the Spirit, by the holy Ruah that blew on the waters in Genesis, that goes on vibrating in the hearts of all beings, in the heart of every atom and particle. The family too has been changing unceasingly, from the first clans to the nuclear family, through the patriarcal family we have known until recently.
Before our very eyes, the model of the family is still changing: families without children, single parent families, families with children of different fathers and mothers…And it will go on changing, we don’t know how. It’s all very delicate. There’s a lot of pain. We ask the Church not to speak ill of the new forms of family, since they already have enough living day to day and getting ahead amid the greater threats that come to us from a cruel, inhumane economic system. It’s not the Church’s job to dictate but, first of all, to provide accompaniment, relief, and encouragement, as you yourself have said.”
Jag uppfattar att Arregi gör sig till tolk för en nästan panteistisk syn på naturen och verkar själv vara skeptisk till naturrättstänkandet i klassisk katolsk filosofi, tolkad t.ex. i Johannes Paulus II´s utläggning av Kroppens teologi eller hos Ratzinger. I citatets sista stycke talar han om familjernas utsatthet, och han har helt rätt i att det är viktigt att kyrkan kan ge stöd och uppmuntran också åt dem som lever i olika former av nya icke traditionella familjeformer.
De sjutton tyska teologerna svarar så här på frågorna:
- a) What place does the idea of the natural law have in the cultural areas of society: in institutions, education, academic circles and among the people at large? What anthropological ideas underlie the discussion on the natural basis of the family?
”The notion of natural law does not play any role in public discourses, and it is also widely rejected in law in this country. However, since Benedict XVI’s speech in the German Bundestag in 2011, discussions in moral theology have reflected a renewed interest in the relationship between ethics, human sciences and theology, which occasionally show patterns of natural law thought.
- b) Is the idea of the natural law in the union between a man and a woman commonly accepted as such by the baptized in general?
The baptized quite simply reject natural law thought in the sense of “biological metaphysics” (M. Nussbaum). With regard to gender relations, most baptized use negotiation ethics that aim for consensus between the partners. The idea of general, anthropologically plausible propositions regarding the purpose of the nature of man and woman plays a subordinate role.
- c) How is the theory and practice of natural law in the union between man and woman challenged in light of the formation of a family? How is it proposed and developed in civil and Church institutions?
The validity of natural law is “challenged” (in the sense of “negated”) with respect to the free self -determination of human beings, which increasingly also includes the natural dimensions of human existence which were regarded as intangible decades ago. Civil and Church institutions widely refrain from references to natural law thought.
- d) In cases where non-practising Catholics or declared non-believers request the celebration of marriage, describe how this pastoral challenge is dealt with?
The issue is extensively discussed in pastoral care and theology. It is true that the sacramentality of the whole Church is obscured when people, who do not believe in it, enter into sacramental marriage as the expression God’s relationship with humanity. But if all creation is sacramental, because it was called to life for the sake of the covenant (K. Barth), then one cannot deny all sacramental dignity to the marriage of non-believing baptized persons. Thus there is a very strong option to decide these matters on a by-case basis.
De sjutton tyska teologerna betonar i sitt svar också att kyrkan bör försvara det sköra i sexualiteten och stå upp mot alla former av sexuellt våld och tvång. Äktenskapet i det perspektivet blir då mer en institution som vårdar det sårbara snarare än som en institution med förpliktelser. Anneli Magnusson tar fasta på detta då hon skriver på sin blogg:
”När jag först läste igenom artikeln kändes det lite konstigt med denna betoning på sexualitetens ömtålighet. Men ju mer jag tänker på det ju mer konstruktivt tror jag att resonemanget är. Om den här synen blev allmänt rådande i Katolska kyrkan tror jag att dess morallära skulle kännas relevant och kunna tillföra diskussionen i hela samhället något väsentligt.”
Jag delar det synsättet. Om Kyrkan förkunnar en regeletik utan känslighet för människornas vardag och som dessutom i en del fall får kännbara praktiska konsekvenser som t.ex. utestängning från kommunionen och svårigheter för barn i regnbågsfamiljer att känna sig accepterade i kyrkan så att de vänder henne ryggen, så blir det ideala det godas fiende och Kyrkan blir dekompenserad i att verkligen hjälpa och stödja ett stort antal människor som den verkligen borde nå ut till. Men med ett pastoralt vårdande perspektiv kan kyrkans värderingar och naturrättsperspektivet verkligen bli en källa till inspiration och ny kraft.
Utläggning av kyrkans tro med filosofisk stringens är lika viktigt som en pastoral grundhållning som har förståelse för människors problem. Benedikt XVI var mästare på det förstnämnda, medan Franciskus styrka ligger i det pastorala. Jag tror det är viktigt att inte spela ut det ena mot det andra. Benedikt XVI blir ofta underskattad, men jag menar att han genom sin ärliga filosofiska grundhållning tillämpad på en djup tro bidrog med mycket till kyrkans liv som dessutom, när människor i det sekulära samhället väl lär känna honom närmare faktiskt tas emot med glädje och tacksamhet. Det är intressant att höra de tyska teologernas beskrivning av vilket effekt hans föreläsning för de tyska parlamentarikerna (där han talade just om naturrätten) fick. Likaså hans besök i Storbritannien 2009 innebar att uppfattningen om honom totalt vände.
Förhållandet mellan tro och sakrament som berörs under punkt d i de tyska teologernas svar är viktig och intressant. Ett sådant förhållande måste finnas, det inser både kristna och icke-troende. Det gäller även bardopet, men då refererar man till föräldrarnas ställföreträdande tro. En ateist skulle känna sig som en hycklare om han lät döpa sig, och en kristen efterfrågar sakramentet för att han i någon mån har en tro. Det handlar inte om att prestera en super-tro, Jesus säger att det räcker med tro som ett senapskorn som är ett mycket litet frö, med dock, tron måste finnas. Men i vår sekulariserade kultur finns också ett fenomen att människor som kanske inte alls är beredda att existentiellt satsa på tron, men som ändå av traditionella eller känslomässiga skäl begär dopet för sina barn eller vill gifta sig i kyrkan. Hur hanterar man detta?
Å ena sidan vill man hellre positivt förmedla sakramentet utifrån tanken att det ändå utverkar något positivt, å andra sidan vill man inte ge ut något som uppenbarligen inte tas på allvar, vilket komprometterar och trivialiserar kyrkans tro samtidigt som det är att inte riktigt respektera den andre genom att det saknas ett moment av ärlighet och konfrontation med sanningen.
Biskop Scicula betonade återigen i en intervju med Vatikanradion att ansvaret att se till att brotten beivras ligger hos de lokala biskoparna. Det finns bara ett fall, sade han, där Vatikanen kan komma att vara ansvarig för den rättsliga processen, han syftade på fallet med ärkebiskop Jozef Wesolowski, som anklagats för antastande av pojkar under sin tid som apostolisk nuntie i Dominikanska Republiken. Nuntierna är ju Vatikanens diplomatiska sändebud och medborgare i Vatikanen, därför står de under Vatikanens direkta jurisdiktion. Läs också en lång intervju med bisk Scicluna i La Stampa (eng).
Bengts Blogg 