Det är en oerhört viktig text Ebba Witt-Brattström skriver idag i DN´s kulturdel om hur den unga oskyddade kvinnokroppen är slagfältet för ett nytt könskrig där unga flickors personliga integritet offras på den sexuella frigjordhetens altare. Här finns en blindhet och dubbelmoral som inte på något sätt ligger efter viktorianismen i feminismens barndom, fast nu har pendeln slagit över åt andra hållet.

– Trafficking, nätpedofili, sadistisk grovporr, domstolar som inte ger unga flickor rätt när de försöker driva sin sak  då de utsatts för övergrepp och gruppvåldtäckter, RFSU´s sexualradikala propaganda som betonar normkritik och objektifiering av sexualiteten som aningslöst anammas av skolpolitiker. Det finns många som uppmärksammar vad som händer och ringer i larmklockan:

ECPAT som uppmärksammar människohandelns oerhörda skadeverkningar och mänskliga lidande, där det framförallt är barn och unga flickor från fattiga förhållanden som kränks och utnyttjas.

Kristna debattörer, t.ex. Alf B Svensson, Olof Edsinger och Ruth Nordström som uppmärksammat hur snett det slår med den sexualradikala ideologin i RFSU´s skolmaterial som riskerar att exploatera barns sexualitet ytterligare istället för att hjälpa dem att integrera den, samtidigt som det finns ett enormt uppdämt behov att tala om etik och relationer. Jag är glad att också Ebba Witt-Brattström sätter fokus på detta i sin artikel.

Johanna Koljonens kampanj #prataomdet som visar att det inte bara är flickor i fattiga länder som kränks. Kampanjen visar vilke fruktansvärd situation unga flickor idag lever under där de unga pojkars brist på respekt och förakt för deras värdighet är ett gigantiskt problem som borde vara huvudfokus för den feministiska rörelsen idag. Att bara fokusera på styråtgärder som könskvotering till bolagsstyrelser, regering av hur familjerna skall ta ut föräldraledighet etc. men inte se detta problem är som att sila mygg och svälja kameler.

Lena Andersson skall också ha beröm för att problemet kommer upp på dagordningen. Witt-Brattströms artikel är nämligen en recension av Anderssons bok Egenmäktigt förfarande som får ses som ett kraftfullt inlägg i romanens form i denna debatt.

Men trots alla som uppmärksammar problematiken, så är det som de ropandes röst i öknen. Till slut måste det väl ändå ske ett genombrott så att problemet fokuseras mer allmänt  och handläggs på bred front. Eller måste samhället sjunka ändå djupare ner i ett moraliskt moras innan något kan hända?

Människan som person är en enhet av kropp och själ. Kroppen återspeglar och uttrycker personen, och kroppen kan aldrig någonsin objektifieras, därför kan inte heller sexualiteten eller sexuella relationer objektifieras till något som ligger utanför det som har med etik och personlig integritet att göra. ”Det handlar om etik: sexualiteten som ett möte mellan två ansvariga subjekt i en relation. Ett idealtillstånd som i nätporrens förlovade era lyser med sin frånvaro i den sexualpolitiska diskussionen”, skriver Ebba WB.

Romanens Ester Nilsson anklagar Hugo Rask för att ha begått ett lagbrott, ett ”egenmäktigt förfarande” genom att olovligt ta och använda något som är i en annans besittning, nämligen hennes kropp. ”Det faktum att Hugo har varit inne i den utan att vilja ha ett förhållande med henne, hotar Esters hela vara i världen. Hennes kropp är hennes, och inte en sexuell serviceinrättning för mannen på väg mot ständigt nya kvinnokroppar att förfara med som han finner för gott”, skriver Ebba WB.

I en nisch i Priscillas katakomber  i Rom finns den ädsta kända avbildningen av Jungfru Maria