Påven höll idag sitt årliga tal till diplomatiska kåren. Fokus var på vårt gemensamma ansvar för fred, rättvisa och miljö där grunden är att bevara och respektera människovärdet. Han nämnde han olika konflikthärdar i världen, flyktingsituationen i världen, sitt besök på ön Lampedusa kring vilken fruktansvärda tragedier utspelat sig då flyktingar försöker ta sig in i Europa. Han uppehöll sig vid de skriande klyftor som finns mellan fattiga och rika där vi i den rika delen av världen slösar och slänger mat i stora mängder varje dag, medan barn i andra delar av världen plågas svårt av hunger:

”Peace is also threatened by every denial of human dignity, firstly the lack of access to adequate nutrition. We cannot be indifferent to those suffering from hunger, especially children, when we think of how much food is wasted every day in many parts of the world immersed in what I have often termed “the throwaway culture”. Unfortunately, what is thrown away is not only food and dispensable objects, but often human beings themselves, who are discarded as “unnecessary”. For example, it is frightful even to think there are children, victims of abortion, who will never see the light of day; children being used as soldiers, abused and killed in armed conflicts; and children being bought and sold in that terrible form of modern slavery which is human trafficking, which is a crime against humanity.”

Påven kriserar alltså den rika världens slit och slängkultur, där han även inräknar aborter, inte bara materiella ting slängs utan även mänskliga varelser offras. Aborter jämte barn som hungrar, barnarbete, barnsoldater och handel med människor, trafficking är brott mot mänskligheten menar påven. Säkert kommer det påven tog upp om aborter bli det som uppmärksammas i sekulär press och kommenteras negativt i den vanliga kontexten av moralkonservatism och isoleras från det han i övrigt sagt om den svåra situationen för barn som utnyttjas och exploateras. Märkligt vilken blind fläck vår civilisation har när det gäller aborter och att man inte ser sambandet mellan kränkning av mänskligt liv i samband med dem och övriga sammanhang där människovärdet kränks. Detta måste kunna uppmärksammas i ett samhällskritiskt perspektiv i förhållande till den rika världen utan att för den skull förringa förståelsen för enskilda kvinnor som i nödsituationer söker abort.

Påven nämner till sist miljöfrågorna:

”Finally, I wish to mention another threat to peace, which arises from the greedy exploitation of environmental resources. Even if “nature is at our disposition”, all too often we do not “respect it or consider it a gracious gift which we must care for and set at the service of our brothers and sisters, including future generations”. Here too what is crucial is responsibility on the part of all in pursuing, in a spirit of fraternity, policies respectful of this earth which is our common home. I recall a popular saying: ‘God always forgives, we sometimes forgive, but when nature – creation – is mistreated, she never forgives!’.”