Kajsa Ekis Ekman som jag annars känner som en klok person har skrivit en krönika i ETC om vissa tendenser inom evagelikal kristendom som tyvärr vittnar om stor okunskap och fullständig brist på research.

Hon använder ordet ”evangelism”, det är svårt att veta vad hon menar. Avser hon det vi brukar kalla evangelikal protestantism, eller menar hon evangelisk väckelse, evangelisation och pingstkarismatisk förnyelse i allmänhet? Hon blandar samman allting i en enda röra som hon paketerar och etiketterar med detta begrepp. ”Evangelism” är enligt henne den ”gren av protestantismen” som ser fattigdom som ett ”gudomligt straff”, som hyllar Trump och Bolsonaro, talar i tungor, betonar den personliga frälsningen och drivs av giriga församlingsledare som tjänar miljonbelopp på sin verksamhet.

Som bevis på att rörelsen börjar få fäste i Sverige nämner hon den evangelisationskampanj som drivs av bl.a. mina vänner Sebastian Stakset och Stefan Swärd. Ekman har rätt i att de problem hon nämner finns. Populistisk politiserad högerkristendom som ger Trump, Bolsonaro, Orban, Salvini, SD sitt stöd, att pengar ofta finns med i bilden och att ledarna för megakyrkorna drar in miljonbelopp, och att girigheten tycks vara en större drivkraft än omsorgen om de fattiga och människors verkliga frälsning. Det är också sant att denna typ av politisering är vanlig bland vita evangelikala protestanter i USA, och att det är en grupp som Trump har att tacka för sin seger i förra presidentvalet. Också i årets val röstade många (c:a 80%) på honom.

Undertecknad med Sebastian Stakset (tv) och Hans Weichbrodt, präst i Sv kyrkan, Oas-rörelsen (th) i S:ta Clara kyrka i samband med att evangelisationsprojektet Heart of Evangelism preseterades för en skara pastorer från hela Stockholms kristenhet. Detta är ett evangelisationsprojekt helt i en anda som är grundläggande för alla kristna kyrkor idag och har inget att göra med populistisk högerkristendom som Kajsa Ekis Ekman tycks tro.

Men det är inte sant att detta är den evangelikala protestantismens verkliga själ, det finns så mycket mera som t.ex. Micael Grenholm, Stefan Swärd och Joel Halldorf kan berätta om. I Sverige är t.ex. andelen frikyrkliga som röstar på SD lägre än befolkningsgenomsnittet. De flesta pingstvänner och andra frikyrkliga som jag känner är mycket socialt inriktade. Men tendenserna från USA finns även här, helt klart men i mycket mindre omfattning, det rör sig om en liten minoritet. Den enda förkunnare jag hört talas om som rekommenderar röstning på ett visst parti (SD) är Lars Enarsson.

Det är också så att benägenheten att stödja högerpopulistiska ledare inte bara återfinns inom evangelikal protestantism. Den återfinns också inom Katolska kyrkan, då kallar vi det integralism (samma andas barn som islamsk teokrati) och uppträder ofta i samspel med ultratraditionalism. Det är en liten men högljudd och aggressiv grupp i det katolska USA. Det finns en rörelse som heter Catholics for Trump och man stödjer helt Trump och hans anhängares bild av att valet är stulet. För att få en uppfattning om vad det handlar om: Lyssna till denna video från Church Militant:

Integralism och ultratraditionalism finns inom Katolska kyrkan i Europa och Sverige också, men precis som vad gäller evangelikala protestanter, så är rörelsen liten här och inte alls drivande. Trumps tidigare  politiske rådgivare Steve Banon (katolik) och medhjälpare försökte sig på att dra igång en liknande rörelse i Europa där man stödde Brexit, Salvini, Orban och andra ledare som ville stödja nationella intressen på EU-samarbetets bekostnad. Lyckligtvis lyckades man inte så bra med detta.

Ekman uttrycker sig som om att ta den kristna tron på allvar, betoning av den personliga frälsningen, vittnesbörd och evangelisation, praktiserande av de andliga nådegåvorna som tungotal i sig är tecken på de problem vi nämnt ovan. Det är helt fel. Allt detta tillhör det gemensamma kristna arvet och är inte specifikt för något samfund. Katoliker talar i tungor lika mycket som pingstvänner (jag gör det varje dag i min personliga bön). Evangelisation är inget specifikt för frikyrkokristna. När frikyrkorna talar om väckelse talar vi i Katolska kyrkan om Ny evangelisation. Att varje döpt kristen har en uppgift i att vittna om tron och göra Jesus Kristus känd och mottagen av flera är grundläggande.

När Sveriges Kristna Råd utlyste en bönedag för Sverige och Corona-pandemin var ett böneämne också ”att fler får en personlig relation till Jesus Kristus”.

Påve Franciskus har gett ut den apostoliska maningen Evangelii Gaudium 2013, den får ses som en programskrift för hela hans pontifikat. Där inbjuder han alla kristna till omvändelse, att begrunda Evangeliets glädje och inleda ett nytt kapitel i evangelisationens historia:

1. …”Med Kristus föds glädjen ständigt på nytt. I denna uppmaning vill jag uppmuntra de kristtrogna att med sin inre glädje börja på ett nytt kapitel i evangelisationen. Samtidigt vill jag visa på nya vägar för Kyrkans resa under de år som ligger framför oss.

2. Den stora faran i vår tids konsumtionsinriktade värld ligger i den plågsamma ödeläggelse ett självbelåtet och girigt hjärta föder fram i sin ständiga jakt på ytliga förströelser med så okänsligt samvete. Så fort det inre livet fångas i egenintresset och bekymren finns inte plats för andra och för fattiga. Guds röst hörs inte längre och känslan av hans kärlek saknar glädjen. Viljan att göra gott blir bara tunnare och tunnare. Också för troende finns en stor fara. Många faller offer och blir till slut
förbittrade, argsinta och håglösa. Så kan man inte leva värdigt och uppfylla livets mål. Det är inte Guds vilja för oss och inte det liv i Anden som har sin källa i den uppståndne Kristi hjärta.

3. Jag inbjuder i denna stund alla kristna, var de än bor och lever, till ett förnyat personligt möte med Jesus Kristus, eller åtminstone till att öppna sig för honom som vill detta möte med dem….” (EG 1-3)

Till sist. Temat för Katolska kyrkan i Sveriges stiftsvallfärd till Vadstena nästa år är:
”Vi behöver den Helige Andes ljus och kraft till att bli en mera utåtriktad och evangeliserande kyrka”.

Med detta och de länkar jag förmedlat i detta blogginlägg hoppas jag alla fått en mera bred bild av evangelisation, personligt kristet engagemang, pingströrelse och Andliga nådegåvor än den mycket inskränkta bild som framställdes i Kajsa Ekis Ekmans krönika.