Gert Gelotte på Dagens Seglora: Könsapartheid i Katolska kyrkan

Publicerat den 6 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Skribenter på Katolsk vision som står för en reformkatolsk ideologi har börjat skriva på Dagens Seglora. Det är inte förvånande då jag uppfattar att dessa båda siter står ideologiskt nära varandra representerande vänsterliberala och liberalteologiska perspektiv.

Jag tror att denna inomkatolska debatt som förts på Katolsk visions blogg och som ofta ignorerats i andra svenska katolska media mår bra av att släppas ut i en större ekumenisk och allmän rymd där den egentligen hör hemma.

Samtidigt som kritiken utifrån mot Katolska kyrkan tagit fasta på olika specifika områden som centralstyrning, klerikalism, att dogmatiska regler prioriteras på bekostnad av humanitet och förnuft, tröghet och brist på effektivitet att göra upp med pedofiliproblematiken bland präster och hellre skydda ledarna och prästerna än tänka på offren, så har man när det gäller prästämbetet och att detta är förbehållet män lämnat kyrkan ganska mycket i fred. Man har respekterat att det är en teologisk fråga som hanteras inom samfundet.

Men vi ser en växande inom-katolsk kritik bland västvärldens liberaler som trycker på för att öppna vigningens sakrament också för kvinnor. Just kvinnoprästfrågan står i fokus för Gert Gelottes debattartikel på Dagens Seglora där han betecknar ordningen inom Katolska kyrkan som könsapartheid.

Det finns en levande feministteologisk debatt inom Katolska kyrkan, jag tänker på teologer som t.ex. Tina Beattie, men den kritik som framförs av Gert Gelotte handlar inte primärt om teologi, utan att det helt enkelt är en rättvisefråga och jämställdhetsfråga.

Det råder ett apartheidsystem mellan kvinnor och män i Katolska kyrkan, menar Gelotte. På djupet handlar det om kvinnors systematiska underordning och förbudet mot kvinnliga präster är endast ett symtom på detta.

Jag tänker att jämställdhetsproblematiken inom Katolska kyrkan i princip inte skiljer sig från jämställdhetsproblematiken i samhället i övrigt, men att det blir speciell genom att Katolska kyrkan är unik som organisation där kvinnor är uteslutna från den högsta ledningen. Nu samlas kardinalerna, enbart män, för att välja ny påve. Att det är svårt att rekrytera kvinnor till bolagsstyrelser i näringslivet också är en annan sak, de är i alla fall inte principiellt uteslutna. Sedan finns det en klerikal kultur som i många stycken gör att lekmän är underordnade präster. Men det finns också katolska miljöer som är mycket jämställda, och överlag, de moderna kvinnor jag möter i min kyrka av alla kategorier, ute i yrkesliv och familj, nunnor och abedissor uppfattar sig inte som mindre jämställda i den katolska miljön än i samhället i övrigt.

Teoretiskt och värderingsmässigt bekänner sig Katolska kyrkan till jämställdhet mellan könen, men man lever inte som man lär. Att stärka subsidiariteten och minska centralstyrningen, att låta kvinnor få en större plats i ledande positioner och att rent allmänt stärka jämställdhetsarbetet i kyrkan är mycket viktigt. Men jag håller inte med Gert om att det manliga prästämbetet bara är ett tecken på ett systemfel. Det är en teologisk fråga för sig själv.

Publicerat i Katolska kyrkan, prästämbetet, Samhälle | Märkt | 14 kommentarer

Bättre lugn process och lyssna till den Helige Ande än att skynda fram i valet av ny påve

Publicerat den 5 mars, 2013 av Bengt Malmgren

Idag har vår bönegrupp en bönedag för kardinalerna och den stundande konklaven. Detta är ett moment av Guds kairos för kyrkan (jfr Mark 1:15). Kyrkan har gått igenom en av sina värsta kriser med barnövergreppsskandalerna. Nu är en tid för besinning, botgöring, men också att resa sig, se framåt, hämta kraft.

Under fastan reflekterar mediterar vi över korsvägsstationerna. Vid tre tillfällen faller Jesus under korsets tunga börda. Men fallet betyder inte kapitulation, utan att med Guds nåd resa sig igen.

I en meditation på långfredagen 2005 som kardinal Ratzinger höll beskrev han kyrkan som en sjunkande båt som tar in vatten på alla sidor. Han bad att Jesus skall hjälpa oss att ta på oss korset och inte undfly det. Här är texten från 9:e stationen, Jesus faller för tredje gången:

Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
Klag 3:27-32

What can the third fall of Jesus under the Cross say to us? We have considered the fall of man in general, and the falling of many Christians away from Christ and into a godless secularism. Should we not also think of how much Christ suffers in his own Church?

  • How often is the holy sacrament of his Presence abused, how often must he enter empty and evil hearts!
  • How often do we celebrate only ourselves, without even realizing that he is there!
  • How often is his Word twisted and misused!
  • What little faith is present behind so many theories, so many empty words!
  • How much filth there is in the Church, and even among those who, in the priesthood, ought to belong entirely to him!
  • How much pride, how much self-complacency!
  • What little respect we pay to the Sacrament of Reconciliation, where he waits for us, ready to raise us up whenever we fall!

All this is present in his Passion. His betrayal by his disciples, their unworthy reception of his Body and Blood, is certainly the greatest suffering endured by the Redeemer; it pierces his heart. We can only call to him from the depths of our hearts: Kyrie eleison ­ Lord, save us (cf. Mt 8: 25).

jasnagora1detalj

PRAYER

Lord, your Church often seems like a boat about to sink, a boat taking in water on every side. In your field we see more weeds than wheat. The soiled garments and face of your Church throw us into confusion.

Yet it is we ourselves who have soiled them! It is we who betray you time and time again, after all our lofty words and grand gestures.

Have mercy on your Church; within her too, Adam continues to fall.  When we fall, we drag you down to earth, and Satan laughs, for he hopes that you will not be able to rise from that fall; he hopes that being dragged down in the fall of your Church, you will remain prostrate and overpowered.

But you will rise again. You stood up, you arose and you can also raise us up. Save and sanctify your Church. Save and sanctify us all.

Kardinalerna håller på att samlas i Rom. Idag anländer nog de sista så att alla 115 röstberättigade kommer på plats. Datum för konklaven är inte planerad ännu, och det verkar som om kardinalerna vill ta tid på sig. Skynda långsamt blir bättre än att hasta fram i processen. Sixtinska kapellet är inte stängt för turister ännu, och det tar en vecka att förbereda det inför konklaven.

Kardinalerna har bestämt att inte ha eftermiddagssessioner, utan bara träffas på förmiddagarna, kanske för att de vill ha mer tid till informella möten och överläggningar. Vatileaks och de tre kardinalernas rapport kommer med all sannolikhet att vara ett tema som kardinalerna vill orientera sig om innan man går till konklaven.

Samtidigt pågår hektisk aktivitet runtom i Rom. John Allen, reporter för NCR och CNN är på plats. Läs en av hans rapporter här som beskriver miljön. Han avslutar: ”The atmosphere is border-line chaotic, but it’s also a reminder of both the staggering diversity of the church and the singular fascination exercised by the papacy.”

Samtidigt gör Ignatzio Ingrao (som skrev Panorma-artikeln om de tre kardinalernas hemliga rapport) det igen: Publicerar en ny artikel i Panorma (6 mars) om hemlig avlyssning i Vatikanen. Robert Moynihan berättar:

”…he [Ingrau] claims that he has uncovered evidence of a massive campaign of surveillance inside the Vatican in recent months carrid out by the Vatican police.
This surveillance, he claims, has meant that all phone calls, all emails, and even all movements of Vatican officials and guests — even of bishops and cardinals — have been monitored by a special team of the Vatican gendarmes, under orders from Cardinal Tarcisio Bertone, the Secretary of State, and that this was approved by Pope Benedict XVI himself (”con il placet di Benedetto XVI”)…

Ingrao claims that in recent months, the Vatican gendarmes have actually followed Vatican prelates on foot to determine their habits, and their network of friendships.

I can confirm that, in recent months, I have occasionally had to sign in and out of the Vatican after 9 p.m. Still, by itself, this did not at the time, and does not now, seem peculiar; rather, it is something one would expect, if one is going in and out of any large enterprise, or government building, after working hours.

I do not know whether the claim that all Vatican email and telephone calls are being monitored has any real basis in fact.

Läs Vatikanens presskontors kommentar till uppgifterna här.

Det gäller nu för oss katoliker och för kardinalerna som skall välja påve att inte låta spekulationer och politiska kampanjer distrahera oss att ta bort fokus från det väsentliga: Kyrkans uppdrag i världen: Vittna om Guds Lamm som borttager världens synder.

Jes 9:2, 6
Det folk som vandrar i mörkret  ser ett stort ljus,över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar,och detta är hans namn:  Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.

Joh 1:14
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Joh 3:16
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Ef 1:10:
…att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.

Upp 5:13
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:
    Den som sitter på tronen,
    honom och Lammet tillhör lovsången
    och äran och härligheten och väldet
    i evigheters evighet.

Fokus på frälsningshistorien och det transcendenta betyder inte att det jordiska är oviktigt. Tvärtom: Gud blev människa för att helga oss och guddomliggöra oss människor. Skapelsen är Guds gåva. Den gyllene regeln säger att medmänniskan är evangeliets första väg, att älska sin nästa som sig själv. ”Allt vad ni har gjort mot dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig. ” (jfr Matt 25:40)
Därför är diakonin grundläggande för kyrkan. Korruption skall tas itu med, Kyrkan som Guds folk måste bli synlig som en enhet i mångfald. Enhet i Kristus, mångfald i att alla nådegåvor får blomma och inte förkvävas av centralstyrning. Ingen central maktapparat kan ändå aldrig bli så effektiv att den kan kontrollera allt. Inte heller kan en politisering och anpassning till moderna liberala värderingar vara lösningen på kyrkans kris.

Kyrkan är beroende av mångfalden och den Helige Andes ledning. Men i den Helige Andes kraft kan hon resa sig och bli det salt och ljus i världen hon är kallad att vara (Matt 5:13-14).

”Vi är alla syndare” twittrade påven 10 februari. Endast om vi erkänner vår svaghet och otillräcklighet kan Kristus växa till i oss.

Matt 3:11
Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig Ande och eld.

peterspl27febr

Dagen  SvD

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 3 kommentarer

Påven och Katolska kyrkan: Islossning också i Sverige?

Publicerat den 1 mars, 2013 av Bengt Malmgren

benedictdeparture1Under Benedikt XVI´s besök i Storbritannien 2010 vändes den allmänna opinionens och medias bild av honom tydligt från skepticism och misstänksamhet till uppskattning och respekt. Så har trenden ofta varit när en närmare kännedom om påven fått prägla uppfattningarna mera än den ofta negativa för-förståelsen som föregått honom.

Trenden är samma i Sverige. Från ganska ensidigt negativ publicitet i svenska media kring den tidigare påven och Katolska kyrkan har bilden sakta förskjutits. Numera matas man inte enbart med skandaler och tystnad om övrigt,  utan erbjuds också saklig rapportering om det som sker.

Rapporteringen kring påvens avgång har varit riktigt hyfsad, och det erbjuds balanserade analyser av påvens liv och verk. Att den fina helsidesartikeln av Sveriges abassadör i Vatikanen Ulla Gudmundsson kunde publiceras i DN-kultur är ett positivt tecken. DN erbjöd också uppmärksamhet åt Kardianl Ravasi som förra året besökte Stockholm i samband med projektet Hedningarnas förgård där han deltog i samtal på Kungliga Vetenskapsakademin och Fryshuset. (På tal om kardinal Ravasi – möjlig kanditat som nästa påve!)

Andra har varit och förblir av princip emot kardinal Ratzinger/påve Benedikt XVI´s sätt att förvalta ämbetet då man menar att han inte tillräckligt går moderna liberala värderingar till mötes. Till dem hör Carl Otto Werkelid, själv katolik, som i Aftonbladet diskuterar Benedikts som han tycker dåliga sidor. Men artikeln är inte odelat negativ utan balanseras av annat. Benedikt skildras med en viss sympati, och även Werkelid erkänner honom som skarpsinnig och  intellektuell, en av kyrkans främsta teologer.

Men i andra stycken ser Werkelid enögt.  De gamla epiten ”inkvisitorn” och  ”rottweilern” plockas fram. Att kalla Benedikt reformrädd är knappast trovärdigt. Det visar inte minst hans senaste djärva grepp att avgå. Den kraft varmed han tog sig an pedofiliskandalerna direkt då han blivit påve satte ner foten och gick till rätta med den notoriske barnskändaren Marcial Maciel Degollado m.fl. visar knappast på rädsla och handlingsförlaming. För Werkelid verkar reform vara liktydigt med att kyrkan anpassar sig till moderna liberala trender och sällar sig därmed till reformkatolikerna som tycks bortse från att tron trancenderar de dagspolitiska frågorna och ideologierna. I det perspektivet kan en till synes konservativ påve vara ytterst radikal.

Det viktiga är inte att allt som skrivs om Katolska kyrkan är positivt, men att en debatt som sedan länge förts internationellt också nu får synas i svensk sekulär press och inte bara på katolska bloggar är i sig positivt.

Men fortfarande finns tendenser att utan källkritik återge negativ publicitet från andra länder, som DN igår  spann vidare på artikeln i Italienska La Repubblika från förra veckan. Man borde förvänta sig av korrespondenten Peter Loewe att vara mer påläst. I artikeln påstås t.ex. att ”det som särskilt chockat påven [i en rapport om Vatileaks som påven beställt av tre kardinaler] skall ha varit påståendet att det skulle finnas ett homosexuellt nätverk eller lobby… inne i Vatikanen”. Det finns ingen som helst uppgift om att påven skulle ha blivit chockad, ännu mindre att dessa uppgifter skulle ha varit avgörande för hans beslut att avgå.

Uppgiften som kommer från La Repubblica är i sin tur hämtat från en artikel i Veckotidningen Panormama där jornalisten Ignazio Ingrao som intervjuat ett antal av de personer som de tre kardinalerna talat med som underlag för den hemliga rapporten, skriver: “Perhaps the part of the report that most shocked the Pope was the one that brought to light the existence of a network of friendships and of blackmailings against a background of homosexuality, which is very present in some sectors of the Curia…”
Ett förmodande, ”Perhaps”, som stilistiskt vävts in i berättelsen blir i nästa steg således till ett påstående om verkligheten. En som verkligen är kunnig och insatt i alla turerna kring detta är Robert B. Moynihan, grundare och chefsredaktör för Inside the Vatican.

Han bloggar, eller snarare skriver utförliga och väl faktaunderbyggda brev med analyser och nyheter från Vatikanen, The Moynihan Letters, en ovärderlig källa för er som vill följa med vad som sker i Vatikanen.

RobertMoynihanNär det gäller den spektakulära La Repubblika-artikeln och turerna kring det har han skrivit flera inlägg där han benar ut vad som är fakta och vilken väg de olika ryktena och påståendena vandrat.

Bakgrunden är Vatileaks och det som rapporterats om detta tidigare. Benedikt XVI gav i uppdrag åt tre kardinaler att undersöka det hela, och de har nu överlämnat en 300 sidor lång rapport som finns i påvens ägo. Rapporten kommer att förbli hemlig och överlämnas till den nye påven.

Följande texter av Moynihan är intressanta i sammanhanget:

De tre (om den hemliga rapporten)

Blackmail (om påståendena i La Repubblika-artikeln, skriven den dag den publicerades)

Stop (mer om La Repubblika-artikeln och dess författare, journalisten Concita De Gregorio, forskande i var uppgifterna kommer ifrån)

Cappucino (Monyan intervjuar Panorama-journalisten Ignazio Ingrao)

La Repubblika-artikeln innehöll egentligen inget nytt utan plockade ihop ingresser och tidigare publicerat material som sammanställdes till ett scoop. Artikeln byggde på en tidigare artikel publicerad i veckotidningen Panorama.

I bakgrunden till de aktuella artiklarna finns ytterligare material som de bygger på. Robert Moynihan nämner att han hört från en vän att Ignazio Ignaos historia bygger på en bok som kom ut förra året av en italiensk präst, don Ariel S. Levi di Gualdo. Vännen sade också att han hört att alla kardinalerna, inkl kardinal Herranz, ledare i gruppen av de tre som författat den hemliga rapporten fått ett exemplar av denna bok. Jag fattar av det Moynihan skriver att han fortsätter sina efterforskningar där.

DN´s korrespondent Peter Loewe nämner också journalisten Carmelo Abbates bok ”Sex and the Vatican” som kom ut 2012. Hur tillförlitliga källor som ligger till grund för den har jag ingen aning om.

Kontentan av detta är att det är inte förvånande att samma typ av företeelser som har med intriger, maktspel, sex, pengar, korruption etc att göra förekommer inte bara utanför Katolska kyrkan och Vatikanen utan också innanför. Media må försöka göra så många scoop, skandalartiklar och sensationer de vill av detta, ofta långt ifrån den vardagliga ofta mera prosaiska verkligheten där ett tålmodigt arbete fortgår att rensa upp och göra kurian och organisationen i Vatikanen mera transparent, effektiv och fri från korruption. Ett arbete som pågått under Benedikt XVI och som hans efterträdare måste fortsätta.

Konservativa eller radikala påvar kommer och går. Beroende på politisk åskådning och idelogi kommer kyrkans medlemmar alltid att ha kritiska synpunkter på sina ledare. En kyrka utan konflikter och livlig debatt är inte längre en levande kyrka. Samtidigt är Kyrkan en andlig verklighet, Kristi inkarnerade kropp fortsätter att finnas på jorden och utvecklas genom tidsåldrarna. Låt ett av Benedikt XVI´s ord från de sista dagarna av hans pontifikat få bilda slutcitatet i detta blogginlägg:

”I will no longer bear the authority of the office for the government of the Church, but in the service of prayer rest, so to speak, in the yard of St. Peter. St. Benedict, whose name I bear as Pope, will be a great example for me in this. He showed us the way to a life which, active or passive, belongs wholly to the work of God.” (Audiens onsd 27 febr)

peterspl27febr

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Samhälle, Vatikanen | Märkt , , | 14 kommentarer

Andra Vatikankonciliet vårsessionen 1963

Publicerat den 27 februari, 2013 av Bengt Malmgren

My Journal to the CouncilJag fortsätter att läsa ur Yves Congar´s My Journal of The Council, koncilie-dagbok 50 år senare. Jag började i höstas då Andra Vatikankonciliets första session startade 11 oktober. Nu samlas man till en andra session våren 1963.

Det var inte alls sagt att konciliet skulle få den utveckling det fick. Många texter var förberedda av arbetsgrupper i kurian, många av biskoparna där ville inte alls ha stora förändrigar och upplevde Johannes XXIII´s tal om aggiornamento och ekumenik som ganska provocerande. Man ville ha en snabb process och besluta om de förberedda texterna som mera innebar permanentande av status quo än förnyelse. En del av de mera omedvetna biskoparna kanske gärna skulle vilja ha det så också. Congar anmärkte en gång att många biskopar tycks ha överförenklad syn på påvens auktoritet: ”Many have a simlistic ecclesiology: the pope studies things and says what needs to be said, all we have to do is to follow him” (Konciliedagboken 9 nov 1962).

Men många biskopar och teologer, speciellt från Europa, hade en medvetenhet och ville att det verkligen skulle vara ett koncilium, ett samråd där man i lyssnande till den Helige Ande verkligen gick på djupet med frågorna. Det krävde en helt annan process än att bara rösta igenom färdiga textförslag. Yves Congar var en av de teologer som var med som rådgivare åt biskoparna. En annan var den unge Joseph Ratzinger som var rådgivare åt kardinal Frings från Köln.

Intressant nog berättar påve Benedikt om minnen från den tiden i ett möte med Roms prästerskap 14 februari i år. Han beskriver förväntningarna inför konciliet:

”we went to the Council not only with joy, but with enthusiasm. The expectation was incredible. We hoped that everything would be renewed, that a new Pentecost really would come, a new era of the Church, because the Church was not robust enough at that time: the Sunday practice was still good, even vocations to the priesthood and religious life were already somewhat fewer, but still sufficient. But nevertheless, there was the feeling that the Church was going on, but getting smaller, that somehow it seemed like a reality of the past and not the bearer of the future. And now, we hoped that this relationship would be renewed, changed, that the Church would once again source of strength for today and tomorrow. ”

fringsratzinger

Ratzinger och Frings

  Han beskriver sedan hur det gick till när konciliefäderna tog grepp om preocessen redan från konciliets start:

”We were full of hope, enthusiasm and also of good will. I remember the Roman Synod was considered as a negative model” – where – it is said – they read prepared texts, and the members of the Synod simply approved them, and that was how the Synod was held. The bishops agreed not to do so because they themselves were the subject of the Council. So even Cardinal Frings, who was famous for his absolute, almost meticulous, fidelity to the Holy Father said that the Pope has summoned the bishops in an ecumenical council as a subject to renew the Church…

On the first day, the Commissions were to be elected and the lists and nominations were impartially prepared. And these lists were to be voted on. But soon the Fathers said, ”No, we are not simply going to vote on already made lists. We are the subject”. They had to move the elections because the Fathers themselves wanted to get to know each other a little , they wanted to make their own lists. So it was done. It was not a revolutionary act but an act of conscience, of responsibility on the part of the Council Fathers. So a strong activity of mutual understanding began.

Hela konciliet kom sedan att präglas av små möten över gränserna och en sprudlande inte centralstyrd aktivitet. Detta kommer också tydligt fram i skildringen i Congars konciliedagbok. På så sätt lärde Ratzinger känna personer som F de Lubac, Danielou, Yves Congar m.fl. Påven kommenterar för Roms präster:

And this was an experience of the universality of the Church and of the reality of the Church, that does not merely receive imperatives from above, but grows and advances together, under the leadership – of course – of the Successor of Peter.

Under konciliets inledningsskede formulerade de franska, tyska, belgiska och holländska episkopaten en tydlig viljeinriktning, den s.k. Rhenländska alliansen, och bidrog så till koncilieprocessen.  

En sådan process tar givetvis längre tid, och många av teologerna, som Congar insåg att man behöver tid på sig att få till stånd genomarbetade och bra texter. Inte desto mindre var påven Johannes XXIII tidsoptimist. Congar skriver i dagboken 9 februari 1963:

”The pope, it seems, is quite well. He is counting om closing the Council at Christmas and is planning projectsr after the Council”

Påve Johannes dog i juni 1963, och konciliet fortsatte flera terminer till under ledning av påve Paulus VI. Det avslutades först 1965.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | Lämna en kommentar

Nu granskar vi mediarapporteringen om Katolska kyrkan

Publicerat den 23 februari, 2013 av Bengt Malmgren

La-RepubbilcaJag ser att Aftonbladet och Expressen har hakat på och återgett innehållet i den artikel som publicerades i torsdags i Italiens mest spridda dagstidning  La Repubblika. Några utländska tidningar, bl.a. The Guardian återgav också det hela.

Artikeln visade sig vara väldigt tunn på dokumenterad substans och mera bygga på vinjetter och återblickar som man bakar ihop till en ny historia. Inga namngivna källor återges.

Det finns en rapport framtagen på uppdrag av påven av tre kardinaler, Julian Herranz, Josef Tomko och Salvatore De Giorgi. De började sin utredning i april 2012, redan innan Vatileaks-skandalen briserade i pressen i maj månad. Den har just överlämnats till påven. Den är hittills hemlig, men påven kommer att informera kardinalerna om innehållet. La Repubblica-artikeln bygger på påstått material från rapporten. Några som helst källor finns dock inte till artikeln, däremot några citat från personer, vilket sedan sätts samman till en spekulativ story, där scoopet skulle vara att bakgrunden till att påven lämnar sitt ämbete är ett gay-nätverk inom Vatikanen. Att ett sådant existerar – möjligt. Att detta skulle vara orsaken till påvens avgång – knappast.

RobertMoynihanLåt oss titta på La Repubblika-artikeln. Vad ligger bakom? Vatikankännaren och grundaren av Inside the Vatican Robert Moynihan har i ett par inlägg på sin hemsida analyserat artikeln. Se här och här.

Fyra citat förekommer i artikeln:

1: Från ett offentligt framträdande av påven på askonsdagen då han varnade för ”splittring inom kyrkan som fläckar ner henens ansikte”

2: Kardinal De Giorgi om påvens avgång: ”Det han gjorde var ett tecken på styrka, inte svaghet. Han gjorde det för kyrkans bästa. Han gav ett starkt budskap till alla i auktoritetsposition eller som utövar makt och tror de är oersättliga. Kyrkan byggs upp av människor. Påven såg problemen och mötte dem med ett initiativ [hans avgång] som var lika enastående som det var visionärt. ”

3: Under Angelus 17 februari sade påven att det finns behov att genomskåda frestelsen till makt som exploaterar Gud för människors egna intressen.

I inget av dessa tre citat sägs något specifikt om Vatileaks-rapporten.

4. Det fjärde citatet i La Repubblikas artikel sägs vara från en man som stod nära den som framställde rapporten. Detta är den enda källa som kommer i närheten av rapporten i hela artikeln, en anonym källa som citeras i andra hand. Källan säger: ”Allt (i rapporten] rör sig kring att inte iakttaga 6:e och 7:e budet”.

Artikelns sista del är en sierie vinjetter och allusioner på tidigare fall som artikelförfattaren Concita De Gregorio påstår ha ”undersökts” av de tre kardinalerna och sammanfattats i deras rapport.

Men inga bevis redovisas för att allt det som sägs ha hänt verkligen hänt. Artikeln innehåller inga källredovisade bevis över huvud taget, utom andrahandscitatet frånpersonen som sade att det handlade om icke-iakttagande av 6:e och 7:e budet.

Tunnt underlag för en story som far världen runt och idag alltså nu hamnat i Expressen och Aftonbladet som tydligen inte heller är så noggranna med att kolla sina källor. För noggrann källkontroll skulle ju kunna förstöra ett bra scoop!

Det är knappast moraliskt patos som driver mindre nogräknade sekulära media att skrtiva det de skriver. Men låt oss konstatera att Kyrkan aldrig har varit ren från den typ av korruption och svagheter som förekommer i samhället i övrigt. Därför är det inte i och för sig förvånande att det sker saker också i Vatikanen. Det är fullt möjligt att det ligger något i att det funnits ett homosexuellt nätverk och att rapporten innehåller något om det. Men att detta skulle vara orsaken till påvens avgång: Knappast. Det är ett hemmasnickrat mediascoop.

Det är det viktigt att vi katoliker skärskådar det som sker, inte förtiger och sopar under mattan sådant som är brister i kyrkan, men också granskar och sorterar ut vad som är sanning, och vad som är spekulationer och överdrifter i medias rapportering. Jag tycker Robert Moynihan uttrycker det så bra i sitt andra inlägg att jag citerar honom direkt. Jag skriver under på varenda ord:

”I believe that, to protect the Church, to protect her freedom and her mission, each and every source of outside pressure and control which might influence, constrain or compel a decision to be taken on any basis other than the basis of what is for the good of the Church, and in keeping with the faith that has been handed down to us, must be identified and if possible removed.       I believe that it is critical that no Pope, no cardinal, no bishop, no priest, no layperson, be subjected to any form of ”blackmail.” We should fight to remove any shadow of outside ”influence” over the decisions of the Church’s leaders.

I believe that some of the issues touched on in the La Repubblica and Panorama articles are, in fact, of deep concern to the Holy Father.   I believe that the cardinals who enter the upcoming Conclave must be free to continue the effort to cleanse and purify the Church that Pope Benedict has attempted to carry out.

The truth on these matters is not to be feared. Christ is with His Church, and always will be. What is to be feared is anything that covers up the truth, and makes the Church vulnerable to outside pressures and interests.   The Church must be free to carry out her essential identity and mission. And it is the freedom of the Church that is at stake today.”

Vatikanens Stats-sekretariat säger i en kommuniké med anledning av konklaven:

”…If in the past the it was the so-called superpowers, namely States, who sought to condition the election of the Pope in their favour, today there is an attempt to apply the weight of public opinion, often on the basis of assessments that fail to capture the spiritual aspect of this moment in the life of the Church. It is regrettable that, as we draw near to the beginning of the Conclave when Cardinal electors shall be bound in conscience and before God, to freely express their choice, news reports abound which are often unverified or not verifiable, or even false, even subsequent damage to people and institutions…”

…

Dagen

Publicerat i Katolska kyrkan, Samhälle, Vatikanen | Märkt , | 23 kommentarer

Vatileaks. Hur skall man utvärdera uppgifterna i italiensk press om utpressning och gay-nätverk i Vatikanen?

Publicerat den 22 februari, 2013 av Bengt Malmgren

Igår fanns en helsidesartikel i italienska dagstidningen La Repubblica där påstås att man fått del av hemligt material från den rapport påven gett i uppdrag att göra angående Vatileaks. Artikeln handlar om ekonomiska oegentligheter i Vatikanens bank IOR samt om hur högt uppsatta prelater är föremål för närmast utpressning från utomstående personer till vilka prelaterna har anknytningar av ”världslig natur”. Det talas om ett gay-nätverk. Rome daily återerinrar sig en person närstående påvliga hushållet som för tre år sedan anklagades för att vara medlem i ett homosexuellt nätverk inom Vatikanen som involverade korgossar och seminarister.

Inga källor anges i artikeln, så det är svårt att bedöma dess sanningshalt eller om det är grova överdrifter. Artikelförfattaren heter Concita De Gregorio, enligt uppgifter från Inside the Vatican är hon ingen Vatikan-kännare, och man påstår att artikeln bygger på material från en annan artikel av Ignazio Ingrao i tidningen Panorama.

Påve Benedikt gav 2012 i uppdrag åt tre kardinaler, alla äldre än 80, att undersöka Vatileaks-affären och komma med en rapport. De tre kardinalerna som utvaldes för uppdraget var Julian Herranz, Josef Tomko och Salvatore De Giorgi. De började sin utredning i april 2012, redan innan Vatileaks-skandalen briserade i pressen i maj månad.

Kardinalerna sägs ha avlämnat rapporten, som sägs vara på 300 sidor till påven 17 december, och att den finns i bara ett enda exemplar som är i påvens ägo.

Man försöker göra ett scoop av att rapporten ligger bakom påvens beslut att avgå, men jag tror att spekulationer om sådana samband inte är något annat än just spekulationer.  Huvudorsaken till påvens avgång är nog som sagts bristande hälsa och ork i kombination med bedömningen att kyrkan just nu behöver en ledare som med full kraft kan ta itu med de aktuella utmaningarna. En viktig sådan utmaning är givetvis att effektivisera Vatikanens och kurians inre administration och ta i tu med korruption.

 Vatikanens  presstalesmannen F Federico Lombardi säger att rapporten lämnats över till påven, och att den kommer att vidarebefordras till hans efterträdare men säger att man inte  kommenterar, varken bekräftar eller dementerar uppgifterna i  en italiensk tidning.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt | 11 kommentarer

Vi har inget att berömma oss av annat än Kristi kors

Publicerat den 19 februari, 2013 av Bengt Malmgren

Ni som varit i Polen och besökt Jasna-Gora klostret har säkert också sett den berömda korsvägen, en serie målningar av konstnären Duda Gracz med motiv som ansluter till den polska 1900-talshistorien. Här några exempel:

jasnagorakorsväg

Bilderna visar människor, biskopar och lekmän, kvinnor och män, barn och vuxna. Ansiktsuttrycken visar bedrövelse inför världens ondska som vi står handfallna inför och som sker utan att vi tycks kunna göra så mycket. Bedrövelse över ondskan, men också bedrövelse över vår egen hjälplöshet, att vi kan göra så lite åt den, lidandet fortgår och har sin obevekliga gång. Detta var 1900-talets Europa, konstnären har Förintelsen i klart minne, och förintelselägret Auschwitz/Birkenau ligger bara några mil från Czestochowa där Jasna Gora-klostret ligger.

Jesus bär korset han kommer att dö på. Det representerar vikten av alla våra kors. Vilken tyngd han känner när han tar det på sina axlar! För varje steg går han djupare in i vår mänskliga erfarenhet. Han går det mänskliga eländets stig och erfar dess förkrossande tyngd.

”Jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår Herre Jesu Kristi kors”, skriver Paulus till galaterna (Gal 6:14). I korset finns vårt hopp och vår frälsning. Vi reser oss igen. Hoppet ger oss kraft att tända ett ljus, göra vad vi kan för att hjälpa Jesus bära korset. Varje gång vi gör något av kärlek för våra medmänniskor, deltar i arbetet att bygga upp världen, ”laga världen” och göra den mer beboelig, så gör vi som Simon och Veronika som hjälpte Jesus bära korset och torkade svetten från hans ansikte.

Denna betraktelse stämmer oss till ödmjukhet. Också biskoparna som betraktar Jesus ser bedrövade och hjälplösa ut. Vilka signaler skickar kyrkan ut till världen idag? Här finns inget utrymme för triumfalism och att gömma oss bakom att vi hör till segrarna. Vi kommer alla till korta. Snart är det konklav och ny påve skall väljas. Kyrkan har genomgått en av sina värsta kriser, pedofiliskandalerna. Mycket har gjorts för att städa upp och läka såren, men mycket återstår. Det finns biskopar och kardinaler som bevisligen bidragit till att skydda präster som begått övergrepp och förflyttat dem istället för att anmäla dem, några av dessa är kvar i tjänst, t.o.m. kommer att delta i konklaven. Kvinnorna i kyrkan är de som bär upp det diakonala arbetet, men dialogen fungerar inte. Istället för att samtala är ledningsorganisationen för kvinnliga ordnar i USA ställd under tvångsförvaltning. Kyrkan lyckas inte övertyga de homosexuella om att den står på deras sida för människovärde och upprättelse.

Sådant uppfattas och registreras av omvärlden. Det gäller att skilja på andarna. Omvärlden är inte bara den skriande hopen som är motståndare till kyrkan och som ropar ”korsfäst, korsfäst”, det är också alla de människor som ser eländet, sina egna och andras tillkortakommanden men som av kärlek vill göra något, och i Simons och Veronikas anda hjälpa vår Frälsare att bära korset.

Låt oss be för Kyrkan inför det kommande påvevalet, att hon blir ödmjuk, och att hon ser och bejakar varje gest av kärlek och god vilja var den än kommer ifrån. Vi är alla syndare och sitter i samma båt.

jasnagora1detalj

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Konst och kultur | Märkt , , | Lämna en kommentar

Kardinal Ravasi leder reträtt för påven och kurian denna vecka

Publicerat den 18 februari, 2013 av Bengt Malmgren

Kardinal Ravasi, känd från sitt besök i Stockholm förra året, arrangemanget Hedningarnas förgård på Kungliga Vetenskapsakademin och Fryshuset, leder denna vecka en fastereträtt för påven och kurian.


.

Kardinal twittrar regelbundet, och vi kan alla få dela v det han delar genom att följa honom på Twitter.

Snarst skall det väljas ny påve. Vi kan dock inte följa vad som sker inne i konklaven. Då råder twitterförbud.

Första dagen, sammanfattning

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar

Apropå Seglora-debatten: Vem har godhetsmonopol?

Publicerat den 15 februari, 2013 av Bengt Malmgren

Svaret är väl självklart – ingen enskild människa, inget parti, inget samfund, ingen jordisk organisation. ”Ingen är god utom Gud”, svarade Jesus mannen som föll på knä för honom (Mark 10:18). ”Vi har alla syndat och gått miste om härligheten från Gud” skriver Paulus till församlingen i Rom (Rom 3:23).

Människans storhet består inte i att i självgodhet berömma sig själv och se ner på andra, utan just i detta att å ena sidan inse sin brist och behovet att förbättras, å andra sidan möjligheten att förlåta och låta sig försonas med Skaparen och därmed vinna upprättelse och frälsning. Jesus Kristus visar vägen. Som upprättade och försonade människor kan Gud använda oss även mitt i vår bräcklighet.

I vår iver att hjälpa och vara goda riskerar vi alla lätt att tappa perspektivet. Vi känner till det när det gäller enskilda makthavare, hur goda intentioner lätt slår över i despoti och tyranni. En del anklagar, enligt mig djupt orättvist, påven för sådant. Här i Sverige finner vi en arrogans och besserwisser-attityd som är fräck och beklagansvärd och som till sist slår tillbaka på dem som står för det. I diskussionen kring påvens avgång märks den på twitter och andra sociala media som en undervegetation, och det finns tråkiga spår av det även i nyhetsrapporteringen.  Men det finns tack och lov också andra röster. Tack Alf Svenssson, tack Erik Helmerson, tack Marcus Birro och många flera för ert mod att säga ifrån.

”Staten, det är jag”, vi vet inte om franske kungen Ludvig XIV verkligen uttryckte sig som ryktet säger, men makt hade han och berusades av den. ”Vi är kyrkan” heter en katolsk reformrörelse som är starkt kritisk till påven och kardinalerna och vill att Kyrkan skall omdanas enligt moderna liberala värderingar. En stark vi-känsla finns också i gänget bakom Seglora smedja som också ger ut Dagens Seglora, och man säger sig kämpa mot främlingsfientlighet och ”mörkerkrafterna”. Men precis som en enskild persons makt kan spåra ur kan också lätt ett ”vi” spåra ur till att bara omfatta vissa ”vi” som är de goda och som kämpar mot ”dom” som påstås representera mörkerkrafterna. Då kan argumentationen skorra falskt, hur god viljan än var från början.

Kritiken mot Seglora tolkar jag som att man menar att man hamnat för långt åt det hållet och framstår som om godhetsmonopolister och de som inte delar samma uppfattning utmålas oförskyllt som svarta får.

Bloggen Tant Hu skriver:

”Varför är det så viktigt för Seglora smedja att framstå som den enda som bryr sig om människovärdet? Jag förstår det inte? Dessutom tycker jag att det finns något problematiskt med synen på ”Den Andre” hos smedjan. Smedjans attityd är ett maktperspektiv där ”Den Andre” inte själv får definiera sig, utan inordna sig i en färdig mall av utanförskap. Med detta menar jag inte att utanförskap inte existerar. För det gör det. Men, det handlar om att låta människor själv definiera vem och vad dem är.”

En som råkat ut för Smedjans missbehag och som inpå bara huden fått känna på hur det är att på Internet få stämpeln på sig att vara lierad med rasism och främlingsfientlighet är prästen i Svenska Kyrkan Annika Borg. Till slut tröttnade hon och skrev en serie blogginlägg på Kristen opinion med samlingsnamnet Åttonde budet där hon sakligt försöker reda ut vad som hänt.

”Jag har arbetat hela mitt liv för mänskliga rättigheter och mot extremism i alla former”, säger Annika Borg till Dagen. ”Och att nu anklagas för att ha ”bruna” åsikter, för att stå nära en ideologi som ledde till folkmord, det är fruktansvärt. Även när det är rena lögner så får människor en bild av dig genom skriverierna, en bild som är svåratt rätta till.”

Jag förstår Annika mycket väl som valde att gå till botten med detta genom att skriva så utförligt. Vi vet att när man blir anklagad på Internet så är passivitet och att ligga lågt inte längre någon gångbar metod. Förr kunde det vara tufft och respektabelt att inte ha någon profil på Internet, idag har en person inget annat val än att vara aktiv om någon baktalar en, för att väga upp det annars bara negativa material som kommer upp då man googlar på personens namn.

Man har försökt definiera bort hela denna debatt genom att göra det till en personkonflikt mellan Helle Klein och Seglora-kretsen och Annika Borg där båda parter framställs som lika goda kålsupare när det gäller att avhandla personliga konflikter i offentlighetens ljus. Seglora har på senare tid valt att kategoriskt tiga och istället anklaga Annika Borg för förtal och konspirationsteorier. Tidningen Dagen hade sökt Seglora för en kommentar, men man avstår från att kommentera. Prästerna Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz skriver dock i ett mejl att ”vi i Seglora smedja avstår från att kommentera Annika Borgs falska beskyllningar och konspirationsteorier.” Därmed medverkar man till att det framstår som att Annika Borg står där med Svarte Petter-kortet som den som försöker hålla igång ett personligt gräl.

Både Dagen och Världen idag tar idag på nyhetsplats upp Seglora-debatten. Orsaken är att saken får en extra dimension i och med att Stockholms stift understödjer smedjan genom att ännu en gång låta den få del av en stiftskollekt, vilket många är kritiska till. Kyrkan bör rikta sitt stöd till sådana som har en mer allsidig inriktning och inte baktalar andra personer inom samma organisation.

Seglora smedja kallar sig oberoende men de som är drivande är knutna till Socialdemokraterna, påpekar prästen Hanna Lönneborg, som menar att det får de gärna vara, men att det borde redovisas öppet.

Är detta ett led i Socialdemokraternas strategi att använda Kyrkovalet som en språngbräda för riksdagsvalet 2014? Frågan är inte obefogad. Kyrkopolitikern Olle Burell (s) har själv redogjort för strategin. Man undrar bekymrat om det är valpropaganda som kyrkobesökarnas kollekt skall gå till.

Dagen har också försökt nå biskop Eva Brunne för en kommentar, men också hon avstår från att kommentera ,men hänvisar genom pressekreterare till tidigare uttalanden. Tillsammans med kontraktsprostarna i Stockholms stift har Brunne utarbetat etiska riktlinjer för hur präster och diakoner bör använda sociala media. Där framgår bl.a. det självklara att personliga konflikter ska inte bearbetas på offentliga arenor.

Läs också:

Kyrkliga ting: Om makten och härligheten

Publicerat i Church, Politik, Samhälle | Märkt | 14 kommentarer

Askonsdag 2013

Publicerat den 13 februari, 2013 av Bengt Malmgren

Idag börjar Fastan, en tid av 40 dagar fram till Påsk av eftertanke, bön, återhållsamhet med syftet omvändelse, förnyelse, att ladda batterierna helt enkelt. Som människor här i jordelivets vedermöda behöver vi sådana perioder för att återhämta oss.

Samtidigt går sådant på tvärs mot konsumtionssamhället vars mantra tycks vara Mer av allt – hela tiden. I går åt jag min sista semla för säsongen, men i konsumtionssamhället iakttar man inga sådana restriktioner. Tvärtom exploateras traditionen kommersiellt så långt som möjligt. Tidigare respekterades vilodagen, och de flesta butiker var stängda på söndagar. Även sedan man börjat med söndagsöppet respekterades Långfredagen som en stilla dag, stängda biografer och butiker, men nu är också den dagen uppslukad av konsumtionskulturen.

Jag hävdar inte att ett övervägande sekulärt samhälle skall tvingas in i övergivna kristna traditioner, men nog saknas något som är viktigt för människans balans och välmående både fysiskt och andligt när konsumtionskulturen erövrar allt.

Själv gläder jag mig åt att tillsammans med medkristna följa kyrkoårets rytm och gå in i denna period av stillhet.

Vi har mycket att be för. Givetvis för hela samhällets bästa, och att vi som kristna får kraft att vara ett salt och ljus i världen, inte en sekt som stänger oss inne utan som i likhet med Petrus och de första apostlarna gå ut på Jerusalems gator och torg och verkar i samhället.

Samma sak som också påven Johannes den XXIII ville då han sammankallade Andra Vatikankonciliet: Aggiornamento, uppdatering innebar att han ville öppna Kyrkans fönster mot världen.

I år vill vi också särskilt tänka på vår påve Benedikt XVI och ge honom vårt stöd och våra böner under sista fasen av hans pontifikat och förenas med hela Kyrkan och be om den Helige Andes ledning när en efterträdare till Petrus skall utses. Michelle Moran, president för ICCRS (International Catholic Charismatic Renewal Services) ger denna apell:  

.


.

Jag vill också under fastan särskilt be för ekumeniken och ett gott klimat av samarbete och ömsesidig respekt mellan kristna i Sverige. Den 18 maj är det dags för den stora Jesusmanifestationen i Stockholm som är ett tillfälle för kristna i Sverige att ge uttryck för samhörigheten kring det som är gemensamt centrum för vår tro.

.
Till sist för er som är vana vid datorns kommunikativa gränssnitt: Också andliga sanningar kan pedagogiskt tydliggöras den vägen. Håll till godo med denna korta YouTube-film som berättar om vad fastan betyder:

.


.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , , | 1 kommentar