Jag ser att Aftonbladet och Expressen har hakat på och återgett innehållet i den artikel som publicerades i torsdags i Italiens mest spridda dagstidning La Repubblika. Några utländska tidningar, bl.a. The Guardian återgav också det hela.
Artikeln visade sig vara väldigt tunn på dokumenterad substans och mera bygga på vinjetter och återblickar som man bakar ihop till en ny historia. Inga namngivna källor återges.
Det finns en rapport framtagen på uppdrag av påven av tre kardinaler, Julian Herranz, Josef Tomko och Salvatore De Giorgi. De började sin utredning i april 2012, redan innan Vatileaks-skandalen briserade i pressen i maj månad. Den har just överlämnats till påven. Den är hittills hemlig, men påven kommer att informera kardinalerna om innehållet. La Repubblica-artikeln bygger på påstått material från rapporten. Några som helst källor finns dock inte till artikeln, däremot några citat från personer, vilket sedan sätts samman till en spekulativ story, där scoopet skulle vara att bakgrunden till att påven lämnar sitt ämbete är ett gay-nätverk inom Vatikanen. Att ett sådant existerar – möjligt. Att detta skulle vara orsaken till påvens avgång – knappast.
Låt oss titta på La Repubblika-artikeln. Vad ligger bakom? Vatikankännaren och grundaren av Inside the Vatican Robert Moynihan har i ett par inlägg på sin hemsida analyserat artikeln. Se här och här.
Fyra citat förekommer i artikeln:
1: Från ett offentligt framträdande av påven på askonsdagen då han varnade för ”splittring inom kyrkan som fläckar ner henens ansikte”
2: Kardinal De Giorgi om påvens avgång: ”Det han gjorde var ett tecken på styrka, inte svaghet. Han gjorde det för kyrkans bästa. Han gav ett starkt budskap till alla i auktoritetsposition eller som utövar makt och tror de är oersättliga. Kyrkan byggs upp av människor. Påven såg problemen och mötte dem med ett initiativ [hans avgång] som var lika enastående som det var visionärt. ”
3: Under Angelus 17 februari sade påven att det finns behov att genomskåda frestelsen till makt som exploaterar Gud för människors egna intressen.
I inget av dessa tre citat sägs något specifikt om Vatileaks-rapporten.
4. Det fjärde citatet i La Repubblikas artikel sägs vara från en man som stod nära den som framställde rapporten. Detta är den enda källa som kommer i närheten av rapporten i hela artikeln, en anonym källa som citeras i andra hand. Källan säger: ”Allt (i rapporten] rör sig kring att inte iakttaga 6:e och 7:e budet”.
Artikelns sista del är en sierie vinjetter och allusioner på tidigare fall som artikelförfattaren Concita De Gregorio påstår ha ”undersökts” av de tre kardinalerna och sammanfattats i deras rapport.
Men inga bevis redovisas för att allt det som sägs ha hänt verkligen hänt. Artikeln innehåller inga källredovisade bevis över huvud taget, utom andrahandscitatet frånpersonen som sade att det handlade om icke-iakttagande av 6:e och 7:e budet.
Tunnt underlag för en story som far världen runt och idag alltså nu hamnat i Expressen och Aftonbladet som tydligen inte heller är så noggranna med att kolla sina källor. För noggrann källkontroll skulle ju kunna förstöra ett bra scoop!
Det är knappast moraliskt patos som driver mindre nogräknade sekulära media att skrtiva det de skriver. Men låt oss konstatera att Kyrkan aldrig har varit ren från den typ av korruption och svagheter som förekommer i samhället i övrigt. Därför är det inte i och för sig förvånande att det sker saker också i Vatikanen. Det är fullt möjligt att det ligger något i att det funnits ett homosexuellt nätverk och att rapporten innehåller något om det. Men att detta skulle vara orsaken till påvens avgång: Knappast. Det är ett hemmasnickrat mediascoop.
Det är det viktigt att vi katoliker skärskådar det som sker, inte förtiger och sopar under mattan sådant som är brister i kyrkan, men också granskar och sorterar ut vad som är sanning, och vad som är spekulationer och överdrifter i medias rapportering. Jag tycker Robert Moynihan uttrycker det så bra i sitt andra inlägg att jag citerar honom direkt. Jag skriver under på varenda ord:
”I believe that, to protect the Church, to protect her freedom and her mission, each and every source of outside pressure and control which might influence, constrain or compel a decision to be taken on any basis other than the basis of what is for the good of the Church, and in keeping with the faith that has been handed down to us, must be identified and if possible removed. I believe that it is critical that no Pope, no cardinal, no bishop, no priest, no layperson, be subjected to any form of ”blackmail.” We should fight to remove any shadow of outside ”influence” over the decisions of the Church’s leaders.
I believe that some of the issues touched on in the La Repubblica and Panorama articles are, in fact, of deep concern to the Holy Father. I believe that the cardinals who enter the upcoming Conclave must be free to continue the effort to cleanse and purify the Church that Pope Benedict has attempted to carry out.
The truth on these matters is not to be feared. Christ is with His Church, and always will be. What is to be feared is anything that covers up the truth, and makes the Church vulnerable to outside pressures and interests. The Church must be free to carry out her essential identity and mission. And it is the freedom of the Church that is at stake today.”
Vatikanens Stats-sekretariat säger i en kommuniké med anledning av konklaven:
”…If in the past the it was the so-called superpowers, namely States, who sought to condition the election of the Pope in their favour, today there is an attempt to apply the weight of public opinion, often on the basis of assessments that fail to capture the spiritual aspect of this moment in the life of the Church. It is regrettable that, as we draw near to the beginning of the Conclave when Cardinal electors shall be bound in conscience and before God, to freely express their choice, news reports abound which are often unverified or not verifiable, or even false, even subsequent damage to people and institutions…”
…
Bengts Blogg 
Tack, Bengt, för en nyanserad kommentar. Bara några snabba reflexioner: När man insinuerar att just homosexuella nätverk inom Vatikanen skulle utgöra ett större hot än varje annan typ av nätverk (t.ex. italienska familjeband), – gör man sig då inte skyldig till en olustig form av homofobi?
Och – påvens starkt kritiserade insatser för att t.ex. stänga prästseminarier för personer med ”homosexuell läggning” – var de verkligen utslag av homofobi? Eller ett försök att förebygga just den sorts affärer som nu tycks rullas upp?
Visst Paul, men notera att det är sekulära media som älskar att insinuera sådant och fokusera på det.
Vad beträffar påvens avgång så kan de andra ”affärerna” r ex de som har att göra med Vatikanen bank och ”den heliga stolens” ekonomi vara den egentliga orsaken. Men att denna rapport om sexuella skandaler har skyndat på påvens beslut är troligt.
De gamla och nya ekonomiska skandalerna skulle ha kunna fälla hela kyrkan, om de blev riktigt kända och om kyrkan inte var så enormt stor och har sina starka politiska beskyddare, vilka i sin tur är beroende av kyrkan. Men det är nog bara en tidsfråga innan RKK råkar riktigt illa ut. Det finns fiender.
Där ser man risken med att ha en enda ”överfader”. Så länge allt är väl går det bra, men när det går illa kan det fälla hela organisationen. Kyrkan har ju oavbrutet hängt upp sitt anseende helt på påven.
Lennart!
Alla människor, också påvar har brister. Mänskliga strukturer kommer och går, Kristi kyrka består till tidens slut. Poängen är väl just att påven är en tjänst, inte en människa som man hänger upp allt på. Det visar väl inte minst Benedikts beslut att avgå. Påven betyder mycket för kyrkans ansikte utåt i den tid som nu är, men mkt lite för hennes långsiktiga utveckling.
Bengt,
det som bör bekymra oss är Vatikanens presstalesman Federico Lombardis kommentar till den påstådda sex- och utpressningsskandalen:
– Vi kommer varken att bekräfta eller förneka uppgifterna som framkommit.
Lombardi är ingen nybörjare. Han bör veta att ett sådant uttalande tolkas som att han inte vill ljuga genom att förneka skandalen, men inte heller göda den genom att bekräfta uppgifterna. Läcker inget mer ut, som kan bekräfta La Republicas scoop, kommer skandalen att självdö av syrebrist. De som litar på Rom vad som än händer kan då fortsätta att göra detta medan de som misstror Rom fått ytterligare anledning. Men i Vatikanen räknas nog de senare som förlorade för kyrkan so oder so.
Skulle däremot La Republicas påstående bekräftas blir skandalen dubbel – både sexuellt hyckleri och försök till mörkläggning.
Gert Gelotte
Jo, Gert Gelotte är journalist och tolkar uttalandet på journalisters sätt. Jag har inga problem med detta, men jag har ibland befunnit mig på den ”andra sidan” och vet att man ibland avkrävs besked och kommentarer utan att VETA SÄKERT (helt enkelt därför att det är helt prematurt att avge bindande omdömen) och alltså måste svara med detta slags mumbo-jumbo. Effekten blir precis den som Gert anger. För mig är det snarare ett tecken på journalistikens förfall, att man alltid kräver svar NU och inte kan vänta till dess att man faktiskt fått en klarare bild av vad som verkligen hänt.
Paul,
en pressekreterare bör förstå och tala samma språk som journalister. Det tror jag Lombardi gör och det gör mig orolig.
Gert
Ja, Gert, jag kan också ha dubier om Lombardis agerande. Själv jag har under många år (som statsanställd) utsatts för ett stort antal (journalistledda) kurser i professionell ”mediaträning”. Tyvärr har det inte ökat min respekt för medias sätt att arbeta.
Paul,
du försöker provocera mig. Jag har närmare 40 års erfarenhet av medias sätt att arbeta och av svepande kritik, ungefär som din. Jag blir inte ens arg längre, bara trött.
Du vill att journalister skall invänta besked, men det vore att missköta journalistuppdraget. Journalister skall inte acceptera vare sig vatikanens eller någon annans dagordning.
Jag har också sysslat en smula med mediaträning. Jag brukar lära ut som grundläggande att det alltid finns ett svar NU. Det är ett svar som är så sant och så uttömmande som möjligt, givet situationen. Är situationen oklar bör man säga det. Vill man inte svara så har man naturligtvis rätt att låta bli. Men man måste då vara medveten om att det alltid finns andra källor. Att inte svara är att förlora inflytande över nyhetsförmedlingen. Att svara som Lombardi är att be om spekulationer.
Gert
Gert!
Journalister har sin uppgift, chefer och presstalesmän som intervjuas har sin uppgift. Inte alltid sammanfaller deras intressen, och inte alltid står journalisterna för ljus och upplysning och intervjuoffren för skumrask och försök att missleda. Gracerna är fördelade mera jämt än så, det är väl det Paul försöker säga.
F Frederico Lombardis uttalande att man varken bekräftar eller förnekar säger som enskilt uttalande ingenting om Vatikanens framtida förmåga att spela rent spel och rensa ut korruption. I det läge som nu är har Lombardi all anledning att vara återhållsam med att kommentera pressens spekulationer. Att kommentera enskilda detaljer skulle bara spä på spekulationerna ytterligare i ett läge då man måste fokusera på konklaven och det kommande påvevalet.
Rapporten om Vatileaks beordrad av påven våren 2012, redan innan det hela briserade i pressen i maj månad är hittills hemlig, det är bara påven och de tre författarna som känner till den. Men självfallet känner också andra till delar av materialet, om inte annat alla de som blivit intervjuade som kunnat sluta sig till att det de meddelat kommer att återges i rapporten.
Påvens beslut att avgå är uppenbarligen något han funderat på en längre tid, men att tillkännagivandet kom i nära anslutning till att rapporten överlämnades är inte så konstigt, kanske ville han ha den klar och kunna informera kardinalerna innan processen med val av ny påve tog vid. Detta är hans bidrag till att reda ut och rensa upp i Vatikanens byråkrati, intriger och korruption. Nu får någon annan ta vid där han slutar.
Att det finns saker av intresse som tyder på korruption i Vatikanen, kanske också att påstådda gay-nätverk existerar (uppgifter om detta cirkulerade i pressen redan för ett par år sedan) behöver man inte ha särskilt mycket fantasi för att tro. Skulle rapporten varit helt blank och man hunnit analysera den vore det lätt för Lombardi att dementera att det finns någon som helst substans i spekulationerna. Att han inte dementerar stärker givetvis misstanken att det finns substans i dem.
Däremot hoppas jag inte, och inte heller tror, att det finns minderåriga inblandade. Fanns misstanke om sådana övergrepp skulle det enligt reglerna omedelbart polisanmälts. Om så vore fallet och det inte polisammälts vore det givetvis en stor skandal.
Den nye påvens uppgift kommer nu att vara att ta i tu med byråkratin i Vatikanen, effektivisera kurians arbete och ta itu med korruption. Vi är nog överens om att det är ett mycket viktigt arbete som behöver utföras, men jag är inte ense med dig om att Lombardis uttalande i sig signalerar att man måste ha farhågor.
Media kommer att fortsätta att granska kardinalerna, och den som blir vald till ny påve kommer givetvis att på alla sätt undersökas när det gäller hans historia och om det kan finnas något tveksamt i bagaget, precis som man brukar göra med nya ministrar härhemma. Inget fel i det. Det är medias uppgift.
Det viktiga är hur kardinalerna och den nye påven hanterar detta. Ingen är felfri, många av kardinalerna och därmed den framtida nye påven kommer säkert att ha något i sitt bagage som man kan slå ner på. Vi lever inte i en svartvit värd där vi bara kan sätta felfria människor i ledarpositioner, en sådan värld skulle bli både inhuman och orealistisk. Däremot handlar det om hur man hanterar sina misslyckanden och brister, att man är ärlig, kan vända om, vara trovärdig inför omvärlden. Påven reflekterar mycket över detta i anslutning till sexövergrepsskandalerna i intevjuboken med Peter Seewald Världens ljus från 2011. Det handlar om insikt, ödmjukhet, vilja att förändra, inte om triumfalism och inte om att försöka sopa misslyckandena under mattan.
Kardinal Mahony som bevisligen under sin tid som biskop i Los Angeles bidrog till att präster som begått barnövergrepp flyttades på och undgick lagens arm kunde ha valt att frivilligt dra sig tillbaka och inte delta i konklaven som många av pedofilioffren och deras anhöriga kräver. Nu väljer han en annan väg och menar sig ha insett sina misstag och bättrat sig möter omvärlden och står kvar i tjänst.
Det var ju intressant det Du skriver att alla människor, även påven, har sina brister. Men det har han inte enligt den relativt nya doktrinen som säger att han är felfri när det gäller läran…….
Bevisligen har påvarna sedan 400-talet inte heller varit felfria på andra områden. Varför skall då en person då hyllas som vore han någon särskild ÖVER alla andra? Jesus sade ju tydligt att INGEN skall kallas Fader utom Gud i himlen. Och att vi alla är bröder.
Lennart!
Påven är bara en människa med fel och brister även enligt katolsk tro, vad du än säger.
I övrigt är vi katoliker ense med dig i det du skriver. Du slår in öppna dörrar.
Bengt,
jag har inte utnämnt journalistkåren till ljusets riddarvakt. Jag har på professionella grunder förklarat varför Lombardis kommentar är djupt olycklig och kontraproduktiv.
Gert
Gert!
Jag tänkte väl det, att du inte utnämnt journalistkåren till ljusets riddarvakt. Då är vi överens på den punkten.
Men hur tycker du Lombardi skulle ha agerat då?
John Allen, initierad Vatikan-kännare på National Catholic Reporter bloggar:
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/mahony-vatican-and-risks-pushing-back
Och en till kommentar av Allen för CNN:
‘Gay-lobby’ behind pope´s resignation? Not likely!
Bengt,
hur skulle Lombardi agerat? Det är ganska svårt att svara på. Jag vet inte vad som är sant. Jag vet inte hur mycket av detta Lombardi vet. Och jag vet inte vilka instruktioner han fått.
En presstalesman framför sina uppdragsgivares budskap, ingenting annat.
Men om vi leker med tanken att Vatikanen skulle anställa mig som mediarådgivare 🙂 så skulle jag ge följande råd.
1. En presstalesman behöver veta vad han får säga, men också vad han inte får säga. Han eller hon måste alltså ha tillgång till all information och ett odelat förtroende.
2. När det uppstår en situation där journalister hänger på låset är det klokast att lägga alla fakta på bordet med en gång – särskilt de obehagliga. Finns inget mer att fråga efter blir skandalen kortvarig. Att undanhålla fakta är det samma som att hålla liv i skandalen eftersom det alltid uppstår nya läckor som leder till nya frågor och så vidare.
3. Det är inte alltid möjligt att säga allt. Det kan vara befogat att tiga om sådant som berör tredje man eller som kan orsaka skada. Men detta måste vägas mot skadan som orsakas av att inte lägga alla fakta på bordet samt, särskilt för kyrkan, vikten av att tala sanning. Att tiga om kriminella handlingar eller kyrkliga företrädares systematiska dubbelliv är aldrig försvarbart. Kyrkan är i förtroendebranschen!
Om det som sagts om rapporten är sant så skulle mitt råd bli att offentliggöra den och ta smällen. Givetvis behövs därefter en grundlig rengöring av det påvliga stallet och en lång rad reformer som gör slut på smusslet och tystnadens kultur. Omerta är ingen bra princip för kyrkan.
Tyvärr tror jag Vatikanen kommer att medge så lite som möjligt, vilket ytterligare torde tära på det nu mycket begränsade förtroendekapitalet.
Gert
Bra kommentar Gert!
Omerta belyses på http://en.wikipedia.org/wiki/Omert%C3%A0
Gert! Det låter som bra grundprinciper.
Jag är dock inte lika bergfast som du i en negativ bedömning av situationen. Det förefaller som om rapporten kommer att förbli hemlig, inte ens kardinalerna får läsa den, men kommer att få en redogörelse innan konklaven. De tre författarna har också full frihet att tala med de andra kardinalerna om saken.
Jag följer med spänning Robert Moynians efterforskningar av källorna till var uppgifterna som läckt ut kommer ifrån. I sin senaste blogg redogör han för en intervju med Panorama-journalisten Ignazio Ingrao som verkar ha intervjuat en hel del av de personer som de tre kardinalerna intervjuat som underlag för den hemliga rapporten:
http://www.icontact-archive.com/r_FSjbDEQwUsvi4AMjfZ_b1mLwbQoWTx?w=1
Bengt,
Vatikanens brist på insikt i hur media (och människor) fungerar är häpnadsväckande. En rapport om missförhållanden som inte ens kardinalerna får läsa bara måste ju innehålla ett antal dynamitladdningar – eller?
Att de tre författarna har full frihet att tala om rapporten med andra kardinaler gör inte saken bättre, utan sämre. Det innebär att olika flikar av sanningen kan förväntas läcka ut. Flikar som kommer att pusslas ihop till nya mer eller mindre sanna påståenden och rykten.
Jag kan inte ens föreställa mig att rapporten kan innehålla något som är mer skadligt för kyrkan än vad hanteringen av den nu leder till.
Gert
Gert, kanske har du rätt eller kanske inte. Det kan vara dynamitladdningar i rapporten, eller inte många alls, kanske innehåller den ungefär det vi hört redan och inte mer, möjligen mer detaljer med utpekande av personer. Handlar det om ej bekräftade misstankar är det ju vanskligt att lämna ut namn till offentligheten. Rapporten var ett beställningsverk av påve Benedikt tänkt från början som hans personliga underlag och ej ämnad för offentliggörande. Att påven som nu avvecklar sitt pontifikat och fokuserar på det samt den kommande konklaven och lämnar åt hans efterträdare att besluta hur man förfar med rapporten finner jag begripligt.
Vi får väl se hur den nye påven med hjälp av de rådgivare han kommer att omge sig med förfar med rapporten. Hoppas bara ingen kardinal som utpekas i rapporten väljs till påve. Må den Helige Ande vara med konklaven!
Bengt,
om den förhoppningen är vi överens. Gud bevare oss!
Pingback: Bättre lugn process och lyssna till den Helige Ande än att skynda fram i valet av ny påve | Bengts Blogg
Pingback: Vad händer i Vatikanen? Vi fortsätter att undersöka källorna till mediauppgifterna om Vatileaks. | Bengts Blogg