Jag vet inte hur jag skall reagera när jag nås av budskapet om hans bortgång. Naturligtvis saknad när jag ser tillbaka på många kära minnen från de år vi samarbetat. Alltid uppmuntrande till tro hopp och kärlek. Han hade alltid ett tröstande eller uppmuntrande ord för var och en han mötte.

Men framförallt glädje när jag tänker på det vittnesbörd han givit genom ett liv helt igenom genomsyrat av att lära känna Jesus och ett hopp och en mening som överskrider döden. Jag hörde honom säga vid ett möte: ”Tro inte att jag är död när du läser det – för då lever jag som aldrig förr.”

Jag tänker på psaltarpsalmen 92:

De rättfärdiga grönskar som palmer,
växer höga som cedrar på Libanon.
De är planterade i Herrens hus
och grönskar på vår Guds förgårdar.
Ännu i hög ålder skjuter de skott,
de är fulla av sav och kraft
och vittnar om att Herren är rättvis,
min klippa — i honom finns ingen orätt.

Ps 92:13-15

Att dra sig tillbaka i passivitet då han pensionerades från sin tjänst i S:ta Clara 2012 fanns inte på kartan. Han flyttade med sin hustru till Tanzania dit de tidigare hade band och driev där ett barnhem, undervisade vid en bibelskola och skriev dessutom böcker för den svenska publiken där han delde med sig av sina andliga erfarenheter. I ett minnesprogram i TV 2012 sade han:

”Att göra som en del gör när de är 67, lämnar allt, lägger av allt, sitter i sin lägenhet, telefonen tystnar, dagarna bara går, när ändå just nu i livet man står på ett mycket högt trappsteg, man har samlat på sig mycket erfarenhet, mycket kunskap, har många kontakter, då skall man inte förslösa det pundet. Jag skulle krympa som människa om jag bara satte mig i en förort till Stockholm och läste kvällstidningarna och tittade på TV. Det finns så mycket kvar. Jag brukade alltid säga, och sade det också i min sista predikan i Klara: Det bästa har vi framför oss.”

Intervju SvT 2012

Det sociala hjälparbetet och engagemanget för de fattigaste och mest behövande i samhället som byggts upp under hans tid i S:ta Clara är en förebild för hur det borde se ut med kyrkans sociala mission i alla församlingar. Det byggdes inte upp av mänsklig kraft, utan var grundat i bön och öppenhet för Andens gåvor. Jag är djupt imponerad av bönesamlingarna i koret varje morgon och kväll med alla medarbetare och frivilliga, och vilken frukt det burit och bär. Att vända sig till de utsatta och mest behövande, och hur många som blivit hjälpta blir delaktiga i gemenskapen och själva engagerade medarbetare.

När Carl-Erik Sahlberg kom till S:ta Clara fanns där en liten tynande grupp på några tiotal som gick i högmässan. Carl-Erik införde att varje arbetsdag inleddes med att alla medarbetare samlas till bön i koret. Den dagliga bönen, på morgonen och eftermiddagen blev ryggraden i det som skedde i S:ta Clara. Idag om man bevistar högmässan är det en fest inför Guds ansikte med fullsatt kyrka, och många volontärer deltar i det enastående diakonala arbetet bland prostituerade, narkomaner och papperslösa.

Vi inom katolsk karismatisk förnyelse har haft ett fint samarbete under alla år med gemensamma konferenser, Liv i Anden-seminarier och bönesamlingar. Carl-Erik sade alltid att han var glad att ha med oss katoliker i gemenskapen.

Läs mera: [Lillemor Hallin – Samverkan mellan S:ta Clara kyrka och AKKS från 1990-2007]

Hans teologiska verk är av ekumenisk bredd, men framförallt stannade inte teologin vid teori hos honom, utan han omsatte den i praktisk handling. Jag är glad för S:ta Claras värdskap för ekumeniska träffar i Stockholm och att jag fick vara med på mötet i september i år då Carl-Erik själv var med och talade om 9 punkter för församlingstillväxt – slutsatser som bekräftats av hans kyrkohistoriska studier och praktiskt visat genom exemplet S:ta Clara.

S:ta Clara – ett levande exempel på hur karismatik och socialt arbete för de fattigaste och mest behövande går hand i hand.

Han har studerat 5 perioder i kyrkohistorien då kyrkan växte:

• Urkyrkan
• Kelterna under tidig medeltid
• Ignatius av Loyola och Jesuiterna
• Pietismen under 1700-talet
• Växande kyrkor idag

Utifrån detta tog han fram 9 punkter som tycks vara grundläggande för att en kyrka skall växa. Han studerade också kyrkohistorikern Kenneth Scott Latourette som kommit fram till liknande slutsatser. De 9 punkterna är:

Den kyrka växer som…

1. är öppen för alla (ECCLESIA)
2. bryr sig om människor i nöd (DIAKONIA)
3. är en kärleksfull gemenskap (KOINOINIA)
4. har Jesus i centrum (KERYGMA)
   5- lever ett rent liv
5. vågar lida för sin tros skull (MARTYRIUM)
6. söker Gud i bön
7. använder vanligt folk (EVANGELISATION)
8. gör sig beroende av den Helige Andes kraft

[Läs mera på min blogg om S:ta Clara och Carl-Erik Sahlberg]