Den synodala vägen som påve Franciskus initierat och som engagerar hela världskyrkan kommer att bli något av en revolution om man tar det på allvar.
– Om människorna i centrum lyssnar till dem i periferin och gör vad de kan för att underlätta för dem att komma till tals.
– Om människorna i periferin lyssnar till påvens vädjan att de behövs för att vi skall bli en levande fullödig kyrka och tar mod till sig att ta ett steg in i kyrkan och bemöda sig om att kommunicera.
– Om alla, från påven till de sista lekmännen, lyssnar till och gör sig beroende av den Helige Ande.

Lyssna till vår biskops vädjan till alla oss katoliker:

Församlingarna kommer att anordna minst två allmänna möten där man får möjlighet att samtala om och förbereda svar på de frågor som förberetts till den synodala processen. Enskilda personer liksom grupper och föreningar kan också ta egna initiativ och besvara frågorna och skicka in till [kontaktgruppen i stiftet] som betjänar den synodala vägen.

Jag märker att i min familj och bekantskapskrets har startandet av denna process redan gett impulser till samtal, också bland dem som normalt inte brukar engagera sig så mycket i kyrkans angelägenheter.

Frågorna man skall ta ställning till finns på stiftets hemsida [Länk här]. Observera, att om det ser mycket ut och vissa frågor känns mera mindre angelägna, fokusera då inte på dem, utan koncentrera dig på de för dig mest angelägna och strunta i de andra. Men tveka inte att utifrån bästa samvetsövervägande göra din röst hörd, den behövs. Jag citerar frågeställningarna nedan.

Från stiftets hemsida:

Den grundläggande frågan är:

Hur sker denna gemensamma vandring i vårt stift, på den plats där just du är? Vilka steg behöver vi ta för att växa i vår gemensamma vandring och verkligen vandra tillsammans?
När du begrundar frågan fundera t ex över följande:

När du hör uttrycket ”gemensam vandring i kyrkan”, vilka konkreta exempel från ditt eget liv kommer du att tänka på?

Vilka av dessa exempel handlar om positiva erfarenheter, och vilka om negativa erfarenheter? Precisera/förklara varför.

Vad lärde du dig av dem?

I vilka av dessa erfarenheter upplevde du den helige Andes närvaro?

Vilka av dessa erfarenheter kan vara lärorika för hela kyrkan/hela vårt stift/den kyrkliga gemenskap som du är en del av? På vilket sätt?

Tio frågeställningar att diskutera och besvara
……………

1. LEDSAGARNA
När vi talar om ”vår kyrka” – vem hör dit? Vem ber oss vandra tillsammans? Vilka är reskamraterna även utanför församlingarna? Vilka personer eller grupper har lämnats utanför? Vilka bjuds in i kyrkan? Vilka stängs ute? Varför?

2. LYSSNANDET
Vem behöver vår kyrka lyssna på? Hur lyssnar kyrkan på lekmännen, de unga och kvinnorna? Hur tas bidragen från kvinnor och män i ordensgemenskaperna tillvara? Vilket utrymme får rösterna från minoriteterna, de utstötta och uteslutna och de som lämnat därför att de inte känt sig lyssnade på? Att verkligen lyssna kräver att man är öppen och fördomsfri. Vilka fördomar och stereotyper kan hindra lyssnandet?

3. ATT TA TILL ORDA
Hur främjar vi en fri och genuin kommunikation, utan tvetydighet och opportunism? Hur gör man det i vårt samhälle? När och hur lyckas säga vi uttrycka det som är viktigt för oss? Hur fungerar relationerna med medierna (inte bara de katolska)? Vilka talar i den kristna gemenskapens namn och hur väljs dessa?

4. GUDSTJÄNSTEN
På vilket sätt kan bönen och firandet av liturgin inspirera och ge riktning åt den gemensamma processen? Hur inspirerar bönen och liturgin de viktigaste besluten som tas i och av kyrkan? Hur ska alla troendes aktiva deltagande i liturgin och helgelsens tjänst främjas?  Vilket utrymme ges till akolyter och till lektorer? Är det utrymme som ges tillräckligt?

5. MEDANSVAR I UTSÄNDNINGEN
Alla kyrkans medlemmar är kallade att delta i kyrkans mission. Hur stöttar vi de medlemmar som är engagerade i samhällslivet (genom sociala och politiska insatser, verksamhet i vetenskaplig forskning och undervisning, i främjandet av social rättvisa, skydd av mänskliga rättigheter och omsorgen om det egna hemvistet osv.)?

Hur är samarbetet mellan våra orientalisk katolska kyrkor och den romersk-katolska kyrkan? På vilket sätt bidrar det till/försvårar kyrkans mission?

6. ATT FÖRA EN DIALOG I KYRKAN OCH SAMHÄLLET
Vilka dialoger förs inom kyrkan? Hur skall man bemöta de olika synsätt, konflikter och svårigheter som råder?  Hur främjar vi samarbeten med andra stift, lekmannaorganisationer, kyrkliga rörelser m fl? Vad har vi för erfarenhet av dialog med troende från andra religioner och med icke-troende?

Hur kan kyrkan möta andra institutioner i samhället i en dialog och lära av dem; i politikens värld, det civila samhället, de fattiga?

7. ANDRA KRISTNA KYRKOR OCH SAMFUND
Vilka relationer har vi med systrar och bröder i andra kristna kyrkor och samfund? Inom vilka områden? Vilka frukter har mognat under ”den gemensamma resan”? Vilka svårigheter har uppstått?

8. AUKTORITET OCH DELTAGANDE
En synodal kyrka kännetecknas av delaktighet och medansvar. Hur ställer vi upp målen som ska nås, hur ser vägen dit ut och vilka steg måste tas? Hur ska auktoriteten i vår kyrka utövas? Hur ser lagarbetet och medansvaret ut? Hur främjas lekmännens delaktighet och medansvar?

9. URSKILJA OCH AVGÖRA
Med vilka metoder väljer vi ut och tar gemensamma beslut? Hur kan detta förbättras? Hur ska deltagande i beslut inom hierarkier främjas? Hur kombineras decision-making-processen med decision-taking-processen d v s hur förbereds de beslut som tas? På vilket sätt och med vilka metoder uppmuntrar vi transparens och ansvarighet?

10. ATT LÄRA SIG I SYNODALITET
Hur ska människor utbildas, särskilt de som inom den kristna gemenskapen ska åta sig ansvarsfulla uppgifter, som gör dem lämpliga för att ”vandra tillsammans” och ömsesidigt lyssna och ha dialog med andra? Vilken utbildning erbjuds för urskiljning och utövande av auktoritet?

[Synod 2021 – 2023 hemsida Vatikanen]