Bengts Blogg

När de 11 katolska forskarna 10 sept presenterade sin debattartikel i Dagen om Svenska kyrkan och Uppsala stifts 850-årsjuileum förstod jag att det av en del kunde uppfattas som provokativt, men jag hoppades att de sakfrågor som togs upp skulle leda till en ökad tydlighet och ett samtal på saklig bas bortom den politiska retoriken. Jag bejakar artikelns huvudbudskap, att det finns en tendens från Svenska kyrkan att monopolisera det kristna arvet, t.ex. genom att otydliggöra/bagatellisera brottet mellan den för- och efterreformatoriska kyrkan och olikheter i hur kyrkorna idag ser på vad som konstituerar kontinuiteten och enheten.

Cisterciensklostret i Alvastra, där Uppsalas förste ärkebiskop Stefan levde tvingades stänga i och med reformationen. Ruinerna står kvar som ett vittne om en brytning som bitvis var brutal.

Flera svar har publicerats i Dagen. Svenska kyrkan gör visst inga monopolanspråk, skriver Lars Åstrand, domkyrkokaplan och adjunkt under ärkebiskop Jackelén. Han bejakar att det inte finns någon sömlös kontinuitet efter reformationen, men att Svenska kyrkans självförståelse ändå är att det finns en identitetsmässig kontinuitet med de första missionärerna och att det är samma kyrka som Svenska kyrkan representerar. Vi ser oss  som en gren på det kristna trädet, i kontinuitet med Ansgar, Stefan och kristna genom alla tider skriver han.  Gott så. Ändå tycker jag han väl lätt avfärdar de exempel som de 11 nämner, lite mer självkritiskt granskande av vad som ligger i de monopoliseringstendenser som beskrivs efterlyses. Som någon skrev i kommentarsfältet till en av artiklarna: Det går inte att komma undan att det är märkligt att en kyrka som är knappt 500 år gammal firar både 850- och 1000-årsjubileum.

Husaby källa där Sveriges förste kristne kung Olof Skötkonung döptes kring år 1000 fylldes igen med stenar av Laurentius Petri som ville förhindra kulten kring källan. Petri beskrev katolska gudstjänster som avguderi, och 1536 års psalmbok kallar påven för Antikrist. Reformationen införde en teologi med antikatolsk udd och ledde till dödsstraff för dem som ville hålla fast vid den gamla kyrkan.

Jan Eckerdal, präst i Nyköping är än mindre saklig och agerar sårad oskuld i en artikel vars väsentliga innehåll är att han tycker de 11 katolska forskarna är arroganta. Gunnar Granberg skriver likaså en artikel där han låter förstå att de 11 tar till för starka brösttoner.

Uppenbarligen är det en känslig fråga de 11 tar upp. Men om det nu råder en så god och bra ekumenisk anda mellan samfunden i Sverige, skall det då inte gå att på ett sakligt sätt ta upp frågor om kyrkosyn på ett djupare plan utan att det genast betraktas som påhopp?

Det talas om ”katolsk” i olika bemärkelser, dels som en allmän egenskap hos en kyrka, att det är universell, allmännerlig. I den meningen vill Svenska kyrkan kalla sig katolsk. Alla kyrkor vill ju vara katolska (universella), ortodoxa (renläriga) och evangeliska (byggande på Ordet). Men ”katolsk” har också fått en speciell betydelse som beteckning för den kyrkofamilj som står i enhet med biskopen av Rom, dit hör Romersk katolska kyrkan (den latinska riten) samt ett antal östliga kyrkor av olika rit unierade med Rom. Ibland glider man på begreppen och är inte tydlig med om man använder ordet i den första eller andra bemärkelsen. Erik Åkerlund från Newmaninstitutet reder ut detta mycket bra i en insändare i Dagen.

I en slutkommentar idag från en av de 11, prof Ulf Jonsson står han fast vid vad som sades i den ursprungliga artikeln, och efter att ha läst svaren tycker han sig finna en hemmablindhet hos Svenska kyrkan. Ulf är självklart positiv till dagens ekumeniska dialog och allt det katoliker och protestanter har gemensamt, men det var inte det som de 11´s artikel fokuserade på. Han går djupare in på frågorna om kyrkosyn:

”Precis vad som skapar kontinuitet med den katolska kyrkan inom Svenska kyrkan finns det olika uppfattningar om. Eckerdal, Löwegren och Åstrand verkar i sina beskrivningar av Svenska kyrkans ”allmänkyrkliga” respektive ”katolska” arv bygga på ”branch-ecklesiologin”, en kyrkosyn med rötter i anglikanska kyrkan och förespråkad av Nathan Söderblom. Men blir det trots allt inte anakronistiskt att tolka reformatorernas intentioner utifrån en kyrkosyn som växte fram först på 1800-talet? Och är det inte anakronistiskt att använda beteckningen ”Svenska kyrkan” när man beskriver händelser på 1100- och 1500-talen? Samfundsbeteckningen ”Svenska kyrkan” började användas först i mitten av 1800-talet.”

Det är intressant att Ulf Jonsson problematiserar den ekumenik som bygger på bilden av trädet där de olika kyrkorna är grenar som har goda diplomatiska förbindelser med varandra. Det erinrar mig om en föreläsning på Bjärka Säby våren 2012 där professorn i Kyrkohistoria Samuel Rubenson introducerade en ny metafor för kristenhetens utveckling: Floden.  Träd-metaforen har ett historiskt förklaringsvärde, men är inte funktionell för att beskriva den dynamiska utveckling kristenheten står inför idag där det handlar om en helt nytt dynamiskt skeende och där Anden manar oss att blicka framåt och inte bara lugnt sitta och gunga på vår egen lilla kvist i tron att splittringen beror andras misstag, medan jag själv inte kan göra så mycket annat än att se om mitt eget hus. Läs mitt referat av prof Rubensons föreläsning här.

Det är inte bara Uppsala som firat jubileum. Nyligen firade också Skara stift sitt 1000-årsjubileum som självfallet också har sitt ursprung i den katolska tiden. Att Katolska kyrkan berördes av jubileet manifesterades genom att det också firades katolsk pontifikalmässa med biskop Anders Arborelius. Den firades som en votivmässa för Herrens törnekrona i Skara. Brynolf Algotsson som var biskop i Skara 1278-1317 mottog en tagg ur Kristi törnekrona genom den norske kungen 1304 och förde den till Skara domkyrka. Många reliker förstördes under reformationen, men traditionen säger att just denna törntagg än idag finns gömd någonstans i domkyrkans väggar.

I Skara domkyrka fanns innan reformationen biskop Brynolfs relikskrin samt en törntagg ur Kristi törnekrona som försvunnit efter reformationen. Vid 1000-årsjubileet av Skara stift nyligen firades votivmässa till Herrens törnekrona med liturgisk hymn författad av biskop Brynolf. Vid jubileet invigdes en skulptur av böhmisk kristall av konstnären Michel Östlund som symboliserar törntaggen. Foto: Maria Malmgren