Att tro trots att jag inte förstår eller att tro för att förstå mera

Publicerat den 29 september, 2014 av Bengt Malmgren

Lyssna till detta 20-minuterssamtal mellan ärkebiskop Antje Jackelén och Marcus Birro där bådas karisma verkligen kommer fram på ett bra sätt och bryts mot varandra till ett riktigt intressant samtal. (klicka på bilden)

http://embed.bambuser.com/broadcast/4959105

Detta inlägg publicerades i Church och märktes andlighet, filosofi, Svenska kyrkan, teologi. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Att tro trots att jag inte förstår eller att tro för att förstå mera

Irène Nordgren skriver:

29 september, 2014 kl. 15:38

Bengt

Antje Jackelén är fantastisk.

Med förförståelse / terapeutiskt förhållningssätt vet både du och jag att det går att föra meningsfulla samtal med vem som helst. Som här när Antje Jackelén samtalar med Marcus Birro.

Lite jobbigt att ständigt höra Birro beklaga sig vad han tvingas stå ut med. Han tar varje tillfälle som bjuds att offentligt göra sig till förföljd martyr för sin kristna tros skull här i religionsfrihetens Sverige.
Ingen ska undgå att få veta vad han står ut med för sin kristna tro.
Dagens Seglora gjorde ett övertramp vid en rubriksättning vid ett tillfälle som drabbade Birro men som raderades …….
Detta övertramp missar Birro aldrig att påminna om ……så inte heller i sitt samtal med Antje Jackelén.

Det gäller att kontinuerligt hålla folks minne levande om hur Marcus Birro får lida ……

// Irène

http://www.katolskvision.se/blog/?p=11334

http://www.katolskvision.se/blog/?p=12083

Svara
- bema skriver:
  
  29 september, 2014 kl. 16:22
  
  Förstår inte detta förringande av vad Marcus faktiskt fått stå ut med. Det skulle inte vara något heroiskt att förtiga detta. Ditt lilla obehag du har med att stå ut med att han nämner det är ingenting jämfört med vad han faktiskt fått utstå. Jag tycker det är bra att han problematiserar detta, det har ingenting att göra med att vi skall tycka synd om honom. Han talar om ett samhällsklimat som berör oss alla. Jag tycker ditt bagatelliserande är mera problematiskt.
  
  Svara
Irène Nordgren skriver:

29 september, 2014 kl. 18:25

Bengt

”Ditt lilla obehag…..”

Jag hade inget att göra med den för Birro för alltid ihågkomna rubriken. Jag hade inget som helst personligt obehag av detta.

Jag tycker bara det är BILLIGT och PUBLIKFRIANDE att sitta och be Antje Jackelén om förlåtelse för sina egna överträdelser samtidigt som man inte vill förlåta andra deras överträdelser mot en själv.

Jag vidhåller att Birro bidrar till polariseringen av det kyrkliga klimatet i Sverige.

Du tror väl inte att de intellektuella elitistiska newmankillarna skulle vara intresserade av den så teologiskt okunnige Birro om han inte vore så KRITISK mot svenska kyrkan.

Gefundenes Fressen tycker Ulf Jonsson och Co !

// Irène

Svara
- bema skriver:
  
  30 september, 2014 kl. 07:13
  
  Irène!
  
  ”ditt lilla obehag”, nej, nej, jag förstår att så känslig är du inte, uttrycket var bara ett retoriskt grepp som syftade på att du skrev ”Lite jobbigt att ständigt höra Birro beklaga sig…”
  
  Jag tycker du tar ner samtalet till sandlådenivå genom att göra polemiska recensioner av personers karaktär till huvudsak (Birro spela martyr, ”elitistiska Newmankillarna”, ”Ulf Jonsson o Co” etc). Till Ulf Jonsson o Co antar jag att även jag räknas.
  
  En sak säger du dock som jag vill kommentera:
  
  ”Jag vidhåller att Birro bidrar till polariseringen av det kyrkliga klimatet i Sverige”.
  
  Antje Jackelen tycks vara inne på samma sak i samtalet, men jag håller inte med. Problemet i Sverige, det gäller både den offentliga debatten i stort och debatten inom kristenheten, är inte att det offentliga samtalet är för polariserat. Problemet är att det är för lite debatt utifrån tydligt definierade olika utrgångspunkter och att konflikter sopas under mattan på grund av att man uppmanar folk att sitta still i båten (som du vill att Marcus skall göra) medan olikheterna förvisas bort från den smala åsiktskorridoren i mitten till periferin och bortdefinieras som extrema.
  
  Birro som är både tydligt offentlig med sin tro och kommunikativ bidrar inte till ökad splittring av kristenheten, utan just till att få upp saker till ytan så att vi kan få ett gott offentligt samtal om dessa ting, vilket samtalet mellan Antje och Marcus här är ett mycket bra exempel på. På så sätt bidrar han till ökad enhet, inte till splittring.
  
  Jag är inte lika fascinerad av Antje Jackelen som du, men hon är en duktig filosof,teologiskt kunnig och kommunikativ som Birro. Samtalet innehöll en hel del intressanta saker, bl.a. den polaritet mellan två sätt att se på tron som rubriken till denna bloggpost fokuserar på. Dessa två utesluter inte varandra utan kompletterar varandra. Det vill jag gärna återkomma till. Antje och Marcus har olika nådegåvor som de förvaltar, de behövs båda två i Kyrkans gemenskap.
  
  Jag tycker det ligger något i Birros kritik. Antje Jackelen i egenskap av biskop skulle vara mera tydlig med att stå för Kyrkans gemensamma tro (Jesus som den universelle Frälsaren, jungfrufödseln etc), annars får människor lätt intrycket att det spelar ingen roll vad man tror. Som biskop kan man inte bara vara teolog. Det finns ett uppenbarelseinnehåll i tron som vi inte hittat på utan som Kyrkan förvaltar. Kyrkans teologer har till uppgift att reflektera över tron, inte ifrågasätta den eller omforma den efter eget gottfinnande. Samma spänningsfält mellan läroämbete och teologer har vi ju ofta diskuterat när det gäller katolska teologer som råkat i onåd hos biskopar och Troskongregation. Vi är överens om att biskoparna där stundom uppträtt fyrkantigt och maktfullkomligt, vilket inte varit bra. Men det är ett faktum att läroämbete och teologisk reflektion är två olika saker som båda behövs och kompletterar varandra. Läroämbetet skyddar och förvaltar den uppenbarade sanningen, teologin reflekterar över tron utan att uppfinna den på nytt.
  
  Svara
- bema skriver:
  
  30 september, 2014 kl. 09:52
  
  Jag måste modifiera mig på en punkt: Jag skrev att biskop Antje verkar vara inne på samma sak som Irène, d.v.s. att vilja tona ner polariseringen. Men det var kanske att övertolka det jag hörde i intervjun. Biskop Antje skall hålla predikan idag i Storkyrkan inför Riksdagens öppnande. Inför det intervjuas hon av SvD. Hon säger: ”En demokrati lever genom drabbningen, helst den respektfulla drabbningen”. Det är helt mina tongångar.
  http://www.svd.se/nyheter/valet2014/jackelen-tror-sd-sitter-kvar_3965128.svd
  
  Svara
Staffan Wadström skriver:

30 september, 2014 kl. 07:13

Bengt, håller med dig. Blir alltid lika förundrad över all kritik, och ibland hat, som möter Marcus Birro. Visst kan hans ärlighet provocera – men hans röst behövs. Iréne borde fundera över varför så många av Dagens Segloras skribenter skriver så negativt om Birro. Allt ifrån ledarskribenter till krönikörer.

Svara
bema skriver:

30 september, 2014 kl. 09:46

Jacob Sunnliden, anställd som kommunikatör inom Svenska kyrkan har också kommenterat samtalet mellan biskop Antje och Marcus Birro:
http://sunnliden.se/?p=3796

Svara
Irène Nordgren skriver:

30 september, 2014 kl. 10:19

Bengt

Tack för engagerat och ärligt svar.

”Till Ulf Jonsson o Co antar jag att även jag räknas. ”

Nej helt ärligt tänkte jag inte på dig i sammanhanget. Du är inte elitistisk. Du talar med kreti och pleti inklusive mig trots att du och jag för det mesta ser på de katolska tingens ordning på helt olika sätt.

När jag läser ditt svar så klarnar mycket för mig.

Jag är född katolik, ”uppfostrad” på gott och ont av nunnor och av jesuiter under hela min uppväxttid. Jag har alltid varit intresserad av teologiska frågor och sedan ungdomsåren alltid varit engagerad i teologiska diskussioner inom katolska kyrkan. Jag är uppfostrad till att tycka illa om lutheraner. Uppfostrad till att anse att katolska kyrkan står högt över alla andra kyrkor och
samfund. Och så har jag nog ansett första halvan av mitt liv. Men när den katolska kartan jag fått mig tillhanda och orienterat mig efter allt mindre stämde med den befintliga terrängen jag befann mig i, så lade jag kartan åt sidan och började vandra med hjälp av den inre kunskap och erfarenhet jag förvärvat i kombination med känsla. Oslagbart !

Jag kan idag som Gudstroende inte för mitt liv förstå hur katolska kyrkan i Sverige kan bete sig så NEDLÅTANDE mot svenska kyrkans företrädare som de gör. Nu senast de 11 gäng.

Vad spelar det för roll idag 2014 vad som hände under reformationen ? Kan katoliker inte stryka ett streck EN GÅNG FÖR ALLTID !

Jag har svårt för alliansbildningarna dvs polariseringen som jag fortsätter att hävda rör sig kring sex-och moralfrågor och där officiell katolsk hierarki läs celibatära medelålders MÄN ska ha TOLKNINGSFÖRETRÄDE för vad som ska anses kristet och inte dvs hävdar sk ”klassisk kristen tro”.
Apropå katolsk hierarkis syn på att homosexualitet är ONATURLIGT men HYCKLERI naturligt skriver jag på KV blogg ……

Att Jesus tydligt uttalade sig om att hyckleri var något av det värsta han visste verkar påvar aldrig tagit på så blodigt allvar……..förrän nu kanske efter 2000 år …….

Att Jesus inte sagt PIP om kvinnors roller, om homosexualitet eller om sin mammas jungfrudom – det tycks påvedömet däremot anse vara en ren MISS av Jesus. Därför har man från påvars sida redan från allra första början helt frivilligt tagit på sig uppgiften att verka som högsta auktoritet i dessa angelägenheter. Antagligen för att skyla över att Jesus missade ta tag i dessa frågor …..

http://www.katolskvision.se/blog/?p=14486

Vem träter idag om Treenigheten? Om relationen mellan Kristi gudomlighet och hans mänsklighet?
Idag har vi kristna skaffat oss nya trätoämnen som splittrar oss.
Så onödigt ! För mig spelar det ingen roll i vilken kyrka eller i vilket samfund en troende kristen väljer att känna sig hemmastadd i.

Det jag opponerar mig mot är att ”min” biskop hade mage att säga åt KV folket att ”VÄNDA OM” samtidigt som han tog Livets Ords Ulf Ekman till sig som ju rent teologiskt låg långt bort från katolsk teologi fast inte just i sex-och moralfrågor.

Jag saknar att jag inte har en biskop som likt Antje Jackelén vågar stå upp i offentligheten och diskutera TRO-och Livsfrågor.
Men avfärda KV – utan att först tala med oss – vågade biskop Anders på Stiftets hemsida.
Det är detta mönster i katolska kyrkan jag tycker så illa om.

Katolsk hierarki – lokalt som centralt- FÖRDÖMER oliktänkande med maktmedel.

Jag tror att Marcus Birro lärde sig mycket av samtalet med Antje Jackelén. Jag tror att Birro aktar sig i fortsättningen att vara lika nedlåtande som han varit mot svenska kyrkan.

I takt därmed kommer jag att vara mindre kritisk och nedlåtande mot Marcus Birro….

// Irène

Svara
- bema skriver:
  
  30 september, 2014 kl. 13:02
  
  Irène!
  Jag fångar inte upp alla trådar du lägger ut här, du vet redan att det är mycket du och jag inte är överens om (men det finns också sådant jag håller med dig om).
  
  Angående vad som hände under reformationen och de 11´s artikel, så vet du att jag inte tolkar det som ett gräl om vem som har rätt till det förreformatioriska arvet, det finns en konsensus i kristenheten i Sverige om att det förvaltar vi gemensamt, men det gör inte att det är oviktigt med historien och hur vi idag gemensamt uppfattar det arvet. De som vill veta mer om detta kan ju läsa diskussionen under min förra bloggpost.
  
  Biskop Antje Jackelén som vågar stå upp i offentligheten och diskutera tro-och Livsfrågor, ja, det är hennes starka sida, där kommer hon till sin rätt.
  
  Att Marcus Birro lär sig av samtalet med henne, det tror jag också. Den dag vi slutar lära oss och inte utvecklas är det inte så bra, det gäller också mig.
  
  Svara
Irène Nordgren skriver:

30 september, 2014 kl. 10:48

Bengt

Du skriver om Antje Jackelén

”Hon säger: ”En demokrati lever genom drabbningen, helst den respektfulla drabbningen”. Det är helt mina tongångar.”

Låt mig tillägga hur jag menar om polarisering.

Jag har inget mot ”respektfulla drabbningar.”

Jag hävdar såväl samvetets överhöghet som rätten att ha respektfulla drabbningar.

Det jag vänder mig mot är de SANKTIONER som katolsk hierarki utfärdar -lokalt som centralt- när
samvetet inte går hand i hand med Läroämbetet och när drabbningarna i offentligheten inte får föras FRITT för en katolik utan att man blir stämplad som ILLOJAL och utsätts för sofistikerade sanktioner av olika slag.

Katolsk hierarki försöker via Rom fjärrtstyra och TYSTA kända teologer och politiker som just ägnar sig åt ”respektfulla drabbningar.”

Nu senast Tina Beattie.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=14453

När vi diskuterar katolska kyrkan så gäller det att inte glömma att vi svenska katoliker till syvende och sist tillhör Rom och att vi har en katolsk biskop som är som han är men att det faktiskt finns katolska biskopar på kontinenten som är annorlunda.

Ska detta vara så kontroversiellt att framhålla ? Måste jag därför omedelbart stämplas som illojal katolik som borde gå över till svenska kyrkan ”som redan har allt jag eftersträvar” ?

// Irène

Svara
- bema skriver:
  
  30 september, 2014 kl. 14:41
  
  Irène!
  Om du inte har något emot respektfulla drabbningar förstår jag ännu mindre varför du anser Marcus Birro bidrar till att öka polariseringen i kristenheten. Att fenomenet Birro existerar i den svenska kristenheten höjer temepraturen och leder till fler respektfulla samtal och drabbningar, vilket är positivt på sikt så länge vi alla, inkl Marcus själv, är villiga att lära oss och utvecklas.
  
  Sanktioner som delar av katolska hierarkin delar ut och försöker fjärrstyra och tysta människor som du säger utan föregående dialog och förklaring tycker jag inte heller om. Det är kontraproduktivt och ger knappast god PR åt Katolska kyrkan.
  
  När det gäller just Tina Beattie, teologiprofessor vid Roehamton-universitetet i Londoni blev jag mycket förvånad att hon förbjuds tala i Edingburghs stift. Prof Beattie är en av de feministteologer jag har mycket stor respekt för och på ett mycket bra sätt klarar hon uppgiften att hålla boskillnad mellan teologisk forskning och läroämbetet. Hon respekterar Katolska kyrkans läroämbete, och det skulle vara henne främmande att gå i polemik med det.
  
  Tina Beattie kommer ju för övrigt till Sverige i november, jag tänkte själv lyssna till henne i Eugeniakyrkan den 20 nov kl 19.00 och hoppas inte det skall bli något liknande agerande här i Stockholms stift.
  
  Hon föreläser över ämnet ”Woman in the Story of Salvation: what can we learn from medieval art and devotion?” Föreläsningen är på engelska, inte tolkad och presenteras såhär på Dominikansystrarnas hemsida:
  
  ”Tina Beattie considers the representation of ‘woman’ in medieval art and devotion, in the context of ideas about gender and embodiment, nature and grace. She asks what lessons the Church might learn today about the role of woman in the story of salvation, through a reinterpretation of medieval ideas of sacramentality in engagement with women artists and writers.”
  
  Föranmälan och information via Dominikansystrarnas hemsida.
  
  Svara
Irène Nordgren skriver:

30 september, 2014 kl. 12:01

Bengt

”Birro som är både tydligt offentlig med sin tro och kommunikativ bidrar inte till ökad splittring av kristenheten, utan just till att få upp saker till ytan så att vi kan få ett gott offentligt samtal om dessa ting, vilket samtalet mellan Antje och Marcus här är ett mycket bra exempel på. På så sätt bidrar han till ökad enhet, inte till splittring.”

Det är helt och hållet Antje Jackeléns förtjänst att hon TROTS att Birro varit nedlåtande och rent ut sagt okunnig och FRÄCK mot henne inbjuder till ett samtal.
Det är Antje Jackeléns val av förhållningssätt till en åsiktsmotståndare som är det som bidrar till bättre stämning i KYRKAN.
Jag upprepar att det är Antje Jackeléns förförståelse och terapeutiska förhållningssätt som går hem.
Marcus Birro vill gärna utmana med boxhandskar men vill gärna att motståndaren ger igen med silkesvantar på sig.

All heder åt Antje Jackelén !

// Irène

Svara
- bema skriver:
  
  30 september, 2014 kl. 15:50
  
  Vems förtjänst det är att ett samtal blir bra mellan 2 personer kan du tycka vad du vill om, jag avstår från att diskutera det. Det viktiga är att ett bra samtal kommer till stånd.
  
  Svara
Irène Nordgren skriver:

30 september, 2014 kl. 14:07

Bengt

”Angående vad som hände under reformationen och de 11´s artikel, så vet du att jag inte tolkar det som ett gräl om vem som har rätt……….”

Ska det vara så svårt att förstå vad jag menar.

Det är OVIDKOMMANDE vad du och jag som katoliker tycker om de 11 utspel.

Det som räknas är reaktionerna från MOTTAGAREN.

Det är SÄNDAREN av ett budskap som måste ta ansvar för hur ett budskap kan komma att uppfattas av mottagaren.

Det är klart att det var med vett och vilja som ”intelligentian” (som någon benämnde de 11) hade behov av att markera ”vi var här först därför har vi mest rätt.”

Du har flera gånger använt begreppet ”sandlådenivå”.

Är det OK om jag lånar begreppet till att i så fall också gälla de 11 gäng ?

// irène

Svara
- bema skriver:
  
  30 september, 2014 kl. 16:13
  
  Du får kalla saker vad du vill. För min del tycker jag de 11´s artikel var bra, konstruktiv och dialoginriktad. Se bloggposten innan denna + vidhängande diskussion.
  
  Jag håller med om att man bör överväga sändarens reaktioner innan man skickar ett budskap, så riskerar man inte att trampa allderles i klaveret, med mottagaren har helt klart också ett ansvar för sin reaktion och hur man tar emot.
  
  I diplomatin stater emellan där minsta lilla felsägning kan leda till att motparten trycker på knappen och utlöser ett kärnvapenkrig är det mycket hög prioritet att tänka på motpartens reaktioner. Kyrkorna emellan tycker jag vi kan ha ett lite mera familjärt klimat och inte var överdrivet rädda att trampa på ömma tår. Med lite ömsesidigt god vilja och förståelse kan man reda upp mycket.
  
  Du skriver: ”Det är klart att det var med vett och vilja som ‘intelligentian’ (som någon benämnde de 11) hade behov av att markera ‘vi var här först därför har vi mest rätt.’ ”
  
  – Som jag skrev i diskussionen under det tidigare bloginlägget tror jag inte det har så högt förklaringsvärde i detta fall. men det är klart, man kan alltid välja på vilken nivå man vill tolka ett budskap: Utifrån människan, avsändarens maktposition och karaktär (argumentum ad hominen) där det handlar om att undersöka vilka dolda motiv som finns, maktutövning, konkurrens, bevara privilegier etc eller att se till sakinnehållet och ha en dialog kring det (argumentum ad rem).
  
  Om man inte har klart för sig på vilken nivå man diskuterar talar man ohjälpligt förbi varandra. Att argumentera utifrån människan och maktanalys känner vi ju igen från mycket av den allmänna vänsterliberala debatten i Sverige.
  
  Svara
Irène Nordgren skriver:

30 september, 2014 kl. 15:15

Bengt
”Om du inte har något emot respektfulla drabbningar förstår jag ännu mindre varför du anser Marcus Birro bidrar till att öka polariseringen i kristenheten.”

Birros angrepp på Antje Jackelén i sin omtalade Expressenkrönika anser jag inte kan gå in under rubriken ”respektfull drabbning”.

Att anklaga en nyutnämnd ärkebiskop för att inte vara kristen är INTE RESPEKTFULLT. Vi som TVÄRKYRKLIGT gillar Antje Jackelén blir avigt inställda till Birro ……. och ger igen och blir då angripna av Birros allierade osv osv

Återigen det är helt Antje Jackeléns förtjänst att på ett bra sätt nu har fått Birro att inse att han ska sluta att ta sig tolkningsföreträde att bedöma vilka som får kallas kristna och inte.

// Irène

Svara
Rebella skriver:

1 oktober, 2014 kl. 13:02

På S:ta Katharinastiftelsen i torsdags fick Birro stå i stort sett oemotsagd i sitt skällande på den bedrövliga Svenska kyrkan, förmodligen eftersom det är svårt att säga emot honom utan att skapa bråk. Därför är det väldigt roligt att se ärkebiskop Jackelén plocka hem slutpoängen med en insikt om andligt liv.

Det är också intressant att hon kläcker fram den först när han provocerar henne till det. Jag skulle gärna se Svenska kyrkans präster prata mer om sånt i offentligheten. Både biskopar och andra.

Svara
- bema skriver:
  
  1 oktober, 2014 kl. 13:30
  
  Rebella!
  Du skulle gärna se att Sv kyrkans präster pratar mer om sånt i offentligheten skriver du. Tror du det är så att de behöver lite provokation för att börja prata?
  
  Svara
  - Rebella skriver:
    
    1 oktober, 2014 kl. 17:53
    
    Kanske?
    
    Mitt perspektiv är lite skevt, för vad jag läst och hört beror säkert till viss del på var jag sökt. Från mitt håll håller jag dock i viss mån med om Birros kritik av SvK vad gäller att den upplevs som ytlig. Det kan nog vara så att SvK inte har som tradition att ledarna talar så högt och offentligt om sådana saker?
    
    Jag uppfattar det som att den katolska biskopen Arborelius har i sin roll att vara en andlig ledare (eller så är det just så han axlat sin ledarskap, eftersom det är den del han känner sig mest hemma i). Frågan är om det riktigt ingår i en svenskkyrklig biskops på samma sätt? SvK:s biskopars uppdrag ÄR lite annorlunda, förvisso. Arborelius svarar mot påven, i första och sista hand. SvK:s biskopar mot demokratiskt valda organ. Hur stor vikt kommer ett demokratiskt valt organ att lägga vid andligt ledarskap? särskilt som det finns så många olika uppfattningar om hur ett sådant ser ut, eller kan se ut.
    
    Ett möjligt svar som Birro kunnat ge ärkebiskopen om han hunnit med… eller den uppföljningsfråga JAG hade velat ställa är ”Som du själv säger: både och behövs. Hur vägleder du och Svenska kyrkan sina medlemmar i deras böneliv?”
    
    Jag ska verkligen inte låtsas att jag är någon expert på ärkebiskop Jackelén, så om det finns något som visar att hon både har ett övertänkt och bra svar på den frågan och har delat med sig av det får jag ju skämmas. Spontant känns det dock onekligen som att RKK har väsentligt mycket fler svar tillgängliga på den frågan. Rätt många av de gamla frikyrkorna med, för den delen.
Inez skriver:

1 oktober, 2014 kl. 15:28

Bengt, Irène, Staffan, Rebella,

Så har de konservativa i Marcus Birro fått sin egen Jonas Gardell. Båda är kända författare som skriver om sin tro, de är underhållande och allvarliga, trosvissa och sökande, självupptagna och kommunikativa, hyllade och förföljda. Det skulle vara intressant att få höra ärkebiskop Antje samtala terapeutiskt med Jonas Gardell. Jag håller med om att det finns en klyfta mellan biskopar, teologer och lekfolk, allmänhet och att det behövs större tydlighet, vilja att lyssna, lära och förklara sig från alla parter. Debatter flammar upp och slocknar lika fort, meningslöst.

Sr. Madeleine Fredell uttryckte enkelt i föreläsningen ”Vad är det att tro?” något av det som samtalet berörde:

”Det finns åtskilligt att säga om vad det är ’att tro’, vad tron är i sig själv, det som man med ett teologiskt begrepp kallar fides qua. Det som vi sedan formulerar som ett trosinnehåll, fides quae, är det som i bästa fall sätter ord på själva redskapen för trosvandringen och som ofta är typiska för eller begränsade till en viss tid, språk, religion och kultur. Våra kyrkor betonar ofta fides quae på bekostnad av fides qua, eftersom det är så mycket enklare att kontrollera en grupp utifrån definitioner och bekännelser. Tyvärr, reduceras då inte bara fides qua utan också fides quae till att enbart omfatta en officiell lära, katekes eller dogmer. Det ideala är förstås att fides qua och fides quae står i en levande relation till varandra. Fides quae är nödvändig för att underlätta kommunikationen oss emellan, skapa förståelse och sammanhållning. Fides qua riskerar att leda till en individualistisk subjektivism som lätt kan förlora sig i tillvaron och bli allt annat än meningsskapande.”

Klicka för att komma åt download.do

Kristus har alltid varit som en klippdocka man klär på klädedräkter klippta och skurna i oändligt många varierande stilar. Därunder finns hans nakna uppståndelsekropp. En del teologer menar att Kristus är oåtkomlig för människan, vi kan bara byta konstfulla dräkter med varandra. Andra teologer har ett omkastat förhållningssätt; tron är Livets gåva till människan och det är vi som ska ikläda oss Kristus för då möter människan sitt sanna själv. Därför behövs urskillning bland alla dräkter och de försöker finna en farbar väg mellan skären fundamentalism och relativism.

Inez

Svara

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (obligatoriskt) (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn (obligatoriskt)

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s