Bengts Blogg

Mitt under pågående biskopsynod om familjen träffades det europeiska bönenätverket European Union of Prayer i Rom för att be för Europa. Bönenätverket består av en ledningsgrupp sammanstatt av personer från olika länder med Ortwin Schweitzer från Stuttgart som ledare och från Sverige är prästen Peter Artman (SvK) med. Det var han som inbjöd mig att vara med på mötet i Rom. 2 gånger om året träffas nätverket, i det land som för närvarande har ordförandeskapet i EU´s ministerråd.

Under bönevandring i staden gick en grupp till Petersplatsen. Bön för enhet bland de kristna.

Vi var ett fyrtiotal personer representerande många länder i Europa och olika samfund. De flesta som deltog var ledare i bönegrupper och förbönstjänster i sina hemländer och på så sätt aktivt engagerade i förbönsarbete med breda kontakter på hemmaplan. Två katoliker medverkade, förutom jag Maria Hildingsson som arbetar med familjefrågor i Federation of Catholic Family Associations in Europe i Bryssel.

Mötet innehöll sakkunniga presentationer av Stephen och Mary Coats som båda jobbar nära EU om olika problemområden som vi sedan lyfte upp i förbön. För att undvika alla missförstånd: det handlar naturligtvis inte om förbön att en viss politisk agenda skall segra, utan att i god kristen anda be om Guds välsignelse, beskydd och ledning över våra länder och de ledare vi har. Dock inte ospecifikt, utan med kunskap medvetet be för de teman som Anden visar oss är angelägna. Vi bad för Europeiska rådets nye ordförande Donald Tusk, för EU-kommissionen med dess kommissionärer där ledningsstrukturen nu gjorts lite annorlunda med ordförande (Jean-Claude Juncker) en förste vice orförande och sex vice ordföranden och för Europaparlamentet.

Exempel på områden som särskilt lyftes fram var flyktingfrågorna och behovet av gemensam flyktingpolitik. Vi har tragedin med de många flyktingar som omkommer i Medelhavet i sina försök att komma in i Europa. Vi talade om säkerhetsfrågor: Rysslands aggressiva uppträdande och ungdomar som sympatiserar med militant islamism och åker för att kriga för IS, vilket också utgör ett hot mot Europa eftersom en del kan återvända som terrorister. Familjen var ett viktigt ämne, och vi fick information om den pågående biskopssynoden i Vatikanen som pågick parallellt med vårt möte. Givetvis bad vi för det också, som påven uppmanat alla att göra, och i skrivande stund (lördag kväll) ser jag att man just publicerat ett meddelande från synodfäderna och vi väntar på en slutrapport.

Peter från Sverige och Attila från Ungern på väg in i möteslokalen, en baptistkyrka i Trastevere

Möteslokalen var för ovanlighetens skull i Rom inte en katolsk plats, utan en liten baptistkyrka i Trastevere i övre salen ovanför kyrkorummet. Gruppen besjälades av en önskan om en gemenskap som omfattar hela Kristi kropp, i vilken jag kände igen samma anda som i JP II´s ekumenikencyklika Ut unum sint. Många var öppna med att de haft förutfattade meningar och motstånd mot det katolska, på samma sätt kan vi katoliker erkänna att vi inte varit tillräckligt kritiska mot missförhållanden i vår egen kyrka såsom maktmissbruk och korruption i Vatikanen och prästers sexuella utnyttjande va barn vilket orsakat så mycket lidande för många. Jag talade med några deltagare från Irland som hade blivit offer för detta och som lämnat Katolska kyrkan och var med i frikyrkor istället. För en av deltagarna var det en självövervinnelse att resa till Rom, men upplevde mötesdagarna som en process av inre helande och försoning. Jag var helt tagen av alla de människor jag mötte och hur jag fick betyda mycket bara genom att vara där.

Oreste Pesare och Julia Elena Torres tog emot vid besöket på ICCRS-kontoret i Rom

Eftersom vi var i Rom kunde det inte undvikas att vi också mötte Katolska kyrkan. Det skedde genom ett besök på ICCRS huvudkontor i Palazzo San Calisto  i Trastevere på onsdagförmiddagen. Där tog kontorets föreståndare Oreste Pesare emot tillsammans med Julia Elen Torres, president för Catholic Fraternity of Charismatic Covenant Communities and Fellowships, emot. Vi fick också möjlighet att träffa f Raniero Cantalamessa som höll ett anförande.

Fader Raniero Cantalamessa hälsade på besökarna

Ortwin Schweitzer, ledaren för bönenätverket med Oreste Pesare och Julia Elena Torres

Oreste Pesare hälsar välkommen på gården till ICCRS-centret vid Piazza San Calisto. Fr.v. Oreste, Ortwin, Ivano De Gasperis (pastor i Baptistkyrkan vars l0kaler upplåtits åt oss), Leopold och Renee Lobo från Spannien.

På ICCRS-centret. Från bakgrund till förgrund: Ortwin, f Raniero Cantalamessa, Julia Elena Torres, Peter Artman.

En eftermiddag ägnade vi åt bönevandring runtom i staden. Vi delade upp oss och gick till sex olika platser och bad för olika teman som relaterade till platserna. De var:

• Titus triumfbåge (böneämne antisemitism)
•  Colosseum (böneämne: förföljelse av kristna idag i Irak, Syrien etc, beskydd mot islamistisk terrorism)
• Konstantins triumfbåge (böneämne: för religionsfriheten)
• Peterskyrkan (böneämne: för påven, för de kristnas enhet)
• Judiska ghettot och synagogan (böneämne: för Israel)
• Capitolium (böneämne: Rom och Italien)

Det kan kännas som en droppe i havet att en så liten grupp som 40 personer kommer samman och ber för en så komplex situation som hela Europa. Men jag tror likande samlingar är av oerhört stor andlig och symbolisk betydelse. Vi alla som var där är kristna som tror på bönens makt hade intentionen att be i tro.  ”Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt 18:19-20)

Då är det inte så dåligt med 40 personer respresenterande Europas länder med ett hjärta och en själ ber om vad man kommit överens om. Nationella bönenätverk där man ber för nationen har blivit allt vanligare i Europas länder, och de flesta som kom var engagerade i sådant bönearbete i sina respektive hemländer och bönen fortsätter i alla våra lokala bönegrupper och nätverk vi har över hela Europa.

Den dagliga promenaden från hotellet till möteslokalen. Pastor Lajos Racz från Ungern och Ortwin Schweizer från Tyskland i täten

Jag och Oreste

Basilikan Maria Maggiore låg på gångavstånd från Sta Sofia, huset där vi bodde och jag hann med att gå på morgonmässan där en dag. Hit kommer påven för att be varje gång inför att han skall göra en resa.