Jag har flera allvarliga invändingar mot vad ordförandena i RFSU, Vårdförbundet och Sveriges läkarförbund, Kristina Ljungros, Sineva Ribero resp Heidi Stensmyren skriver idag i DN där de opponerar sig mot samvetsfrihet i vården, t.ex. vid abort och det gäller ju även dödshjälp om sådana rutiner skulle införas i Sverige. Samvetsfrihet finns i många andra länder och införs nu också i vissa landsting i Sverige.
De erkänner att vård vid livets början och livets slut är speciell, det rör sig ju om hur vi hanterar och förhåller oss till människolivet. ”Men det är frågor som behöver diskuteras öppet och där samhällets inställning och den vård som erbjuds ska speglas i regelverk och inte avgöras efter individuell personlig övertygelse”, skriver man. Ingen samvetsfrihet alltså, utan Storebror bestämmer.
Samtidigt argumenterar de som om människolivet och rätten att döda inte alls var något speciellt: Inför vi samvetsfrihet i samband med abort och dödshjälp finns risk att det utökas till ännu fler områden, t.ex. lärares rätt att vägra undervisa i evolutionsteori om någon till äventyrs inte skulle vilja det. Detta är ett försåtligt sätt att reducera frågan om samvetsfrihet till att plötsligt handla om en exklusiv rättighet för arbetstagare att efter gottfinnande ha rätt att vägra saker och störa samhällsmaskineriet. Vart tog frågan om människolivet nu vägen?
Bengts Blogg 
Bengt,
Precis som undertecknarna tycker jag att abort är en svår fråga som måste diskuteras. Till skillnad från dig anser jag att vården behöver befrias från personligt tyckande oavsett om det är att hänvisa till samvetsfrihet eller att skriva in subjektiva kommentarer om patienten i journalen ( det togs upp en del grava exempel i serien Arga doktorn).
Jag tycker att avslutningen på debattartikeln uttrycker väl vad det är frågan om, patienten har alltid rätt att få vård, medan det däremot inte är en rättighet att bli gynekolog eller barnmorska.
Anneli
Jag blir ledsen varje gång någon hävdar att dödande är vård. Abort är inte vård.
Märkligt att reducera en viktig fråga som denna till ett personligt tyckande.
Somliga menar att Sverige kanske är det land i Europa som ger allra minst utrymme för vårdpersonal som av samvetsskäl inte vill medverka vid exempelvis aborter.
Man frågar sig varför Sverige utmärker sig för sin negativa inställning När ändå Europadomstolen och FN-konventioner slår fast att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas att utföra eller medverka till handling som bl a kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo.
Kunde man inte se att en rätt till samvetsfrihet istället är något önskvärt då det innebär dels att man respekterar enskildas etiska eller religiösa övertygelser, dels att man främjar ett etiskt kritiskt förhållningssätt hos verksamma inom sjukvården. Och att man tar tillvara på kunnandet och engagemanget hos alla de personer som funnit sin uppgift inom sjukvården, utan att tvinga den som hyser samvetsbetänkligheter kring vissa svåra etiska frågar att delta i viss verksamhet.
Visst kan man se flera intressekonflikter i frågan -å ena sidan mellan vårdpersonals intresse av att inte behöva utföra arbetsuppgifter som de anser moraliskt felaktiga ; å andra sidan patienters intresse av att få den behandling utförd som de har rätt till enligt lag.
Men är detta omöjligt att hantera – det funkar uppenbarligen i Norge och övriga länder i Europa som har samvetsfrihet.
Bengt
”Jag har flera allvarliga invändingar mot vad ordförandena i RFSU, Vårdförbundet och Sveriges läkarförbund, ……….”
Tänk om man en enda gång lika snabbt och lika ljudligt, i samma frimodiga anda och i samma högtidliga ton från din mun fick höra allvarliga invändningar mot vad samvetsfrihet kan kosta inom katolska kyrkan !
// Irène
Irène! Vi strider på olika fronter.
2 bra reaktioner på RFSU´s och Vårdförbundens artikel:
1. Replik från representanter för Ja till livet, Scandinavian Human Rights Lawyers och Respekt: Samvetsfrihet är en mänsklig rättighet.
2. Elisabeth Sandlund, ledare i Dagen: Tunna argument mot samvetsfrihet.
Bengt
”Vi strider på olika fronter.”
Ditt svar avslöjar att det inte är ”samvetsfrihetsfronten” som du strider på utan ”abortfronten.”
Samvetsfrihet blir enbart en täckmantel.
Varför skulle frågan om samvetsfrihet annars alltid komma upp ENBART i samband med vårdpersonal och just abort ? Eller kan du nämna något annat sammanhang där samvetsfrihet blir en stridsfråga för dig på din ”front” ?
Skulle du som katolik vilja införa ”katolsk abortlagstiftning” i Sverige dvs abortlagstiftning som tex i Polen ?
// Irène
Bengt
Hade du GENUINT varit intresserad av samvetsfrihet så hade du som katolik uppmärksammat vad som tex hänt Tony Flannery.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=14698
Jag vidhåller att du har ett synnerligen selektivt intresse för samvetsfrihet och jag ser fram mot att få veta hur du förhåller dig till svensk respektive polsk abortlagstiftning.
// Irène
Irène!
Varför skulle jag diskutera med dig vad du tror jag är genuint intresserad av eller inte? Det jag skrivit har jag skrivit och jag står för vad jag säger. Att jag inte samtidigt skriver om andra saker bevisar alls ingenting än att du har teorier om andra.
Jag har inget politiskt genomarbetat förslag till hur en abortlag skulle se ut, men jag skulle önska mig en återhållsammare lagstiftning än vi har i Sverige idag som tar mer hänsyn till livets skydd.
Människors samveten är en tillgång för samhället, inte ett problem. RFSU´s och vårdförbundens sätt att nedvärdera det är skandalöst och för tankarna till en kolektivism som associerar till Sovjetstaten eller Orwells 1984. Storebror ser dig. Att feministrörelsen högt på sin agenda har rätten att ta sin egen avkomma av daga är också skandalöst och komprometterar hela feministrörelsens legitima agenda.
Katolsk sociallära är mera konsekvent. Skydd av det svaga livet i dess början och slut kan inte isolerars från kampen i övrigt för social rättvisa och alla människors lika värde.
Bengt
Ingen katolik är så snabb som du att med buller och bång kasta dig in i debatten så fort frågan om samvetsfrihet, vårdpersonal och abort dyker upp i media. Jag hävdar att du använder samvetsklausul som ett slagträ i abortdebatten.
Du skriver
”Människors samveten är en tillgång för samhället, inte ett problem.”
Det är vi många som håller med om.
Problemet är snarare det här med priset. Samvetets pris.
Du –och ingen annan heller- har hittills kunnat ge något försvarbart argument varför just yrken som barnmorska och gynekolog skulle utgöra frizoner för GRATIS utövande av samvetets röst.
Philip Geister skrev mycket bra i Signum i debatten om Ellinor Grimmark förra året
”Ett samhälles moraliska kompass vilar på enskilda människors vilja att göra det som är rätt även tvärtemot en allmän och etablerad värdekonsensus. Det är personer som har gått mot strömmen som vi kallar för ”hjältar” när tidsandans tåg har åkt vidare. Betraktat utifrån det perspektivet är Ellinor Grimmarks vägran att medverka vid utförande av abort ett viktigt ställningstagande, grundat i hennes samvete.”
”Det som dock gör Grimmarks fall särskilt komplext är att medverkan vid abort ingår i hennes arbetsbeskrivning som barnmorska. Man kan därför fråga sig varför hon valde att söka sig till just ett sådant yrke, när hon redan i förväg visste att det skulle leda till den nu uppkomna situationen.”
http://signum.se/samvetets-pris/
Jag skrev i DAGEN om ”Samvetsfrihet för alla?”
http://www.dagen.se/debatt/samvetsfrihet-f%C3%B6r-alla-1.100883
Du brukar anklaga mig för högt tonläge på KV blogg. Lyssna på dig själv så fort RFSU kommer på tal.
”Skandalöst ” ”Sovjetstat” ”Orwell 1984 ” ”Storebror ser dig”
”Jag har inget politiskt genomarbetat förslag till hur en abortlag skulle se ut, men jag skulle önska mig en återhållsammare lagstiftning än vi har i Sverige idag som tar mer hänsyn till livets skydd.”
Är det för mycket begärt att du ger exempel på ett enda land –förutom landet Utopia – som i en och samma lagstiftning samtidigt lyckas skydda såväl kvinnors som ett ännu ofött liv.
// Irène
Irène!
Detta sista inlägg du skriver fångar problematiken i ett nötskal.
Hitta en abortlag lag som balanserar två behov. Att värna livet och minimera aborter och samtidigt förhindra att en illegal verksamhet med osäkra aborter.
Men angående samvetsfriheten: Visst får den kosta om den måste. Det handlar om civil olydnad och att villigt ta de straff man måste på grund av samhällets orättfärdiga lagar. Men om nu rätten till liv är en grundläggande värdering i samhället och det är värdefullt att värna samvetsfriheten på detta område, varför då försvåra det hela genom yrkesförbud inom barnmorskeyrket? På den tiden det var allmän värnplikt hade man ganska generösa bestämmelser som inte gav stränga straff vid vapenvägran. Varför inte samma vid abort. Det är brist på barnmorskor, och jag är säker på att det skulle gå att organisera arbetet så att det ryms både dem som gör abort och dem som inte gör abort. Jag tror till och med det skulle höja kvaliteten. En del kvinnor skulle säkert föredra att träffa en barnmorska som inte gör aborter. Det är också en valfrihet som borde få finnas.
Min kollega Bengt Säfsten skriver idag i Signum tillsammans med sjuksköterskan Kerstin hedberg Nyqvist en artikel som är mycket läsvärd och vars analys jag delar: Samvetsfrihet i ett isolerat konsensussamhälle.
Frågan om samvetsfrihet är viktig men inte bara i vården. Poliser ska kunna vägra medverka vid tvångsavvisningar tex. Jag tror en samvetsfrihet blir bra för demokratin, maktens potentater måste helt enkelt tänka efter om flera av deras mýndigheter vägrar utföra vissa uppgifter. det blir en påminnelse om andra värden och kanske kan politiska beslut tas i mer medmänsklig riktning.
Bengt
Om du inte kan nämna ett enda land som du tycker är föredöme ur abortsynpunkt så kan jag inte ta dina klagomål på Sveriges abortlag på allvar.
Att förbjuda abort minskar inte de reella aborttalen. Däremot skulle aborttalen kunna minskas med hjälp av en rad FÖREBYGGANDE åtgärder som tex om politiker ger ökade resurser till att bygga ut ungdomsmottagningar. Jag vill plädera för kunskap och information om ansvar, sex och samlevnad i ungdomsåren istället för att förbjuda abort i lag.
Du talar om ”återhållsammare lagstiftning”.
Hur / på vilket sätt ? Du måste ge exempel om du vill att jag ska förstå vad du menar.
Den dagen du och din kollega Bengt Säfsten och sjuksköterskan Kerstin Hedberg Nyqvist blir lika TALFÖRA att försvara samvetsfrihet inom katolska kyrkan som i det civila svenska samhället – den dagen ska jag ta dig och dem på allvar.
Inte en dag dessförinnan.
// Irène
PS Varför smiter du från min fråga
Skulle du som katolik vilja införa ”katolsk abortlagstiftning” i Sverige dvs abortlagstiftning som tex i Polen ?
Bengt och alla,
Det här är till stor del en fråga om att värna demokratin i en tid då allt fler tar sig friheten att hävda att deras åsikter ska ”stå över” lagar och demokratiskt fattade beslut.
Man ska kunna och bör diskutera svåra ämne och ingen ska behöva bli hotad eller trakasserad för sin åsikt.
Här försöker KD i stället sätta demokratin ur spel genom att i praktiken göra det besvärligare för kvinnor att göra abort. Konsekvenserna av personalbristen blir ju inte mindre av att en del anställda dessutom vägrar utföra vissa arbetsuppgifter.
Vi lever i ett allt mer individualistiskt samhälle och behöver nog i högre utsträckning lära oss att värdesätta demokratin och att vi inte alltid kan få som vi vill.
Som Iréne påpekar finns det heller inte några exempel på att samvetsfriheten fungerar eller att en restriktiv abortlagstiftning får ner det faktiska antalet aborter. Det är i stället en fråga om vi vill ha legala eller illegala aborter. Väljer man det sistnämnda är ju frågan om vårdpersonal ska kunna vägra ta hand om kvinnor som skadats av illegala aborter?
Jag tror precis som Iréne att man måste arbeta förebyggande, se till att alla har tillgång till preventivmedel och tar ansvar. Då kan man i realiteten få ner antalet aborter.
Anneli
Du gör det verkligen lätt för dig. Aborter är en demokratisk rättighet. Punkt. Alla som ens antyder att det är något mer komplicerat än så, sätter alltså demokratin ur spel. Ja, de är helt enkelt odemokratiska.
Får man tycka att detta resonemang är rejält skruvat?
Demokrati ska aldrig bli majoritetens förtryck av minoriteten. Om poliser fick vägra medverka vid tvångsavvisningar till exempel skulle demokratins bromsar slå till och man fick en chans att se över ett beslut innan det verkställs på felaktiga grunder. Jag känner en barnmorska som lämnade jobbet och blev företagssköterska i stället pga det svåra med aborterna. Barnmorskor är i mitt landsting ett bristyrke och hon är en mycket kompetent barnmorsk. jag ser inte det logiska eller demokratiska i att hon ska jobba med något som inte motvarar hennes kompetens samtidigt som förlossningsavdelningarna är underbemannade. Det är inte en demokratisk rättighet att få en abort utförd av varje barnmorska som finns.
Jag är inte emot fri abort, jag inser att alternativet är farliga illegala aborter och det är absolut ingen vinst för någon att mammorna också dör. men jag tycker inte att samvetsfrihet i offentliga yrken borde kollidera med säkra aborter. Däremot är bristen på möjlighet att säga nej till etiskt omtvistade ingrepp både i livets början och slutskede ett sätt att gå miste om personal som borde vara ytterst lämplig eftersom de etiskt reflekterar över det de gör i yrket.
Jag vill ha en poliskår med samvete och samvetsfrihet. Jag känner mig tryggare i vården om de jag möter har tänkt igenom sin yrkesetik. Jag vill möta reflekterande myndigheter inte byråkratmaskiner. Myndigheter med samvete och som följer det kan bli till stor glädje för många, ett exempel är Raoul Wallenberg. Med Annelis syn på demokrati och samvetsfrihet skulle han alltså ha handlat felaktigt eftersom han tänjde på gränserna för sitt egentliga yrke ganska rejält för att kunna rädda livet på hundratals människor.
Staffan och Alma-Lena,
Det här är liksom mycket annat en fråga som är oerhört svår och det är bra att vi är överens om den saken. Om jag förstår er rätt är vi också överens om att alternativet till legala aborter är illegala om man inte ökar insatserna för att förebygga oönskade graviditeter.
Jag antar att vi är överens om att det inte är en rättighet att bli barnmorska eller gynekolog? Det är brist på specialister i stort sett inom alla områden. Varför då inte välja något annat där man fullt ut kan delta i arbetet? Om man nu alls kan välja sitt förstahandsval, vilket jag genom åren mött flera blivande läkare som inte kunnat göra för att konkurrensen varit för hård, eller arbetstiderna inte gått att kombinera med familj ( då man valt att bli allmänläkare i stället).
Patienterna har alltid rätt till vård anser jag. Staffan W. det skulle vara intressant att veta var du drar gränsen för samvetsbetänkligheterna. Ska vårdpersonal kunna vägra ta sig an alkoholister, idrottsskador, patienter med HIV dvs sådant som kan anses vara självförvållat? Ska gynekologer få vägra skriva ut preventivmedel? Då får vi verkligt stora schematekniska problem och patienterna får sämre vård.
Kort sagt var tycker du att gränsen går för hur vården ska anpassas efter enskildas samveten och hur ska det praktiskt lösas så att inte alla som inte håller med drabbas?
Anneli
Anneli!
Jag förvånas gång på gång över dubbelheten i sekulära debattörers argumentation: Å ena sidan erkänna att människolivet är något speciellt, å ena sidan argumentera som om det inte betydde ett dugg mer än andra fria val vi har att förhålla oss till. Abort och dödshjälp jämställt med valet att vara idrottare och utsätta sig för risker eller att röka eller dricka alkohol etc. Här ger du uttryck för samma argumentation.
Vad denna oreflekterade argumentation står för är värt att reflektera över. Jag tolkar det som ett uttryck för västerlandets individualism enlig vilka inga objektiva moraliska värden finns, utan jag, den starka självständiga individen, väljer själv och inget får stå i vägen för mitt val, inte ens livet. Detta senare är den enda moraliska regel som är absolut.
Katolsk sociallära är här mycket tydlig och ger ett annat perspektiv: Att hjälpa den svage, älska sin nästa som sig själv hör ihop med respekten för mänskligt liv, inte bara när det är starkt och självständigt, utan framförallt i svaghet och behov av hjälp.
Bengt,
När det gäller svåra frågor som abort anser jag att det inte finns några enkla svar. För att komma vidare behöver man till att börja med inse det. Det är också viktigt att faktiskt försöka ta tag i de problem som inställer sig så fort man börja försöka förenkla frågeställningen.
Om vi tar skillnaden mellan abort och att förskriva preventivmedel, så förmodar jag att vi är överens om att det sistnämnda inte kan omfattas av några samvetsbetänkligheter. Men det finns säkerligen andra som bestämt skulle hävda att de inte kan tänka sig att befatta sig med preventivmedel. Vem ska definiera var gränsen för samvetsfrihet går och hur ska man kunna garantera att patienterna får den vårt de har rätt till?
Diskussion absolut, men att försöka att tvinga andra att anpassa sig efter ens egna åsikter och dessutom smygvägen som Kd gör är som jag skrivit tidigare helt förkastligt som jag ser det.
Anneli
Bengt
”Katolsk sociallära är här mycket tydlig och ger ett annat perspektiv: Att hjälpa den svage, älska sin nästa som sig själv……………………”
Du slingrar dig som en orm !
Går du med på en lagstiftning som tillåter abort ELLER INTE ?
Du är TALFÖR så det förslår när det gäller att kritisera allt som har med abort att göra men så fort du blir anmodad att komma med ett eget förslag hur du skulle vilja att svensk lagstiftning ska vara utformad för att du ska godkänna lagen så tystnar du betänkligt ……..
Därför upprepar jag min fråga
Går du med på en lagstiftning som tillåter abort ELLER INTE eller vill du att Sverige ska införa samma lagstiftning som i Polen.
// Irène
Bengt
”Jag förvånas gång på gång över dubbelheten i sekulära debattörers argumentation:………”
Jag förvånas gång på gång över dubbelheten i kristna fundamentalisters argumentation.
Å ena sidan denna eviga kritik av svensk abortlagstiftning som nu kamofleras i krav på samvetsklausul för vårdpersonal och andra sidan aldrig ett ord om konsekvensen av vad som händer om aborter kriminaliseras, hur kvinnor drabbas, hur barn blir moderlösa och hur en svart marknad skor sig på illegal abortverksamhet.
Å ena sidan denna eviga kritik på ingen moral i Sverige och å andra sidan aldrig ett ljud om dubbelmoralen i tex Polen.
// Irène
Abort är nödvändigt ont såsom försvaret. Försvaret tvingar männen döda för att skydda landet och dess befolkning och ytters krävs det att männen skall vara beredda att offra sina liv för det.
Men som bekant , för samvetsömma finns det en möjlighet att slippa värnplikt sedan länge och just med hänvisning till samvetsfriheten. Statsmakten accepterar det ,eftersom bortfallet är marginellt och försvaret kan ( i princip) fungera tillfredsställande ändå.
Varför skall man tvinga dom några enstaka barnmorskor, bara en har anmält sig hittills, att utföra abort om det strider mot deras samvete?
Det är ingen ide att kasta en motfråga som : Men vad händer om alla gör likadant? Alla kommer inte att göra likadant. I det sekulära Sverige abort möjligheten anses som något av det goda.
Det finns absolut inga utsikter att abort skulle kriminaliseras inom överskådlig tid i Sverige. Det vore mot den stora sekulära majoritetens etiska ideal.