Bengts Blogg

1 januari firas alltid som världsböndag för fred. Påvens budskap inför denna dag i år har översatts till svenska av sr Madeleine Fredell vid Justitia et Pax-kommissionen, Stockholms katolska stift. Texten kan hämtas här.

I dokumentet framhäver påven broderskap som grunden för all fred. Han skriver:

Genom historiens dynamik och i mångfalden av etniska grupper, samhällen och kulturer, ser vi fröet till vår kallelse att bilda en gemenskap som består av bröder och systrar som accepterar och har omsorg om varandra.

Påven konstaterar samtidigt att denna kallelse till broderskap ofta förnekas och förbises ”i en värld som karaktäriseras av ‘likgiltighetens globalisering’ som sakta vänjer oss vid andras lidande och gör att vi sluter oss inom oss själva”.

Påven nämner några de många former av allvarliga brott mot grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till liv och religionsfrihet som sker världen över och som det inte tycks finnas något slut på:

• Trafficking
• Öppna väpnade konflikter
• Finansiella och ekonomiska konflikter som också är destruktiva för livet, familjerna och företagssamheten.
• Korruption och organiserad brottslighet

Vi behöver en ny solidaritetens kultur. Påven skriver:

”Benedikt XVI påpekade att globaliseringen gör oss till grannar, men inte nödvändigtvis till bröder. Den vitt spridda ojämlikheten, fattigdomen och orättvisan är tecken inte bara på en djup avsaknad av broderskap, utan också tecken på en frånvaro av en solidaritetens kultur.”

Men, konstaterar påven, det framstår tydligt att samtida etiska system förblir oförmögna
att skapa äkta broderskapsband, eftersom ett broderskap som inte hänvisar till en gemensam Fader som dess yttersta grund inte har någon möjlighet att bestå.  Berättelsen om Kain och Abel lär oss att vi har en nedärvd kallelse till broderskap, men också att vi besitter den tragiska förmågan att förråda denna kallelse. På något sätt behöver broderskapet förankras i något som är större än oss själva, i Gud. Framförallt är det Jesus Kristus som visar oss vägen:

”På ett särskilt sätt pånyttföds mänskligt broderskap i och genom Jesus Kristus, genom hans död och uppståndelse. Korset är den definitivt grundläggande platsen (locus) för det broderskap som människorna inte kan frambringa av egen kraft. Jesus Kristus, som antog mänsklig natur för att återlösa den, och som älskade Fadern intill döden på Korset (jfr Fil
2:8), har genom sin uppståndelse gjort oss till en ny mänsklighet…”

 Påven citerar tidigare socialencyklikor, som Johannes Paulus II´s Populorum Progressio från 1967 där det framhålls att fred är ett odelbart gott: Antingen är fred allas goda eller ingens goda. Fred kan bara uppnås och åtnjutas som livets högsta kvalitet och som en mänskligare och hållbar utveckling, endast om alla vägleds av solidaritet som ”en fast beslutsamhet att ständigt arbeta för det gemensamma bästa”.

Detta förutsätter att önskan om vinst eller hunger efter makt inte är den grundläggande drivkraften, utan att det finns en vilja att ”förlora sig själv” för andras bästa snarare än att utnyttja dem, och att ”tjäna dem” istället för att förtrycka dem till vår egen fördel.

Benedikt XVI påminde i sin encyklika Caritas in Veritate att också fattigdomen har som viktig bidragande orsak avsaknaden av broderskap, så också i ekonomin behöver broderskapet vara vägledande. Förutom genom likgiltighet för medmänniskan är också korruption och ekonomisk brottslighet aktiva faktorer som förstör broderskapet. Påven skriver:

”Dagens allvarliga finans- och ekonomiska kriser – som har sitt ursprung i människans tilltagande distans från Gud och från sin nästa, i en girig jakt efter materiella ting på ena sidan och i utarmandet av relationer människor emellan på den andra sidan – har drivit människan att söka tillfredsställelse, lycka och trygghet i konsumtion och i vinster utan all proportion i förhållande till principerna för en sund ekonomi.”

De återkommande ekonomiska kriserna borde ge oss tillfälle att återupptäcka dygder som klokhet, måttfullhet, rättfärdighet och mod. De behövs för att bygga och bevara ett samhälle som står i samklang med mänsklig värdighet.

Ett avsnitt handlar om naturen och miljön. Broderskapet är också en förutsättning för att leva i ekologisk balans med vår jord som människan är satt att förvalta, ej att bedriva rovdrift på.

I sammanfattattningen på slutet skriver påve Franciskus:

”Vi måste upptäcka, älska, erfara, förkunna och vittna om broderskap. Och det är bara kärleken, given som en gåva av Gud, som gör det möjligt för oss att acceptera och fullt ut leva broderskap.

Politikens och ekonomins nödvändiga realistiska förhållningssätt får inte reduceras till enbart teknisk kunskap som saknar ideal och inte bryr sig om människans transcendenta dimension.Om en sådan öppenhet mot Gud saknas, utarmas varje mänsklig aktivitet och människor reduceras till objekt som kan exploateras. Det är bara när politik och ekonomi är öppna för ett vidare sammanhang, som garanteras av Den som älskar varje man och kvinna, som de kan uppnå en ordning baserad på en äkta anda av broderlig kärlek och bli verkningsfulla redskap för en fullödig mänsklig utveckling och fred.

Vi kristna tror att vi i Kyrkan är lemmar i en enda kropp och att vi alla behövs på ett ömsesidigt sätt därför att var och en har fått en särskild nådegåva för det gemensamma bästa (jfr Ef 4:7, 25; 1 Kor 12:7). Kristus har kommit till världen för att ge oss gudomlig nåd, det vill säga möjligheten att dela hans liv. Det medför att vi måste väva en väv av broderliga relationer präglade av ömsesidighet, förlåtelse och ett fullständigt självutgivande, i enlighet med Guds kärleks bredd och djup,
som givits mänskligheten i den Ende, som korsfäst och uppstånden, drar alla till sig: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek” (Joh 13:34-35).

…”

Mera om Katolska kyrkans sociallära