Temat för denna jul känns mycket som fädernas roll för barnen. Vår kultur kännetecknas ofta av den frånvarande pappan eller pappan som är upptaget med annat. I årets adventskalender gick det temat igen: Statsministern och rymdingenjören som var helt upptagna med sitt så att deras söner och döttrar ej blev sedda. Stenåldersfamiljen kommer och lär dem något och deras hjärtan förändras. Någon som verkligen framstått som ikonen för den goda fadern är påve Franciskus. Hur många barn har han inte kramat och pussat detta år?

Påven talar om att Julen är Guds möte med sitt folk. Det innebär tröst, ömhet, hopp. Påven uppmanar oss att inte vara rädda för att visa varandra ömhet. Såhär sade han nyligen i en intervju i i tidningen La Stampa:

”Att Gud vill komma ner till jorden till oss innebär två saker. Det första är att Han ber oss att hysa hopp. Gud öppnar alltid porten, han stänger den aldrig. Han är Fadern som öppnar porten. För det andra betyder det att vi inte ska vara rädda för att visa ömhet. Om de kristna glömmer bort att hysa hopp och visa ömhet får vi en kylig kyrka som inte vet vart den är på väg och som trasslar in sig i ideologiskt tänkande och ideologiska debatter, i värdsliga bindningar. När det istället är så att Gud i all enkelhet säger till dig: var inte rädd, gå din väg framåt, jag är din Fader som älskar dig…” Läs hela intervjun här

Vi män är ofta så upptagna med vissa saker, som att fundera över tekniska ting, utöva makt, härska och styra att balansen rubbas och vi glömmer att visa ömhet och ta hand om varandra, våra familjer, våra barn. Kvinnorna finns där i all tysthet för att bära bördan av det vi försummar. Om vi män får bättre balans i våra liv, så tror jag också kvinnorna kommer mera till sin rätt, det blir mera  jämlikhet och harmoni vilket behövs i vår icke så fridsamma värld där många människor lider svårt av våld och förtryck.

En fridfull och God Jul önskar jag alla mina läsare.