Troskongregationens prefekt Ärkebiskop Gerhard Müller har tidigare framstått som en hårdför försvarare av principer på bekostnad av den pastorala hållning som påve Franciskus har angett tonen för. Han var t.ex. ganska ensam om att försvara den ekonomiskt vidlyftige Limburgbiskopen Franz-Peter Tebartz-van Elst som lyxrenoverade sitt residens. Müller menade att det var mediernas fel som bedrivit en kampanj mot honom. I en intervju med tyska Tv-kanalen Deutsche Welle har han nu uttalat sig positivt om befrielseteologin som han menar tillhör hela kyrkan. Hans mjukare framtoning är en omvändelse under galjen menar Irène Nordgren på Katolsk vision som menar att medierna borde granska och belysa maktspelet i Vatikanen tydligare och beskriver på sitt vanliga frispråkiga lite fräcka icke auktoritetsbundna sätt vad hon tycker sig se.

Teologiskt skiljer sig inte påve Franciskus särskilt mycket från ärkebiskop Müller eller påve Benedikt XVI. Men den process som sker i Katolska kyrkan idag efter att vi fått ny påve visar hur oerhört viktig ledaren för en organisation är när det gäller att sätta sin prägel på utvecklingen och hur man uppfattas gentemot omvärlden. Müller har givetvis rätt i att det som är den teologiska kärnan i befrielseteologin alltid har varit grundläggande katolsk sociallära, det man kritiserat är när det blivit en ren inomvärldslig politisk ideologi.