FN:s klimatpanel IPCC´s mellanårsrapport lyfter fram allvaret med den pågående uppvärmningen av jorden där människans utsläpp av växthusgaser spelar en avgörande roll. Isarna vid polerna smälter allt fortare, permafrosten släpper vilket leder till att enorma mängder metangas frisläpps och risken finns att ganska snart passerar vi en tröskel där människan inte har situationen i sin hand utan vi rubbat en balans där krafter i naturen själv tar över. Rapporten visar att om vi lyckas begränsa uppvärmingen till 1,5 grader istället för till 2 grader fram till år 2100 så får det stora effekter i form av lindrigare konsekvenser och minskad utsatthet för många miljoner människor. Det är inte för sent, men rapporten konstaterar att ”det kommer kräva brådskande och kollektiva klimatansträngningar utan motstycke inom alla områden”.

Men världssamfundet, majoriteten av världens stater som är kvar i Paris-överenskommelsen kan inte ens prestera tillräckliga beslut för att nå upp till 2-gradersmålet. Nyss kunde EU inte enas kring en tillräckligt kraftig begränsning av bilarnas utsläpp fram till 2030. Det skulle behövas 50% minskning, men man kunde bara enas om 30% eftersom Tyskland, en stor bilproducent och en del östeuropeiska länder bromsade.

Dessutom tenderar de nya högerpopulistiska ledarna att negligera riskerna med temperaturhöjningen. USA under Trump har övergett klimatöverenskommelsen, och om segraren i presidentvalet i Brasilien, Bolsonaro vinner i andra omgången hotar han att överge överenskommelsen.

Vi har alltså två problem:

1. De klimatmedvetna staternas tröghet att fatta tillräckligt kraftfulla beslut.
2. Högerpopulistiska ledares benägenhet att tänka kortsiktigt och bagatellisera problemet vilket kan få avgörande betydelse om den högerpopulistiska vågen fortsätter att kunna manipulera massorna på grund av övriga partiers flathet, korruption och inbördes splittring.

Det är skarpt läge nu men mänskligheten tycks fortfarande sova. Svenska kyrkan har länge talat om klimatet, och Katolska kyrkan har lagt till omsorgen om miljön som ytterligare en viktig byggsten i socialläran. (Påve Franciskus miljöencyklika Laudato Si.)

Kyrkorna har fått hållas, man har nog tyckt det varit bra att de talar om moraliska frågor, bara det inte påverkar oss själva och vår bekvämlighet, och kristna själva berömmer sig ofta av att ha bra tankar och hög moral om människovärde, flyktingpolitik och miljö.  Men det är skarpt läge nu och det hjälper inte med att ha bra deklarationer och låtsas som man lever i en värld där man har hur mycket tid som helst på sig för att förverkliga innehållet i de förträffliga deklarationerna.

Kyrkorna har en nyckelposition att vara profetiska röster i detta avseende. Men då måste man själva vakna och inse vad som behövs för att gå från att halvsovande författa vackra deklarationer i en värld som sover till att tyda tidens tecken och se vad som verkligen behöver göras för att påverka och väcka människors samveten.

FNs miljöpanel tillhör de profetiskt medvetna. Påve Franciskus också. Samtidigt blir dessa instanser motarbetade särskilt från högerpopulistiska krafter. Trump och Bolsonaro har många anhängare som vill förvilla och bryta udden av miljömedvetenheten.

Högertraditionalistiska krafter inom Katolska kyrkan motarbetar påve Franciskus, och en av de punkterna på agendan är att kyrkan skall inte lägga sig i miljöpolitiken.

Några citat ur Laudato Si:

The entire material universe speaks of God’s love.

—-

I urgently appeal for a new dialogue about how we are shaping the future of our planet

—-

I would like to enter into dialogue with all people about our common home

—-

The earth, our home, is beginning to look more and more like an immense pile of filth.

Sagt av Benedikt XVI:

The misuse of creation begins when we no longer recognize any higher instance than ourselves, when we see nothing else but ourselves