F.d. kardinalen Theodore Edgar McCarrick utnämndes till kardinal av Johannes Paulus II 2001. Han tillträdde den tunga posten som ärkebiskop av Washington 2001 och avgick 2006 av åldersskäl. McCarrick var aktad och respekterad, en tung person i det katolska USA. Därför blev hans fall desto större då det kom upp i offentlighetens ljus att han under hela sin karriär ägnat sig åt sexuell misskötsamhet, framförallt genom intima kontakter med unga prästseminarister, även yngre gossar i något fall. En diskussion pågår om att detta under årens lopp inte kan ha varit okänt för de medarbetare och överordnade han haft i sin närhet, och det har på så sätt gett näring åt diskussionen om tystnadskultur och låt gå-mentalitet. Läs denna mycket intressanta intervju med kardinal Joseph W Tobin, ärkebiskop i Newark i North Jersey Record, den ger stor inblick i problematiken. Detta har lett till en svår kris i Katolska kyrkan i USA som nu är splittrad i olika läger.

Även påven har anklagats för att ha slätat över och sett mellan fingrarna på sexuella övergrepp. Det slog ner som en bomb när en f.d. påvlig nuntie i Washington, ärkebiskop Carlo Maria Viganò i augusti publicerade ett 11-sidigt brev där han bl.a. anklagade påve Franciskus för att redan 2013 ha fått information om McCarrics misskötsamhet utan att göra något. Viagno krävde i brevet påvens avgång.  Flera biskopar i USA nämns vid namn samt flera tunga kuriakardinaler, bl.a. Kardinal Sodano, Vatikanens statssekreterare under Johannes Paulus II´s tid som agerade mycket bakom kulisserna för att släta över de uppoppande skandalerna. Kardinal Sodano är nu 90 år men fortfarande dekan för kardinalskollegiet, och skulle påve Franciskus avlida den närmaste tiden så är det han som kommer att leda kardinalskollegiets dagliga möten då ny påve skall väljas. Sodano är aktiv trots sin ålder och ses i Rom allmänt som en person med stort inflytande bakom kulisserna och har ett stort nätverk av vänner och beskyddare särskilt i statssekretariatet.  När påve Franciskus nu tvingas begrunda vad ansvarsutkrävande för cover up av sexövergreppskandalerna implicerar, så måste förr eller senare även Sodano komma i fokus anser flera bedömare.

Mycket av detta har varit känt sedan tidigare, men anklagelsen mot påve Franciskus att han med berått mod skulle ha sett mellan fingrarna på anklagelser om sexuella övergrepp utan att agera bedöms av många som att det finns för lite underlag i Viagnos brev för att belägga. Sannolikt träffade Viagno påven 2013 som han sade och kanske också nämnde McCarricks beteende, men det handlar ju om hur påven i så fall utvärderade detta. Hela tiden får ledande personer inklusive påven massor med information om rykten och anklagelser, och det handlar om hur man bedömer trovärdigheten, kanske han konsulterade andra källor som sade något helt annat. Och man kan fråga sig: Om Viagno hela tiden känt till detta, varför agerade inte han och begärde företräde för USA´s biskopskonferens?

Samtidigt måste man säga att det självklart måste vara tillåtet och t.o.m. en plikt att kritisera även påven när man märker missförhållanden. Att påven länge agerat långsamt och trögt i den fortsatta handläggningen av pedofiliskandalerna har många både katolska och externa bedömare länge sagt.

Detta år har kommit flera chockartade rapporter från t.ex. Chile och USA, nu Tyskland och i Indien hörde vi nyligen om en nunna som anklagar en biskop för våldtäkt men där det tydligen gått väldigt trögt att utreda detta.

Det begås idag betydligt färre pedofiliövergrepp i kyrkan än under slutet av 1900-talet, men handläggningen av låt gå mentaliteten och att skydda dem som varit ansvariga ligger fortfarande kvar som en ouppklarad del av denna tragiska historia.

Påve Franciskus verkar nu mera beslutsam och tycks inse vidden av problemet. Efter att tidigare ignorerat en kraftig opinion från offer för övergrepp i Chile lät påven efter sin resa dit förra året tillsätta en utredning, vilket resulterade i att hela Chiles biskopskonferens såg sig föranledd att ställa sina platser till förfogande. Efter den s.k. Pennsylvaniarapporten och uppmärksammandet av McCarrics olämpliga beteende som täckts upp under alla år har Vatikanen 6 oktober publicerat ett pressmeddelande där man sagt att man skall göra en ännu grundligare utredning och ta fram all tillgänglig dokumentation. I pressmeddelandet heter det ”as Pope Francis has said: ‘We will follow the path of truth wherever it may lead’ (Philadelphia, 27 September 2015). Both abuse and its cover-up can no longer be tolerated and a different treatment for Bishops who have committed or covered up abuse, in fact represents a form of clericalism that is no longer acceptable”, och man blundar inte för att det kan komma fram egna försummelser: ”The Holy See is conscious that, from the examination of the facts and of the circumstances, it may emerge that choices were taken that would not be consonant with a contemporary approach to such issues.” 

I pressmeddelandet refereras också till att påven kommer att ha ett möte med presidenterna för hela världens biskopskonferenser i februari nästa år. Man påminner också om påvens brev till hela Guds folk angående kyrkans kris som gavs ut i augusti, och att det som sades där fortfarande är aktuellt: ”The only way that we have to respond to this evil that has darkened so many lives is to experience it as a task regarding all of us as the People of God. This awareness of being part of a people and a shared history will enable us to acknowledge our past sins and mistakes with a penitential openness that can allow us to be renewed from within” .

Jag vill ytterligare hänvisar till ett par artiklar som väldigt bra kommenterar och sammanfattar det aktuella temat.

Först en artikel av en familjeterapeuten Gail Grossman Freyne. publicerad i LaCroix international,  [Towards credibility and a clean conclave] som tar upp mekanismerna bakom trögheten att gå till botten med problematiken. Jag tänker att sexövergreppsskandalerna och cover-up-mentaliteten verkligen är Katolska kyrkans #metoo. Precis som i samhället i övrigt finner vi att så många män som tidigare gått under radarn lyfts upp i ljuset och anklagas. Kulturprofilen, Brett Kavanaugh… De flesta biskopar och kardinaler har naturligtvis inte varit förövare, men med tanke på problemets storlek kanske väldigt många tagit emot rapporter och fått höra rykten där frågan uppstått om de borde ha agerat mer utifrån det. Här måste till en rimlighetsbedömning, och det får ju inte bli en häxjakt, men utifrån det nya läget som är frågar sig författaren hur det skall gå till att välja en ny påve bland kardinalerna, fri från att ha haft ett finger med i tystnadskulturen.  Men en sak är säker, som Gail Grossman Freyne skriver, för att man skall kunna gå vidare och såren helas, så måste till både rättvisa och sanning:

”Any psychotherapist will tell you that a true apology entails each cleric who abused or covered up to step forward to tell their victims what they did, how they hurt them and why.

There can be no justice without truth and both are essential for healing. But it seems that our bishops are hoping to rush towards healing, by-passing the elements of truth and justice.”

Den andra artikeln publicerades nyligen i NewYork Times och sammanfattar mycket bra läget utifrån USA´s horisont.

————————

Till sist några ord om att kunna hålla flera bollar i luften samtidigt. Alldeles oberoende av sexövergreppsskandalerna har funnits en kampanj mot påve Franciskus som anses alltför globalistisk och heretisk mot katolsk tradition. Denna supertraditionalistiska rörelse är besläktad den antiglobalistiska, nationalistiska och protektionistiska   strömning vi nu ser i politiken världen över.   Det är ingen slump att kontakter har förekommit med Trumps förre informationschef Steve Bannon som nu åker världen runt och propagerar för hur den klick som driver detta skall kunna manipulera massorna genom ett skickligt utnyttjande av sociala media. Det är i detta perspektiv man får se Viagnos öppna brev med krav på påve Franciskus avgång [Se mitt tidigare inlägg om detta].

Vatikanen har nu specifikt svarat på Viagnos öppna brev genom ett motsvarande öppet brev från kardinal Marc Ouellet, prefekt för Biskopskongregationen.  Men detta är en annan historia som jag tänkte återkomma till. I skrivande stund dyker denna artikel upp som kan förse den intresserade med ytterligare information under tiden. En Vatikankännare rapporterar om spelet bakom kulisserna vid den pågående biskopssynoden som handlar om de unga i kyrkan [A pope under siege tries to revive a paralyzed Church]

Vi lever i en mycket allvarlig, men också mycket spännande tid. Glöm inte att vi alla är uppmanade av påven att be för kyrkan varje dag under denna oktobermånad.