Kyrkan befinner sig i kris. De många sexuella övergreppen på barn och unga genom åren och tystnadskulturen och ovilligheten att ställa ansvariga till svars har gröpt ur förtroendet för Katolska kyrkan. Även påven själv anklagas för att vara en del av tystnadskulturen. Samtidigt finns andra kyrkopolitiska maktkamper och intriger i kyrkan av helt annat slag som använder sexövergreppskandalerna som språngbräda. Jag går inte in på det här, men jag vill uppmärksamma påvens vädjan till alla oss katoliker att delta i förbönen för kyrkan. Det behövs verkligen nu.

Till och med påvens vädjan om förbön misstänkliggörs: En del säger att det är påven själv som är problemet, och att vädja om förbön är att ta fokus från hans skuld i det hela. Men jag säger att om vi inte ens kan enas om gemensam förbön för vår älskade kyrka, utan göra en sådan vädjan till ett stridsäpple mellan olika kotterier, då har vi sannerligen stora problem.

Ber vår påve och våra herdar om förbön för kyrkan och mot de onda andemakterna, så bör vi katoliker svara på det på ett moget sätt och verkligen be. Det är ansvarslöst att gå in och bryta udden av en sådan vädjan genom att direkt misstänkliggöra budbäraren. De onda andemakterna är givetvis inte att likställa med våra meningsmotståndare i kyrkans mångfald, utan det ligger på ett helt annat universellt plan. Ber vi mot våra meningsmotståndare ber vi illa och sekteristiskt och vi blir inte bönhörda. Bönen dispenserar oss självklart inte heller från att också agera. Handling och bön må bli ett. Tro utan gärningar är död (jfr Jak 2:20). Konstruktiv kritik måste få framföras, också om det gäller påven själv.

Under oktobermånaden rekommenderas vi av påven att be med Maria och Ärkeängeln Mikael varje dag varje dag med ovanstående intentioner. Man kan utgå från Rosenkransbönen (se beskrivning nedan) och tillfoga följande två böner, till Maria och till Ärkeängeln Mikael, Kyrkans beskyddare:

Till ditt beskydd flyr vi, heliga Guds Moder. Försmå inte vår ödmjuka bön i vår nöd, utan befria oss alltid från alla faror, du ärorika och välsignade Jungfru. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Helige ärkeängel Mikael, försvara oss i striden, var vårt värn emot djävulens snaror och ondska. Må Gud betvinga honom, därom ber vi ödmjukt, men du, de himmelska härskarornas furste, kasta med Guds kraft ned till helvetet, Satan och de andra onda andarna som irrar omkring på jorden för att fördärva själarna.

De Nordiska biskoparna har uppmärksammat påvens vädjan om förbön [påvens brev till Guds folk augusti 2018] och anbefaller fredag den 5 oktober som en fastedag och söndag den 7 oktober som en bönedag för påvens intentioner. [Nordiska biskoparnas brev här].

Utdrag ur påvens brev här:

Storleken och omfattningen av händelserna kräver att vi tar ansvar för detta på ett globalt och gemensamt sätt. Även om det är viktigt och nödvändigt i varje omvändelseprocess att veta vad som hände, räcker det inte. Idag uppmanas vi som Guds folk att bära våra bröders och systrars smärta, sårade i kött och ande. Om svaret i det förflutna var underlåtelse, vill vi idag att solidariteten i dess djupaste och mest krävande form, blir vårt sätt att skriva historia, idag och i framtiden. Och detta i en miljö där konflikter, spänningar, och särskilt de som är offer för varje form av övergrepp kan hitta en hjälpande hand som skyddar dem och läker dem från deras smärta (Evangelii Gaudium, 228).

En sådan solidaritet kräver att vi fördömer allt som kan äventyra en persons integritet. Den kräver en kamp mot alla former av korruption, särskilt den andliga ”eftersom det är en bekväm och självtillräcklig blindhet där allt verkar tillåtet: svek, förtal, själviskhet och många subtila former av självcentrering, eftersom till och med ‘Satan uppträder som en ljusets ängel’ (2 Kor 11:14).” (Gaudete et Exsultate, 165)

Paulus uppmaning att lida med dem som lider är det bästa motgiftet mot vår vilja att fortsätta upprepa Kains ord: ”Skall jag ta hand om min bror?” (1 Mos 4: 9). Jag är medveten om det arbete som utförs i olika delar av världen för att säkra och genomföra de nödvändiga åtgärderna för att garantera barn och sårbara vuxna trygghet och skydd. Jag är medveten om ”nolltoleransen”, och att man anmäler de som begår eller döljer dessa brott. Vi har varit långsamma med att genomföra dessa åtgärder och nödvändiga sanktioner, men jag är övertygad om att de kommer att bidra till en mer skyddande kultur i nuet och i framtiden.

Samtidigt med dessa insatser måste varje döpt kristen känna sig delaktig i den kyrkliga och sociala omvandlingen vi är i så stort behov av – en förändring som kräver en omvändelse på såväl personlig som på samhällelig nivå och som leder oss till att se i samma riktning som Herren. Som Johannes Paulus II sa: ”Om vi verkligen har betraktat Kristus, måste vi lära oss att se honom särskilt i ansiktet på dem som han själv ville bli identifierad med” (Novo Millennio Ineunte, 49). Att lära oss att se det Herren ser, att vara där Herren vill att vi ska vara, att omvända hjärtat inför honom. För att kunna göra detta är det nödvändigt med bön och botgöring. Jag inbjuder Guds heliga folk, trogna honom, till en botgöring av bön och fasta, som Herren befaller. Må det väcka vårt samvete, vår solidaritet och vårt engagemang för en kultur som beskyddar och som säger ”aldrig mer” till varje form av övergrepp.

Det är omöjligt att föreställa sig en kyrklig omvändelse utan ett aktivt deltagande av alla medlemmar i Guds folk. För varje gång vi har försökt ersätta, tysta ner, ignorera eller minska Guds folk till en liten elit, har vi byggt församlingar, program, teologi, andlighet och strukturer utan rötter, utan minne, utan ansikte, utan kropp – ja utan liv.

Om Rosenkransbönen:

Rosenkransbönen som ofta praktiseras av oss katoliker förenar den muntliga med den inre eller betraktande bönen. Under det man läser muntliga böner, betraktar man huvudhändelserna i Kristi och Guds Moders liv, lidande och förhärligande. Alltefter de mysterium man betraktar, kallas rosenkransen den glädjerika, den smärtorika, den ärorika eller Livets och ljusets mysterium.

Läs detaljer om hur Rosenkransbönen är strukturerad här.

Alla är vana vid att be fasta böner, och bönen Fader vår känner alla kristna, katoliker känner också Var hälsad Maria och Ära vare Fadern. Men vi vill också be för konkreta böneämnen som rör vår vardag. Många är vana vid fritt formulerade böner, det har också sin plats, men om vi framhärdar för mycket i bara fria böner blir det lätt sterilt och våra egen ansträngningar att hitta på mer att säga blir  mentalt tröttande och hindrar fokuseringen på det andliga.

Bön i tungor finns när Anden inspirerar, men för den enskilda bönen eller bön i en gemenskap, familjen etc är Rosenkransbönen en utmärkt struktur som kombinerar en fast yttre struktur som är lätt att gå in i oberoende av hur inspirerad man känner sig från början, samtidigt som man begrundar trons hemligheter.

Den glädjerika rosenkransens hemligheter
Kristus blir människa i Nasaret (Lukas 1:26-38)
Maria besöker Elisabet (Lukas 1:39-56)
Jesus föds i Betlehem (Lukas 2:1-20)
Jesus frambärs i templet (Lukas 2:22-40)
Jesus återfinns i templet (Lukas 2:41-52)

Den smärtorika rosenkransens hemligheter
Jesu lider dödsångest i Getsemane (Matteus 26:36-46)
Jesus pryglas (Matteus 27:26)
Jesus hånas och kröns med törnekronan (Matteus 27:27-31)
Jesus bär sitt kors (Lukas 23:26)
Jesus korsfästs och överlämnar sin ande (Matteus 27:33-56)

Den ärorika rosenkransens hemligheter
Jesus uppstår från de döda (Matteus 28:1-10)
Jesus upptas till himlen (Apostlagärningarna 1:6-14)
Jesus utgjuter Anden på pingstdagen (Apostlagärningarna 2:1-11)
Jesus upptar Maria till himlens härlighet (Uppenbarelseboken 12:1)
Jesus kröner Maria till drottning (Jakobs brev 1:12)

Livets och ljusets hemligheter
Jesus döps av Johannes (Matteus 3:13-17)
Jesus förvandlar vatten till vin i Kana (Johannes 2:1-11)
Jesus förkunnar i ord och gärning Guds rike (Markus 1:14-15)
Jesus förhärligas på berget (Matteus 17:1-9)
Jesus instiftar eukaristin (Matteus26:26-30)

Samtidigt som man ber rosenkransen kan man bestämma sig för att göra det för en viss intention, personliga böneämnen eller mera allmänna ämnen som rör samhället eller kyrkan, som nu påvens böneintention för läget i kyrkan.

Pieta i Stockholms katolska domkyrka