Vi är vana vid att Kyrkan i Italien och många andra katolska länder stått på maktens sida, särskilt när det gäller konservativa regeringar. Påven Franciskus pontifikat innebar ett brott mot den trenden. Han åkte till Lampedusa och kritiserade att Medelhavet hade gjorts till ett dödens hav, han konfronterade högerkrafterna i USA och han gav ut en miljöencyklika där han påpekar att omsorgen om miljön är en självklar del av socialläran.

Desto mer glädjande då att nu Italiens biskopar (alltså lokalkyrkan i Italien, inte Vatikanen) höjer rösten i politiken i viktiga socialetiska frågor.

Regeringen vill i princip vill stoppa all invandring till Italien och skicka ut människor ur landet. Inrikesminister Salvini från främlingsfientliga regeringspartiet Lega har presenterat ett nytt lagförslag, som kommer att göra det lättare att deportera asylsökande utan giltiga papper.

Katolska biskopar har tidigare kritiserat den långtgående främlingsfientliga politiken regeringen vill driva, och nu talar de om ”domedagspolitik”. Ordföranden i Italienska biskopskonferensen, Kardinal Gualtiero Bassetti säger att biskoparna känner sig kallade att uttala sig om politiken, för att förhindra att makthavarna känner sig ”frestade att utnyttja rädslor eller faktiska problem i vissa grupper och ge illusoriska löften i syfte att vinna kortsiktiga politiska mål”.

Självklart kan ett land inte ta emot fler invandrare än man kan integrera, därför måste politikerna också ta ansvar för restriktioner och gränser, påven har t.ex. hittills inte kritiserat Sveriges nu restriktivare migrationspolitik. Däremot är det viktigt att kyrkan höjer sin röst när politikerna tar lätt på människovärdet och rider på främlingsfientliga strömningar.

Italien är ett annorlunda land än Sverige. Man är mera luttrade när det gäller olika extrema eller galna politiker och partier. I Sverige handlar det mera om allt eller intet, jämför beröringsskräcken för SD. Kyrkan har också ett stort inflytande, och man lyssnar till vad kyrkan säger.  I Italien är påvens uttalanden ofta första nyheten i tv- och radio-sändningar och man berättar hela tiden var påven är och vad han säger.

Biskoparnas utspel var starkt, och i kyrkans tidning Familia Christiania fanns rubriken: ”Gå bakom mig, Satan” – ett bibelord som alla förstod syftade på Salvini.

Charlotta Smeds, chefsredaktör för Vatican News på svenska intervjuas i Dagen och ger en del inblickar i hur kyrkan tänker när man uttalar sig och hur italienare tänker:

”Det viktigt att komma ihåg att när biskopar uttalar sig är budskapet alltid vertikalt: relationen mellan Gud och människan finns alltid med. De vill påminna om hur Gud ser på människan. Katolska präster i Italien är inte heller politiska på så sätt att de tar parti för eller emot vissa kandidater eller partier. En katolsk präst säger aldrig till sina troende vad de ska rösta på. De säger: ‘följ ditt samvete’. Kyrkan är alltid väldigt försiktig. För det finns förstås många som har röstat på Salvini.”

Italien har upplevt ett enormt tryck när det gäller asylsökande, till det kommer hög arbetslöshet och ekonomiska problem. Italien är ett land i kris, säger Charlotta Smeds men tillägger att  italienarna är ett folk som är duktigt på att hantera kriser. De blir inte förlamade av dem. De är ofta först på plats vid kriser som till exempel en tsunami. De är vana vid kontinuerlig krislösning. Folk hjälper när det behövs. De är också ett folk som trots ett ibland hårdfört tonläge när det gäller migration ändå hjälper till när situationen kräver det. – Om de ser någon kravla sig upp på en klippa kommer de med filtar – även de som stödjer Salvini, säger Charlotta.