I vintras hade vi en debatt om sexuella ofredanden och mäns tafsande på kvinnor i stora folksamlingar och i sommar har den dykt upp igen i samband med anmälande av sexuella övergrepp på flera håll i landet i samband med musikfestivaler.

Det är möjligt att ensamkommande flyktingpojkar står för en god del av övergreppen, men klart är att fenomenet varken är nytt eller begränsat till andra kulturer än vår.

Men vi svenska vita kultiverade män vill ju inte gärna bli föremål för misstanke att ha några som helst sådana böjelser eller inte kunna sköta oss, därför hittar vi gärna syndabockar på annat håll.

Å andra sidan vill vi inte vi rättrådiga fördomsfria icke-rasistiska svenskar pådyvla främlingar att ha en sämre kultur än vi. Därför vill feminister som är fast i ett identitetspolitiskt tankemönster inte gärna tala om kulturella aspekter, utan slå fast att män är sig lika överallt oberoende av kultur. Sverigedemokrater och andra invandrarkritiska grupper å andra sidan framhåller gärna att det är ett kulturellt betingat fenomen och att flyktingarna som kommer hit måste veta hut och lära sig svenska värderingar.

Det är vårt lyxproblem i Sverige att bråka om vem som har korrekt åsikt om vad saker beror på. Istället borde vi fokusera på praktik problemlösning.

Låt oss vara ärliga och konstatera att det är inget nytt problem vi talar om. Måns Westin, ledamot i Vänsterpartiet i Storstockholms antirasistiska utskott skrev i januari en föredömligt ärlig och rakt på sak artikel om hur svenska män i grupp inklusive han själv i asberusat tillstånd kan bete sig. Jag känner igen en hel del av det han skriver från min egen skoltid. Men sådant talar vi män helst inte offentligt om.

Fenomenet har funnits under långa tider, och i samband med alkoholberusning, grupprocesser bland skolgrabbar och kulturell inverkan av ett allt råare pornografiskt utbud där saker som gruppsex och analsex tillhör normen och som nästan en tredjedel av pojkarna dagligen konsumerar via sin mobil, så krackelerar nog ganska lätt den kulturella fernissan.

Hörde jag inte att ungdomar anklagade för gruppvåldtäkt på en Finlandsfärja försvarade sig med (eller var det försvarsadvokaten som framförde det som förmildrande omständighet?) att det på liknande festresor hör till normaliteten att alla har sex med alla? Också vuxna män kan bete sig som skolpojkar. Grupprocesser på firmafester och liknande kan få väldigt många hämningar att släppa.

Özge Öner är en kvinna från Turkiet som sedan 8 år bosatt i Sverige och forskare vid Institutet för näringslivsstudier skriver en flitigt delad artikel i SvD där hon påpekar att det är naivt att bortse från kulturella faktorer i kvinnosynen och beskriver en mycket problematisk och kvinnoförnedrande kultur i hennes hemland Turkiet,  hur kvinnorna där är mycket mer oskyddade än i det svenska samhället eftersom det inte finns de övergripande antisexistiska normer som Sverige ändå föredömligt har utvecklat.

Nu talas mycket om svenska värderingar, om jämställdhet och om att respektera varandras integritet, och främst då att män respekterar kvinnors integritet. Detta är bra, goda värderingar behövs. Samtidigt är Sverige ett dubbeltydigt land där det också finns andra budskap: Ta för dig, tänk på dig själv, var lössläppt, dansa på bordet. Vad var det vi hörde den populäre Lets dance-domaren Tony Irving sysslade med på nakenkabaré  på tidigare kommunalägda  Metropol Palais? Hans beteende vågar ingen ha någon bestämd åsikt om av rädsla för att bli stämplad som moralist.

Detta kulturella klimat med en fördomsfri ta för dig-kultur, RFSU´s propaganda som tillåts dominera och som vill kapa sambandet mellan sex och kärlek, ett utbud av pornografi i digitala media som blir allt inhumanare och som många ungdomar konsumerar dagligen, konfronteras både våra egna ungdomar med och de ensamkommande flyktingpojkar som kommer hit. Att samtidigt lära sig respekt är inte lätt om man inte får ordentlig vägledning.

Men det går. Ett slående exempel är att jämföra musikfestivalerna som vi talat om med dess många anmälningar om integritetskränkningar och där det kan se ut som ett bombnedslag med kvarlämnade tält och nedskräpning efteråt med de många kristna lägren, konferenserna och festivalerna som också pågår under sommaren. På de kristna konferenserna mycket få anmälningar om ordningsstörningar, och efteråt är platsen föredömligt städad och ren.

Per Ewert skriver i Världen idag:

”Hur besökarna behandlar den fysiska platsen säger även det något om vilket budskap som förmedlas under vistelsen. Härom veckan hjälpte jag till att packa ihop efter mina barns scoutläger. Efter nedplockningen ställde samtliga barn och föräldrar upp i kedja och gick över lägerplatsen för att garantera att inte ett enda främmande föremål skulle bli kvar i naturen. Spåren efter sekulära musikfestivaler ser ofta radikalt annorlunda ut. Radio Östergötlands reporter var förfärad över det slagfält hon fann efter årets Bråvallafestival. Skräp utan ände, blandat med mängder av kvarlämnade tält och andra saker av värde. ”Det ser ut som kriget, det ligger skit överallt” konstaterade reportern upprört, och undrade vad som egentligen hänt i dessa ungdomars attityd.

Frågan är högst relevant. Arrangörerna hade både före och i samband med festivalen informerat om vikten av hänsyn och att ta hand om den gemensamma miljön. De verkar ha gjort det mesta rätt. Men ändå gick så mycket snett.”

Budskapet måste vara samstämmigt över hela linjen för att det skall gå ihop och fungera. Att ta ansvar för att hålla rent och snyggt på platsen och ansvar för att respektera den andres integritet hänger ihop. Kvinnosynen må vara bättre i vår svenska kultur än i andra kulturer, men när det gäller ansvar och respekt på djupet, så har vi svenskar mycket mer att lära, där kanske t.o.m. andra kulturer är bättre än vi. Vi har ingen anledning att förhäva oss.

Bilden: Jesusmanifestationen i Kungsträdgården 2014