”Oavsett var någonstans i världen terrorn slår till måste reaktionen vara benhård. I försvaret för alla människor lika och okränkbara värde får vi aldrig kompromissa. Vi ska stå upp för rätten att vara kristen i Damaskus, kvinna i Husby, jude i Malmö och homosexuell i Orlando. De mänskliga fri- och rättigheterna måste gälla alla. Alltid.”
Det sade Ebba Busch Thor i sitt tal i Almedalen. Kort och kärnfullt fokuserar hon på universella grundvärderingar som jag är övertygad om att alla riksdagspartier och majoriteten av Sveriges folk står bakom. Det är också kristna grundvärderingar, och kristdemokratin bygger på katolsk sociallära.
Nyhetsmedia valde ändå att fokusera som en nyhet på att EBT tog upp frågan om grundvärderingar. Det har tidigare inte varit riktigt OK att tala om detta i politiken, Alf Svensson tillhör en gången tid, det har snarare varit lite suspekt och dragit på sig misstankar att man har en dold agenda. Det förutsätts att alla i mainstream delar detta, samtidigt som man i identitetspolitikens namn ifrågasätter att vissa verkligen står upp för dessa grundvärden. Omfattar man exempelvis inte hela RFSL´s sexualpolitiska program med införande av surrogatmödraskap och allt och känner tveksamhet för att gå i Pride-paraden har man genast varit misstänkliggjord. Men det har i samhället skett en glidning, så att regnbågsflaggan numera symboliserar mångfald och alla människors lika värde, precis som det kristna korset tidigare gjorde som pryder vår svenska flagga. Så motiverar många politiker, sist i raden EBT att de väljer att gå med i Pride-paraden. HBTQ-personer har i vår tid fått stå som symbol för kamp mot fördomar och diskriminering i allmänhet.
Detta med rätta, personer som ligger utanför den heterosexuella grundnormen har det inte lätt, inte heller i vårt upplysta Sverige, och kyrkan, som egentligen borde stå upp för ovillkorlig kärlek och alla människors lika värde och rätt att finnas med i gemenskapen har bidragit till att upprätthålla fördomar och förtryck gentemot homosexuella. Läs vad kardinal Marx och påve Franciskus nyligen sagt om detta. Att deklarera sig som kristen och ställa sig bakom korset är i själva verket en lika kraftfull manifestation för alla människors lika värde, men den symbolen fungerar uppenbarligen inte lika bra idag i det sekulariserade samhället.
Men det gäller att talet om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde verkligen är förankrat på djupet, annars blir vurmandet för HBTQ-personer bara en modetrend och vi står lika ovaccinerade mot nya diskrimineringstrender mot andra grupper i framtiden. Därför gör Kristdemokraterna alldeles rätt som vill lyfta upp dessa värden i politiken. Det handlar inte om att slåss mot de fiender som identitetspolitiken målar upp som stående i opposition till oss andra självklart fördomsfria och goda människor. En sådan självrättfärdig attityd är farlig och riskerar att sila mygg och svälja kameler.
Istället handlar det om att besinna oss, att i oss själva, i samhället och politiken verkligen förankra och konkretisera det vi står för. Där måste man vara både idealist och kunna tala om värderingar som har sin grund i vår judiskt-kristna historia och realist när det gäller att se var politikens gränser går. Detta blir ju särskilt tydligt i vår tids katastrofala flyktingsituation där det förmodligen inte är realistiskt möjligt med en fri invandring till Sverige, det är inte fysiskt möjligt, men framför allt inte politiskt möjligt då idealistiska politiker som hävdar detta inte skulle få folkets mandat. Här utövar ledande socialdemokratiska ministrar och statsminister Löfven idag ett icke populistiskt ledarskap som är nödvändigt.
Bättre då att på sikt bygga upp vår kapacitet för flyktingmottagande och integration samtidigt som man definierar en rimlig kvot som landet kan ta emot samtidigt som man samarbetar med UNHCR för att få tillstånd legala vägar in i landet så att folk slipper dö på Medelhavet. KDU´s ordförande Sara Skyttedal har en poäng när hon tar upp detta problem.
Sara resonerar utifrån sunt förnuft. Jag avvisar dem som genast vill placera henne i ett främlingsfientligt högerdike på grund av detta. Problemet med svensk politisk debatt är att vi inte klarar att tänka två olika tankar samtidigt, utan att den som inte tänker exakt som jag genast skall avvisas och stämplas i en viss kategori. Mera frisk och saklig debatt, tack, det kräver de komplexa frågor som ligger framför oss och som vi har att lösa.
Vi bör också samverka med EU och så långt det går vara en konstruktiv kraft i att lösa upp de låsningar som nu finns med en fullständigt havererade flyktingpolitik. Sverige berömmer sig ju av att i FN vara en god medlare i svåra situationer. Må vi satsa full kraft även på EU och inte som GB dra slutsatsen att vi skall dra oss ur. Alla partierna i alliansen och Socialdemokraterna betonar ju vikten av EU-samarbete. Må det sättas kraft och kreativitet bakom de orden. För KD som ju bygger på stolta kristdemokratiska traditioner från dem som en gång byggde upp Europa-samarbetet borde detta vara en huvudfråga att driva.
Bengts Blogg 
Det är lätt att föra resonemang om invandring när man inte själv är berörd. Jag har dock upplevt det tidbegränsade uppehållstillståndet, något jag inte önskar min värsta fiende:
https://gront.mp.se/debatt/inhumant-med-tillfalliga-uppehallstillstand/
Tack, Torsten!
Du vill att debattörer ska kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Då tycker jag som katolik att du som katolik ska ha och uttrycka dessa båda tankar samtidigt vad gäller homosexuella: att de ska behandlas med respekt, medkänsla och finkänslighet (som KKK säger) men att läggningen är ”intrinsically disordered” och att homosexuella handlingar är fel och inte under några omständigheter kan godtas. Att bara tala om att kyrkan har ”bidragit till att upprätthålla fördomar och förtryck gentemot homosexuella” är just exempel på den ensidighet du ogillar.
Jan Sture, tack för kommentar.
Först missuppfattade jag det du skrev och trodde du skrev ur ett HBTQ-perspektiv och att du var kritisk till Katolska kyrkan. När jag googlade på ditt namn och hittade en tidningssartikel som berättade att du fått ditt staket målat i regnbågsfärger för att man tyckte du var för lite hbtq-vänlig, så förstod jag att du skrev ur ett annat perspektiv.
Jag försvarar liksom du katolsk grundläggande syn på äktenskap och familj, och jag kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt även när det gäller detta. Det innebär inte att man alltid måste ta upp alla aspekter och alla detaljer i varje sak man skriver. Fokus i detta inlägg var inte på Katolsk antropologi och syn på äktenskap och familj, utan att homosexuella faktiskt många gånger diskriminerats och behandlats illa och att Katolska kyrkan haft del i detta. Det finns ingen anledning att sticka under stol med detta, utan vara tydlig med det och be om förlåtelse, precis samma reparerande hållningen som Kyrkan haft i relation till antisemitismen och judarna och till de sexuella övergreppen på barn och unga.
Bengt, Jan Sture,
Jag skrev på KV den 9 oktober 2013:
”Homosexuella utgör alltså ett djävulskt hot mot mänsklig värdighet och själva mänsklighetens framtid. Den homosexuella människan existerar inte som sådan. Alla är egentligen heterosexuella, fast lider ibland av patologiska homosexuella problem. ’Homosexuell’ är bara benämningen på en objektiv störning. Då måste givetvis homosexuella antingen botas eller leva i celibat, helst försvinna. Många teologer har sett analogin med antisemitismen där judarnas sanna kallelse är att försvinna genom att bli kristna, eller försvinna från jordens yta.
En vacker dag kommer katolska kyrkan att be homosexuella om förlåtelse på sina bara knän.”
Nu är äntligen den sublima dagen här.
Inez
För antisemitismen, den nazistiska åtminstone, var judarnas ”sanna kallelse” inte att bli kristna, det hjälpte inte Edith Stein och många med henne. Att jämföra katolska kyrkans syn på homosexualitet med antisemitism är groteskt. Antisemitism vill ytterst judarnas död. Vill kyrkan homosexuellas död?
Jan Sture!
Låt oss skilja på begreppen. Jag jämför inte ”Katolska kyrkans syn på homosexualitet” med antisemitism. Däremot finns det dåliga beteenden, fördomar och förtryck mot olika grupper, och där är t.ex. judar, romer och homosexuella grupper som blivit utsatta. Under nazismen deporterades också många homosexuella till koncentrationslägren precis som judar. Tidigare fanns dödsstraff i många länder, också i Sverige för homosexualitet. Kyrkan hade inget emot att kättare, judar och homosexuella brändes på bål av staterna, även om kvantiteten av detta överdrivits av många ntikatolska skribenter. I Spannien tvingades judar att konvertera, annars fördrevs de och en del dödades. I rättvisans namn skall sägas att ur protester mot denna uppenbarligen omänskliga och för människovärdet kränkande behandling föddes också det moderna folkrättstänkandet genom pionjärer inom Katolska kyrkan. Men det är en annan historia. Fokus nu är på det faktum att även homosexuella är en grupp människor där Kyrkan medverkat till att de behandlats illa, det kan och ska inte förnekas.
Jag har skrivit flera tidigare artiklar om Katolska kyrkan och homosexualiteten, dem hittar man här.
Bengt, det här blev tokigt. Det var naturligtvis ”Inez” jag avsåg att svara när hon framställde antisemitismen som analog med Kyrkans syn på homosexuella. Beklagar om jag inte klargjorde detta. Du har ju båda perspektiven, den fråga vi började med, och jag förstår din argumentation om vad som behöver fokuseras nu. Dessa brott mot ”respekt, medlidande och finkänslighet” förnekar jag inte och anser visst att det är rätt att Kyrkan ber om förlåtelse för dem. Men Kyrkan ber inte om förlåtelse för sin syn på homosexualitet. Vi ser nu vart en ensidig betoning av Kyrkans fel leder.
Ingen fara. Genom vår lilla dialog fick vi nu detta utrett.
Pingback: Bjälken i det egna ögat – om kritik av andra samfund | Annelis blogg