Det Carolina Johansson framför i detta blogginlägg är precis de funderingar jag haft efter Dagens och Evangeliums granskning av Domkyrkoförsamlingen i Visby. Verkligen bra och ett hälsotecken att tystnaden bryts och man kan nämna saker vid deras rätta namn i det offentliga ljuset. Precis som det är bra med offentlig granskning av missförhållanden i Katolska kyrkan tycker jag det är bra när det sker i Svenska kyrkan eller frikyrkor. Tycker dock det varit ovanligt tyst efter granskningen. Finns kraft till förändring eller skall man traska på i gamla spår och lägga locket på. Det är den fråga jag ställer mig.
Det var på sitt sätt rätt häpnadsväckande att läsa Dagens och Evangeliums granskning av Domkyrkoförsamlingen i Visby. Där finns många frågor som söker sitt svar. Själv funderar jag över responsen på texten, från församlingen, men även i det större. En del tycks mena att man inte borde skriva om kyrkans arbetsmiljö, och speciellt inte Dagen, att man inte ska namnge, inte ställa till svars.
Jag har svårt att förstå det resonemanget. Mina tankar går osökt till SCA och den granskning av bolagets företagskultur som SvD drog igång för några månader sedan och som kom att leda till en historisk rockad inom Svenskt näringsliv. SCA har cirka 5,000 anställda i Sverige, långt färre än Svenska kyrkan, och jag vet inte hur många svenskar som är aktieägare i SCA men de är definitivt färre än medlemmarna i Svenska kyrkan. Många svenskar påverkas förvisso indirekt av SCA eftersom AP-fonderna har stora tillgångar där…
Visa originalinlägg 1 067 fler ord
Bengts Blogg 
Bengt,
Det är allmänt känt att de kristna samfunden ofta inte erbjuder den bästa arbetsmiljön. Om Katolska kyrkan granskades och om de anställda och andra engagerade vågade berätta skulle resultatet inte bli upplyftande. Sedan kan man givetvis funderar över varför de miljöer som borde vara mest kärleksfulla och inkluderande så ofta inte är det?
Anneli