Vad är islamofobi? Idag hade jag en liten twitterkonversation med Per Hammarström, en av de tre forskarna som kritiserat Mats Tunehags islamkritiska artiklar som ligger utlagda på SEA´s hemsida för att vara främlingsfientliga. Det är viktigt att vi får ett brett samtal om vad som är islamofobi/främlingsfientlighet och inte, och vad som är adekvat kritik utan att vara främlingsfientlighet.

Per Hammarström och hans forskarkolleger använder en textanalys som inte uppehåller sig vid detaljer och författarens intention, utan ser till ett bredare sammanhang kring texterna. Man finner då att texterna har samma slags retoriska figurer och argument som återfinns i främlingsfientliga sammanhang. Det kan man mycket väl göra, men mitt intryck av debatten, det gäller inte bara den inomkristna delen, utan överhuvud taget debatten i samhället om främlingsfientlighet, är att det bara ryms en tolkningsnyckel i taget, och att man vill lägga en och samma tolkningsnyckel på all kritik av islam och kalla det för islamofobi. Jag tror man måste driva analysen djupare och tillåta alternativa tolkningar att konfronteras med varandra i samtalet. Jag hörde att SEA kommer att inbjuda till ett seminarium om främlingsfientlighet, vilket jag hoppas kan främja detta syfte.

Maja Hagermans gästkolumn i DN idag beskriver strömningen av verklig främlingsfientlighet och islamofobi som finns. Terrorismens och konspirationsteoriernas verkliga företrädare försöker bli rumsrena och respektabla genom att uttrycka sig fint. Hagerman hänvisar till den nya boken, ”Massmorderens private e-poster”, där Kjetil Stormark beskriver hur Anders Behring Breivik försökte etablera en ny ultrakonservativ nyhetstidning i Norge samtidigt som terrorförberedelser pågick. Sedan har vi dessa försök att med statistik försöka bevisa att västvärlden invaderas av muslimer (vilket inte lyckas särskilt väl), det ständiga tjafset om att ifrågasätta president Obamas härkomst och mycket mera som är klart konspiratoriskt.

Torbjörn Elensky varnar å andra sidan för att låta rädslan för vreden lägga munkavle på adekvat religionskritik. Det sker faktiskt ibland, som när brittiska Channel 4 stoppade reprisen av ”Islam: The untold story”. Läs mera i denna understreckare i SvD.

Johanna Andersson spinner på samma tema på bloggen Kristen opinion. Hon skriver: 

”Men nu är väl det huvudsakliga problemet inte att olika grupper har förenklade och stereotypa föreställningar om varandra utan hur man väljer att agera utifrån de föreställningar man har. Exempelvis genom att bränna eller inte bränna varandras ambassader.

När Salman Rushdie hotades efter Satansverserna slöt många upp bakom honom och värnade hans rätt att yttra sig. Få personer började kritisera konstnärligheten i hans författarskap eller att hans religionskritik var ansvarslös.

Mycket har förändrats i debatten kring yttrandefrihet sedan dess, inte till det bättre. Hot om våld leder till rädsla och anpassning. Människor börjar till och med försöka övertrumfa varandra i avståndstagande från det som föranlett hotet.”

———————————-

Fler länkar:

Stefan Swärd om sin syn på främlingsfientlighet, islamofobi och islamkritik.

Annika Borg: Ensidigt skylla upploppen på västvärlden

David Johansson: Relationen till Islam

In Lebanon, pope calls on Christians, Muslims to join to end war