Man kan knappast överskatta vidden av den kris Katolska kyrkan genomgår idag. Sexövergreppsskandalerna bland präster och ordensfolk går parallellt med den uppmärksamhet på mäns sexuella övergrepp som #metoo satt fokus på i hela världen.

Efter en första våg med avslöjanden på 1990-talet och början av 2000-talet av en stor kvantitet övergrepp infördes i alla stift nolltolerans och handlingsplaner för att förebygga nya övergrepp, det var under påve Benedikt XVI´s pontifikat. Det är sannolikt att övergreppen minskat rejält men problemet finns ännu idag.

Den andra vågen som kommer nu handlar om att Katolska kyrkan inte gick till botten med att lagföra de skyldiga och fortsatte att försöka dölja vad som hänt i syfte att rädda institutionernas rykte. Många offer och anhöriga till offer kände sig därför lämnade och inte tagna på allvar. Avslöjanden om detta är vad vi nu ser i land efter land. Australien, Chile, USA. Fokus är nu inte på förövarna utan på de biskopar och ledare som kände till vad som pågick men underlät att agera. Det finns sannolikt mycket mer att gräva fram innan Katolska kyrkan gått till botten med detta.

Påve Franciskus fick ett kalldusch-liknande uppvaknande under sin resa till Chile. När nu rapporten om prästerna i Pennsylvania chockar världen inser påven och Vatikanen att man måste agera mycket kraftigare för att gå till botten med detta, upphöra med tystnadskulturen och visa att man menar allvar med talet om noll-tolerans. Läs Vatikanens uttalande med anledning av Pennsylvania-rapporten.

Ett hårt drabbat land är Irland som påven snart kommer att besöka under det stundande Världsfamiljmötet i Dublin. Han kan inte undgå att ta upp ämnet då.
1) Förövare, 2) de som skyddade förövarna och inte agerade är två nivåer. Det finns en tredje nivå där vi kommer ut i en gråzon: Att inte vilja veta och därför inte i onödan lyfta på några stenar när det kommer larm. Påven Johannes Paulus II under vars pontifikat några av de mest notoriska förövarna verkade var det flera som larmade, men påven var nog i god tro då han såg det som skvaller i syfte att skada kyrkan. Det var Benedikt XVI som redan under sin tid som chef för Troskongregationen under Johannes Paulus II´s tid insåg vidden av problematiken och började agera resolut.

En person som under alla år haft och fortfarande har ett stort inflytande är Kardinal Sodano, Vatikanens statssekreterare under Johannes Paulus II´s tid. Han agerade mycket bakom kulisserna för att släta över de uppoppande skandalerna. 2010 anklagades han av Kardinal Schönborn för att ha hindrat en kyrklig rättsprocess mot den österrikiske sexförbrytaren kardinal Groer som kardinal Ratzinger ville genomföra.

John Allen tecknar en bakgrund i denna artikel i Crux. Han är nu 90 år men är fortfarande dekan för kardinalskollegiet, och skulle påve Franciskus avlida den närmaste tiden så är det han som kommer att leda kardinalskollegiets dagliga möten då ny påve skall väljas. Sodano är, skriver Allen aktiv trots sin ålder och ses i Rom allmänt som en person med stort inflytande bakom kulisserna och har ett stort nätverk av vänner och beskyddare särskilt i statssekretariatet.

När påve Franciskus nu tvingas begrunda vad ansvarsutkrävande för sexövergreppskandalerna implicerar, så måste förr eller senare även Sodano komma i fokus.