Svenska politiker förväntas ha lösningar på alla problem, men man får inte diskutera ideologi

Under partiledarintervjun med EBT i STV i torsdags kom Ebba in på att en grund för KD´s människosyn är personalismen som ett alternativ till ren individualism och ren kollektivism. Intervjuarna såg frågande ut och gav ett intryck att känna sig obekväma inför en sådan ideologisk vinkling. Däremot ville de gärna tala om att KD har en kristen grund, d.v.s. religiös och därmed udda.

Kristdemokratin har en ideologisk värdegrund och människosyn som har ursprung i kristen etik, klart,  men det är en allmänmänsklig etik man inte behöver vara kristen för att omfatta. KD och övriga kristdemokratiska partier i Europa är därför sekulära precis som andra partier. Värdegrunden tar sin utgångspunkt i den katolska sociallärans fyra hörnpelare personalitet, solidaritet, det allmänna bästa och subsidiaritet.

Också socialdemokratin med sina rötter i arbetarrörelsen är, eller var åtminstone, ett värdebaserat parti. Tänk bara på dess kristna gren, Broderskapsrörelsen. Greider själv hör ju till dem som håller den ideologiska värdebaserade fanan högt. Delvis ligger man nära katolsk sociallära, särskilt de aspekter som omfattar fred och solidaritet, medan Kristdemokratin också betonar personalitet och subsidiaritet.

I Aktuellt den 16 aug samtalade Sara Skyttedal med Göran Greider om intervjun med EBT. Greider problematiserade att KD  har svårt att finna sin plats i  svensk politik. Skall du säga som representerar socialdemokratin som är så starkt tillbakagående idag replikerade Skyttedal.

Min reflektion: Kan det finnas ett samband mellan Socialdemokratins tillbakagång och KD´s svårighet att komma in som ett brett kristdemokratiskt parti av europeisk modell? Det finns i Sverige ingen beredskap att bygga på en ideologisk grund annat än en individualistik sekulär liberalism. Då denna ideologi inte erbjuder svar på människans behov av mening och sammanhang utan lämnar en smak av tomhet och värderelativism efter sig erbjuder sig istället moderna alternativ som identitetspolitik eller populistisk antiglobalism och nationalism som lovar en ytlig glättad version av folkhemmet.

Så nog behövs ideologiskt baserade alternativ och politiker med kurage och pedagogisk förmåga att föra fram dem! Svensk politik skulle må bra av både ett starkt Kristdemokratiskt parti som hellre än Moderaterna kunde vara bland de 2-3 största och återkomsten av en värdebaserad Socialdemokrati. Det handlar inte om nostalgi, utan om att med goda värderingar som som bas ta sig an nutidens utmaningar.

Det här inlägget postades i Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Svenska politiker förväntas ha lösningar på alla problem, men man får inte diskutera ideologi

  1. Krister Holm skriver:

    Vårt svenska system har sekulariserats, både det andliga livet, samhället och politiken. Man prioriterar i stället olika gruppers identitetspolitik och nationalistisk populism. Så suddar man ut traditionella värden, och främjar en frihet som raderar ut alla tabun, och denna extrema individualism leder till absurda uttryck i media och reklambranschen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s