Kännetecknande för terroristen, och för sektmedlemmar över huvud taget, är att man delar in världen i vi, de goda, rättrogna mot dom, de onda, avfallna. Sektens ideologi ger en kollektiv överbyggnad åt denna mentala disposition och förstärker den och blockerar förnuft och eget samvete och som i fallet med IS gör dödande och terror till en dygd.
Terrorismens syfte är förutom att sprida fruktan tvinga oss samhällsmedborgare som ännu inte delar sektens ideologi in i samma mönster, att sprida hat så att dess världsbild bekräftas. Anledningen till att det kan lyckas är att vi, alla människor, har både ont och gott i oss. Det krävs självkännedom och kontakt med vårt eget hat för att kunna skydda oss från att luras in i de fällor som terroristen vill.
Rädslan är lättare och mer okomplicerad att känna igen inom oss och bejaka, därmed också medvetet gå emot, medan hatet ofta är något som förträngs. Hatet förnekas genom att vi vägrar förstå terroristens inre värld, betraktar honom som sjuk, och istället hänger vi oss åt kärleksceremonier där vi berömmer oss hav hur goda vi är, hur stor sammanhållning och samförstånd det finns i samhället när det väl kommer till krita.
På ett av radions dialogprogram med lyssnare var temat ondskan, och man pratade om att det inte går att förstå terroristers motiv, de är inte som ”oss” och programledaren sade tröstande att det bara var mycket mindre än en procent (av invandrarna? av oss alla?) som var som terrorister, alla vi övriga är ”goda”.
Vi behöver absolut ceremonier där det som förenar oss och bygger upp samhället bejakas och firas, det kitt som gör att vi alla kan identifiera oss och känna samhörighet, det som gör samhället till en fungerande gemenskap istället för kaos. När samhället utsätts för yttre tryck och står under hot är behovet av sådana ceremonier särskilt stort.
Också jag var berörd av blomsterhavet vid Sergels torg och alla människor som ställde upp för att hjälpa till och jag var starkt berörd av den tysta minuten på måndagen och statsministerns och kungens tal som fångade stundens allvar.
Samtidigt: nationalism, samhörighet måste alltid matchas av en realistisk värdering av våra egna mörka sidor, som individer, som grupper, som nationer, till sist som mänsklighet. Det som skiljer ett sunt samhälle från en sekt är en realistisk utvärdering av våra mörka sidor i kombination med ett hopp och en strävan att arbeta inom ramen för vårt förbättringsutrymme. Från Bibeln har vi fått begreppet omvändelse som beskriver detta. Tro hopp och kärlek är något större än vi själva. Omvändelse och förlåtelse gör att vi reser oss igen och får styrka att tro på och arbeta för en gemensam anständig framtid.
Här några artiklar som belyser ämnet ur olika vinklar:
Bengts Blogg 
Hej min vän, håller med Bengt M att man kan och skall inte dela in människor i ”Vi och dom”
”Samtidigt: nationalism, samhörighet måste alltid matchas av en realistisk värdering av våra egna mörka sidor, som individer, som grupper, som nationer, till sist som mänsklighet. Det som skiljer ett sunt samhälle från en sekt är en realistisk utvärdering av våra mörka sidor i kombination med ett hopp och en strävan att arbeta inom ramen för vårt förbättringsutrymme. Från Bibeln har vi fått begreppet omvändelse som beskriver detta. Tro hopp och kärlek är något större än vi själva. Omvändelse och förlåtelse gör att vi reser oss igen och får styrka att tro på och arbeta för en gemensam anständig framtid.”
Kram
Lasse