På ett sätt är Stockholm sig likt. Att det bara var en tidsfråga innan det som hänt i Paris, Brussel, Nissa, Berlin, London, skulle hända här också var bara en tidsfråga. Så sade vi, och det var vi medvetna om.
Ändå är vi givetvis chockade att terrorvåldet kommer oss så nära. 4 döda och 15 skadade. Vi sörjer med offren och deras nära och kära. Själv gick jag på Drottninggatan förbi Åhlens för bara några dagar innan lastbilsattacken. En arbetskamrat till min son blev ögonvittne till det hela. Jag fick hämta min son och ett par av hans arbetkamrater vid en av Stockholms södra utfarter sedan de gått genom hela stan eftersom tunnelbana och bussar var inställda, och en släkting berättade att han gått lastbilens väg bara några timmar innan det inträffade.
Vi får vara glada att vi inte lever i ett land med en diktator som plågar och bombar sin egen befolkning. I frihet kan vi fortsätta att arbeta för kärlekens civilisation, alla människors lika värde, demokrati och rättvisa.
Vare sig det är politiska ideologier eller religion som inspirerar våldsverkarna så är det lika illa. Västerlandets demokratier har byggts upp på övertygelsen om alla människors lika värde och en etik som går ut på att göra gott. Jesus ord att älska din nästa som dig själv har varit inspirationskällan samt övertygelsen att Gud är kärlek och en människosyn som rymmer insikten att människan har i sig både ont och gott, och att det finns ett förbättringsutrymme som vi alla behöver jobba på. Vi vänder oss mot alla ideologier och religiösa föreställningar som bygger på att människans mål är att slavlikt underkasta sig och att förfölja och förgöra dem som inte tror och tänker annorlunda.
Drömmen om lyckoriket, Utopia, Babels torn, Proletariatets diktatur, Kalifatet eller vad vi nu vill kalla det är fåfäng, och vi människor kan inte bygga det av egen kraft. Hjärtats omvändelse och att öppna oss för Gud som har allt i sin hand är det som leder till frälsning. Ibland blir vi kallade att dö för den tron. Men martyriet i kristen tappning är inget vi söker för att förvänta oss en belöning i ett liv efter detta. Vi tror visserligen på ett sådant, men framförallt är vi inriktade på att göra gott och älska våra medmänniskor vilka den än är och konstruktivt bidra till att bygga upp kärlekens civilisation. Ögonblicket och evigheten hör ihop (se sr Madeleine Fredell OP föredrag Tid och Evighet, Historia och Transcendens). Det vi inte kan stå för, bejaka och söka här i tiden väljer vi bort också i evigheten. Den yttersta domen sker här och nu.
Till alla jihadister och terrorister av alla slag vill vi upprepa Jesus ord: ”Stick ditt svärd i skidan!”. Det är inte för sent för omvändelse. Tro på och verka för kärlekens civilisation.

21 koptiska martyrer som halshöggs av IS 2015
Biskop Anders Arborelius har gjort ett uttalande i samband med terrordådet i Stockholm. Han säger bl.a:
Mer och mer inser vi att vi lever i en sårad värld och hur sårbara vi människor är. Vi ber för alla offer och deras anhöriga om Guds nåd och hjälp.
Vi står just nu inför den Stilla veckan, då vi får följa Jesus på hans korsväg. Efter det som har hänt kommer Korset oss ännu närmare. Vi får förena det lidande som drabbat oss här i vårt land med den Korsfästes lidande för världens räddning.
Vi fortsätter att arbeta för en kärlekens civilisation, skriver du, Bengt, för alla människors lika värde. Kan inte hjälpa att tycka det låter ihåligt. När vart tredje-fjärde barn inte får födas, 35-38.000 om året. De tillmäts inte samma värde, de har inget människovärde alls förrän långt in i graviditeten.