Det är glädjande att påve Franciskus prioriterar ekumeniken så högt att han väljer att personligen närvara på mötet i Lund 31 oktober med Lutherska världsförbundet och Katolska kyrkan där man uppmärksammar 500-årsminnet av Reformationen. Ekumeniken (strävan efter återställande av enheten mellan kristna kyrkor och samfund) är mycket viktig, ja av grundläggande betydelse för evangeliets förkunnelse i dagens värld. Påvens beslut att komma till Lund understryker detta. Alla vi kristna har redan dopet gemensamt. Jag instämmer med Erik Helmerson att det också vore fint med gemensam nattvard.

Helmerson, liksom jag katolik skriver fint och insiktsfullt om Katolska kyrkan och enheten i dagens DN:

”Nog är ekumenik viktigt. Samtidigt lyckas de kristna samfunden redan i dag leva rätt fredligt sida vid sida. Gemensam nattvard vore fint – men desto viktigare vore om ekumenikbegreppets enhet kunde utsträckas till att gälla alla religioner, alla människor.”

Sant att kristna samfund lever fredligt sida vid sida idag, redan det ganska unikt med tanke på all splittring som finns i världen. men det räcker inte. Ett enda dop, en enda gemensam tro: Vi kristna angår varandra och måste bli en försonad mångfald där enheten också kan återställas på det sakramentala planet. Först när vi tar enheten på hemmaplan på allvar och upphör att konkurrera med varandra släpps evangeliets fulla potential att bidra till fred och enhet i världen fri.

Jag skrev 2013: Låt Lutherjubileet 2017 bli början till den bortre parentesen för 500 års splittring. Det kanske inte är så utopiskt som det låter. Genom det som händer idag tar den ekumeniska processen inom kristenheten ytterligare steg framåt med ökat medvetande om ekumenikens nödvändighet, och det får genomslag utåt så att det även syns utåt i offentligheten.

Nu är det inte längre frågan om olika kristna samfund som lever sida vid sida utan att angå varandra, utan en inbördes gemenskap i Kristus vilket förpliktigar oss att övervinna de klyftor och spänningar vi ärvt genom historien. Att katoliker och protestanter gemensamt kan minnas och högtidlighålla minnet av reformationen beror på att det inte är ett triumfatoriskt  firande av splittringen, utan en reflektion över vad vi har gemensamt och hur vi utifrån nuvarande punkt gemensamt går mot framtiden. Biskop Antje Jackelen har uttryckt detta väldig bra i sin artikel i Svenska Dagbladet i förra veckan (Delad kristenhet reser gemensamt mot framtiden) samt i intervjuer i media i samband med det nu tillkännagivna påvebesöket.

Det finns mycket symbolik i att påven tillkännagav detta just den 25 januari:

• – på sista dagen i Böneveckan för kristen enhet
• – på den dag då kyrkan firar Paulus omvändelse
• – på årsdagen av då påven Johannes XIII tillkännagav sitt beslut att sammankalla av Andra Vatikankonciliet

Lutherska världsförbundet bildades i Lund 1947. Det är en anledning till att detta historiska möte som markerar det officiella öppnandet av 500-årsminnet av den lutherska reformationen kommer att hållas just i Lund. Från Vatikanen kommer förutom påven också kardinal Kurt Koch, prefekt för Vatikanens råd för de kristnas enhet. Lutherska världsförbundet (LVF) representeras av Martin Junge, generalsekreterare för LVF och biskop Munib Younan ordförande i LVF.

2017 är Lutherjubileum. Tolkning av bibelordet är en gemensam angelägenhetför katoliker, ortodoxa och protestanter. Skall Lutherjubileet innebära slutet på en 500-årig parentes av schism i kyrkohistorien?

Läs mera:

Pope’s visit to Lund marks new phase of Catholic-Lutheran dialogue

Mera om ekumenik på min blogg:

Anglikanska kyrkan: Påvens predikant f Raniero Cantalamessa profetiskt ekumeniskt budskap till anglikanska kyrkans 10e generalsynod

Ortodoxa kyrkorna: Årets bild: Patriark Bartholomeus och påve Franciskus i symbolladdat ögonblick