När Peder Bergqvist från Berget-kommuniteten vigs till katolsk präst pingsten 2016 om allt gårt enligt planerna blir han den 6:e gifta katolska prästen i stiftet. Regeln att katolska präster skall leva i celibat är alltså inte absolut, och det är ingen trosfråga utan en ordningsfråga i Katolska kyrkan. Konvertiter som varit gifta präster i protestantiska kyrkor och som vigs till präster i Katolska kyrkan fortsätter att vara gifta.

I nya numret av KM, som man numera även kan få i e-upplaga, finns flera artiklar och intervjuer om den uppmärksammade nyheten med att kommuniteten Berget får katolsk ledning och att flera i kommuniteten har för avsikt att bli katoliker.

I en intervju med biskop Anders ställs frågan om det blir problem om det blir för många gifta präster i stiftet i relation till de celibatära. Biskop Anders säger, att det är en känslig fråga och att det kan uppstå ett motstånd om de blir för många. Dessutom kan inte gifta präster bli kyrkoherdar påpekar han, och det är kyrkoherdar som det finns brist på i stiftet.

Jag tolkar det hela så att det är egentligen inget läromässigt problem med gifta präster, men att det är en fråga om människors attityder. Ett motstånd från vardagskatolikerna således mer än ett motstånd från Rom. Om det blir en stor andel gifta präster, så innebär det att man i praktiken har kört över präst-celibatet.

För några år sedan talade jag med en katolsk vän i England, han berättade att man hade ett liknande problem där då många anglikanska präster konverterade och blev präster i Katolska kyrkan. Det fanns ett motstånd från allmänheten, men då det var ett stor brist på präster och då församlingarna vädjade till biskopen att någon skulle komma gick det bra att pedagogiskt vänja församlingsmedlemmarna. I valet mellan ingen präst alls och en konverterad gift så blev de mycket bra mottagna i församlingarna.

Jag tänker att man får väl resonera på samma sätt här. Det är inget självändamål att sekulärpräster (=icke-ordenspräster) skall vara ogifta, utan man får acceptera läget. Om vi nu får en tillströmning av fler präster från Svenska kyrkan, så måste vi ju se det som en tillgång, inte ett problem. Gifta präster fungerar ju bevisligen i vår kyrka, det fungerar i Ortodoxa kyrkorna, och det har fungerat 500 år i Svenska kyrkan. Jag tror också det kan vara en tillgång och resurs för en präst som inte har ordensgemenskapen att leva i den relation som äktenskapet innebär.

Hur det är med restriktionen att gifta präster inte får bli kyrkoherdar känner jag inte till. Varifrån kommer regeln? I vilket fall är det ju inte en trosfråga utan ordningsfråga. Ett reformförslag från mig är att ändra på denna regel.

Min tidigare artikel om prästämbetet och kvinnorna

Min tidigare artikel om interkommunion

Nyheten att Peder Bergqvist och 5 av hans vänner i kommuniteten skall gå över till Katolska kyrkan har väckt många reaktioner i Svenska kyrkan, både sorg och vrede. Men andra tycker att självrannsakan är på sin plats framför vrede. Läs i Kyrkans tidning prästen Erik Eckerdals (SvK) debattartikel Dags för självrannsakan.